Elins trädgård: En skogsgård år 1706

I det förra inlägget om den här kartan från 1706 så tittade vi bara på en mycket liten del, gårdstomten och åkergärdet, det som syns längst ned i sydöst. Men den absolut största delen av gårdens inägor bestod av slåtterängar och betesmarker. Det ljusgröna partiet i öster beskrivs som en änghage och det gulvita partiet i väster som en ko- eller beteshage.

Lantmätaren har en ingående beskrivning av dessa ytor (jag har normaliserat stavningen).

"... all den övriga hårdvallsmarken som kallas änghagen, mycket mager [och] skrin, starrig tuväng, något bergigt, mossbelupen samt mycket med ljung, kröser, slånn(?) och blåbärsris övergånget samt med björk, al och mycket buskar bevuxit, varibland bärgas några fläckar och många stycken där ibland kan intet bärgas, så att uti den hagen och på hårdvallen kan intet mer bärgas …

Ängen kan varken ut[vidgas] eller förbättras för andra hemmans tillstötande ägors skull utan --- med bräcklig --- övergått och förminskas, vidlyftig och besvärlig att bärga, förmedelst de varken kunna köra med vagn eller kärra för sten och krapväg skull, utan måste allt höet måst på släpa eller ryggen till hus hämtas och förskaffas."

Det är alltså ängsmark som innehåller en rad olika typer av växtlighet och mark, vad vi idag kallar biologisk mångfald. Samtidigt är ängen svår att bärga (skörda) och stora delar av den ger egentligen ingen höskörd att tala om och det finns inga större möjligheter att utvidga eller förbättra den. Lantmätaren noterar också att det inte går att köra in höet eftersom det är så stenigt, utan allt hö måste bäras eller släpas upp till gården.

Kohagen beskrivs så här:

"... en ko- eller beteshage, bergig, stenig och med ljung, kröser, slån och blåbärsris samt något med gran, björk, al och videbuskar bevuxen, dock nuförtiden mest avsvedint för bete skull, så att 6 st kor kan hava däruti sin föda under slåttertiden"

Beteshagen svedjades, brändes av, för att gynna späda, näringsrika växter till djuren. Men betet här räckte inte till utan djuren fick i stor utsträckning beta på utmarken. Utmarken var vid den här tiden ett stort skogsområde som nyttjades gemensamt, samfällt, av en rad hemman.

"Mulbetet på utmarken nödtorftigt [tillräckligt]. Skog samfällt till smått timmer, gärdsle och vedbrand utav gran och furu, varibland står några ekar som sällan bära ollon och något svedjeskog när den bliver lagl tillåten, samt någon lövskog till husbehov, men näverskogen mest uthuggen till kronans behov till artilleriet i Göteborg"

Ytterligare en resurs var en mjölkvarn och en ålkista i en liten å, alltså en fast fiskeanordning för ål. Under 1500-talet levererade bönderna här bland mycket annat ål till kronans behov, men ålfisket har alltså uppenbarligen fortsatt längre fram i tiden.

Nummer 12 och 13 på kartan är ett dämme till en skvaltkvarn och en ålkista

Hur många djur kan gården ha hållit? Jag har tittat på boskapslängder från 1620-talet och på bouppteckningar från 1740-talet. Ur de källorna kan vi räkna ut att ett genomsnittligt år kan här ha funnits en eller två hästar, 8-12 kor, några oxar och stutar, 3-4 kvigor och ett par kalvar, 10-15 getter och/eller får samt något enstaka svin. Med all säkerhet höns, de nämns dock oftast inte i källorna.

Sammantaget hade en gård av det här slaget alltså väldigt många olika resurser för sin överlevnad. Spannmålsodling, köksväxter, djur till kött, mjölk, ull och hantverksmaterial som skinn, horn och ben, fiske, kvarn till att mala mjöl, höslåtter, ved, virke, bärplockning, ekollon till grisuppfödning och så vidare. Det är lätt att glömma bort vilken ofantlig mängd kunskaper bönderna här hade för att kunna använda alla dessa resurser på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Att ta tillvara mat och vinterfoder, att räkna ut vad som skulle säljas, köpas eller behållas på gården, att ha reserver inför dåliga år. Hur många skulle klara det idag?

1700-talets fredsperioder och befolkningsökning medför en ökad press på resurserna och lantmätarens beskrivning av markerna antyder att de redan var i någon mån överutnyttjade. 1800- och 1900-talens reformer innebär stora förändringar av markanvändningen. Bilderna nedan visar ett utsnitt ur kartan 1706 och hur de markerna ser ut idag. Ängsmarker och beteshagar har blivit granskog, hyggen och nya granplanteringar utan den variation och mångfald som fanns här för 300 år sedan. Frågan är hur klimatförändringar och varmare väder kommer att påverka hur vi använder vår mark framöver? Finns här fortfarande granskog om 100 år, eller något annat?