Man bosätter sig i Tjottahejti med totalavsaknad av kollektivtrafik (om det är något som kunde få mig att flytta härifrån, så är det just det). Man skuldsätter sig hos storkapitalet för att införskaffa en hyfsat ny bil för att kunna ta sig till jobbet. En som startar varje morgon oavsett väder, inte blir stammis hos verkstan och inte kräver alltför mycket mekar-kunskaper för att hålla rullande. Man är rättså nöjd ett tag.
Sen pajar en halvljuslampa. Och en till. Och man upptäcker att det GÅR INTE att byta lampor själv. Instruktionsboken har käcka teckningar som visar hur man ska göra - i teorin. I praktiken går det inte. Det är för trångt, allt sitter för hårt och inte ens mina små fruntimmershänder kommer åt ordentligt under huven.
Så man ringer verkstan och beklagar sig och en rask gosse säger att kom bara förbi, det ordnar vi på 20 minuter. Och det gör de och all heder åt dem. Men de tar 750 spänn för några minuters jobb och två glödlampor. Suck!! Dyraste lampor jag köpt nångång. Och hur i hela fridens namn kan man konstruera en bil där man inte kan göra sådana enkla grejer själv???
Idioti var bara förnamnet!!
5 comments:
Instämmer! Detsamma gäller vår bil.
Har ni också Citroën C5? ;-) Min bil äter halvljuslampor, särskilt den vänstra där man ska in precis bakom batteriet för att kunna byta, och elkontakten alltid sitter så in i berget...
Nope, jag kör en Ford Focus FFV. Den äter inte lampor, tack o lov, men det är illa nog att det är så hopplöst svårt att byta dem. Jag tror att väldigt många nyare bilar funkar så. På de skrothögar jag kört tidigare har lampbyte inte varit något problem.
lasa hela bloggen, ganska bra
Pengar var efternamnet :(
Post a Comment