Så var det dags igen. Den tidiga potatisen fick bruna fläckar på bladen redan förra veckan. Den tog jag upp rubb och stubb - hoppas den håller sig tills vi äter upp den. Inga angrepp på knölarna, såvitt jag kan se.
Medan vi var borta på semester några dagar slog bladmöglet till på vinterpotatisen också. Bara att slå av blasten, låta potatisen ligga kvar i jorden och be till alla odlares Gud/inna att den inte hunnit få brunröta!
Bladmögel är ett elände och jag tycker dessutom den kommer några dagar tidigare för varje år. Det finns resistenta potatissorter, men resistensen är inte fullständig - blasten angrips ändå och även om det inte går ned röta i knölarna så blir ju avkastningen mycket lägre än den kunnat bli.
Med den yta vi har, skulle vi kunna odla rejäla mängder med potatis, men det är ganska meningslöst om vi inte får ordning på detta. Hur gör yrkesodlarna - finns det något bekämpningsmedel som är godkänt i ekologisk odling?
2 comments:
Oavsett vad man odlar är sånt här ett problem. Vi har ju "bara" blommor i vår trädgård men det är himla trist att upptäcka ohyra, rost och mögel. Det minska helt klart njutningen.
Potatisen är en av de mest skadedrabbade grönsakerna samtidigt som det den absolut viktigaste ur näringssynpunkt och därmed ur miljösynpunkt. Att strunta i bekämpningsmedlet är i själva verket att göra miljön en otjänst eftersom potatisen är en så bra stapelgröda ur klimatsynpunkt. Faktum är att det även går att leva bra nästan helt på potatis, om man nu skulle vilja göra det. Det skulle åtminstone vara en mycket växthusgasutsläppssnål diet.
Post a Comment