Eller rättare sagt i morgon. Jag ska ut på en grävning i norra Bohuslän ett par månader och det kan bli lite glest mellan blogginläggen, beroende på hur pass väl vi får ordning. på det mobila bredbandet. Annars blir det mest helg-bloggande för min del den närmsta tiden.
Kolla gärna på vår hemsida, gå in på "Arkeologiska undersökningar", "Aktuella projekt", där kommer så småningom en sida som heter E6 Lugnet-Skee och handlar om oss :-)
Sunday, September 30, 2007
Saturday, September 22, 2007
Två månader utan tvättmaskin
Låter det som ett skräckscenario? Faktiskt är det inte så hemskt som det kanske låter. Vår gamla tvättmaskin gick ju sönder för ett par månader sedan. Tanken var ju att försöka laga den och slippa köpa en ny, men det har hakat upp sig lite – lång historia som involverar en granne och dennes bekant och möjligheten att få hjälp med att svarva en metalldel! Hursomhelst så har vi tvättat för hand en tid nu och det fungerar mycket bättre än jag trodde. Till saken hör att sambon (också känd som Oppfinnarjocke) kom på att man kunde koppla borrmaskinen till trumman på tvättmaskinen och centrifugera på det sättet. Så vi slipper stå och vrida ur och försöka hänga dyblöt tvätt, vilket är en klar poäng!
Det intressanta är att det blir renare tvätt nu!! Uppenbarligen är tvättmaskiner inte så bra som man kunde tro, i alla fall inte vårt gamla skrälle. Såhär gör vi: Vittvätt, typ lakan o handdukar, får ligga i blöt i kallt vatten ett tag, om det är mycket smutsigt. Alla fläckar förbehandlas med tvättvål. Sedan: hett vatten + tvättmedel i en hink. Bearbeta tvätten med en såndär sugproppsmojäng som man rensar avlopp med (skonar händerna och är effektivare). Skölj i hinken eller i badkaret tre gånger. Klart!
Jag vet inte riktigt varför det blir renare, men det blir det. Kanske för att vi jobbar mer med tvätten, ta ur fläckar och så. Och för att sköljningen blir effektivare. Med tvättmaskin är det så lätt att bara slänga i en tvätt och köra den. Nu jobbar vi mycket mer med tvätten, men som sagt, det lönar sig.
Om vi sparar pengar vet jag inte, men jag skulle tro att vi sparar lite grann i alla fall. Vatten går ju åt i vilket fall som helst, kanske mera nu. Å andra sidan går det ingen el till att värma vatten eller till att köra maskinen. Får väl se hur nästa elräkning ser ut.
Det intressanta är att det blir renare tvätt nu!! Uppenbarligen är tvättmaskiner inte så bra som man kunde tro, i alla fall inte vårt gamla skrälle. Såhär gör vi: Vittvätt, typ lakan o handdukar, får ligga i blöt i kallt vatten ett tag, om det är mycket smutsigt. Alla fläckar förbehandlas med tvättvål. Sedan: hett vatten + tvättmedel i en hink. Bearbeta tvätten med en såndär sugproppsmojäng som man rensar avlopp med (skonar händerna och är effektivare). Skölj i hinken eller i badkaret tre gånger. Klart!
Jag vet inte riktigt varför det blir renare, men det blir det. Kanske för att vi jobbar mer med tvätten, ta ur fläckar och så. Och för att sköljningen blir effektivare. Med tvättmaskin är det så lätt att bara slänga i en tvätt och köra den. Nu jobbar vi mycket mer med tvätten, men som sagt, det lönar sig.
Om vi sparar pengar vet jag inte, men jag skulle tro att vi sparar lite grann i alla fall. Vatten går ju åt i vilket fall som helst, kanske mera nu. Å andra sidan går det ingen el till att värma vatten eller till att köra maskinen. Får väl se hur nästa elräkning ser ut.
Wednesday, September 19, 2007
Vad händer...
... med bloggen? Just ingenting för närvarande. För mycket annat att tänka på och pyssla med. Men jag återkommer!
Saturday, September 15, 2007
Friday, September 14, 2007
En otäck bok
Som en thriller, fast på riktigt. Jag har läst Mark Lynas Sex grader – vår framtid på en varmare jord om konsekvenserna av klimatförändringarna (han kommer f.ö. till bokmässan i Gbg i höst). Han beskriver utifrån en rad forskningsrapporter hur jordens klimat förändras vid stigande medeltemperatur, från en till sex grader över dagens. Och det är alltså en riktigt otäck bok.
Redan vid en ganska måttlig förhöjning på en till två grader – som knappast går att undvika, vad vi än gör – blir följderna svåra för en mycket stor del av jordens befolkning. Ökenklimat vid Medelhavet, vattenbrist i Indien, Peru, Mellaneuropa och flera andra länder som idag får vatten från glaciärer i bergen. När de smälter bort (vilket de redan är på god väg att göra) försvinner vattnet. Utan vatten ingen mat – stora områden blir obeboeliga eller helt beroende av att mat och vatten förs dit från andra platser, vilket gör dem ytterst sårbara.
Stigande havsnivåer ger svåra översvämningar i alla lågt liggande tättbefolkade områden, från Bangladesh till Manhattan och Göteborg. Dessa områden blir också obeboeliga på sikt.
De delar av jordklotet där det fortfarande kommer att finnas vatten och odlingsmöjligheter (som Skandinavien) kommer att få förse en mycket större mängd människor än idag med både mat och bostäder. Exakt vad det kommer att innebära är svårt att förutse i detalj, men man får nog räkna med allt från ransoneringar till regelrätta väpnade konflikter. Lägg därtill att om vi ökar den odlade ytan så får det redan hotade vilda djurlivet ännu svårare att klara sig... Ett mer ostadigt klimat, med fler stormar och häftiga skyfall gör det också svårare att odla. Det här är den värld våra barn och barnbarn kommer att leva i.
Vid ytterligare höjningar av jordens medeltemperatur blir konsekvenserna än värre, med döda hav, Amazonas förvandlat till öken, förhärjande superorkaner och miljarder svältande människor.
Dock, menar Lynas, finns det fortfarande tid att hejda de värsta följderna. Men det handlar inte om lång tid – inom de närmaste åren måste utsläppen av växthusgaser minskas mycket kraftigt. Då kan jordens medeltemperatur möjligen stabiliseras på en något högre nivå än idag, men som kanske ändå är hanterbar. Frågan är bara hurpass politiskt möjligt det är med en så drastisk utsläppsminskning inom en så snar framtid...
Obehagligt, ja. Men läs boken!
Redan vid en ganska måttlig förhöjning på en till två grader – som knappast går att undvika, vad vi än gör – blir följderna svåra för en mycket stor del av jordens befolkning. Ökenklimat vid Medelhavet, vattenbrist i Indien, Peru, Mellaneuropa och flera andra länder som idag får vatten från glaciärer i bergen. När de smälter bort (vilket de redan är på god väg att göra) försvinner vattnet. Utan vatten ingen mat – stora områden blir obeboeliga eller helt beroende av att mat och vatten förs dit från andra platser, vilket gör dem ytterst sårbara.
Stigande havsnivåer ger svåra översvämningar i alla lågt liggande tättbefolkade områden, från Bangladesh till Manhattan och Göteborg. Dessa områden blir också obeboeliga på sikt.
De delar av jordklotet där det fortfarande kommer att finnas vatten och odlingsmöjligheter (som Skandinavien) kommer att få förse en mycket större mängd människor än idag med både mat och bostäder. Exakt vad det kommer att innebära är svårt att förutse i detalj, men man får nog räkna med allt från ransoneringar till regelrätta väpnade konflikter. Lägg därtill att om vi ökar den odlade ytan så får det redan hotade vilda djurlivet ännu svårare att klara sig... Ett mer ostadigt klimat, med fler stormar och häftiga skyfall gör det också svårare att odla. Det här är den värld våra barn och barnbarn kommer att leva i.
Vid ytterligare höjningar av jordens medeltemperatur blir konsekvenserna än värre, med döda hav, Amazonas förvandlat till öken, förhärjande superorkaner och miljarder svältande människor.
Dock, menar Lynas, finns det fortfarande tid att hejda de värsta följderna. Men det handlar inte om lång tid – inom de närmaste åren måste utsläppen av växthusgaser minskas mycket kraftigt. Då kan jordens medeltemperatur möjligen stabiliseras på en något högre nivå än idag, men som kanske ändå är hanterbar. Frågan är bara hurpass politiskt möjligt det är med en så drastisk utsläppsminskning inom en så snar framtid...
Obehagligt, ja. Men läs boken!
Monday, September 10, 2007
Konstiga hallon
Vi har gula hallon, Golden Queen, som gav en liten ynklig skörd i somras. Nu har de fått för sig att blomma om och det är fullt med gröna kart! Om de hinner mogna innan frosten slår till så kan det bli en riktigt fin liten skörd.
Undrar varför de gör såhär. Man kunde tro att det är hösthallon vi köpt, men det är det ju inte!
Undrar varför de gör såhär. Man kunde tro att det är hösthallon vi köpt, men det är det ju inte!
Saturday, September 08, 2007
Jag vill också ha en slottsträdgård!
Var på besök på Läckö (delvis i jobbet, det tar en till väldigt trevliga platser ibland!) och blev jättesugen!. Inte på ett slott, men väl en slottsträdgård. Eller i alla fall en muromgärdad, solvarm trädgård med magnifik utsikt över vattnet.
Det lär jag ju knappast få i brådrasket, men det var kul att se och inspireras av trädgården. Inte minst blandningen av blommor och köksväxter i en salig röra (som antagligen är oerhört genomtänkt). Fick en massa idéer till egna trädgården. Visst borde man på något sätt kunna imitera en "walled garden" fast i en skala som passar vår trädgård. Sätta upp plank, plantera mer buskar och vindskyddsväxter, *tänker febrilt* :-))
Monday, September 03, 2007
Äta lokalt i praktiken
I mitt förra inlägg ondgjorde jag mig över hur svårt det är att hitta de lokala råvarorna i de vanliga butikerna. Det bör väl tilläggas att det trots allt finns en del bra varor från små producenter. I Västsverige har vi t.ex. Berte kvarn i Halland, med anor från 1500-talet, som maler säd från närområdet i mellersta Halland och som också har en del KRAV-mjöl i sitt sortiment. (Inom parentes kan tilläggas att den familj som äger Berte Kvarn också äger SIA-glass, som gör god glass, dock med oklart ursprung för råvarorna.)
Wapnö mejeri utanför Halmstad säljer betydligt färskare mjölk än Arla och den har inte rest riktigt lika långt... I Västergötland har vi Falköpings mejeri som också tar in mjölk från närområdet. Bra kött från djur som gått på naturbete finns att få tag på via Kaprifolkött i framför allt Bohuslän. Sedan finns det en hel rad med gårdsbutiker och andra spännande platser med bra, närproducerad mat. Men, som sagt, det gäller att den också kommer ut i butikerna och inte bara blir något man köper på utflykten eller semestern.
Vad äter då en helt ordinär barnfamilj på landsbygden, med egen köksträdgård, standardiserade matbutiker i närområdet, med måttliga inkomster, men hyfsat gott om tid och ett stort matintresse? Det är många intressen som ska tillgodoses, inte bara att maten ska vara närodlat och av bra kvalitet. Den ska först och främst vara god och alla i familjen har olika åsikter om vad som är gott. Gästande barn och vuxna ska naturligtvis också få mat de tycker om. Så ska det vara hyfsat näringsriktigt och inte för dyrt. De här olika kraven krockar naturligtvis ibland och det är ett konstant kompromissande.
Alla tycker om ris och pasta, men vi har minskat en hel del på det till förmån för potatis och bröd. Potatisen kommer från egen odling i alla fall en del av året och lokalt mjöl går att få tag på. Bakar gör vi själva. Men det händer att såväl ris som italiensk pasta dyker upp på matbordet, även om vi jobbar med att hitta alternativ, som t.ex. att servera hembakat naan-bröd i stället för ris till den indiskinspirerade mat som alla gillar.
Kött kan vi få tag på lokalt, via gårdsbutik eller direkt från producenten. Vi kompromissar dock med att köpa en del köttfärs och charkvaror i butik. Här borde vi kunna bättre, hitta alternativ till den eviga räddningsplankan "nåt med köttfärs" och göra mer smörgåspålägg själva.
Bönor och linser är nyttigt och gott (gillas dock mest av oss vuxna) men i allmänhet importerat. Här har vi ambitionen att använda gråärter och bondbönor från egen odling. Hoummus av bondbönor, kanske? Gråärter i stället för kikärter i curry?
Växthusgrönsaker (gurka, tomater, paprika) köper vi nästan inte alls. Lite grann kan vi odla själva, men framför allt äter vi råkost (mest morötter, som barnen älskar) och sallad när det är säsong. Och så mycket tillagade grönsaker. Men ibland kan jag bli vääldigt sugen på ett rejält växthus, med gurka, tomater i massor, paprika, aubergine... det är så himla gott! I trädgården har vi dock en hel massa olika slags grönsaker och rotfrukter och så här års är det stommen i det vi äter. Det blir knepigare när odlingssäsongen är över!
Frukt har vi ingen egen ännu (ska plantera äppelträd i höst). Det blir köpefrukt, just nu svenska äpplen och en del KRAV-bananer. Men vi köper ganska lite frukt och hoppas att allt grönsaksätande kompenserar på vitaminfronten. Målet är att inom några år ha flera egna fruktträd.
Lokala KRAV-ägg är av någon märklig anledning knepiga att få tag på, men där kompromissar vi en del. Likaså med mjölkprodukter, som man ofta inte vet var de kommer ifrån. Fisk äter vi mindre och mindre - tyvärr - eftersom det är så många miljöproblem förknippade med fisket. Vi kanske skulle lära oss att fiska själva (fiskesjöar finns i närheten), om nu min västkustfödde sambo kunde vänja sig vid att äta insjöfisk :-)). Fisk-kompromisser är sej, strömming/sill och någongång musslor, som är ganska miljö-OK.
Dessvärre köper vi också en del te, kaffe, choklad/kakao, godis, exotiska kryddor och annat som kanske inte är så där himla bra. Te kan ibland bytas ut mot örtte på egna örter, men kaffe är svårt att byta ut. Koffeinberoendet är högljutt! Men jag inser att vi nog borde dra ned på allt det här (inklusive choklad, snyft) om det ska vara någon trovärdighet i lokalt-tänket. Socker är ett annat problem, vi använde mängder till saft, marmelad och syltkok och det bakas en och annan kaka också. Man borde kanske byta ut allt socker mot honung? Med tanke på hur dyrt det är så skulle konsumtionen omedelbart gå ned! Men hur skulle man ta vara på alla bär? Torka? Jag vet inte, men här finns mycket att lära och fundera kring.
Så även om målet är att "äta lokalt" så är vi långt ifrån framme. Det är en lång process, där man måste jobba bort en del väldigt ingrodda vanor (kaffe, socker!) och hitta alternativ som hela familjen trivs med. Det är knepigt ibland, men samtidigt väldigt roligt!
Wapnö mejeri utanför Halmstad säljer betydligt färskare mjölk än Arla och den har inte rest riktigt lika långt... I Västergötland har vi Falköpings mejeri som också tar in mjölk från närområdet. Bra kött från djur som gått på naturbete finns att få tag på via Kaprifolkött i framför allt Bohuslän. Sedan finns det en hel rad med gårdsbutiker och andra spännande platser med bra, närproducerad mat. Men, som sagt, det gäller att den också kommer ut i butikerna och inte bara blir något man köper på utflykten eller semestern.
Vad äter då en helt ordinär barnfamilj på landsbygden, med egen köksträdgård, standardiserade matbutiker i närområdet, med måttliga inkomster, men hyfsat gott om tid och ett stort matintresse? Det är många intressen som ska tillgodoses, inte bara att maten ska vara närodlat och av bra kvalitet. Den ska först och främst vara god och alla i familjen har olika åsikter om vad som är gott. Gästande barn och vuxna ska naturligtvis också få mat de tycker om. Så ska det vara hyfsat näringsriktigt och inte för dyrt. De här olika kraven krockar naturligtvis ibland och det är ett konstant kompromissande.
Alla tycker om ris och pasta, men vi har minskat en hel del på det till förmån för potatis och bröd. Potatisen kommer från egen odling i alla fall en del av året och lokalt mjöl går att få tag på. Bakar gör vi själva. Men det händer att såväl ris som italiensk pasta dyker upp på matbordet, även om vi jobbar med att hitta alternativ, som t.ex. att servera hembakat naan-bröd i stället för ris till den indiskinspirerade mat som alla gillar.
Kött kan vi få tag på lokalt, via gårdsbutik eller direkt från producenten. Vi kompromissar dock med att köpa en del köttfärs och charkvaror i butik. Här borde vi kunna bättre, hitta alternativ till den eviga räddningsplankan "nåt med köttfärs" och göra mer smörgåspålägg själva.
Bönor och linser är nyttigt och gott (gillas dock mest av oss vuxna) men i allmänhet importerat. Här har vi ambitionen att använda gråärter och bondbönor från egen odling. Hoummus av bondbönor, kanske? Gråärter i stället för kikärter i curry?
Växthusgrönsaker (gurka, tomater, paprika) köper vi nästan inte alls. Lite grann kan vi odla själva, men framför allt äter vi råkost (mest morötter, som barnen älskar) och sallad när det är säsong. Och så mycket tillagade grönsaker. Men ibland kan jag bli vääldigt sugen på ett rejält växthus, med gurka, tomater i massor, paprika, aubergine... det är så himla gott! I trädgården har vi dock en hel massa olika slags grönsaker och rotfrukter och så här års är det stommen i det vi äter. Det blir knepigare när odlingssäsongen är över!
Frukt har vi ingen egen ännu (ska plantera äppelträd i höst). Det blir köpefrukt, just nu svenska äpplen och en del KRAV-bananer. Men vi köper ganska lite frukt och hoppas att allt grönsaksätande kompenserar på vitaminfronten. Målet är att inom några år ha flera egna fruktträd.
Lokala KRAV-ägg är av någon märklig anledning knepiga att få tag på, men där kompromissar vi en del. Likaså med mjölkprodukter, som man ofta inte vet var de kommer ifrån. Fisk äter vi mindre och mindre - tyvärr - eftersom det är så många miljöproblem förknippade med fisket. Vi kanske skulle lära oss att fiska själva (fiskesjöar finns i närheten), om nu min västkustfödde sambo kunde vänja sig vid att äta insjöfisk :-)). Fisk-kompromisser är sej, strömming/sill och någongång musslor, som är ganska miljö-OK.
Dessvärre köper vi också en del te, kaffe, choklad/kakao, godis, exotiska kryddor och annat som kanske inte är så där himla bra. Te kan ibland bytas ut mot örtte på egna örter, men kaffe är svårt att byta ut. Koffeinberoendet är högljutt! Men jag inser att vi nog borde dra ned på allt det här (inklusive choklad, snyft) om det ska vara någon trovärdighet i lokalt-tänket. Socker är ett annat problem, vi använde mängder till saft, marmelad och syltkok och det bakas en och annan kaka också. Man borde kanske byta ut allt socker mot honung? Med tanke på hur dyrt det är så skulle konsumtionen omedelbart gå ned! Men hur skulle man ta vara på alla bär? Torka? Jag vet inte, men här finns mycket att lära och fundera kring.
Så även om målet är att "äta lokalt" så är vi långt ifrån framme. Det är en lång process, där man måste jobba bort en del väldigt ingrodda vanor (kaffe, socker!) och hitta alternativ som hela familjen trivs med. Det är knepigt ibland, men samtidigt väldigt roligt!
Sunday, September 02, 2007
Äta lokalt – en massa funderingar
I några månader nu, har vi försökt äta mat som är producerat så lokalt och miljövänligt som möjligt. Och det är slående hur svårt det är. Det som verkligen är svårt är inte att ställa om till andra råvaror och maträtter. Det riktigt svåra är att det ofta är nästintill omöjligt att få reda på varifrån maten egentligen kommer. Och att hitta det som verkligen är närproducerat.
Vi handlar det mesta av vardagsmaten i en mellanstor Hemköpbutik i ett mindre samhälle. Jag passerar där på vägen hem och vi är ofta i samhället för att gå på biblioteket eller göra andra ärenden. Det är alltså enkelt att handla där och det blir inte en massa extra bilkörning för att handla mat.
Men liksom i så många andra små och halvstora butiker är sortimentet hopplöst standardiserat. Man tar in det som kommer från distributionscentralen och man har mycket lite intresse av att ta in varor från annat håll. Det är också dåligt med KRAV-producerad mat och den som finns är ofta importerad. Och det här är så vanligt, såhär ser det ut i stora delar av Sverige. Visserligen kan vi konsumenter fråga, tjata oss till ett större utbud, men då ska man ha energi och kunskaper till det.
Bor man i storstaden finns det specialbutiker för ekologisk mat. Bor man nära en gårdsbutik kan man handla en hel del där. Men alla vi som inte vill, eller kan, lägga tid, pengar och bensin på att åka runt och handla på speciella ställen - för oss är det lokala ätandet en rejäl utmaning. Det är i stort sett bara det man odlar själv som man säkert vet är lokalt.
Svensk livsmedelshantering är så oerhört centraliserad och anonymiserad! Arla, Scan m.fl. koncentrerar produktionen till några få platser. Råvaror och färdiga produkter har färdats många, många mil i lastbil innan de hamnar i butiken. Vem som födde upp kossan eller grisen får vi sällan veta, än mindre hur uppfödningen gick till.
Grönsaker, frukt och ägg skickas runt på samma sätt. Morötterna kommer från Gotland och KRAV-äggen från Roslagen. Äpplena från Skåne och rödbetorna från Östergötland. Det påstås att centraliseringen bidrar till färre transportmil, totalt sett, eftersom man kan rationalisera och samordna hårt. F-n tro't. Nånstans på vägen försvinner i alla fall omsorgen om den färska maten, känslan för de regionala variationerna, säsongsvariationerna.
För en intressant – och trevlig – effekt av att äta lokalt är ju just att man återgår till de traditionella årstidsvariationerna. Alla slags råvaror finns helt enkelt inte tillgängliga samtidigt. Man äter det som är färskt och bäst just nu och om ett tag kommer något annat. Man får uppleva känslan av att vänta på godsakerna – de första jordgubbarna, nypotatisen, äpplena, höstens alla svampar, färskt kött på hösten när det är dags för slakt, de första gröna bladen på våren.
I vintras köpte vi två lamm och en gris. Då kunde vi frossa i kött, korv och fläsk, stadig vintermat som håller en varm när det är kallt ute. Nu börjar köttförrådet i frysen krympa rejält och nu blir det mycket vegetarisk mat, kompletterad med ägg. Och svamp! Rotfrukterna mognar och blir soppor och goda ugnsbak. Det börjar komma svenska äpplen i butikerna och sommarens bärpajer och krämer får ge vika för äppelpajer. Ännu senare kommer jordärtskockorna, när allt annat börjar ta slut. Sedan är det vinter igen och dags att fylla på köttförrådet.
Det här är ett helt annat sätt att förhålla sig till mat än det nutida, där allt finns tillgängligt, alltid. Så kommer det knappast att fortsätta, inte med stigande oljepriser och tilltagande klimatkris. Mycket troligt kommer vi att sakta men säkert få anpassa oss till ett mer lokalt, säsongsmässigt ätande. Och det är inget fel med det, snarare tvärtom. Det finns en helt annan matkvalitet i det traditionella ätandet, antagligen också mer näring i råvaror som inte har åkt runt i flera dagar innan de hamnar på våra matbord.
Det blir också ett annat sätt att laga mat, mer matlagning från grunden med riktiga råvaror och betydligt färre hel- och halvfabrikat (som inte är särskilt miljömässigt lyckade). Det tar längre tid att laga sådan mat, inte alltid, men ofta. Men då får det ta tid! Mat är gott och viktigt, alldeles för viktigt (och roligt!) för att vi ska överlåta det till livsmedelsindustrin. Antagligen skulle de flesta av oss må väldigt bra av att skippa en och annan "aktivitet" och i stället lägga den tiden på att laga mat. Med tanke på att "aktiviteter" ofta innebär bilkörning, skulle vi spara en och annan liter bensin också.
Men för att ett mer lokalt ätande ska fungera så måste vi få tillgång till de lokala råvarorna, också i den vanliga lilla livsmedelsbutiken. Vi behöver kortare transporter, en mycket mer decentraliserad hantering av råvaror och större möjligheter för butikerna att ta in produkter direkt från odlarna. Frågan är om vi inte behöver en ny folkrörelse för den goda, närproducerade maten?
Vi handlar det mesta av vardagsmaten i en mellanstor Hemköpbutik i ett mindre samhälle. Jag passerar där på vägen hem och vi är ofta i samhället för att gå på biblioteket eller göra andra ärenden. Det är alltså enkelt att handla där och det blir inte en massa extra bilkörning för att handla mat.
Men liksom i så många andra små och halvstora butiker är sortimentet hopplöst standardiserat. Man tar in det som kommer från distributionscentralen och man har mycket lite intresse av att ta in varor från annat håll. Det är också dåligt med KRAV-producerad mat och den som finns är ofta importerad. Och det här är så vanligt, såhär ser det ut i stora delar av Sverige. Visserligen kan vi konsumenter fråga, tjata oss till ett större utbud, men då ska man ha energi och kunskaper till det.
Bor man i storstaden finns det specialbutiker för ekologisk mat. Bor man nära en gårdsbutik kan man handla en hel del där. Men alla vi som inte vill, eller kan, lägga tid, pengar och bensin på att åka runt och handla på speciella ställen - för oss är det lokala ätandet en rejäl utmaning. Det är i stort sett bara det man odlar själv som man säkert vet är lokalt.
Svensk livsmedelshantering är så oerhört centraliserad och anonymiserad! Arla, Scan m.fl. koncentrerar produktionen till några få platser. Råvaror och färdiga produkter har färdats många, många mil i lastbil innan de hamnar i butiken. Vem som födde upp kossan eller grisen får vi sällan veta, än mindre hur uppfödningen gick till.
Grönsaker, frukt och ägg skickas runt på samma sätt. Morötterna kommer från Gotland och KRAV-äggen från Roslagen. Äpplena från Skåne och rödbetorna från Östergötland. Det påstås att centraliseringen bidrar till färre transportmil, totalt sett, eftersom man kan rationalisera och samordna hårt. F-n tro't. Nånstans på vägen försvinner i alla fall omsorgen om den färska maten, känslan för de regionala variationerna, säsongsvariationerna.
För en intressant – och trevlig – effekt av att äta lokalt är ju just att man återgår till de traditionella årstidsvariationerna. Alla slags råvaror finns helt enkelt inte tillgängliga samtidigt. Man äter det som är färskt och bäst just nu och om ett tag kommer något annat. Man får uppleva känslan av att vänta på godsakerna – de första jordgubbarna, nypotatisen, äpplena, höstens alla svampar, färskt kött på hösten när det är dags för slakt, de första gröna bladen på våren.
I vintras köpte vi två lamm och en gris. Då kunde vi frossa i kött, korv och fläsk, stadig vintermat som håller en varm när det är kallt ute. Nu börjar köttförrådet i frysen krympa rejält och nu blir det mycket vegetarisk mat, kompletterad med ägg. Och svamp! Rotfrukterna mognar och blir soppor och goda ugnsbak. Det börjar komma svenska äpplen i butikerna och sommarens bärpajer och krämer får ge vika för äppelpajer. Ännu senare kommer jordärtskockorna, när allt annat börjar ta slut. Sedan är det vinter igen och dags att fylla på köttförrådet.
Det här är ett helt annat sätt att förhålla sig till mat än det nutida, där allt finns tillgängligt, alltid. Så kommer det knappast att fortsätta, inte med stigande oljepriser och tilltagande klimatkris. Mycket troligt kommer vi att sakta men säkert få anpassa oss till ett mer lokalt, säsongsmässigt ätande. Och det är inget fel med det, snarare tvärtom. Det finns en helt annan matkvalitet i det traditionella ätandet, antagligen också mer näring i råvaror som inte har åkt runt i flera dagar innan de hamnar på våra matbord.
Det blir också ett annat sätt att laga mat, mer matlagning från grunden med riktiga råvaror och betydligt färre hel- och halvfabrikat (som inte är särskilt miljömässigt lyckade). Det tar längre tid att laga sådan mat, inte alltid, men ofta. Men då får det ta tid! Mat är gott och viktigt, alldeles för viktigt (och roligt!) för att vi ska överlåta det till livsmedelsindustrin. Antagligen skulle de flesta av oss må väldigt bra av att skippa en och annan "aktivitet" och i stället lägga den tiden på att laga mat. Med tanke på att "aktiviteter" ofta innebär bilkörning, skulle vi spara en och annan liter bensin också.
Men för att ett mer lokalt ätande ska fungera så måste vi få tillgång till de lokala råvarorna, också i den vanliga lilla livsmedelsbutiken. Vi behöver kortare transporter, en mycket mer decentraliserad hantering av råvaror och större möjligheter för butikerna att ta in produkter direkt från odlarna. Frågan är om vi inte behöver en ny folkrörelse för den goda, närproducerade maten?
Saturday, September 01, 2007
Dagens skörd
Det blir nånslags vegetarisk buffé ikväll tror jag... :-) Får återkomma med recept!
Nu mognar det mesta fint. Vi har haft lite lätt nattfrost, men det enda som tog skada var några av bladen på squash och pumpor. Men de tycks växa vidare ändå (det är svårt att knäcka pumpor, när de väl kommit igång). Bondbönor, gråärter och märgärter har gjort sitt för i år, nu är de torkade/inkokta och blir vintermat. Löken är torkad, flätad och hänger i skafferiet.
Vaxbönor och rosenbönor är i full gång nu och gurkorna mognar lite försiktigt, de kom igång ruskigt sent. Men några små gurkor har vi plockat. De tidiga morötterna är nästan slut, men nu börjar vi plocka in de sena. De grodde dåligt och blev inte så många, tyvärr. Broccoli plockar vi fortfarande, nu är det en massa små sidoskott som kommer.
Tomaterna har inte alls gått bra! Jag hade några plantor på friland och de fick pistillröta så alla frukter ruttnade bort. De som stod i krukor har klarat sig lite bättre. Nu har jag misslyckats med att frilandsodla tomater i två år och börjar tröttna rejält! Nästa år blir det bara krukor, om vi nu inte får till det där växthuset, förstås.
Monday, August 27, 2007
Ett squashrecept till
Man kan knappast få för många såhär års!
Squashplättar (4 port som tillbehör, 2 port som huvudrätt)
1 squash, ca 500–600 g
1 gul lök
1 ägg
1 msk vetemjöl
salt och peppar
smör och/eller olja till stekning
Riv squashen grovt och pressa ut det mesta av vätskan. Blanda rivet med finhackad gul lök, ägg och mjöl. Salta och peppra.
Klicka ut smeten i stekpanna, platta ut till "plättar" och stek på ganska svag värme några minuter på varje sida.
Gott som huvudrätt eller som tillbehör till det mesta.
Squashplättar (4 port som tillbehör, 2 port som huvudrätt)
1 squash, ca 500–600 g
1 gul lök
1 ägg
1 msk vetemjöl
salt och peppar
smör och/eller olja till stekning
Riv squashen grovt och pressa ut det mesta av vätskan. Blanda rivet med finhackad gul lök, ägg och mjöl. Salta och peppra.
Klicka ut smeten i stekpanna, platta ut till "plättar" och stek på ganska svag värme några minuter på varje sida.
Gott som huvudrätt eller som tillbehör till det mesta.
Sunday, August 26, 2007
På tork...
... just nu har vi bondbönor, gråärter och blåbär. Vi försöker lära oss energisnåla sätt att ta vara på mat och torka är väl det mest energisnåla av allt. Speciellt med hembyggda torkollor, fixade av sambon. Gratis brödlådor från mataffären, som man skär ut botten på. Sen häftar man fast en bit myggnät och det är klart! Kan ställas ute med en handduk e.d. som flugskydd eller på braskaminen. Stapelbara! Hur bra som helst :-)
Skördedags
Nu går nästan all ledig tid åt att ta vara på allt som växer i skogen och trädgården. I veckan som gått har vi plockat lingon och gjort sylt (några blåbär följde med hem också och ligger på tork), tagit in de flesta bondbönor, tagit in de sista gråärterna och lagt på tork och tagit hand om all squash som växer mycket snabbare än vad vi hinner med (som vanligt, man lär sig aldrig det där med squash...).Av squashen har det hittills blivit pickles (som egentligen är som en chutney) och boston"gurka" – inläggningar som är ganska dyra att köpa men som blir snudd på gratis med egna råvaror.
Bostongurka av squash
1 stor squash (600–800g)
3 stora gula lökar
3 paprikor, helst röda
3–4 syrliga äpplen
Ättikslag:
4,5 dl vatten
1,5 dl ättika (24%)
2½ dl socker
1½ tsk salt
3 tsk senapsfrö
Blanda ingredienserna till lagen och koka upp den
Tärna alla grönsakerna smått (man kan hacka i matberedare, om man vill)
Lägg hacket i en kastrull och häll över lag så det knappt täcker
Låt småkoka 10 minuter
Häll upp den varma boston"gurkan" i heta burkar och sätt omedelbart på locket
Låt stå en vecka innan du smakar. Håller sig i flera månader i svalt utrymme
Saturday, August 18, 2007
För mycket squash!
Som vanligt alltså :-)) I fjol hade vi fyra squashplantor och fick väääldigt mycket. Det blev squash morgon, middag, kväll, picklad squash, squash-chutney, boston-"squash" o.s.v. Och en hel del gavs bort!
I år satte jag av någon outgrundlig anledning ut sex plantor – två gula (Yellow Crookneck) och två olika sorters gröna. Jag räknade väl med att alla inte skulle ta sig. Det gjorde de dock. När de nu äntligen kommit igång ordentligt så SPRUTAR det squash om dem...
Så nu blir det till att leta recept! Ikväll ska vi i alla fall äta ugnsbakad squash med lök, till köttfärsbiffar, tsatsiki och nybakat bröd.
Squash och lök-gratäng
En ganska stor squash
2–3 lökar
Olivolja
Några timjankvistar, salt och peppar
Skiva lök och squash och varva i en ugnsform
Krydda med salt, peppar och timjan
Ringla över olivolja
Grädda i 200 grader ca 30 min tills allt är mjukt
I år satte jag av någon outgrundlig anledning ut sex plantor – två gula (Yellow Crookneck) och två olika sorters gröna. Jag räknade väl med att alla inte skulle ta sig. Det gjorde de dock. När de nu äntligen kommit igång ordentligt så SPRUTAR det squash om dem...
Så nu blir det till att leta recept! Ikväll ska vi i alla fall äta ugnsbakad squash med lök, till köttfärsbiffar, tsatsiki och nybakat bröd.
Squash och lök-gratäng
En ganska stor squash
2–3 lökar
Olivolja
Några timjankvistar, salt och peppar
Skiva lök och squash och varva i en ugnsform
Krydda med salt, peppar och timjan
Ringla över olivolja
Grädda i 200 grader ca 30 min tills allt är mjukt
Friday, August 17, 2007
Grönsakspickles
När man har lite blandat smått och gott från köksträdgården är det läge att göra några burkar pickles. Det är gott till stekt fisk, hamburgare, leverpastej, blanda i majonnäs till remouladsås, eller vad man nu vill.
Blandade grönsakspickles
Ca 1 kg späda grönsaker – morötter, squash, gurka, smålökar, skärbönor, rosenbönor, blomkålsbuketter eller vad man tycker är gott
6 dl socker
3 dl ättika (24%)
3 dl vatten
Att krydda med: hela chilifrukter, kanelstång, kryddnejlikor, kryddpeppar, lagerblad...
Koka upp socker, vatten och ättika så att sockret löser sig.
Skär grönsakerna i bitar, hårda grönsaker skivas tunt
Varva grönsakerna med kryddor i en eller flera glasburkar (ta inte alla slags kryddor, välj en eller två!)
Häll den heta lagen över grönsakerna så de är väl täckta. Sätt på lock.
Låt stå minst en vecka innan du smakar!
Håller sig flera månader i svalt utrymme.
Blandade grönsakspickles
Ca 1 kg späda grönsaker – morötter, squash, gurka, smålökar, skärbönor, rosenbönor, blomkålsbuketter eller vad man tycker är gott
6 dl socker
3 dl ättika (24%)
3 dl vatten
Att krydda med: hela chilifrukter, kanelstång, kryddnejlikor, kryddpeppar, lagerblad...
Koka upp socker, vatten och ättika så att sockret löser sig.
Skär grönsakerna i bitar, hårda grönsaker skivas tunt
Varva grönsakerna med kryddor i en eller flera glasburkar (ta inte alla slags kryddor, välj en eller två!)
Häll den heta lagen över grönsakerna så de är väl täckta. Sätt på lock.
Låt stå minst en vecka innan du smakar!
Håller sig flera månader i svalt utrymme.
Tuesday, August 14, 2007
Blåbär och pumpor
När vi satte ut pumporna och lade på en massa halm som marktäckning i våras så blev det en viss förvirring med etiketterna, så vi vet inte riktigt vad som är vad... Men nu börjar det klarna lite, när frukterna äntligen börjar visa sig.
Den runda, grönspräckliga TROR jag är en Gleisdorfer Ölkurbis, som ska ha särskilt goda frön att rosta. Den avlånga vita är någon av vintersquasherna, men vilken får vi väl se så småningom. Och den äggformade är förmodligen spaghettipumpa. Vi får väl se lite senare i höst...
Och så börjar de amerikaska blåbären mogna. De är jättestora, 3–4 ggr större än vanliga blåbär från skogen och lite snällare i smaken. Mycket snygga! I år blir de så få att vi lär äta upp dem direkt från busken, annars borde de bli fina i en paj.
Saturday, August 11, 2007
Potatis igen
Jag gnällde ju för ett tag sedan om våra problem med bladmögel och dålig potatisskörd. Nu läste jag häromdagen i GP att även de stora odlarna har problem. Potatisskörden väntas bli mycket sämre än vanligt i år eftersom det är så blött i marken att man inte kommer åt att bekämpa bladmöglet. Vi kommer att få importera potatis för att täcka behovet.
Det här är illavarslande eftersom en av effekterna av den globala uppvärmningen är just att det blir fuktigare i norra Europa. Potatisodling kan följaktligen bli svårare med tiden. Och potatis är ju onekligen ett av våra verkliga baslivsmedel, även om folk äter mer och mer ris och pasta – som till stora delar är importerat (allt ris, förstås, men också en hel del pasta).
Potatisens stora fördel är ju just att den är lättodlad i vårt klimat, och mer näringsrik än ris och pasta. Man skulle ju i stort sett kunna leva på bara potatis. Men vad ska vi äta i stället, om nu potatisodlingen blir problematisk i framtiden? Importerad mat är ju knappast ett alternativ, med tanke på bränsle- och koldioxidfrågan.
Vi kanske behöver föra in de gamla hederliga rotfrukterna i rampljuset igen. Åtminstone i vår trädgård har morötter, palsternackor, rödbetor, majrovor och kålrötter vuxit mycket bra, trots regn och kyla. Mer rödbetssoppa och rotmos på matsedeln framöver? Jag vet inte så mycket om näringsvärdet hos rotfrukter, men jag antar att det är minst lika bra som potatis. Goda är de ju också.
Ett gott recept på ugnsbakade rotfrukter:
Använd de rotfrukter du gillar och kommer över. Allt utom rödbetor går bra, de färgar av sig på allt. Jag brukar ta morötter, palsternackor, majrovor, gulbetor och kålrötter. Små hela lökar är också gott att ta med. Skär allt i ungefär lika stora bitar. Lägg dem i en ugnsfast form eller långpanna med lite raps- eller olivolja i botten. Krydda med salt och peppar och lägg i några hela timjankvistar.
Sätt i ugn, 225 grader. Det tar 30-45 minuter beroende på hur gamla och hårda rotfrukterna är. När de är nästan mjuka ringlar du över lite honung och pressar över lite citron. Låt det bli riktigt mjukt. Gott till revbensspjäll, rimmat fläsk, eller som vegetarisk rätt med nybakad bröd till.
Det här är illavarslande eftersom en av effekterna av den globala uppvärmningen är just att det blir fuktigare i norra Europa. Potatisodling kan följaktligen bli svårare med tiden. Och potatis är ju onekligen ett av våra verkliga baslivsmedel, även om folk äter mer och mer ris och pasta – som till stora delar är importerat (allt ris, förstås, men också en hel del pasta).
Potatisens stora fördel är ju just att den är lättodlad i vårt klimat, och mer näringsrik än ris och pasta. Man skulle ju i stort sett kunna leva på bara potatis. Men vad ska vi äta i stället, om nu potatisodlingen blir problematisk i framtiden? Importerad mat är ju knappast ett alternativ, med tanke på bränsle- och koldioxidfrågan.
Vi kanske behöver föra in de gamla hederliga rotfrukterna i rampljuset igen. Åtminstone i vår trädgård har morötter, palsternackor, rödbetor, majrovor och kålrötter vuxit mycket bra, trots regn och kyla. Mer rödbetssoppa och rotmos på matsedeln framöver? Jag vet inte så mycket om näringsvärdet hos rotfrukter, men jag antar att det är minst lika bra som potatis. Goda är de ju också.
Ett gott recept på ugnsbakade rotfrukter:
Använd de rotfrukter du gillar och kommer över. Allt utom rödbetor går bra, de färgar av sig på allt. Jag brukar ta morötter, palsternackor, majrovor, gulbetor och kålrötter. Små hela lökar är också gott att ta med. Skär allt i ungefär lika stora bitar. Lägg dem i en ugnsfast form eller långpanna med lite raps- eller olivolja i botten. Krydda med salt och peppar och lägg i några hela timjankvistar.
Sätt i ugn, 225 grader. Det tar 30-45 minuter beroende på hur gamla och hårda rotfrukterna är. När de är nästan mjuka ringlar du över lite honung och pressar över lite citron. Låt det bli riktigt mjukt. Gott till revbensspjäll, rimmat fläsk, eller som vegetarisk rätt med nybakad bröd till.
Friday, August 10, 2007
Tvätt
Vår gamla tvättmaskin gick sönder för ett par veckor sedan och i väntan på att den ska bli lagad (det går ev. med hjälp av en granne och hans verkstad) eller att vi köper ny så är det handtvätt som gäller. Badkaret fullt med varmvatten, tvättmedel och lortig tvätt och så gnugga, vrida, stampa tills det är rent. Skölja, skölja och så – det riktigt jobbiga – vrida ur eländet. Nån som har försökt vrida ur ett par dyngsura jeans någon gång...? Och så regnar det vareviga dag, så att försöka få ocentrifugerad tvätt att torka går inte sådär jättebra. Suck. Men det går ju trots allt faktiskt att tvätta utan tvättmaskin och det blir rent.
Fast nu längtar jag efter en riktig tvättmaskin!! Eller kanske man skulle köpa en sån här – en elfri tvättmaskin med urvridare.
(Bilden är lånad från Lehman's hemsida)
Monday, August 06, 2007
Under garderoben...
... i rummet som vi håller på att renovera dolde sig den gamla golvmattan från 1940-talet. Snygg! Synd att bara en liten bit fanns kvar.
Vi slängde ut tre spånplatte/masonit-garderober från 60-talet och återgav rummet dess riktiga proportioner. Nu ska vi "bara" göra klart väggarna, ta fram brädgolvet, slipa och olja. Nångång blir det nog klart...
Subscribe to:
Posts (Atom)