Ungefär såhär är min tro:
Att det finns en överordnad princip som är alltings ursprung och upprätthållare. Man kan kalla den för Gud, Moder Jord, Brahman eller Universum, det spelar egentligen ingen roll.
Att det finns en mening med mitt liv. Eller så finns det inte det. Det spelar inte heller så stor roll.
Att gåvan att födas till denna värld för ett ansvar med sig: att leva utan att skada och fördärva och i stället vårda och förvalta så gott vi kan.
Att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade.
Att vi ska reflektera över våra val och handlingar, vilka möjligheter vi har och vilka konsekvenser de kan få, även om vi inte kan överblicka dem fullt ut.
Att människor tillsammans kan åstadkomma mirakel .
2 comments:
Hmmm, intressant! Med facit i hand - tycker du att du följt din "tro" hittills, dvs att du lever som du lär?
Svårt att svara på eftersom jag egentligen inte "lär" något - jag bara funderar och reflekterar för egen del.
Men, det är klart, tillhör man den västerländska medelklassen så är det väldigt svårt att leva utan att lämna betydligt större fotavtryck än vad som vore rimligt!
Åas känns det ändå nödvändigt att ibland stanna upp och fundera kring vad man finner viktigt och varför
Post a Comment