Independence Days, andra året

Jag skrev ju förra året om en utmaning från Sharon – Independence Days – som jag verkligen gillade. Nu fortsätter utmaningen ett år till. Själv gillar jag tanken på att göra något litet varje dag, eller i alla fall varje vecka, för att öka min egen matproduktion och verkligen ta vara på och äta upp det jag odlar. Så jag hänger på i år igen. Någon mer?

Jag beskriver inte utmaningen här, kolla på länkarna och läs särskilt Sharons kloka inlägg! Det kommer nog en snygg banner också så småningom :-)

Förbanna inte maskrosorna – gör kimchi!

För en tid sedan skrev jag ju om att göra kimchi, en koreansk, starkt kryddad grönsaksinläggning. Nu jag precis gjort en burk kimchi på späda maskrosblad. Det blev mycket gott!! Starkt och lite beskt, fast en del av maskrosornas beskhet försvinner i hanteringen. Prova! Man behöver inte ta bara de allra spädaste bladen, det går bra med lite grövre också. Gör sallad av de minsta i stället.

Vårbruket fortsätter

Det har varit några fantastiska dagar nu ett tag. Bloggandet har fått stå tillbaka för det praktiska trädgårdspysslet. Och framsteg har gjorts. Det mesta av potatisen är nu i jorden. Sockerärter, morötter, palsternackor, de första bondbönorna och det mesta av sättlöken likaså. Morötterna har t.o.m. börjat gro (om det nu inte är ogräs, men det brukar inte växa i så prydliga rader...). Sallad och spenat spirar i en pallkrage. Väldigt snart (så fort jag hinner) ska jag så kålrötter, majrovor, gråärter och mer bondbönor.

Samtidigt märker jag hur svårt det är att klara av en stor köksträdgård som ensam vuxen. Den här helgen har barnen varit hos sin pappa och jag har i stort sett jobbat heltid därute. Men det går ju inte varje helg. Alltså måste jag rationalisera och förenkla! En klar förenkling detta år är att jag inte har försått någonting inomhus alls. Sånt som måste försås, tomater t.ex. får jag väl helt enkelt köpa plantor av om jag vill ha det. Annat tänkte jag pröva att så utomhus i pallkragar med glas enligt en sorts förenklad varmbänksprincip. Två pallkragar på varandra. Ett rejält lager färsk hästgödsel i botten, vattnas ordentligt så den brinner som den ska. På detta köpejord från plantskolan, i med fröerna och så ett gammalt fönster ovanpå alltihopa. Gödseln ger lite värme och fönstret håller kvar den. 

Idag har jag sått broccoli, grönkål och palmkål på det sättet. Jo, man kan så kål på friland, men här äter jordlopporna upp alltihopa! När det blir mer pålitligt varmt ute, tänkte jag göra likadant med squash, pumpa och gurka. Gurkorna får helt enkelt stå kvar i pallkragen hela sommaren, de är hopplöst känsliga för omplantering. Så får jag se hur det går.

Ny bok! Trygga barn och trygga föräldrar

Jag lärde känna Cecilia Moen för flera år sedan när jag själv var hemma med två småbarn och ibland kände mig rejält vilsen. Jag kände att något var fel med hur vår kultur betraktar och behandlar barn och jag kände mig inte alls hemma i de gängse råden från BVC och från andra föräldrar. Cecilia hjälpte mig att sätta ord på det som kändes fel och blev en klok "storasyster" som berättade om evolution och hjärnforskning, tipsade om  böcker och hemsidor.

Nu har Cecilia gett ut en bok för alla föräldrar, blivande sådana eller för den som bara är nyfiken. Hon beskriver hur man kan likna hjärnan vid en dator som har medfödda ”program”, vilka utvecklats genom evolutionen. Boken berättar om vilka behov barnet har och hur man som förälder kan tillfredsställa dem, om anknytning och hur barnets hjärna stimuleras av att utforska verkligheten. Därtill innehåller boken mängder med praktiska råd. 

Cecilia skriver utifrån sin egen erfarenhet och hjärnforskningens resultat. Det här är en bok för den som är nyfiken på hur samspelet mellan barn och föräldrar fungerar på en grundläggande nivå, det som gäller oss alla oavsett diverse kulturella överlagringar. Rekommenderas!!

Läs mer och beställ boken här!

Vardagshjältar till undsättning

Att vara ensam och ta hand om en stor trädgård är förstås inte så himla lätt alla gånger. Mycket av jobbet är tungt och en del saker orkar jag bara inte med själv. Det är här vardagshjältarna kommer in i bilden och de har jobbat på under påskhelgen. En stor hög med stenar har flyttats från grusgången framför ytterdörren (där man bara snubblade på den) till rätt ställe där de ska kanta en odlingsterrass – äldste sonen med flickvän fixade det. Ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är till stor del igenfyllt, här gjorde alla barnen en insats. Och Stora Kvickrotslandet är vändgrävt och rensat av en kär vän som dessutom baxade upp en stor sten som var ivägen. TACK till er alla!!

Nu återstår mest roliga saker – så, sätta och plantera. Beställa mer fröer, jaga sättpotatis och sättlök. Det känns som jag är sent ute, hoppas det inte är för sent att få tag i de sorter jag vill ha!!

Första sådden!

Visserligen i en pallkrage med glas över, men ändå! Spenat och sallad blev först ut som vanligt, de gror och växer snällt även vid låga temperaturer; faktum är att de trivs bäst innan sommarvärmen kommer på allvar.

Tre pallkragar till har jag att fylla. Där kommer jag att förså olika sorters kål (för att skydda lite mot jordloppar som annars äter upp de små kålplantorna) och kanske så lite mera salladsgrönt. När det är uppätet och kålplantorna utflyttade blir pallkragarna perfekta till frilandsgurkorna, som har det lite kämpigt ute på "riktigt" friland här. Jag tycker gurkplantor är svåra att flytta, de bara dör för mig. Så jag sår dem direkt på ett varmt ställe. Hittills har det faktiskt fungerat bättre än att förså dem.

Vad kommer härnäst? Ärter, antagligen och de första morötterna. Och sättlöken som också tål lite kallare väder. Den första potatisen under dubbel fiberduk. Sen kommer allt slag i slag när det blir varmare. Sist ut blir bönor och gurkväxter (gurka, pumpor, squash) och sen kan jag pusta ut lite.

Prylar och värden

Jag springer mycket på loppis. Både för att hitta roliga saker (porslin, framför allt) och för att köpa sånt jag behöver. Och då har jag börjat fundera på det här med prylars andrahandsvärde. En genomsnittlig köks- eller annan hushållspryl kostar (grovt räknat) någonstans runt 20% av nypriset för samma typ av föremål. Några exempel: påslakan 25:-, örngott 10:-, stor kastrull 60:-, mattallrikar av känd svensk design och god kvalitet 15-20:-. Och så vidare. Då pratar vi om föremål som visserligen är använda, men i god kondition och som kommer att fungera i många år till. Vad hände med resten av värdet??

Skryt

Nu händer det saker i köksträdgården. Fem av tio odlingsbäddar klara för sådd (bara det blir lite varmare). De här bäddarna ligger nära huset och här ska sånt växa som man skördar ofta och lite av - sallad, sommarmorötter, sockerärter, kryddor, lök och en massa annat.


Och en stor del av Stora Kvickrotslandet är grävt och rensat. Det här området ligger lite längre från huset (zon 2 om man pratar permakulturspråk) och här ska en del av vinterförrådsmaten så småningom växa. Här blir det potatis, kål, pumpor, ärter och bönor till torkning - sånt man inte plockar av dagligen och som inte behöver tokpassas med vatten och rensning. Jag har marktäckt och odlat delar av det ett par säsonger och nu är området i såpass god form att jag ska börja strukturera det. Fyra odlingskvarter ska det bli, med permanenta gångar emellan och något fint blommigt i mitten. Och kanske en bänk att sitta på när man tröttnar på att jobba. Och ett litet bord att sätta kaffekoppen på. I bakgrunden står stommen till växthuset som förhoppningsvis kommer på plats i år!

Aaaaj!!

Medelålders tanter ska inte ge sig ut en hel dag i trädgården och gräva. I alla fall inte utan att mjukstarta lite först. Varenda muskel värker, och några till. Varför lär man sig aldrig??

Resultat har det i alla fall blivit: en massa kvickrotsrötter bortgrävda, ett dräneringsschakt som legat öppet hela vintern är igenskottat, hallonen nedklippta och rensning av jordgubbslandet påbörjad. Bara resten kvar...

Vad tänkte vår Herre på?

När han skapade kvickrot och revsmörblomma, alltså. Jag har tillbringat en solig eftermiddag i köksträdgården under hårt slit med att få bort alla övervintrade exemplar av just sådana. Hur mycket man än gräver bort kommer det nya hela tiden. Grrrr!!

Äntligen vårbruk!

Nu börjar det likna lite vår här också. Igår var det sol och massor av plusgrader och vårbruket kom igång så smått - det vill säga, jag rensade EN av tio odlingsbäddar, körde jord och gödsel och sen kände jag mig rejält ledbruten. Suck. Det tar längre och längre tid varje år att sparka igång den vinterdegenererade medelålderskroppen och börja använda bortglömda muskler igen. ..

Bara nio bäddar kvar att göra i ordning, plus jordgubbslandet och örtlandet. Och fyra pallkragar som ska fyllas med färsk gödsel och jord för att bli en sorts varmbänkar. Och sisådär en 150 kvadratmeter land att gräva ordentligt för att få bort kvickroten (ja, jag vet, man får aldrig bort den helt, men försöka kan man ju). Förra året odlade jag potatis under halm på en stor del av den ytan. Väldigt mycket av kvickrot och annat har kvävts, men det är en kraftig rotfilt kvar under halmen. Jag vet inte om jag ska täcka ett år till och chansa på att rotfilten bryts ned, eller om jag ska gräva. En variant är ju att gräva planteringshål för plantor (typ kål eller pumpa) och täcka runt om med tidningar och halm. Idéer, någon?

Idag är det grått och fuktigt. Inte läge för att rensa och gräva. Hämta gödsel hos hästgrannen, kanske?

Vår i zon 4

Såhär års blir man ruggit avis på alla som bor i zon 1 (ni vet, skåningar och annat löst folk) och som är ute och påtar för fullt i sina trädgårdar. Här är det fortfarande tjäle...

Vilket givetvis inte hindrar rabarbern från att försöka i alla fall.

Eller trädgårdssyran som kommer upp snällt år efter år tidigt på våren med små trevliga blad som smakar nästan som harsyra. Godast nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag gick det i alla fall att få upp några övervintrade jordärtskockor utan att ta till spett! Hmm, soppa, eller ugnsbakade, eller frästa tunt skivade med vitlök...?

Palsternackorna har också övervintrat och börjat skjuta nya gröna skott. Men är var tjälen så enveten att det inte gick att få upp en endaste nacka. Om ett par dagar kanske!

Men vad f-n??!

Varifrån kom det här vita? Jag som tänkt beskära vinbärsbuskar idag! Det blir nog inomhusjobb i stället. Kan ju alltid städa...

Sol, vår och smuts

På morgonen lyser vårsolen in genom köksfönstret och avslöjar obarmhärtigt alla vinterns avlagringar av damm och smuts. Vart man än tittar är det rent ut sagt skitigt. Det finns folk som tar sånt som en utmaning och sätter igång med Stora Vårstädningen. Och så finns det såna som jag. Jag tycker om att ha det rent och fint omkring mig och jag avskyr att städa. Det är trist, jobbigt och hur man än gnor blir det aldrig riktigt bra. Jag är helt enkelt inget bra på att städa, även om jag försöker hålla huset hyfsat rent.

Avigsidan med att bo i ett äldre och lite slitet hus blir så tydlig när det kommer till städning. Det blir helt enkelt inte rent på samma skinande sätt som det blir i ett nytt hus med släta, jämna ytor. Här är det lite slitet, sjavigt och ojämnt. Smuts gräver ned sig i springor och ojämnheter. Mängder av profiler och lister som samlar damm och flottiga fingeravtryck. Slitna tapeter i köket som drar åt sig fett och smuts.

En lösning är ju att göra om allting. Lägga nya (plast)golv överallt, riva ned tapeter, måla om köket, byta alla repiga skåpluckor, riva ut allt gammalt och smutsigt. Men jag har inte riktigt tid eller råd - jag försöker fräscha upp ett rum åt gången och det går inte fort. Köket skulle jag egentligen vilja bygga om från grunden, det är väldigt slitet och har en massa opraktiska lösningar.

Och där nånstans landar man i eko-dilemmat: bygga nytt och slänga ut all gammal skit eller ta vara på det som finns och renovera lite varsamt? Ha ett skinande och hygieniskt hem eller leva med en del smuts i hörnen som inte riktigt går att få bort? Sätta sin helt egen prägel eller leva med de spår som generationerna före oss har avsatt.

Hursomhelst tas alla ekorekotips för att städa tacksamt emot! Hur gör man med slitna linoleumgolv, flottig vävtapet i köket, repiga skåpluckor och dörrkarmar med flagnande färg? Så att det faktiskt ser rent och fint ut, även om det är slitet!

Den subversiva disktrasan

Okej, det är dags att ta det här ett steg till. Visst är det kul att torka diskbänken med en egenhändigt stickad disktrasa i fina färger. Det är gott med mat från egen trädgård och inget värmer så bra som ved man huggit själv. Man känner sig duktig och inte så lite mallig över allt man åstadkommer. Det räcker en bra bit.

Men det riktigt roliga med allt det här pysslet är att det är så underbart subversivt. Med varje hemstickad disktrasa och varje hemkokt syltburk slår vi undan benen på konsumtionssamhället en liten smula. Vi tufsar till den tidvis helsjuka livsmedelsindustrin en aning i kanten och vi ifrågasätter behovet av att hela tiden köpa allting färdigt. Vi väljer att använda fritiden till att producera i stället för att konsumera. Om tillräckligt många gör det blir det samhällsomstörtande på riktigt.

Tänk att man kan sticka en disktrasa och vara subversiv på samma gång :-)

Earth Hour - ja, men tänk efter först!

Den 28 mars kl 20.30-21.30 inträffar Earth Hour. Tanken är att så många som möjligt ska släcka ljuset en timme som en global manifestation mot klimatförändringar. Idén är det inget fel på. Men tänk efter en smula på vad du gör under den timmen. Hade du tänkt sitta i mörkret, eller framför ljuset av en vedbrasa? Gör det - inga problem. Men hade du tänkt tända en massa levande ljus och sitta och mysa en timme? Eller en fotogenlampa? Tänk en gång till, om du nu inte har vaxljus eller någon annan sorts fossilfria ljus. Både paraffinet i de levande ljusen och fotogenet i lampan är fossila bränslen. Frågan är om du inte släpper ut mer växthusgaser genom att tända levande ljus jämfört med att ha elektriskt ljus tänt? I synnerhet om elen kommer från vind eller vatten - som ofta i vårt land.

Läs mer hos Crunchy Chicken

Vårtecken II

Häromdagen vräkte det ned ett par decimeter blötsnö över Sjuhäradsbygden. Snödropparna bryr sig inte det minsta. Här i zon 4 tar våren lite tid på sig, men man blir desto gladare av de små försiktiga försöken att besegra vintern.

Nu töar det vildsint, men snödropparna vill ändå inte vänta.

Utmaning - Tolv låtar

Jag har blivit utmanad av min kollega Leif. Utmaningen går ut på att lista tolv låtar som betytt något extra i mitt liv. Och en sån utmaning måste ju antas! Problemet har bara varit att välja... det finns så mycket bra och jag har valt bort massor som kunde varit med. Men till slut blev det en lista där jag grävt djupt ned i mitt eget förflutna (är man arkeolog så är man) och landat i 70-talet, där de tjockaste kulturlagren avsattes. På vägen ned har ett och annat mer recent samlats in och på ett par ställen har jag gått ännu djupare ned i föregående sekler. Temat verkar ha blivit kärlek, politik och rödvin. Hmm, är man ett barn av 70-talsvänstern eller inte ;-))

När jag nu tittar på listan så slår det mig att jag å ena sidan tar med Jösses flickor samtidigt som det mest är låtar av och med killar. Undrar hur det gick till?? Men jag ville göra en personlig lista och inte en PK dylik, och då blev det såhär. The soundtrack of my life :-)

I'm not in love - 10cc. Det är avslutningsfest i nian. Jag dansar till den här låten med killen jag varit avståndskär i hela terminen. Tiden står stilla en stund...

I don't know how to love him - Jesus Christ Superstar. Jag kunde tagit nästan vadsomhelst från JCS. Skivan snurrade oavbrutet i mitt och syrrans rum en period (det var på den tiden när det fanns LP-skivor som snurrade på skivspelare och när alla ungar inte hade egna rum). Men det här är en av de vackraste kärlekslåtar som skrivits, den var som balsam för tonårsångesten och gav en tro på att kärlek faktiskt är möjlig.

Vi måste höja våra röster för att höras - Sånger om kvinnor. Bästa kompisen och jag såg Jösses flickor på Malmö Stadsteater nån gång i mitten av 70-talet och blev alldeles lyckliga av alla möjligheter som skulle öppna sig, bara vi kämpade. På den tiden var kvinnokampen fortfarande en levande rörelse, en del av det allmänna upproret mot allt etablerat. Sen blev feminismen genusvetenskap och själv en del av etablissemanget (det är en annan historia). Men den här sången är fortfarande en klassiker!

Jakten på Dalai Lama - Hoola Bandoola Band. Jag kunde valt mycket ur proggvärlden. Men den här har fastnat, både för att musiken är vacker och för textrader som biter sig fast. De fattiga i Calcutta som inte har nån mat/samlar koskit och silar den för att se/om det finns några osmälta risgryn kvar. Med Hoola Bandoolas låtar vaknade en massa politisk medvetenhet (till föräldrarnas fasa, vilket ju gjorde det hela ännu roligare).

Quand je bois du vin claret - gammal fransk dryckesvisa. Minnen av sommarjobb med roliga, musikaliska kompisar och många fester. Då lärde jag mig den här visan och den blev nästan en signatumelodi i vårt kompisgäng. Sen märkte jag att den dök upp lite här och där, inte minst på Medeltidsveckan i Visby. Den ska sjungas, inte lyssnas på. Chantons et buvons - låt oss sjunga och dricka, naturligtvis i goda vänners lag!

Fred - Imperiet. Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänbart pris? Frågan - och låten - är ständigt aktuell! Det är förresten Imperiet också.

Dunkar varmt - Tant Strul. När punkpojkarna skrålade om att vara ung och kåt gjorde Tant Strul den här låten. Och den är hemskt mycket bättre!

Wish you were here - Pink Floyd. Somliga skivor återupptäcker man, inte minst texterna. Albumet är ett av PF:s mest helgjutna och titelspåret har en lätt surrealistisk text som man ska lyssna på när man är lite melankoliskt kär. We're just two lost souls swimming in a fish bowl year after year. Wish you were here.

Me and Bobby McGee - Janis Joplin. Freedom's just another word for nothing left to lose. Är friheten möjlig först när inget återstår att förlora? En skrämmande och fascinerande tanke på samma gång. JJ är förmodligen hög som ett hus på den här liveinspelningen som gjordes kort före hennes död, men so what, det är bara så bra i alla fall.

Märk hur vår skugga - Bellman/Thåström. Carl Mikael Bellman var inte bara en glad suput som hade picknick på Djurgården med Ulla Winblad. Det finns en Bellmanvisa för varje sinnesstämning, inte minst de dystra. Och det finns alltid hopp och livsglädje i svärtan. Bellmanuttolkare finns det mängder av. Thåström är en av de bästa.

Vara vänner - Jacob Hellman. Han gjorde en bra skiva och försvann sedan. Vad hände? Den här låten är i alla fall ljuvlig och spelades flitigt en sommar för länge sedan med en speciell arbetskamrat i tankarna. Ska vi bara vara vänner eller kan det möjligen finnas något mer? Lyssna förresten på klarinetten i kompet! Det här är så bra!

Kärlek väntar - Kent. Jaja, det är lite banalt att lista Kent. Men vad tusan, det är en av de ganska få nyare låtar som fastnat. Så den får vara med.


Nu går utmaningen vidare. Jag utmanar Ottopippi, Hippihäxan och Suresh. Take it or leave it :-)

Du strålande nya värld

Jag hör på radio att 51% av svenskarna vill ha kärnkraften kvar eller utbyggd. 30% vill avveckla och resten vet väl inte riktigt vad de vill. Jo, visst. Kärnkraft är väl bra. Det är bara några små tekniska detaljer att lösa, sen har vi hur mycket billig energi som helst, inte sant?

Visst, det finns ju lite miljöproblem kring uranbrytningen. Men vi kanske kan hämta vårt uran någonstans i tredje världen, så slipper vi tänka på det. Sen ska ju avfallet hanteras, transporteras och deponeras någonstans. Å andra sidan finns det ju alltid kommuner som behöver arbetstillfällen, så de kan väl borra ned det i berggrunden där. Risker? Nja, vi måste ju värna om jobben. Och det där med att kärnkraftverken skulle kunna bli mål för terroristattacker – nä, men så jävliga kan di väl inte vara??

Det ska visst finnas en ny sorts kärnkraftsteknik som är hemskt mycket bättre och säkrare och som skapar mycket mindre avfall. Jodå, och vi kan göra guld också, bara vi hittar de vises sten.

Egentligen har vi ju inga alternativ till utbyggd kärnkraft. Jag menar, då måste vi ju spara på energi. Minska vår energianvändning helt enkelt. Hemska tanke! Då kanske vi till och med måste ompröva hela vårt sätt att leva. Usch så jobbigt!

Är det överhuvudtaget någon som minns vad vi trodde på en gång i tiden. Hur vi gick i Barsebäcksmarscher och skanderade Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind! Nej, jag tänkte väl det. Tror jag ska gå i ide att tag och hoppas att det här tramset går över...

Sticka en disktrasa!

När man har garnförrådet fullt med bomullsgarner och ett förråd med grytlappar som räcker en livstid, vad gör man då? Svar: man stickar en disktrasa, eller flera. Det går fort, är kul, låter en kombinera färger på alla möjliga sätt och man slipper köpa något. Kan det bli mycket bättre?

Hemgjorda disktrasor är förbluffande funktionella. De håller länge, kan tvättas hur mycket som helst, suger upp bra (särskilt när de tvättats några gånger) och gör rent, särskilt när man gjort dem i rätstickning som river bra.

Såhär kan man göra: Använd ganska tunt bomullsgarn. Lägg upp ca 50 maskor på stickor 2½ eller 3. Sticka rätstickning tills du har en kvadrat. Virka fasta maskor 2–3 varv runtom i en annan färg (glöm inte att öka en maska i varje hörn och varv). Eller flera varv och flera färger. Klart! Ett bra nybörjarprojekt om man ska lära sig sticka, det spelar ingen roll om det blir lite snett och vint, disktrasorna fungerar ändå.