Odling då och nu

På jobbet just nu håller vi på att undersöka lämningar efter den lilla staden Kungsbacka under 1700-talet och början av 1800-talet. Bland annat hittar vi gott om spår efter köksträdgårdar inne i staden, på bakgårdar och ödetomter.

Läs mera på vår grävblogg!

Vi finns på Facebook också! Kom in och kolla vad som händer :-)

Sånt man hittar i skogen

Här bodde någon en gång i tiden. Kanske under slutet av 1800-talet. Det ser i alla fall ut som ett 1800-talstorp, men det finns inte med på någon karta från den tiden. En kortvarig boplats, något som inte riktigt ville sig?

Torpet var lite större än det verkar. Den här grunden kan nog ha ingått i en lite större byggnad och det finns stenrester i närheten som kan komma från en eller ett par byggnader till.

Stöde Hans hette stället, upplyser oss hembygdsföreningen (?) om. Men vem var han, Hans? Marken han bröt upp och brukade har i alla fall blivit till en granåker idag. Så har det gått med väldigt många av alla de torp som med svett och möda bröts upp under 1800-talet. Skogen har blivit mörkare, djurs och människors röster har tystnat. Vad har vi förlorat där?

Skörd idag

Nu växer det så det knakar!

Bönorna grodde på bara några dagar...

spenaten växer och frodas...

sockerärterna är inte klara, men blommar fint.

Fast dagens skörd bestod lök, rädisor och dragon till en potatissallad och rabarber till en paj. En god middag idag igen!

Bondbönor + mållor = sant

Det växer ogräs bland mina bondbönor och det är precis som det ska vara. När jag började gräva ett trädgårdsland i den gamla åkermarken som inte varit odlad på flera decennier formligen exploderade det av mållor. Nu är mållan inte bara ett ogräs, den går jättebra att äta också. Det är en av alla de där växterna som man brukar säga "smakar som spenat" och det gör den väl egentligen inte - men den är väldigt god på sitt eget vis. Går att äta som sallad, men jag tycker den är godast tillagad (i en omelett, till exempel) eller syrad. Och till skillnad från spenaten växer den utan att jag behöver göra ett enda dugg åt den, utöver att röja undan överskottet. Den verkar inte störa bondbönorna heller, de växer så det knakar. Så de får fortsätta att växa tillsammans.

Bilden är lånad från den virtuella floran och där kan man läsa mer om målla!

Pallkragspyssel eller konsten att eliminera en gräsmatta

Ett litet steg mot att eliminera gräsmattan. Man har några pallkragar.

Marken under pallkragarna täcker man med tidningar. GP:s överfeta bostadsbilaga är särskilt bra till detta - inredningsporren kommer äntligen till nytta! Tidningarna får sticka ut lite åt alla håll för att inte ogräset ska växa upp i pallkragarna. Sen fyller man på med jord, gödsel och kompost. Fast pallkragar ser ju inte så roliga ut, så...

... man letar fram sitt förråd av målargrejer och hittar zinkvitt, ultramarinblått, linolja och terpentin.

Et voilà! Vackert himmelsblå pallkragar! Något att täcka det tråkiga tidningspappret med (gräsklipp, träflis) och det hela är klart.

Smått och gott

Äntligen blev det varmt nog att så bönor. De är kinkiga varelser som vill ha minst +12 grader i jorden för att gro. Jag har mätt temperaturen varje morgon ett tag nu, men den har inte riktigt orkat stabilt över 12-strecket. Men nu. I år blev det vaxbönor, rosenbönor, borlottibönor och en annan sorts spritbönor som jag glömt vad de heter just nu. Efter sådden lade jag på ett tjockt lager delvis torkat gräsklipp för att isolera mot nattkölden. Och jo, det fungerar. I morse var det +14 :-)

Bönor här är alltid en chansning. Sår jag för tidigt så gror de inte, sår jag för sent så tar frosten dem innan de är mogna. Jag har provat att förkultivera, men de gillar inte riktigt utplanteringen, trots noggrann avhärdning. Så nu sår jag bara på friland.

Deppig sallad, fast i snygga färger. Måste vattnas ordentligt och marktäckas!

Ompysslad potatis. Satt i april under dubbel fiberduk. Väl inpackad i fluffigt gräsklipp som alternativ till att kupa. Lättare i smala upphöjda bäddar. Med lite tur blir den klar till midsommar!

Efter potatisen ska jag så pac choi och andra asiatiska blad. De växer bäst på sensommaren och hösten, när dagarna är kortare och skadeinsekterna inte lika ettriga. Och de tål en och annan minusgrad.

Jag undrar om detta är majrovor eller kålrötter. Bladen ser likadana ut och jag glömde att skriva upp vad jag sådde här. Det lär visserligen visa sig snart, men det är alltid lika irriterande när man glömmer...

Jag får inte läsa trädgårdsböcker...

... eller trädgårdstidningar eller nåt annat med ordet trädgård i! Det är alltid samma story. Någon köper ett hus med en gammal övervuxen trädgård, en trist grusplan eller en gammal leråker. Taskigt utgångsläge är en nödvändighet. Med hjälp av varsamma händer/en supersjysst granne med grävskopa/massor av hårt arbete har de förvandlat det trista utgångsläget till en blommande oas/fristad för stressade själar/japansk grusträdgård/ eller så har de 1437 olika exotiska arter som absolut inte kan växa just där, men gör det ändå på grund av ägarnas närmast övernaturliga förmågor.

De (nästan alltid ett trevligt heteropar i övre medelåldern) tillbringar all sin lediga tid i trädgården. Om de inte pillar dit ytterligare en exotisk art eller en specialimporterad engelsk ros så dricker de kaffe i skuggan av det uråldriga äppelträdet, tar ett glas vin på kvällen på den specialbyggda altanen (inget Byggmax här, inte) eller har fantastiska fester för alla sina hundra närmaste vänner.

Det är aldrig någonsin något ogräs någonstans (hur gör de - sprutar Roundup på alla gångar innan fotografen kommer??), inga bladlöss på rosorna, eventuella grönsaker växer i perfekta rader, gräsmattan består av gräs och inget annat. Mellan de omsorgsfullt utvalda växterna tittar små överraskningar fram i form av loppisfyndade antikviteter, blå glaskulor eller handgjorda fågelbad.

Jag tillbringar också nästan all min lediga tid i trädgården. Vad har jag? Ett halvvisset plommonträd och en mossmatta. Inga chica loppisfyndade trädgårdsprydnader, snarare en fotboll som nån unge sparkat in i grönsakslandet. Ogräs har jag väldigt gott om och nån altan har jag inte hunnit/gittat bygga. Eventuella trädgårdsfester får hålla till på den puckelpistliknande "gräs"mattan där stolarna välter om nån inte sitter på dem. För jag har ju inga varsamt vårdade, väl inoljade trädgårdsmöbler i vackert trä heller, Jag har skitiga plastmöbler från närmsta stormarknad. Hur i hela fridens namn kan vanliga dödliga ha sådana här fantastiska trädgårdar som man läser om??

Jag får verkligen inte läsa trädgårdsböcker...