Monday, February 05, 2007

Igår gjorde vi precis sådär som man inte "ska" göra. Vi körde flera mil utan att ha något annat ärende än att gå på bio, vi åt på McDonalds, kollade på film och körde hem igen utan att ha uträttat något annat överhuvudtaget.

Det här är ett typiskt glesbygdsdilemma - hur mycket intentioner man än har att inte köra bil i onödan och att passa på att uträtta så mycket som möjligt när man ändå är ute och kör så krockar de hela tiden med barnens önskemål om att gå på bio och annat kul, träffa kompisar o.s.v. (och det vill ju vi vuxna också göra ibland, såklart!). Hur mycket kan man förvänta sig att barnen ska nöja sig med att vara hemma och bara umgås med kompisar på cykelavstånd och hur mycket är det rimligt att man skjutsar dem? Jag vet inte – det växlar ju över tid, naturligtvis. Och till en del faller det ju på oss föräldrar att styra in dem på aktiviteter som inte kräver en massa bilåkande hit och dit (tack o lov är de inte intresserade av idrott!!).

När jag var barn i glesbygd på 60/70-talen så förväntades man i stort sett nöja sig med att vara hemma och leka med syskon och de kompisar som fanns i närheten. Skjutsningen var i stort sett obefintlig. Att åka iväg till bio, simhall eller vad det nu var, var något ovanligt och lite speciellt, sånt som är vardagsmat idag. Samtidigt var de flesta mammor hemma, fritids hade vi inte hört talas om och alla åkte hem med skolbussen. Det fanns gott om lekmöjligheter hemma efter skolan. Lugnare, miljövänligare, men samtidigt mer isolerat, på gott och ont.

Litegrann är det väl den bilden jag har av hur mina barn borde ha det. Men det är ju inte så! Barnen går på fritids, kompisarna bor utspridda, "alla" skjutsar barnen hit o dit och barnen har helt enkelt svårare att hitta på något på egen hand, de blir så styrda hela tiden! Det är så lätt att det blir "okej, vi åker och ... (nånting)" i stället för att göra något kul hemma.

Sen har man (jag!) väl också en lite överromantisk bild av lyckliga barn på landet som glatt hjälper till med vedhuggning och ogräsrensning och tycker det är det roligste som finns - fast de tycker de ju faktiskt inte... De kan vara med ett tag på vissa grejer, men allt är ju inte lika kul. Nu tror jag ju att de snappar upp en massa bra saker i alla fall, men den där lyckliga familjen som hugger i tillsammans, njaeee. Det är för mycket annat som lockar barnen.

Egentligen har vi det som bäst när det är strömavbrott och varken TV, dator eller telefon fungerar. Ironiskt, men sant. För då finns det inte så mycket att göra utöver att leka eller hänga med föräldrarna. Barnen inser också att då är det mycket mer praktiska saker som måste fixas för att vi ska få mat, värme och vatten. Då hjälper de till! Och allting blir mycket lugnare!!

Man kanske skulle fejka ett strömavbrott då ch då...

Filmen? Jo, vi såg "Bortspolad" på barnens önskemål. Rätt kul, en hel del blinkningar åt vuxenpubliken så att vi inte tappade intresset och ett gäng underbara sjungande sniglar, kolla in dem!

1 comment:

Ellen said...

... Sjungande sniglar? Låter som något för mig!
Jag brukar smyga omkring här på din blogg, och den är så mysig! Keep it up and I'll be back..! :-)