Det finns nånsorts trist trend bland alternativ-folket att man till varje pris måste manifestera sin alternativ-het genom att göra och tycka vissa saker. Annars är man liksom inte alternativ på riktigt! Man ”ska” bo på landet i ett renoveringsobjekt (som man naturligtvis renoverar själv på ett ekologiskt och historiskt korrekt sätt), odla, ha egna djur (lantraser, givetvis), slakta dem (kan du inte nacka en höna är du en mespropp), klara sig utan bil (det är väl inget problem att cykla några mil för att handla – enbart KRAV såklart), elda med ved, kompostera, sy och sticka sina egna kläder (enbart i naturmaterial förstås), bygga sitt eget växthus av återvunnet material, stänga av elen (utöver när man behöver datorn, förstås), inte sminka eller raka sig, enbart använda egenhändigt gjord tvål (av talg från de egna fåren). Och så vidare. Har man barn så ”ska” man föda hemma, långtidsamma, bära i bärsjal, använda tygblöjor och sova tillsammans hela familjen i en stor mysig jättesäng. Antagligen ska man också undvika dagis (om det inte har alternativ pedagogik eller egen kompost på dagisgården).
Dumt. Urdumt. För hur i all världen ska den som söker efter likasinnade känna sig välkommen om man möts av en massa närmast sekteristiska krav på hur man ska vara för att få vara med? Inte så att de här kraven egentligen är tydligt uttalade någonstans. Men de finns som en underström i diskussionsforum och mejl-listor och avskräcker helt klart folk.
Frågan är varför man väljer en alternativ livsstil. Är det fråga om en egotripp, något som ska få mig att må bättre genom att döva mitt dåliga västerländska samvete? Ett uppror mot föräldragenerationen? Eller är det en genuin vilja att åstadkomma en värld som är en liten anings bättre, eller åtminstone inte bidra till att göra saker och ting ännu värre?
Det är såklart en blandning av alltsammans, det hänger ihop på flera sätt. Var och en må själv reflektera över vad som väger tyngst. Om det är viljan att åstadkomma en förändring utöver det egna välmåendet – då gäller det verkligen att inte fastna i ett ”göra-rätt”-tänkande.
För (o)tydlighetens skull: med ”alternativ” menar jag lite vad jag för tillfället känner för, men i huvudsak att man på något sätt ställer sig utanför, eller i opposition till, det rådande mainstream-samhället i syfte att åstadkomma något bättre, eller i alla fall mindre dåligt. Ett lagom luddigt begrepp att fylla med valfritt innehåll, således…
En brasklapp: det finns naturligtvis en himla massa genomtrevliga och icke-sekteristiska alternativmänniskor som gör en massa nytta. Min djupaste vördnad för dem!
No comments:
Post a Comment