Att plantera olika slags växter tillsammans är ofta bra. De drar nytta av varandra på olika sätt – förvillar insekter, hjälper till med näringsupptag eller stärker varandra på sätt som vi egentligen inte begriper så mycket av. Somliga menar att samplanteringens fördelar är lite av en myt och att det är svårt att rent vetenskapligt visa att det fungerar. Andra menar utifrån sin egen odlingserfarenhet att det fungerar alldeles utmärkt.
Vi samodlar en hel del olika saker, en del fungerar bra, annat har varit mindre lyckat. Den klassiska kombinationen morötter–lök fungerar bra här, vi har väldigt lite angrepp. Palsternacka/rödbeta och lök går alldeles utmärkt också. Tanken är att dofterna från de olika växterna ska förvilla skadeinsekterna lökfluga och morotsfluga. Dessutom mognar löken fort och är skördeklar tidigt, så rotfrukterna får mera plats när de börjar bli stora framåt hösten.
Rödbetor och ärter var däremot ingen bra kombination alls. Ärterna växte bra, men rödbetorna fick mycket blast och små betor. För mycket kväve, antagligen. Däremot var purjolök och ärter en lysande kombination. Vi satte purjo på flera olika platser och den som har vuxit ihop med ärter och bönor är bra mycket större än den andra.
Gråärter och bondbönor var katastrofalt för bondbönorna. Ärterna växte så till den milda grad att de tog över all plats i landet. Dessutom blev de så tunga att de närapå knäckte sitt stöd och lade sig ovanpå bondbönorna. Ny strategi nästa år…
Kålen är också smått katastrofal. Vi samodlar kål med blommor – ringblomma, gurkört, tagetes. Doften från blommorna ska förvilla kålfjärilarna. D.v.s. det var så det var tänkt. Våra kålfjärilar var dock inte särskilt lättlurade och det blir inte mycket till kålskörd. Även här behövs någon bättre plan för nästa år.
Tomater har vuxit på friland ihop med gurkört. Jag sådde också några morötter mellan tomatplantorna och det växer fint alltihop. Dessvärre börjar tomaterna spricka nu, samtidigt som de mognar. Trist! I synnerhet som de har vuxit hur fint som helst, vi har aldrig fått så stora tomater när vi odlat i kruka tidigare. Jag misstänker att det är det eländiga regnandet som spökar – först knastertorrt i en månad, sen oavbrutet regn…
Att plantera krasse som kantväxt i landen är ingen bra idé, i alla fall inte om man råkar köpa slingerkrasse i stället för buskkrasse. Det blir krasse ÖVERALLT! Viserligen blir det fantastiska färger, men inte så mycket grönsaker.
Sen har vi en del ofrivillig samplantering med ogräs! Vi rensar en hel del i början av säsongen, men någonstans mitt i sommaren tappar man styrfarten när grönsakerna börjar bli så stora att de delvis kan klara sig mot ogräset. Kanske vi borde kanta bäddarna med en träsarg eller något sånt, för att ogräset inte ska krypa in från gräsmattan. En del ogräs är antagligen bara bra, det blir nånslags ekologisk mångfald i kökslanden. Frågan är när det blir för mycket. Hade det blivit högre avkastning från grönsakerna om vi hade rensat mera? Eller hjälper ogräset till som marktäckning och insektsförvillare? Drar det t.o.m. till sig gynnsamma insekter?
No comments:
Post a Comment