Coronakrisen tycks ha satt fart på mångas självhushållningsdrömmar. När allt är osäkert och farligt och ångesten inte lämnar en ifred blir odlandet en trygghet, en dröm att om allting kraschar så ska vi i alla fall ha något att äta. Romantisk eskapism, javisst. Det gör inget så länge vi får färskpotatis, hallon och jordgubbar.
Dock förutspår jag en hel del besvikelser och brustna odlingsdrömmar hos många framåt sommaren och hösten. Den som inte är van att odla gör misstag och jag har själv gjort ungefär alla som går att göra. Men kanske mina misstag kan hjälpa någon? Med åren har jag lärt mig en del, hittat sådant som funkar och släppt sådant som inte gör det.
Så jag sparkar igång årets bloggande i all enkelhet som en sorts dagbok över vad jag gör vecka för vecka (ungefär). Målet för det här året är att ta upp mera odlingsyta, lägga lite mer tid på trädgården och få hyggliga skördar. Jag kommer också att odla mer av "basmaten", den som ger mättnad och kalorier, än jag brukar men allt det där andra ska också få plats.
 |
| Spenat, sådd i växthuset i januari |
Utgångspunkterna är ungefär dessa: Min trädgård ligger i Sjuhäradsbygden i Västergötland, 200 m ö.h. med sur moränjord. Odlingszonen är 4-5, jag tror att klimatförändringarna har puttat den mot zon 4 numera. Normala somrar (finns det några sådana längre?) regnar det en hel del och vi behöver inte vattna nämnvärt. Jag har ett litet växthus men odlar det mesta på friland eller i pallkragar. Mycket sakta håller jag på att forma en del av tomten till en skogsträdgård med framför allt bär och fruktträd. Vi är en liten familj på tre personer - mina två yngsta barn bor ännu hemma och kan hjälpa mig med tyngre jobb. Men de ska ju hemifrån så småningom och jag behöver hitta alla tänkbara sätt för att kunna fortsätta odla med en kropp som börjar bli äldre och lite sliten.
Så - följ med mig genom årets odlingssäsong så får vi se vad det blir av den!
 |
| Övervintrad broccoli i växthuset, planterad efter tomatplantorna |
No comments:
Post a Comment