Konsten att renovera ett trädgårdsland

Ogräs fyller ju en funktion när det gäller att ge mat till vårtidiga bin. Men de får ju gärna vara någon annan stans än i köksträdgården och ett av mina mål här i livet är att ha en lika fin ogräsfri no-dig-trädgård som mästaren Charles Dowding. Det kommer såklart aldrig att hända, men mål ska man ju ändå ha och det är trist, jobbigt och tungt att gräva runt i landen och rensa ogräs.

För det mesta behöver jag numera inte gräva och rensa så mycket, men av någon oklar anledning så var två bäddar helt översållade med ogräs av den riktigt otrevliga sorten, som kvickrot och revsmörblomma. I stället för att ta fram grävgrepen bestämde jag mig för en renovering på annat sätt. Det involverar först och främst massor med dagstidningar.

Jag lade blöta dagstidningar omlott över de ogräsbemängda landen och lade på stenar och plankor för att hålla dem på plats.

Sedan lägger jag ett ordentligt lager av något täckmaterial över tidningarna. Det kan vara, som här, träflis eller fårull. Eller gräsklipp, halm eller nästan vad som helst som döljer tidningarna och som förmultnar med tiden. Här tröttnade jag på att flisa grenar, så det är inte klart ännu. Men så småningom ska jag sätta pumpor och squash här. Det är stora plantor som är lätta att gräva ned igenom täcklagret och som sen kommer att breda ut sig rejält över det hela. Nästa år har jag förhoppningsvis ett par nästan ogräsfria bäddar här.

Det här landet täckte jag på liknande sätt tidigt i våras, fast med kompost över tidningarna. Idag satte jag ut förodlade plantor av bondbönor här. Inget ogräs (nästan) sticker upp ännu i alla fall.

Sköna maj välkommen ... med regn och rusk

Så blev det maj och vitsipporna ger vika för förgätmigejen. Och det regnar. Med sommaren 2018 i färskt minne ska jag inte klaga på regn... men det är ju liite småtrist att det sammanfaller med lediga dagar när man ändå inte kan göra något mer än att bara vara hemma. Hursomhelst, lite uppdatering.

Mest irriterande just nu: jag glömde ett gäng tomat- och chiliplantor i växthuset en natt. Det blev förstås frost. Det gick inte alls bra. Faktum är att det gick riktigt dåligt. Så jag har sått om och räknar med att få tomater i september eller så... Och mitt lilla Transparent Blanche-träd verkar ha dött...

Men morötter, rädisor, majrovor, sockerärter och en ny omgång spenat har grott och all sättlök är i jorden. Två sorters gullök, rödlök och schalottenlök blev det och i växthuset står pyttesmå purjolöksplantor på tillväxt. All potatis är också i jorden, så helst ingen mer nattfrost nu, tack!

Sockerärter på tillväxt. Sorten är Norli.

Blåärter är sådda på friland och jag har försått olika sorters betor: röda, gula, randiga. Och bondbönorna ska planteras ut vilken dag som helst nu.

Vi plockar in spenat, övervintrad broccoli, späda blad av grönkål Russian Red, någon enstaka färsk vitlök bara för att vi har så många och övervintrade kryddörter. Nässlorna är på gång. Väldigt snart ska jag skörda de första hosta-skotten. Ja! Man kan äta hosta, både blommor och blad. Godast är skotten innan bladen vecklat ut sig, ungefär nu. Skär av den gröna delen, men låt några skott vara kvar och växa till sig. Hostan är tålig och kommer snart tillbaka. Laga till skotten som sparris. Jättegott! Här är en sida med en massa recept och mer info.

När hostans skott nästan är på väg att veckla ut sig är de jättegoda att plocka in och äta. 

I vanlig ordning såhär års är huvudet fullt av vildsinta planer på allt som skulle kunna göras i trädgården. Mer fruktträd! Rosengård! En örtagård med arkeologiskt belagda örter från medeltid! Massor av blomrabatter! Hönshus! Eliminera gräsmattan och så in blommor! En vit trädgård à la Sissinghurst! I år lär vi ju inte åka iväg någonstans, så detta kanske är sommaren när planer faktiskt blir verklighet.

Lägesrapport vecka 16

Det ligger som en enorm seg trötthet över hela tillvaron. Oro, ovisshet och ängslan för hur det ska gå med allting. Samtidigt är det vitsippstid och sälgtid och bina har vaknat - det finns en hoppfullhet också.

Inget dramatiskt har hänt i trädgården, det är mycket rensning av kvickrot och revsmörblomma och det är rätt meditativt och trevligt mitt i allt. Ännu är det rejält kalla nätter och jag avvaktar med att få ut saker på friland.

Bondbönorna har grott! Jag sådde dem i växthuset 29/3 och de har stått där sedan dess. Väldigt pålitliga och köldtåliga. Någon vecka till eller två, sedan planterar jag ut dem. Att så i toarullar förenklar utplanteringen väldigt, man tar bara hela rullen och sätter ned i jorden. Så småningom ska jag så en omgång till, så de mognar vartefter. Man kan torka bondbönor, men jag brukar förvälla dem och stoppa i frysen.

Till växthuset har tomater och chili fått flytta idag. I en plastback får de extra skydd mot kölden och det går lätt att bära in dem om det blir frost. Jag kom igång sent med sådden, men det kommer med stor säkerhet att bli både tomater och chilifrukter även i år och jag slipper mecka med extraljus och rangliga plantor inomhus.

Jag insåg att jag hade köpt mer sättlök än vad jag har plats till, så i all hast gjorde jag iordning en pallkrage. Först ett lager med diverse bös i botten - ogräsrens, småpinnar, kvistar - sedan ett lager tidningar på det. Vatten. Och sedan två påsar med jord överst. Nu har jag fått all gullök i jorden. Återstår rödlök och schalottenlök, men det kan vänta några dagar.

Annat smått och gott har förstås också hänt, Men fokus nu, i väntan på varmare nätter, är på att få allt iordning. I maj ska nästan allting i jorden på samma gång och allt som är förberett innan är en bonus. Samtidigt försöker jag sprida ut sådderna så att jag har en jämn ström av grönsaker som mognar hela säsongen. En del saker kommer jag inte att så förrän under sommaren (grönkål, t.ex.) och en del annat sår jag nya omgångar av vartefter.

Lägesrapport annandag påsk

Vårvintern i Västsverige var mild och regnig, rekordregn för februari till och med. Fortfarande är en del av trädgårdslanden alltför blöta för att jorden ska gå att bearbeta, men här och var har jag kommit igång.

Några av de upphöjda bäddarna. Här har jag börjat rensa ogräs och toppa med kompost och gödsel. 

Inomhus har jag chili, tomatplantor, paprika och kapkrusbär (mer om detta i ett annat inlägg nån gång framöver). I växthuset bor några övervintrade plantor av grönkål (Russian Red) och broccoli, som vi har börjat skörda av. Där finns också försådder av bondbönor, broccoli, rödkål och brysselkål. Man kan mycket väl så kål på friland, den är mycket köldtålig och brukar gro snällt, men med tanke på alla små och stora djur som formligen ÄLSKAR kålplantor är det bättre att förodla dem och sätta ut. Räkna med att en del plantor går åt till sniglar och jordloppar - så alltid lite extra!

Utomhus börjar jordtemperaturen så smått klättra över de ca 4 plusgrader som de flesta av de mer tåliga grönsakerna behöver för att gro och jag har sått en del i pallkragar och tunnor. Morot, palsternacka, majrova, spenat, sockerärter och rädisor är sådda, men ännu syns inget av dem. Groningen tar tid när man sår tidigt, men å andra sidan är sådden avklarad så det blir tid till annat sedan när det bli lite varmare och allt ska göras på en gång.

Jag sätter löken ganska tätt, det mesta av den kommer ändå att bli uppätet som färsklök under sommaren. Plockar man varannan lök så kan resten stå kvar och mogna till lagringslök.

En första omgång tidig potatis (Swift) är i jorden och likaså de första sättlökarna. Med fiberduk över brukar det fungera utmärkt.

Detta är årets mest ambitiösa projekt. Här hade vi för många år sedan ett tiotal upphöjda bäddar som jag senare lät växa igen pga bristande ork. Nu ska de röjas upp igen. Markduken har legat på ett år eller mera och det mesta av ogräset är kvävt. Men det är gott om kvickrotsrötter i marken som behöver rensas bort. En bädd i taget ...

I övrigt så knoppas det fint överallt och vitlöken växer till sig!

Den här vitlökssorten är den som hittills vuxit sig kraftigast. Ivan heter den.

Odling i coronans tid

När jag började odla den här trädgården hade jag många och stora drömmar om självhushållning och att odla en massa mat. Nu, drygt 15 år senare, har jag ungefär noll illusioner om att odla någon större mängd av den mat som tre hungriga personer stoppar i sig under ett år. Men odlingen drar och lockar fortfarande och somliga år blir det ändå en del ätbart.

Coronakrisen tycks ha satt fart på mångas självhushållningsdrömmar. När allt är osäkert och farligt och ångesten inte lämnar en ifred blir odlandet en trygghet, en dröm att om allting kraschar så ska vi i alla fall ha något att äta. Romantisk eskapism, javisst. Det gör inget så länge vi får färskpotatis, hallon och jordgubbar.

Dock förutspår jag en hel del besvikelser och brustna odlingsdrömmar hos många framåt sommaren och hösten. Den som inte är van att odla gör misstag och jag har själv gjort ungefär alla som går att göra. Men kanske mina misstag kan hjälpa någon? Med åren har jag lärt mig en del, hittat sådant som funkar och släppt sådant som inte gör det.

Så jag sparkar igång årets bloggande i all enkelhet som en sorts dagbok över vad jag gör vecka för vecka (ungefär). Målet för det här året är att ta upp mera odlingsyta, lägga lite mer tid på trädgården och få hyggliga skördar. Jag kommer också att odla mer av "basmaten", den som ger mättnad och kalorier, än jag brukar men allt det där andra ska också få plats.

Spenat, sådd i växthuset i januari

Utgångspunkterna är ungefär dessa: Min trädgård ligger i Sjuhäradsbygden i Västergötland, 200 m ö.h. med sur moränjord. Odlingszonen är 4-5, jag tror att klimatförändringarna har puttat den mot zon 4 numera. Normala somrar (finns det några sådana längre?) regnar det en hel del och vi behöver inte vattna nämnvärt. Jag har ett litet växthus men odlar det mesta på friland eller i pallkragar. Mycket sakta håller jag på att forma en del av tomten till en skogsträdgård med framför allt bär och fruktträd. Vi är en liten familj på tre personer - mina två yngsta barn bor ännu hemma och kan hjälpa mig med tyngre jobb. Men de ska ju hemifrån så småningom och jag behöver hitta alla tänkbara sätt för att kunna fortsätta odla med en kropp som börjar bli äldre och lite sliten.

Så - följ med mig genom årets odlingssäsong så får vi se vad det blir av den!

Övervintrad broccoli i växthuset, planterad efter tomatplantorna 

Växthus och annat pyssel

Det har regnat och regnat och det är dyngsurt överallt och inget går att göra i odlingsbäddarna. Normalt skulle jag vara ytterst irriterad över detta, men med tanke på förra sommaren så är jag mest glad åt att brunnen och alla reserver fylls på.

Det går i alla fall att greja i växthuset. För precis en månad sedan sådde jag spenat och sallad här. Av salladen syns inte ett spår, men titta på spenatbebisarna! Blir det mildväder nu så lär de växa snabbt och när dagarna blir längre och spenaten går i blom får de lämna plats för tomater. Med lite tur hinner jag också få en höstgröda efter tomaterna. Planen är pac choi och mizuna, som växer bäst sent på säsongen.

Tydligen hade jag satt in en rugge gräslök här i höstas och sedan totalt glömt bort den (utbrändhet och uselt minne, ni vet). Ja, ja, det var ju trevligt ändå.

I höstas slängde jag ned en näve ärter i växthuset med förhoppningen att får ärtskott. Det hände just ingenting med dem då. Men titta nu! 

Fem grader varmt i jorden i växthuset. Inte mycket, men tillräckligt (uppenbarligen) för de tåligaste växterna

Slutligen - här är en del av min zon 5 (på permakulturiska), den del av trädgården som får växa vilt. Och här brukar paddorna lägga ägg. Förra sommaren såg jag knappt någon padda alls, men det här ser ju lovande ut. Det är något speciellt med paddor, de hör liksom hemma i trädgården! Oavsett om de äter mördarsniglar eller ej.

Februarisöndag

Det är en eländigt fuktig, grådimmig februarisöndag och det finns inte mycket att göra i trädgården. Men det är en bra dag att sprida ut sot och aska från pannan och braskaminen. Sotet lägger jag på den mossigaste delen av gräsmattan, det ger näring, höjer pH-värdet och dämpar mossans framfart en aning.

Askan ger jag till bärbuskarna. Varje höst räfsar jag in en massa löv under dem och varje vår får de en rejäl dos vedaska. Det är ungefär allt jag gör med dem och de trivs förträffligt med det och ger massor av bär.

Fylla på vedförrådet kan man ju alltid göra. Vi värmer huset med pellets och veden används mest till braskaminen och som reserv om pelletsbrännaren skulle strejka. Så vi sågar och klyver för hand. Det blir inte så mycket åt gången innan min gamla rygg börjar protestera, men det är ändå något djupt tillfredsställande med att bygga upp en vedstapel, några klabbar åt gången.

I gräsmattan börjar snödropparna titta upp, i en pallkrage visar sig vitlöken jag satte i höstas och i landet intill husväggen har övervintrad salladslök börjat växa igen. Våren finns där nånstans bakom det gråfuktiga.