Vad gjorde man utan pallkragar?

Jag har fyra dubbla pallkragar med glas över strax utanför huset och de används nästan året om. Tidigt om våren fyller jag på med färsk hästgödsel, toppad med jord så jag får drivbänkar för de första tåliga växterna: sallad, spenat, rädisor och sånt. Lite senare på våren sår jag kålplantor för utplantering och ännu senare ömtåliga ting som squash och gurka. Squashen planteras ut på friland så småningom men gurkan (som är en ömtålig varelse) får stå kvar i pallkragen tills frosten tar den på hösten.

När alla plantor är utplanterade på friland, kan man så ytterligare en omgång salladsväxter över sommaren och framåt sensommaren, när salladen tröttnat och gått i blom, är det dags för de asiatiska bladväxterna som trivs bäst lite sent på säsongen. Kanske en extra omgång spenat också. Asiaterna är köldtåliga och kan stå kvar långt in på hösten med lite skydd över - glas eller fiberduk. Sen är det bara att skyffla ur den nu brunna gödseln och spara till våren eller lägga ut på landet, lite beroende på var man bor i landet. Jag gödslar på våren så att inte allt regnar bort under höst och vinter. Och så börjar säsongen igen!

Mycket blir det

Jag flyttar perenner, planterar äppelträd, sätter nya blåbärsbuskar, ersätter utgångna kryddväxter, gräver bort gräsmatta och flyttar felplacerade buskar. När jag inte sår, rensar eller vattnar. Inte har jag tid att blogga!

Men lite bilder kommer så småningom. Och allt möjligt växer och frodas. Så det blir nog lite mat ur trädgården i år igen!

Sparris!!

Jag har några sparrisplantor som är inne på sitt tredje år och enligt böckerna ska man få lov att börja skörda lite försiktigt då. Hela våren har jag gått och tittat och tittat i sparrislandet men inte sett minsta skymt av några stjälkar. Och så häromdagen bara fanns den där – sparrisen! En endaste stjälk är stor nog att skördas, men flera är på väg.

Ikväll ska jag avnjuta min första alldeles egna sparris med en liten klick riktigt smör på!

Hur mycket trädgård behöver man?

Jag roade mig med att räkna ut hur mycket yta jag har uppodlat just nu, så här kommer lite siffror för den som vill jämföra eller så.

Köksträdgården består av två delar, ett mer intensivt odlat område med upphöjda bäddar och ett mer extensivt där jag har sånt som inte behöver tittas till dagligen. Därtill jordgubbsland, bärbuskar, fruktträd och andra perenner.

De upphöjda bäddarna är sammanlagt på 60 kvm. I år kommer här att växa morötter, palsternackor, rödbetor, lök, ärter, lite bondbönor, lök, kålrötter, majrovor, olika sorters bönor, lite potatis och diverse bladgrönt. En liten sparrissäng finns här också.

Jordgubbslandet är 30 kvm. Det större, extensiva området är 130 kvm och här ska det växa det mesta av potatisen, gråärter, bondbönor, squash, pumpa och diverse kålsorter. Sammanlagt alltså ca 220 kvm. Därtill kommer nio gamla bärbuskar (svarta/vita/röda vinbär + krusbär) och några nysatta (vinbär, krusbär, amerikanska blåbär, bärhäggmispel), några rabarberplantor, ett land med jordärtskockor samt diverse kryddväxter på olika ställen. Fyra små äppelträd ger förhoppningsvis en hel del frukt om några år. Och så har jag ett plommonträd som aldrig ger någon frukt.

Räcker det till? Nej, inte alls. Vi köper en hel del frukt och grönt, framför allt på vintern och våren. Skulle vi bli helt självförsörjande på grönt så skulle jag behöva betydligt större yta.

Hinner man med? Tveksamt. Det är mycket jobb för en ensam vuxen som dessutom jobbar nästan heltid. Om jag ska utöka med nånting så blir det med fler perenner. Att odla ettåriga växter är mycket jobb och innebär dessutom att man hela tiden stör och rör om i jorden och dess mikroliv. Perenner växer långsammare, ger mindre mat per yta (iaf innan de etablerat sig ordentligt) men är lättare att sköta och skonsammare för jorden. Den där skogsträdgården full med ätbara växter är jag väldigt sugen på...

Rosor, pioner och jordgubbar

Det blir inte så mycket tid att blogga nu. Trädgården tar en massa tid, diverse engagemang IRL likaså och till råga på allt har vi dragit på oss någon enveten magsjuka som inte riktigt går över. Vi verkar dock vara lite på bättringsvägen nu, hoppas det släpper snart!

Efter det vackra vårvädret kom ett par veckors envetet regn och det gjorde underverk för trädgården! Nu har det mesta grott, gräset växer, ogräset likaså, bärbuskarna blommar, ett av de små äppelträden likaså. Jag har fått rosor och pioner i födelsedagspresent, så jag blev tvungen att rensa i en av de försummade perennrabatterna. Med rosor och pioner på plats började jag fundera på någon lågväxande marktäckare (ingen naken jord!). Sen rensade jag jordgubbslandet och eftersom jag har en jordgubbssort som revar sig vildsint så fick jag en massa plantor över. De fick bli marktäckare i ros-o-pionlandet. Två problem lösta på en gång! Jordgubbarna ska blandas upp med lite låga kryddväxter, timjan och sånt. Återstår att se om allt det behagar trivas ihop eller ej.

Två små äppelträd var också en födelsedagspresent (Aroma och Discovery). Nya träd föder funderingar på var man ska sätta dem. Ska jag sätta dem invid dem jag köpte häromåret (Åkerö och Transparent Blanche) eller ska jag börja på en ny fruktträdgård i gräsmattan? Men då borde jag först dränera ordentligt. Kanske skulle jag gräva den där dammen det funnits funderingar på ett tag? Det borde ju kunna bli en del av dräneringen. Och ha lite fina växter invid dammen, och kanske guldfiskar...

Drömmarna tar aldrig slut :-)

Det gror i år igen!

Lika konstigt varje år. Man petar ned några frön i jorden och så kommer det upp en liten planta. Sockerärter och blåärter sticker upp små groddar, man börjar ana morötterna och i en drivbänk kommer de första kålplantorna. Drivbänk är verkligen effektivt – mindre än en vecka och det gror! 

Nu är faktiskt allt sått som tål lite svalare temperaturer. En kort paus inträder innan det är dags för de värmekrävande fröna. Märklig känsla. Vad ska jag göra nu när jag inte behöver röja och så?

Independence Days, andra året

Jag skrev ju förra året om en utmaning från Sharon – Independence Days – som jag verkligen gillade. Nu fortsätter utmaningen ett år till. Själv gillar jag tanken på att göra något litet varje dag, eller i alla fall varje vecka, för att öka min egen matproduktion och verkligen ta vara på och äta upp det jag odlar. Så jag hänger på i år igen. Någon mer?

Jag beskriver inte utmaningen här, kolla på länkarna och läs särskilt Sharons kloka inlägg! Det kommer nog en snygg banner också så småningom :-)

Förbanna inte maskrosorna – gör kimchi!

För en tid sedan skrev jag ju om att göra kimchi, en koreansk, starkt kryddad grönsaksinläggning. Nu jag precis gjort en burk kimchi på späda maskrosblad. Det blev mycket gott!! Starkt och lite beskt, fast en del av maskrosornas beskhet försvinner i hanteringen. Prova! Man behöver inte ta bara de allra spädaste bladen, det går bra med lite grövre också. Gör sallad av de minsta i stället.

Vårbruket fortsätter

Det har varit några fantastiska dagar nu ett tag. Bloggandet har fått stå tillbaka för det praktiska trädgårdspysslet. Och framsteg har gjorts. Det mesta av potatisen är nu i jorden. Sockerärter, morötter, palsternackor, de första bondbönorna och det mesta av sättlöken likaså. Morötterna har t.o.m. börjat gro (om det nu inte är ogräs, men det brukar inte växa i så prydliga rader...). Sallad och spenat spirar i en pallkrage. Väldigt snart (så fort jag hinner) ska jag så kålrötter, majrovor, gråärter och mer bondbönor.

Samtidigt märker jag hur svårt det är att klara av en stor köksträdgård som ensam vuxen. Den här helgen har barnen varit hos sin pappa och jag har i stort sett jobbat heltid därute. Men det går ju inte varje helg. Alltså måste jag rationalisera och förenkla! En klar förenkling detta år är att jag inte har försått någonting inomhus alls. Sånt som måste försås, tomater t.ex. får jag väl helt enkelt köpa plantor av om jag vill ha det. Annat tänkte jag pröva att så utomhus i pallkragar med glas enligt en sorts förenklad varmbänksprincip. Två pallkragar på varandra. Ett rejält lager färsk hästgödsel i botten, vattnas ordentligt så den brinner som den ska. På detta köpejord från plantskolan, i med fröerna och så ett gammalt fönster ovanpå alltihopa. Gödseln ger lite värme och fönstret håller kvar den. 

Idag har jag sått broccoli, grönkål och palmkål på det sättet. Jo, man kan så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alltihopa! När det blir mer pålitligt varmt ute, tänkte jag göra likadant med squash, pumpa och gurka. Gurkorna får helt enkelt stå kvar i pallkragen hela sommaren, de är hopplöst känsliga för omplantering. Så får jag se hur det går.

Ny bok! Trygga barn och trygga föräldrar

Jag lärde känna Cecilia Moen för flera år sedan när jag själv var hemma med två småbarn och ibland kände mig rejält vilsen. Jag kände att något var fel med hur vår kultur betraktar och behandlar barn och jag kände mig inte alls hemma i de gängse råden från BVC och från andra föräldrar. Cecilia hjälpte mig att sätta ord på det som kändes fel och blev en klok "storasyster" som berättade om evolution och hjärnforskning, tipsade om  böcker och hemsidor.

Nu har Cecilia gett ut en bok för alla föräldrar, blivande sådana eller för den som bara är nyfiken. Hon beskriver hur man kan likna hjärnan vid en dator som har medfödda ”program”, vilka utvecklats genom evolutionen. Boken berättar om vilka behov barnet har och hur man som förälder kan tillfredsställa dem, om anknytning och hur barnets hjärna stimuleras av att utforska verkligheten. Därtill innehåller boken mängder med praktiska råd. 

Cecilia skriver utifrån sin egen erfarenhet och hjärnforskningens resultat. Det här är en bok för den som är nyfiken på hur samspelet mellan barn och föräldrar fungerar på en grundläggande nivå, det som gäller oss alla oavsett diverse kulturella överlagringar. Rekommenderas!!

Läs mer och beställ boken här!

Vardagshjältar till undsättning

Att vara ensam och ta hand om en stor trädgård är förstås inte så himla lätt alla gånger. Mycket av jobbet är tungt och en del saker orkar jag bara inte med själv. Det är här vardagshjältarna kommer in i bilden och de har jobbat på under påskhelgen. En stor hög med stenar har flyttats från grusgången framför ytterdörren (där man bara snubblade på den) till rätt ställe där de ska kanta en odlingsterrass – äldste sonen med flickvän fixade det. Ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är till stor del igenfyllt, här gjorde alla barnen en insats. Och Stora Kvickrotslandet är vändgrävt och rensat av en kär vän som dessutom baxade upp en stor sten som var ivägen. TACK till er alla!!

Nu återstår mest roliga saker – så, sätta och plantera. Beställa mer fröer, jaga sättpotatis och sättlök. Det känns som jag är sent ute, hoppas det inte är för sent att få tag i de sorter jag vill ha!!

Första sådden!

Visserligen i en pallkrage med glas över, men ändå! Spenat och sallad blev först ut som vanligt, de gror och växer snällt även vid låga temperaturer; faktum är att de trivs bäst innan sommarvärmen kommer på allvar.

Tre pallkragar till har jag att fylla. Där kommer jag att förså olika sorters kål (för att skydda lite mot jordloppar som annars äter upp de små kålplantorna) och kanske så lite mera salladsgrönt. När det är uppätet och kålplantorna utflyttade blir pallkragarna perfekta till frilandsgurkorna, som har det lite kämpigt ute på "riktigt" friland här. Jag tycker gurkplantor är svåra att flytta, de bara dör för mig. Så jag sår dem direkt på ett varmt ställe. Hittills har det faktiskt fungerat bättre än att förså dem.

Vad kommer härnäst? Ärter, antagligen och de första morötterna. Och sättlöken som också tål lite kallare väder. Den första potatisen under dubbel fiberduk. Sen kommer allt slag i slag när det blir varmare. Sist ut blir bönor och gurkväxter (gurka, pumpor, squash) och sen kan jag pusta ut lite.

Prylar och värden

Jag springer mycket på loppis. Både för att hitta roliga saker (porslin, framför allt) och för att köpa sånt jag behöver. Och då har jag börjat fundera på det här med prylars andrahandsvärde. En genomsnittlig köks- eller annan hushållspryl kostar (grovt räknat) någonstans runt 20% av nypriset för samma typ av föremål. Några exempel: påslakan 25:-, örngott 10:-, stor kastrull 60:-, mattallrikar av känd svensk design och god kvalitet 15-20:-. Och så vidare. Då pratar vi om föremål som visserligen är använda, men i god kondition och som kommer att fungera i många år till. Vad hände med resten av värdet??

Skryt

Nu händer det saker i köksträdgården. Fem av tio odlingsbäddar klara för sådd (bara det blir lite varmare). De här bäddarna ligger nära huset och här ska sånt växa som man skördar ofta och lite av - sallad, sommarmorötter, sockerärter, kryddor, lök och en massa annat.


Och en stor del av Stora Kvickrotslandet är grävt och rensat. Det här området ligger lite längre från huset (zon 2 om man pratar permakulturspråk) och här ska en del av vinterförrådsmaten så småningom växa. Här blir det potatis, kål, pumpor, ärter och bönor till torkning - sånt man inte plockar av dagligen och som inte behöver tokpassas med vatten och rensning. Jag har marktäckt och odlat delar av det ett par säsonger och nu är området i såpass god form att jag ska börja strukturera det. Fyra odlingskvarter ska det bli, med permanenta gångar emellan och något fint blommigt i mitten. Och kanske en bänk att sitta på när man tröttnar på att jobba. Och ett litet bord att sätta kaffekoppen på. I bakgrunden står stommen till växthuset som förhoppningsvis kommer på plats i år!

Aaaaj!!

Medelålders tanter ska inte ge sig ut en hel dag i trädgården och gräva. I alla fall inte utan att mjukstarta lite först. Varenda muskel värker, och några till. Varför lär man sig aldrig??

Resultat har det i alla fall blivit: en massa kvickrotsrötter bortgrävda, ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är igenskottat, hallonen nedklippta och rensning av jordgubbslandet påbörjad. Bara resten kvar...

Vad tänkte vår Herre på?

När han skapade kvickrot och revsmörblomma, alltså. Jag har tillbringat en solig eftermiddag i köksträdgården under hårt slit med att få bort alla övervintrade exemplar av just sådana. Hur mycket man än gräver bort kommer det nya hela tiden. Grrrr!!

Äntligen vårbruk!

Nu börjar det likna lite vår här också. Igår var det sol och massor av plusgrader och vårbruket kom igång så smått - det vill säga, jag rensade EN av tio odlingsbäddar, körde jord och gödsel och sen kände jag mig rejält ledbruten. Suck. Det tar längre och längre tid varje år att sparka igång den vinterdegenererade medelålderskroppen och börja använda bortglömda muskler igen. ..

Bara nio bäddar kvar att göra i ordning, plus jordgubbslandet och örtlandet. Och fyra pallkragar som ska fyllas med färsk gödsel och jord för att bli en sorts varmbänkar. Och sisådär en 150 kvadratmeter land att gräva ordentligt för att få bort kvickroten (ja, jag vet, man får aldrig bort den helt, men försöka kan man ju). Förra året odlade jag potatis under halm på en stor del av den ytan. Väldigt mycket av kvickrot och annat har kvävts, men det är en kraftig rotfilt kvar under halmen. Jag vet inte om jag ska täcka ett år till och chansa på att rotfilten bryts ned, eller om jag ska gräva. En variant är ju att gräva planteringshål för plantor (typ kål eller pumpa) och täcka runt om med tidningar och halm. Idéer, någon?

Idag är det grått och fuktigt. Inte läge för att rensa och gräva. Hämta gödsel hos hästgrannen, kanske?

Vår i zon 4

Såhär års blir man ruggit avis på alla som bor i zon 1 (ni vet, skåningar och annat löst folk) och som är ute och påtar för fullt i sina trädgårdar. Här är det fortfarande tjäle...

Vilket givetvis inte hindrar rabarbern från att försöka i alla fall.

Eller trädgårdssyran som kommer upp snällt år efter år tidigt på våren med små trevliga blad som smakar nästan som harsyra. Godast nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag gick det i alla fall att få upp några övervintrade jordärtskockor utan att ta till spett! Hmm, soppa, eller ugnsbakade, eller frästa tunt skivade med vitlök...?

Palsternackorna har också övervintrat och börjat skjuta nya gröna skott. Men är var tjälen så enveten att det inte gick att få upp en endaste nacka. Om ett par dagar kanske!

Men vad f-n??!

Varifrån kom det här vita? Jag som tänkt beskära vinbärsbuskar idag! Det blir nog inomhusjobb i stället. Kan ju alltid städa...

Sol, vår och smuts

På morgonen lyser vårsolen in genom köksfönstret och avslöjar obarmhärtigt alla vinterns avlagringar av damm och smuts. Vart man än tittar är det rent ut sagt skitigt. Det finns folk som tar sånt som en utmaning och sätter igång med Stora Vårstädningen. Och så finns det såna som jag. Jag tycker om att ha det rent och fint omkring mig och jag avskyr att städa. Det är trist, jobbigt och hur man än gnor blir det aldrig riktigt bra. Jag är helt enkelt inget bra på att städa, även om jag försöker hålla huset hyfsat rent.

Avigsidan med att bo i ett äldre och lite slitet hus blir så tydlig när det kommer till städning. Det blir helt enkelt inte rent på samma skinande sätt som det blir i ett nytt hus med släta, jämna ytor. Här är det lite slitet, sjavigt och ojämnt. Smuts gräver ned sig i springor och ojämnheter. Mängder av profiler och lister som samlar damm och flottiga fingeravtryck. Slitna tapeter i köket som drar åt sig fett och smuts.

En lösning är ju att göra om allting. Lägga nya (plast)golv överallt, riva ned tapeter, måla om köket, byta alla repiga skåpluckor, riva ut allt gammalt och smutsigt. Men jag har inte riktigt tid eller råd - jag försöker fräscha upp ett rum åt gången och det går inte fort. Köket skulle jag egentligen vilja bygga om från grunden, det är väldigt slitet och har en massa opraktiska lösningar.

Och där nånstans landar man i eko-dilemmat: bygga nytt och slänga ut all gammal skit eller ta vara på det som finns och renovera lite varsamt? Ha ett skinande och hygieniskt hem eller leva med en del smuts i hörnen som inte riktigt går att få bort? Sätta sin helt egen prägel eller leva med de spår som generationerna före oss har avsatt.

Hursomhelst tas alla ekorekotips för att städa tacksamt emot! Hur gör man med slitna linoleumgolv, flottig vävtapet i köket, repiga skåpluckor och dörrkarmar med flagnande färg? Så att det faktiskt ser rent och fint ut, även om det är slitet!