... som man (jag) tar till hela tiden: jag har inte tid!! Måste ta bilen, torktumla tvätten, köpa färdigmat... för att hinna med. Att inte ha tid är antagligen ett av de allra vanligaste argumenten för att göra/köpa saker som varken är bra för oss själva eller omgivningen (läs:miljön). Men varför har vi inte tid, vad är allt det där andra som vi måste göra?
Det här är mitt typiska scenario: Klockan är runt fem på eftermiddagen, jag har kommit hem efter att ha jobbat hela dagen, jag har hämtat barn som är dödströtta efter att ha varit på skola/fritids hela dan och själv är jag minst lika dödstrött av ett jobb som egentligen är kul, men där effektivitets- och snabbhetsdjävulen har tagit bort det mesta av det roliga (allt ska göras NU, helst i förrgår och samtidigt med allt annat som ska göras NU. Och så billigt som möjligt). Sambon kommer inte hem förrän flera timmar senare.
Hursomhelst så är alla trötta. Och hungriga. Mellanmålet på fritids är ett dåligt skämt och själv skippar jag oftast eftermiddagsfikat på jobbet och går lite tidigare för att hämta barnen i vettig tid. Att vara trött och hungrig är som alla vet värsta tänkbara kombination. Väl hemma upptäcker jag att barnen inte har några rena kläder och att de har rullat sig i lera på skolgården med sina overaller. Steg 1 är alltså tvättmaskinen. Steg 2 är mat i någon form. Det finns gott om mat hemma, det är bara det att det krävs att någon (läs: jag) ställer sig och lagar till den där goda, näringsrika maten från grunden. Någon orkar inte det. Någon har också glömt att ta fram vaddetnuvar ur frysen så även om jag skulle orka laga mat, skulle den ändå inte bli klar förrän till läggdags. Någon vispar i stället ihop en pannkakssmet och stoppar i de hungriga barnen pannkakor vartefter de blir färdiga ( pannkakorna, inte barnen). Nåja, vi har i alla fall KRAV-mjölk, ägg, vetemjöl och hemlagad sylt, så det får väl duga för den här gången (också). Barnen faller i pannkakskoma framför Bollibompa. I bästa fall börjar de inte slåss med varandra som vem som ska sitta var. Om jag bara hade tid att laga ordentlig mat så skulle det inte bli lika mycket pannkakor...
Jag petar i mig de överblivna pannkakorna med den alltför sura hemlagade krusbärssylten som ungarna ratar till förmån för översötad jordgubbsylt från den stora livsmedelskedjan och försöker läsa tidningen som jag inte hade tid att läsa i morse. Jäklar, tvätten!! Barnen måste ha torra kläder tills i morgon, så det blir torktumlaren. Igen. Nångång ska jag lära mig att planera tvättandet, så jag slipper tumla. Nångång... Om jag bara hade tid att laga alla trasiga kläder som ligger i den där högen vid symaskinen, så skulle jag inte behöva tvätta lika ofta...
Ungarna har halvsomnat framför teven och jag lirkar upp dem i deras sängar. Inte har vi haft tid att göra något kvällsmysigt tillsammans ikväll heller... Jag sätter mig i soffan och stickar lite halvhjärtat på en strumpa, tänder en brasa och tänker att det är nog lite mysigt i alla fall. När väl sambon kommer hem är det jag som har halvsomnat i soffan och det finns ingen tid/ork för något annat än att sova – glöm de viktiga samtalen, det gemensamma planerandet, mysandet och samvaron i sängen... zzz!!
Sådär håller det på och jag fattar inte vad det är som jag gör i stället för att ha tid att göra det som jag inte har tid att göra (utöver att blogga, förstås!). Jag jobbar 80% och alla som jobbar deltid vet att man gör minst lika mycket som på en heltid, men på kortare tid och med mindre betalt. Det kan faktiskt vara rejält stressframkallande! Fast det är jätteskönt att ha en vardag i veckan ledig. Då hinns i alla fall en del saker med. Men det räcker liksom inte...
Ibland får jag en känsla av att det enda sättet att leva ett bättre liv, både för en själv och för miljön omkring en är att vara hemma mycket mera! Att inte åka hemifrån och jobba 4–5 dagar i veckan och sen använda helgerna till att åka runt och handla, skjutsa barn, fixa ditten och datten... Jobba hemifrån, jobba MINDRE, hinna/orka göra allt det där andra.
För det är ju faktiskt så att det tar tid att odla grönsaker, laga mat, lappa byxor, hugga ved, sticka strumpor och allt det där. I ett framtida resurs- och energisnålare samhälle är det kanske helt enkelt inte möjligt att ha det arbetsliv vi har idag, där i princip varje frisk (och för den delen också sjuk!) vuxen människa förväntas arbeta utanför hemmet. Några måste ta hand om allt det praktiska hemma-jobb, som kommer att kräva mera tid. Därmed inte sagt att vi måste återuppliva hemmafrun – men vi kommer nog att behöva tänka om när det gäller arbete. Som en bonus kanske vi får mer tid till barn, familj, vänner och allt det där andra som egentligen är så mycket mer meningsfullt än allt yrkesarbete i världen.
No comments:
Post a Comment