Äta lokalt – kött eller veg?

Mat igår: gråärtsoppa med hemsaltat fläsk.
Mat idag: lammburgare grillade på vår gratisgrill och potatissallad med piplök från trädgården.
Kvällsmat idag: brödpudding med sylt (inte hälsokost direkt, men gott! och det gamla brödet går åt)

När jag tittar på vad vi ätit i vinter under det här äta-lokalt-försöket så blir det tydligt hur mycket kött vi äter. Samtidigt så talar många om att vi borde äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Inte bara för att korna rapar metan, utan för att den konventionella djurhållningen slukar mycket bränsle, importerat kraftfoder etc.

Vi kan väl kanske försvara vårt eget köttätande med att vi köper närproducerat ekologiskt kött som inte alls ger samma klimatpåverkan. Men den sortens kött är inte helt lätt att få tag i och det kan vara rättså dyrt, i alla fall i livsmedelsbutiken. Djur som mest går på naturbete växer långsammare och ger mindre utdelning än de konventionellt uppfödda (men köttet blir hemskt mycket godare och djuren mår bättre). Skulle vi helt skrota "industri-djurhållningen" skulle det antagligen bli mindre kött till var och en, om vi inte föder upp det själva. Även i en villaträdgård kan man hålla höns eller kaniner – men skulle vi klara av att slakta "gulliga" kaniner för att få kött? Och vem kan nacka en höna idag, eller laga till den så den blir god?

(En del människor kan och klarar förstås det alldeles utmärkt. Och med tilltagande klimatkris är det inte alls omöjligt att vi måste fixa en del av vårt kött själva om vi vill ha något. Även om det innebär att slakta gulliga kaniner.)

Är lösningen att äta mer vegetariskt? Ja, det kan det vara, om man håller sig till närodlad mat. Problemet är att mycket vegetarisk mat idag bygger på soja i en massa olika former och på många importerade grönsaker, bönor och linser. Det är – ur klimatsynpunkt – knappast något lysande alternativ till köttätande.

Kan man äta enbart inhemsk vegetarisk mat? Ja – om man har bra metoder för att spara sommarens överflöd så att man klarar vintern och våren, forna tiders hungerperiod innan åkrar och kålgårdar gav mat igen. Med mjölkprodukter har man knappast några problem med att klara proteinet. Vill man inte ha mjölk så får man ta till de inhemska baljväxterna. Bondbönor, gråärter, gula ärter, bruna bönor ligger väl kanske närmast till hands (fast man lär kunna odla sojabönor i Sydsverige).

I nummer 4/04 av tidningen Åter finns det en intressant artikel om att odla vegankost så att man blir självförsörjande. Artikeln bygger på försök som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ett av resultaten var att man på bördig jord kan klara en persons årsbehov av vegankost på 800 m2. En familj med en hyfsad stor trädgård skulle alltså kunna odla all sin mat själva och klara sitt näringsbehov helt utan animaliska produkter. Det man odlade var baljväxter, potatis och rotfrukter, spannmål (det gick inte så bra), grönsaker, frukt och bäroch oljeväxter (t.ex. solrosor). Onekligen intressant!

Veggis-mat hemma hos oss blir det en hel del på sommaren. Ofta sallader eller bara en massa olika slags grönsaker med nån god dressing till. Fransk potatissallad (med olja/vinäger) älskas av alla. Hembakat bröd och/eller potatis står för mättnaden. Ost eller yoghurt (tsatsiki, dressing) ger protein. Vintertid är det knepigare. Soppor går alltid ned. En favorit är purjo- och potatissoppa. Pasta med tomatsås (fast då blir det lätt en massa importerade råvaror). Ugnsbakade rotfrukter. Och nästan allt går ned med vitlöksbröd till :-)