Ebba von Sydow skriver i dagens GP om modetrender i framtiden. Mitt ibland all förhoppningsfull teknikfixering kring interaktiva provrum, mobilshopping och intelligenta kläder framskymtar tankar om mindre klädkonsumtion (färre, men bättre kläder), mer naturmaterial och lokalt sydda kläder.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=316525
Vad hon inte tar upp, men som jag anar skulle kunna bli stort, är "do-redo"-tänkandet: skapa nytt av gammalt, sy om, fixa till, köp second hand och skapa ditt eget mode. Med den tokegoistiska generation som är under framväxande (är det vi som har fostrat dem??!) kan de egenskapade kläderna bli den ultimata modetrenden. Kanske...
I alla fall: Ebba tänker grönt. Det finns hopp om mänskligheten. Gott nytt 2007!!
Sunday, December 31, 2006
Saturday, December 30, 2006
Den sämsta ursäkten...
... som man (jag) tar till hela tiden: jag har inte tid!! Måste ta bilen, torktumla tvätten, köpa färdigmat... för att hinna med. Att inte ha tid är antagligen ett av de allra vanligaste argumenten för att göra/köpa saker som varken är bra för oss själva eller omgivningen (läs:miljön). Men varför har vi inte tid, vad är allt det där andra som vi måste göra?
Det här är mitt typiska scenario: Klockan är runt fem på eftermiddagen, jag har kommit hem efter att ha jobbat hela dagen, jag har hämtat barn som är dödströtta efter att ha varit på skola/fritids hela dan och själv är jag minst lika dödstrött av ett jobb som egentligen är kul, men där effektivitets- och snabbhetsdjävulen har tagit bort det mesta av det roliga (allt ska göras NU, helst i förrgår och samtidigt med allt annat som ska göras NU. Och så billigt som möjligt). Sambon kommer inte hem förrän flera timmar senare.
Hursomhelst så är alla trötta. Och hungriga. Mellanmålet på fritids är ett dåligt skämt och själv skippar jag oftast eftermiddagsfikat på jobbet och går lite tidigare för att hämta barnen i vettig tid. Att vara trött och hungrig är som alla vet värsta tänkbara kombination. Väl hemma upptäcker jag att barnen inte har några rena kläder och att de har rullat sig i lera på skolgården med sina overaller. Steg 1 är alltså tvättmaskinen. Steg 2 är mat i någon form. Det finns gott om mat hemma, det är bara det att det krävs att någon (läs: jag) ställer sig och lagar till den där goda, näringsrika maten från grunden. Någon orkar inte det. Någon har också glömt att ta fram vaddetnuvar ur frysen så även om jag skulle orka laga mat, skulle den ändå inte bli klar förrän till läggdags. Någon vispar i stället ihop en pannkakssmet och stoppar i de hungriga barnen pannkakor vartefter de blir färdiga ( pannkakorna, inte barnen). Nåja, vi har i alla fall KRAV-mjölk, ägg, vetemjöl och hemlagad sylt, så det får väl duga för den här gången (också). Barnen faller i pannkakskoma framför Bollibompa. I bästa fall börjar de inte slåss med varandra som vem som ska sitta var. Om jag bara hade tid att laga ordentlig mat så skulle det inte bli lika mycket pannkakor...
Jag petar i mig de överblivna pannkakorna med den alltför sura hemlagade krusbärssylten som ungarna ratar till förmån för översötad jordgubbsylt från den stora livsmedelskedjan och försöker läsa tidningen som jag inte hade tid att läsa i morse. Jäklar, tvätten!! Barnen måste ha torra kläder tills i morgon, så det blir torktumlaren. Igen. Nångång ska jag lära mig att planera tvättandet, så jag slipper tumla. Nångång... Om jag bara hade tid att laga alla trasiga kläder som ligger i den där högen vid symaskinen, så skulle jag inte behöva tvätta lika ofta...
Ungarna har halvsomnat framför teven och jag lirkar upp dem i deras sängar. Inte har vi haft tid att göra något kvällsmysigt tillsammans ikväll heller... Jag sätter mig i soffan och stickar lite halvhjärtat på en strumpa, tänder en brasa och tänker att det är nog lite mysigt i alla fall. När väl sambon kommer hem är det jag som har halvsomnat i soffan och det finns ingen tid/ork för något annat än att sova – glöm de viktiga samtalen, det gemensamma planerandet, mysandet och samvaron i sängen... zzz!!
Sådär håller det på och jag fattar inte vad det är som jag gör i stället för att ha tid att göra det som jag inte har tid att göra (utöver att blogga, förstås!). Jag jobbar 80% och alla som jobbar deltid vet att man gör minst lika mycket som på en heltid, men på kortare tid och med mindre betalt. Det kan faktiskt vara rejält stressframkallande! Fast det är jätteskönt att ha en vardag i veckan ledig. Då hinns i alla fall en del saker med. Men det räcker liksom inte...
Ibland får jag en känsla av att det enda sättet att leva ett bättre liv, både för en själv och för miljön omkring en är att vara hemma mycket mera! Att inte åka hemifrån och jobba 4–5 dagar i veckan och sen använda helgerna till att åka runt och handla, skjutsa barn, fixa ditten och datten... Jobba hemifrån, jobba MINDRE, hinna/orka göra allt det där andra.
För det är ju faktiskt så att det tar tid att odla grönsaker, laga mat, lappa byxor, hugga ved, sticka strumpor och allt det där. I ett framtida resurs- och energisnålare samhälle är det kanske helt enkelt inte möjligt att ha det arbetsliv vi har idag, där i princip varje frisk (och för den delen också sjuk!) vuxen människa förväntas arbeta utanför hemmet. Några måste ta hand om allt det praktiska hemma-jobb, som kommer att kräva mera tid. Därmed inte sagt att vi måste återuppliva hemmafrun – men vi kommer nog att behöva tänka om när det gäller arbete. Som en bonus kanske vi får mer tid till barn, familj, vänner och allt det där andra som egentligen är så mycket mer meningsfullt än allt yrkesarbete i världen.
Det här är mitt typiska scenario: Klockan är runt fem på eftermiddagen, jag har kommit hem efter att ha jobbat hela dagen, jag har hämtat barn som är dödströtta efter att ha varit på skola/fritids hela dan och själv är jag minst lika dödstrött av ett jobb som egentligen är kul, men där effektivitets- och snabbhetsdjävulen har tagit bort det mesta av det roliga (allt ska göras NU, helst i förrgår och samtidigt med allt annat som ska göras NU. Och så billigt som möjligt). Sambon kommer inte hem förrän flera timmar senare.
Hursomhelst så är alla trötta. Och hungriga. Mellanmålet på fritids är ett dåligt skämt och själv skippar jag oftast eftermiddagsfikat på jobbet och går lite tidigare för att hämta barnen i vettig tid. Att vara trött och hungrig är som alla vet värsta tänkbara kombination. Väl hemma upptäcker jag att barnen inte har några rena kläder och att de har rullat sig i lera på skolgården med sina overaller. Steg 1 är alltså tvättmaskinen. Steg 2 är mat i någon form. Det finns gott om mat hemma, det är bara det att det krävs att någon (läs: jag) ställer sig och lagar till den där goda, näringsrika maten från grunden. Någon orkar inte det. Någon har också glömt att ta fram vaddetnuvar ur frysen så även om jag skulle orka laga mat, skulle den ändå inte bli klar förrän till läggdags. Någon vispar i stället ihop en pannkakssmet och stoppar i de hungriga barnen pannkakor vartefter de blir färdiga ( pannkakorna, inte barnen). Nåja, vi har i alla fall KRAV-mjölk, ägg, vetemjöl och hemlagad sylt, så det får väl duga för den här gången (också). Barnen faller i pannkakskoma framför Bollibompa. I bästa fall börjar de inte slåss med varandra som vem som ska sitta var. Om jag bara hade tid att laga ordentlig mat så skulle det inte bli lika mycket pannkakor...
Jag petar i mig de överblivna pannkakorna med den alltför sura hemlagade krusbärssylten som ungarna ratar till förmån för översötad jordgubbsylt från den stora livsmedelskedjan och försöker läsa tidningen som jag inte hade tid att läsa i morse. Jäklar, tvätten!! Barnen måste ha torra kläder tills i morgon, så det blir torktumlaren. Igen. Nångång ska jag lära mig att planera tvättandet, så jag slipper tumla. Nångång... Om jag bara hade tid att laga alla trasiga kläder som ligger i den där högen vid symaskinen, så skulle jag inte behöva tvätta lika ofta...
Ungarna har halvsomnat framför teven och jag lirkar upp dem i deras sängar. Inte har vi haft tid att göra något kvällsmysigt tillsammans ikväll heller... Jag sätter mig i soffan och stickar lite halvhjärtat på en strumpa, tänder en brasa och tänker att det är nog lite mysigt i alla fall. När väl sambon kommer hem är det jag som har halvsomnat i soffan och det finns ingen tid/ork för något annat än att sova – glöm de viktiga samtalen, det gemensamma planerandet, mysandet och samvaron i sängen... zzz!!
Sådär håller det på och jag fattar inte vad det är som jag gör i stället för att ha tid att göra det som jag inte har tid att göra (utöver att blogga, förstås!). Jag jobbar 80% och alla som jobbar deltid vet att man gör minst lika mycket som på en heltid, men på kortare tid och med mindre betalt. Det kan faktiskt vara rejält stressframkallande! Fast det är jätteskönt att ha en vardag i veckan ledig. Då hinns i alla fall en del saker med. Men det räcker liksom inte...
Ibland får jag en känsla av att det enda sättet att leva ett bättre liv, både för en själv och för miljön omkring en är att vara hemma mycket mera! Att inte åka hemifrån och jobba 4–5 dagar i veckan och sen använda helgerna till att åka runt och handla, skjutsa barn, fixa ditten och datten... Jobba hemifrån, jobba MINDRE, hinna/orka göra allt det där andra.
För det är ju faktiskt så att det tar tid att odla grönsaker, laga mat, lappa byxor, hugga ved, sticka strumpor och allt det där. I ett framtida resurs- och energisnålare samhälle är det kanske helt enkelt inte möjligt att ha det arbetsliv vi har idag, där i princip varje frisk (och för den delen också sjuk!) vuxen människa förväntas arbeta utanför hemmet. Några måste ta hand om allt det praktiska hemma-jobb, som kommer att kräva mera tid. Därmed inte sagt att vi måste återuppliva hemmafrun – men vi kommer nog att behöva tänka om när det gäller arbete. Som en bonus kanske vi får mer tid till barn, familj, vänner och allt det där andra som egentligen är så mycket mer meningsfullt än allt yrkesarbete i världen.
Wednesday, December 27, 2006
Den farliga präktighetsstämpeln
Den globala uppvärmningen är ett faktum. Likaså att tillgången på olja kommer att minska, eller helt försvinna, inom en överskådlig framtid. Även om inte alla forskare är överens, så är det så pass många som är det, att de förtjänar att tas på allvar.
På ett personligt plan kan man hantera det här på olika sätt. Man kan blunda för det och hoppas att någon annan ska se till att det ordnar sig på något inte närmre definierat sätt. Man kan hänge sig åt tekniska lösningar – miljöbilar, superisolerade hus, energisnåla hushållsapparater och liknande – och tro att ny teknik ska lösa problemen. Att vi ska köra bil på nånsorts miljövänligt superbränsle, kolonisera rymden, ersätta vår nuvarande elförbrukning med sol och vind och sedan leva lyckliga i alla våra dagar.
Det är bara det, att det enda som vi kan vara riktigt säkra på att det hjälper är helt vanlig, gammaldags, osexig präktighet! Innerst inne så vet vi att det handlar om att konsumera MYCKET mindre och att använda MYCKET mindre energi (vilket delvis är samma sak). Då talar vi om att minska vår energiförbrukning med kanske 70–80%!! Och då räcker det inte med att installera bergvärme eller släcka några lampor.
Att rädda framtiden för oss själva och våra barn handlar om alla de vardagliga valen. Köra mycket mindre bil (kanske det svåraste!). Handla färre kläder och prylar. Odla en del av vår mat själva och köpa resten lokalt. Att minska radikalt på kaffe, te, bananer, diverse exotiska frukter, ris, och alla slags exotiska konserver och kryddor. Att lappa, laga och sy om våra kläder. Använda kläder tills de verkligen är smutsiga, inte tvätta slentrianmässigt. Att reparera maskiner (även om det dessvärre inte alltid går). Att fortsätta använda det som är lite slitet och halvgammalt i ställer för att köpa nytt. Göra saker för hand i stället för med maskinkraft. Handla second hand. Lära oss laga mat av inhemska råvaror. Lära oss att ta vara på mat utan frys. Minska på kosmetika och rengöringsprodukter, kanske lära sig göra eget. Bygga lokala nätverk för samarbete och social samvaro. Sluta åka på semester till andra sidan jordklotet. Åka tåg i stället för flyg.
Man kan fortsätta länge att räkna upp sådana här saker, förändringar som man kan göra nu meddetsamma, utan ny teknik och häftiga lösningar. Problemet är bara att detta handlar om vanliga ”husmoderskunskaper”, sådant som var tämligen självklart för bara ett par-tre generationer sedan. Alla kan lära sig det, det går liksom inte att krångla sig undan. Man kan börja NU. Det är inget hippt eller spännande över det hela. Bara – präktighet. Med en seriös tråkighetsstämpel på sig. Och därför mycket svårare att genomföra i praktiken. För så länge folk uppfattar något som trist och lite gammaldags präktigt så är de inte särskilt benägna att göra det heller. Och då sker inga förändringar till det bättre.
Vi som pysslar med sånt här, eller som i alla fall försöker, vet att det inte behöver vara trist och tråkpräktigt. Snarare en ganska kul utmaning (i synnerhet när det syns på elräkningen och bankkontot!). Men försök övertyga din omgivning och upptäck att det inte är så lätt. Så vad gör man??
På ett personligt plan kan man hantera det här på olika sätt. Man kan blunda för det och hoppas att någon annan ska se till att det ordnar sig på något inte närmre definierat sätt. Man kan hänge sig åt tekniska lösningar – miljöbilar, superisolerade hus, energisnåla hushållsapparater och liknande – och tro att ny teknik ska lösa problemen. Att vi ska köra bil på nånsorts miljövänligt superbränsle, kolonisera rymden, ersätta vår nuvarande elförbrukning med sol och vind och sedan leva lyckliga i alla våra dagar.
Det är bara det, att det enda som vi kan vara riktigt säkra på att det hjälper är helt vanlig, gammaldags, osexig präktighet! Innerst inne så vet vi att det handlar om att konsumera MYCKET mindre och att använda MYCKET mindre energi (vilket delvis är samma sak). Då talar vi om att minska vår energiförbrukning med kanske 70–80%!! Och då räcker det inte med att installera bergvärme eller släcka några lampor.
Att rädda framtiden för oss själva och våra barn handlar om alla de vardagliga valen. Köra mycket mindre bil (kanske det svåraste!). Handla färre kläder och prylar. Odla en del av vår mat själva och köpa resten lokalt. Att minska radikalt på kaffe, te, bananer, diverse exotiska frukter, ris, och alla slags exotiska konserver och kryddor. Att lappa, laga och sy om våra kläder. Använda kläder tills de verkligen är smutsiga, inte tvätta slentrianmässigt. Att reparera maskiner (även om det dessvärre inte alltid går). Att fortsätta använda det som är lite slitet och halvgammalt i ställer för att köpa nytt. Göra saker för hand i stället för med maskinkraft. Handla second hand. Lära oss laga mat av inhemska råvaror. Lära oss att ta vara på mat utan frys. Minska på kosmetika och rengöringsprodukter, kanske lära sig göra eget. Bygga lokala nätverk för samarbete och social samvaro. Sluta åka på semester till andra sidan jordklotet. Åka tåg i stället för flyg.
Man kan fortsätta länge att räkna upp sådana här saker, förändringar som man kan göra nu meddetsamma, utan ny teknik och häftiga lösningar. Problemet är bara att detta handlar om vanliga ”husmoderskunskaper”, sådant som var tämligen självklart för bara ett par-tre generationer sedan. Alla kan lära sig det, det går liksom inte att krångla sig undan. Man kan börja NU. Det är inget hippt eller spännande över det hela. Bara – präktighet. Med en seriös tråkighetsstämpel på sig. Och därför mycket svårare att genomföra i praktiken. För så länge folk uppfattar något som trist och lite gammaldags präktigt så är de inte särskilt benägna att göra det heller. Och då sker inga förändringar till det bättre.
Vi som pysslar med sånt här, eller som i alla fall försöker, vet att det inte behöver vara trist och tråkpräktigt. Snarare en ganska kul utmaning (i synnerhet när det syns på elräkningen och bankkontot!). Men försök övertyga din omgivning och upptäck att det inte är så lätt. Så vad gör man??
Monday, December 25, 2006
Ut ur garderoben
När jag började den här bloggen var tanken att vara tämligen anonym. Nu har jag ändrat mig och lagt ut lite mer personlig info i profilen.
Bloggen heter fortfarande Elins trädgård, eftersom vårt ställe kallas Elins här i byn efter den första innehavaren, en lärarinna som flyttade in i början av 1940-talet. Hon var (enligt vad folk säger) trädgårdsintresserad och vi anar fortfarande spåren efter hennes trädgård här och där, även om det mesta utplånats av senare ägare som inte brytt sig så mycket om den.
Ett tag lekte vi med tanken att återskapa 40-talsträdgården, men det visade sig vara svårare än vad vi trodde. Det finns bara något enstaka foto, som inte säger så mycket, och frågar man folk så får man lite svävande och inte helt samstämmiga uppgifter (det är faktiskt tankeväckande hur mycket som glöms bort på 60 år och inte går att återuppliva). Så det projektet lades ned och vi satsar i stället på att skapa vår egen trädgård, med fokus på att odla mat, men också att ha vackra blommor att titta på. Vilket förmodligen var ungefär vad Elin tänkte sig också. Hon flyttade in här mitt under brinnande världskrig och med de matransoneringar som gällde så var matproduktion antagligen centralt!
Med tilltagande brist på olja och av allt att döma kraftigt stigande priser på transporter framöver (om vi inte SNABBT hittar ett riktigt bra alternativ till bensin/diesel) så lär maten bli bra mycket dyrare och en del varor blir nog helt enkelt väldigt svåra att få tag på. Då får vi återuppliva gamla kunskaper och lära oss att odla grönsaker och kött (höns och kaniner) i våra trädgårdar i stället för stora gräsmattor och prydnadsväxter.
Bloggen heter fortfarande Elins trädgård, eftersom vårt ställe kallas Elins här i byn efter den första innehavaren, en lärarinna som flyttade in i början av 1940-talet. Hon var (enligt vad folk säger) trädgårdsintresserad och vi anar fortfarande spåren efter hennes trädgård här och där, även om det mesta utplånats av senare ägare som inte brytt sig så mycket om den.
Ett tag lekte vi med tanken att återskapa 40-talsträdgården, men det visade sig vara svårare än vad vi trodde. Det finns bara något enstaka foto, som inte säger så mycket, och frågar man folk så får man lite svävande och inte helt samstämmiga uppgifter (det är faktiskt tankeväckande hur mycket som glöms bort på 60 år och inte går att återuppliva). Så det projektet lades ned och vi satsar i stället på att skapa vår egen trädgård, med fokus på att odla mat, men också att ha vackra blommor att titta på. Vilket förmodligen var ungefär vad Elin tänkte sig också. Hon flyttade in här mitt under brinnande världskrig och med de matransoneringar som gällde så var matproduktion antagligen centralt!
Med tilltagande brist på olja och av allt att döma kraftigt stigande priser på transporter framöver (om vi inte SNABBT hittar ett riktigt bra alternativ till bensin/diesel) så lär maten bli bra mycket dyrare och en del varor blir nog helt enkelt väldigt svåra att få tag på. Då får vi återuppliva gamla kunskaper och lära oss att odla grönsaker och kött (höns och kaniner) i våra trädgårdar i stället för stora gräsmattor och prydnadsväxter.
Sunday, December 24, 2006
Tänkvärt och vackert i juletid!
En av mina favoritbloggare är Sharon Astyk, amerikansk judinna, litteraturforskare och Peak Oil-aktivist (bland annat...). Hennes blogg finns i länklistan - Casaubon's Book.
På den här länken finns några tankar av henne kring Chanuka. De är lika tänkvärda i juletid, oavsett om man är jude, kristen, eller nåt annat! Läs!
http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=313&Itemid=57
Ha en fortsatt god jul!
På den här länken finns några tankar av henne kring Chanuka. De är lika tänkvärda i juletid, oavsett om man är jude, kristen, eller nåt annat! Läs!
http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=313&Itemid=57
Ha en fortsatt god jul!
Saturday, December 23, 2006
GOD JUL!
Det är lillejulafton. Julstöket är klart. Nu kan man sätta sig ned och skänka en tanke åt det som alltihopa egentligen handlar om...
"Stöveln som bars i striden och manteln som fläckades av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste."
Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år!!
"Stöveln som bars i striden och manteln som fläckades av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste."
Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år!!
Wednesday, December 13, 2006
Lisebergsbesök i lördags
Foto: Johannes Jansson
Foto: Johannes JanssonFör er som inte bor i Västsverige kan jag berätta att Liseberg sedan några år tillbaka har öppet i december. Med julmarknad och miljontals med lampor överallt. Det är en synnerligen kluven upplevelse!! Läckert så det är alldeles otroligt med ljusen och absurt med all el som går åt. Mängder med rolig mat och pryttlar att köpa, men absurda priser, jag menar, det är klart att hantverkare ska ha bra betalt för sina grejer osv osv. Men att kränga älgörtsdricka för 60 kronor flaskan! Socker, vatten och lite ogräs! Och okej, en flaska också. Men det ger en idé om prisnivån på det hela. Dagens mest bestående insikt är att man sitter på en förmögenhet i matkällaren, åtminstone räknat på julmarknadspriser.
Men kul hade vi faktiskt!
Tuesday, December 05, 2006
Kläder
Det finns mängder av bra anledningar att göra sina egna kläder, att lappa och laga det man har och att köpa second hand. Läs!
http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=303&Itemid=57
http://groovygreen.com/index.php?option=com_content&task=view&id=303&Itemid=57
Sunday, December 03, 2006
Advent
En fin advent önskar jag er alla
Kransen är hemmafixad med en stomme av björksly och klädd med granris. Stjärnorna är gjorda av uppklippta hållare till värmeljus.
Saturday, November 25, 2006
Sent i november
Jag undrar om det någonsin regnat som det gör nu! Det går inte en dag utan regn och det som inte är översvämmat är så vattensjukt att det inte går att röra sig där. Att göra något i trädgården är inte att tänka på. Brysselkålen ruttnar i blötan och nånting har gått på persiljerötterna så de blir bruna och fula. Inte helt och hållet, men man får skära bort en hel del när man rensar. Palsternackor, grönkål och de sista purjolökarna är vad som bjuds nu.
Dessvärre har vi redan ätit upp all potatis, lök och morötter så det blir till att köpa. Det krävs uppenbarligen STORA ytor för att hålla en fyrapersonersfamilj med grönsaker året runt och jag undrar om vi egentligen har tid att odla så mycket som skulle behövas. Och det är svårt att bruka stora ytor rationellt för hand, men ska man börja köpa maskiner och annan utrustning - ja då blir det rättså dyra grönsaker. Plus miljöaspekten på att använda el och bensin! Drömmen om att vara i alla fall delvis självförsörjande är lite bleknad just nu.
Det är en svår balansgång mellan att vilja och orka och jag vet inte riktigt vad som är vettigt. Att jobba mindre är inte realistiskt just nu och frågan är hur mycket av sin fritid man vill lägga på odlingarna. För min egen del kan jag lägga åtskilligt med tid, men sen finns det ju en familj att ta hänsyn till också.
Vi ska i alla fall utöka landen nästa år, sedan får vi se vad vi orkar med. Jag har funderingar kring en skogsträdgård med gott om träd och buskar som ger bär och frukt och små gläntor där man kan odla perenna grönsaker mm. Nånting i den här stilen:
http://www.stiftelsenholma.org/skogstradgarden.htm
Och en del finns ju kvar i matkällaren: pumpor och vintersquash, en hel del sylt och marmelad, vinbärsmos, inkokta bönor, äppelmos och färdig äppelpajsfyllning, ättiksgurka och rödbetor, pickles av olika slag och egengjord bostongurka på squash. I frysen finns bönor, svamp, sockerärter och grönkål. Men den där "bulkmaten", det mättande som man kan bygga måltider kring, saknas. Alltså potatis och sådant. Större potatisland...
Dessvärre har vi redan ätit upp all potatis, lök och morötter så det blir till att köpa. Det krävs uppenbarligen STORA ytor för att hålla en fyrapersonersfamilj med grönsaker året runt och jag undrar om vi egentligen har tid att odla så mycket som skulle behövas. Och det är svårt att bruka stora ytor rationellt för hand, men ska man börja köpa maskiner och annan utrustning - ja då blir det rättså dyra grönsaker. Plus miljöaspekten på att använda el och bensin! Drömmen om att vara i alla fall delvis självförsörjande är lite bleknad just nu.
Det är en svår balansgång mellan att vilja och orka och jag vet inte riktigt vad som är vettigt. Att jobba mindre är inte realistiskt just nu och frågan är hur mycket av sin fritid man vill lägga på odlingarna. För min egen del kan jag lägga åtskilligt med tid, men sen finns det ju en familj att ta hänsyn till också.
Vi ska i alla fall utöka landen nästa år, sedan får vi se vad vi orkar med. Jag har funderingar kring en skogsträdgård med gott om träd och buskar som ger bär och frukt och små gläntor där man kan odla perenna grönsaker mm. Nånting i den här stilen:
http://www.stiftelsenholma.org/skogstradgarden.htm
Och en del finns ju kvar i matkällaren: pumpor och vintersquash, en hel del sylt och marmelad, vinbärsmos, inkokta bönor, äppelmos och färdig äppelpajsfyllning, ättiksgurka och rödbetor, pickles av olika slag och egengjord bostongurka på squash. I frysen finns bönor, svamp, sockerärter och grönkål. Men den där "bulkmaten", det mättande som man kan bygga måltider kring, saknas. Alltså potatis och sådant. Större potatisland...
Saturday, November 11, 2006
Svartvinbärskick
En regnig och förkyld novemberdag behövs något seriöst uppiggande! Svarta vinbär är perfekt i sammanhanget. I somras gjorde jag svartvinbärsmos - körde vinbären rakt av med hängen och allt genom hushållsassistentens passertillsats och kokte in moset på glasburk, utan socker.
Eftersom jag var osäker på hur det höll sig nere i källaren var jag ju tvungen att ta upp en burk och kolla. Det hade hållt sig alldeles lysande, inte tillstymmelse till mögel eller jäsning! Av en burk blev det först och främst glass: blanda 250 g vinbärsmos, drygt 1 dl socker, 1½ dl mjölk och 1½ dl vispgrädde och kör i glassmaskin. Har man ingen sån, kan man prova att först vispa grädden, blanda ihop det hela och sedan ställa i frysen. Men då får man ta fram det då och då medan det fryser och röra om. Jättegott blev det!
Sen blev det svartvinbärsdryck mot förkylning: jag blandade moset med kokande vatten, silade bort kärnorna och smaksatte med honung och en citronskiva. Om det hjälper mot förkylning kan ju diskuteras, men det smakar i alla fall väldigt uppiggande!
Det var således ett alldeles utmärkt sätt att ta vara på svarta vinbär. Jag har funderat på flera buskar nästa år och nu är jag än mer övertygad.
Eftersom jag var osäker på hur det höll sig nere i källaren var jag ju tvungen att ta upp en burk och kolla. Det hade hållt sig alldeles lysande, inte tillstymmelse till mögel eller jäsning! Av en burk blev det först och främst glass: blanda 250 g vinbärsmos, drygt 1 dl socker, 1½ dl mjölk och 1½ dl vispgrädde och kör i glassmaskin. Har man ingen sån, kan man prova att först vispa grädden, blanda ihop det hela och sedan ställa i frysen. Men då får man ta fram det då och då medan det fryser och röra om. Jättegott blev det!
Sen blev det svartvinbärsdryck mot förkylning: jag blandade moset med kokande vatten, silade bort kärnorna och smaksatte med honung och en citronskiva. Om det hjälper mot förkylning kan ju diskuteras, men det smakar i alla fall väldigt uppiggande!
Det var således ett alldeles utmärkt sätt att ta vara på svarta vinbär. Jag har funderat på flera buskar nästa år och nu är jag än mer övertygad.
Friday, November 10, 2006
Äta lokalt?
Skulle du klara av att äta enbart lokalt producerad mat under ett år? Här är några som gjorde det!
http://100milediet.org/home/
Mycket på den här kanadensiska sajten är jämförbart med svenska förhållanden, inte minst detta att man måste kunna bevara mat under vintern, om man vill ha frukt och grönt året runt. Och det absurda i att mat som i och för sig är lokalt tillverkad forslas runt hela landet, t.o.m. utomlands, för att processas! Hur dumt får det bli...
Vad skulle vara svårast att avstå ifrån med en strikt lokal diet? Kaffe förstås, och te (här pratar vi seriöst koffeinberoende!). Örtte är gott, men inte riktigt samma sak. Kakao/choklad. Bananer och en hel massa annan frukt. Även om det odlas en massa frukt där vi bor, så finns den inte i butikerna. Utan egna fruktträd får man på sin höjd äpplen under en kort period på hösten.
Socker är ett gränsfall - det odlas inte så värst många sockerbetor på västkusten. Lokal honung finns, men dyyyyrt. Och utan socker försvinner flera lättvindiga konserveringsmöjligheter.
Fisken kan komma var som helst ifrån, fisk på västkusten är inte så värst västkustsk längre. Lokalt kött är inget större problem, inte heller säd och grönsaker, i alla fall om man är beredd att mest äta potatis, rotfrukter och kål. Men jag misstänker att de flesta köper i huvudsak tomater, gurka och paprika - de typiska salladsgrönsakerna. Lite svårare att odla lokalt, i synnerhet vintertid!
Men jag är sugen på att anta utmaningen...
http://100milediet.org/home/
Mycket på den här kanadensiska sajten är jämförbart med svenska förhållanden, inte minst detta att man måste kunna bevara mat under vintern, om man vill ha frukt och grönt året runt. Och det absurda i att mat som i och för sig är lokalt tillverkad forslas runt hela landet, t.o.m. utomlands, för att processas! Hur dumt får det bli...
Vad skulle vara svårast att avstå ifrån med en strikt lokal diet? Kaffe förstås, och te (här pratar vi seriöst koffeinberoende!). Örtte är gott, men inte riktigt samma sak. Kakao/choklad. Bananer och en hel massa annan frukt. Även om det odlas en massa frukt där vi bor, så finns den inte i butikerna. Utan egna fruktträd får man på sin höjd äpplen under en kort period på hösten.
Socker är ett gränsfall - det odlas inte så värst många sockerbetor på västkusten. Lokal honung finns, men dyyyyrt. Och utan socker försvinner flera lättvindiga konserveringsmöjligheter.
Fisken kan komma var som helst ifrån, fisk på västkusten är inte så värst västkustsk längre. Lokalt kött är inget större problem, inte heller säd och grönsaker, i alla fall om man är beredd att mest äta potatis, rotfrukter och kål. Men jag misstänker att de flesta köper i huvudsak tomater, gurka och paprika - de typiska salladsgrönsakerna. Lite svårare att odla lokalt, i synnerhet vintertid!
Men jag är sugen på att anta utmaningen...
Sunday, November 05, 2006
Rådjur - grrr
Okej, Bambi är söt. Men IRL gör sig rådjur bäst som rådjurssadel (med gräddig potatisgratäng till, förstås). Inatt har de härjat hejvilt i trädgården, ätit upp all persiljan, blasten på persiljerötterna och på palsternackorna. Snart hittar de väl grönkålen - bäst att täcka över den inatt. Men man kan ju inte täcka över eller hägna in hela trädgården... - vad 17 ska man göra??
Märkligt hur ett (i princip) oskyldigt djur kan väcka blodtörsten inom en!!
Märkligt hur ett (i princip) oskyldigt djur kan väcka blodtörsten inom en!!
Thursday, November 02, 2006
Så har den första snön kommit. Det är bara några dagar sedan vi tog in den sista squashen och plockade några sent mognade hallon. Nu är det fruset och borta. Bara rotfrukterna vilar ännu i jorden och några frusna purjolökar sticker upp till synes oberörda av vintervädret.
Träddungen är vår nyinköpta mark. Vedförråd och ett ställe att utöka trädgårdslanden. Den bortre delen är gammal åkermark som inte är brukad på ett fyrtiotal år. Här ska det bli potatisland och så småningom mer grönsaker. I år var vi självförsörjande med grönsaker och bär, färskt och i konserverad form, knappt halva året. Nu är lök och morötter redan slut, av potatisen finns bara några stånd kvar att ta upp. Kål och rotfrukter kommer att räcka ett tag till och i källaren finns sylt, saft och olika grönsakskonserver. Men om vi menar allvar med självförsörjning så behövs en betydligt större köksträdgård. Nästa års projekt…
Kållandet dignar under blötsnön
Tuesday, October 17, 2006
Klara sig vid en kris?
På en amerikansk sajt som jag kollar ibland http://www.homesteadingtoday.com/ var det någon som ställde frågan: hur länge skulle ni klara er i en snöstorm (underförstått då att man blir insnöad därhemma). Förvånansvärt många menade att de utan problem skulle klara sig flera veckor, t.o.m. månader utan att behöva fylla på förråd eller utan elektricitet. De har stora matförråd, tillgång till vatten och klarar mat, värme och en hel del annat utan el.
För oss blev ju detta aktuellt häromåret när orkanen Gudrun slog till. Vi bodde inte i det allra mest utsatta området men det var illa nog - blockerade vägar, ingen el på en vecka, ingen telefon på flera dagar. Det gick hyfsat, men jag kan inte påstå att det gick bra. Ändå kunde vi efter något dygn komma iväg hemifrån, det fanns el i närmsta större samhälle så vi kunde handla mat och vi kunde duscha och tvätta på jobbet. Barnen fick mat o värme i skola/dagis. Så det gick absolut ingen nöd på oss.
Men vi lärde oss en hel del om vad som fungerar - och inte. Och framför allt blev det vardagliga elberoendet uppenbart för oss! Vi har pelletspanna - miljövänligt och bra, men pelletsmatningen in i pannan går på el! Värmepumpen går förstås på el! Utan el, ingen värme, trots panna och bränsle. Nödlösningen blev att elda braskaminen i vardagsrummet. Och efter ett tag kom vi på att man faktiskt kunde elda ved i pannan och öppna shunten på max så det blev självtryck i systemet. Varmt, men svårt att reglera värmen, och kräver att någon är hemma och eldar.
Maten löste vi med spritkök och korvgrillning i braskaminen. Men en vedspis hade varit perfekt. Vattnet kunde vi hinka upp ur brunnen, men det blir smutsigt och tveksamt som dricksvatten. Varmvatten var klart problematiskt. En handpump till brunnen och återigen en vedspis för att värma vatten hade suttit bra...
Så har vi en bensindriven elgenerator som vi använde för att hålla två av de tre frysarna igång - en halvtom frys fick vi offra, det som inte åts upp. Kylvaror klarade sig i skafferiet. Kvällstid fick vi också lite belysning med generatorn. Men generatorn drar bensin och kräver att man har bensindunkar hemma, eller kan komma iväg att köpa. Så det är ingen lysande lösning.
Vi lärde oss som sagt en hel del om vad vi BORDE ta itu med innan något liknande händer igen - eller som långsiktiga lösningar när el och fossila bränslen blir dyrare och kanske ransonerat i en osäker framtid. Dessvärre har vi inte gjort så mycket... när allting fungerar glömmer man bort hur jobbigt det är när det inte gör det. Men vi har en önskelista, som förhoppningsvis ska fixas till inom de närmaste åren.
* Vedspis! Mat, värme och varmvatten i ett, rena Kinderägget. Med egen ved är det en perfekt lösning.
* Handdriven pump till brunnen, slippa hinka vatten och få rent dricksvatten.
* Vedpanna, så småningom, när det är dags att pensionera den nuvarande.
* Matkällare full med mat - det är faktiskt på G, vi håller på att inreda den kallaste delen av källaren och har redan bunkrat upp litegrann med sylt, äppelmos, konserverade grönsaker och sånt.
* Större kunskaper i att konservera mat utan frys. I år har vi konserverat bönor på gammaldags sätt med hermetisk inkokning och vi har även saltat in bönor. Inte provsmakat ännu, dock. Men kött är svårare - torka eller salta in skulle vara det bästa för oss eftersom vi inte har någon rök. Men hur gör man det på ett säkert och hygieniskt sätt? Och vad gör man om en frys pajar och man står där med kilovis med kött att ta hand om?? Mycket att lära...
För oss blev ju detta aktuellt häromåret när orkanen Gudrun slog till. Vi bodde inte i det allra mest utsatta området men det var illa nog - blockerade vägar, ingen el på en vecka, ingen telefon på flera dagar. Det gick hyfsat, men jag kan inte påstå att det gick bra. Ändå kunde vi efter något dygn komma iväg hemifrån, det fanns el i närmsta större samhälle så vi kunde handla mat och vi kunde duscha och tvätta på jobbet. Barnen fick mat o värme i skola/dagis. Så det gick absolut ingen nöd på oss.
Men vi lärde oss en hel del om vad som fungerar - och inte. Och framför allt blev det vardagliga elberoendet uppenbart för oss! Vi har pelletspanna - miljövänligt och bra, men pelletsmatningen in i pannan går på el! Värmepumpen går förstås på el! Utan el, ingen värme, trots panna och bränsle. Nödlösningen blev att elda braskaminen i vardagsrummet. Och efter ett tag kom vi på att man faktiskt kunde elda ved i pannan och öppna shunten på max så det blev självtryck i systemet. Varmt, men svårt att reglera värmen, och kräver att någon är hemma och eldar.
Maten löste vi med spritkök och korvgrillning i braskaminen. Men en vedspis hade varit perfekt. Vattnet kunde vi hinka upp ur brunnen, men det blir smutsigt och tveksamt som dricksvatten. Varmvatten var klart problematiskt. En handpump till brunnen och återigen en vedspis för att värma vatten hade suttit bra...
Så har vi en bensindriven elgenerator som vi använde för att hålla två av de tre frysarna igång - en halvtom frys fick vi offra, det som inte åts upp. Kylvaror klarade sig i skafferiet. Kvällstid fick vi också lite belysning med generatorn. Men generatorn drar bensin och kräver att man har bensindunkar hemma, eller kan komma iväg att köpa. Så det är ingen lysande lösning.
Vi lärde oss som sagt en hel del om vad vi BORDE ta itu med innan något liknande händer igen - eller som långsiktiga lösningar när el och fossila bränslen blir dyrare och kanske ransonerat i en osäker framtid. Dessvärre har vi inte gjort så mycket... när allting fungerar glömmer man bort hur jobbigt det är när det inte gör det. Men vi har en önskelista, som förhoppningsvis ska fixas till inom de närmaste åren.
* Vedspis! Mat, värme och varmvatten i ett, rena Kinderägget. Med egen ved är det en perfekt lösning.
* Handdriven pump till brunnen, slippa hinka vatten och få rent dricksvatten.
* Vedpanna, så småningom, när det är dags att pensionera den nuvarande.
* Matkällare full med mat - det är faktiskt på G, vi håller på att inreda den kallaste delen av källaren och har redan bunkrat upp litegrann med sylt, äppelmos, konserverade grönsaker och sånt.
* Större kunskaper i att konservera mat utan frys. I år har vi konserverat bönor på gammaldags sätt med hermetisk inkokning och vi har även saltat in bönor. Inte provsmakat ännu, dock. Men kött är svårare - torka eller salta in skulle vara det bästa för oss eftersom vi inte har någon rök. Men hur gör man det på ett säkert och hygieniskt sätt? Och vad gör man om en frys pajar och man står där med kilovis med kött att ta hand om?? Mycket att lära...
Saturday, October 14, 2006
Första nattfrosten
Det var lite krasigt frostigt i gräsmattan när jag kom ut tidigt i morse. Ovanligt sent! Men frosten verkar inte ha påverkat växtligheten något nämnvärt. Här är upp-och ned-vända världen - hallon och jordgubbar har blommat om och satt kart, vi plockar fortfarande bönor och squashen växer en decimeter bara man vänder ryggen åt den. Det är ju lite kul, men samtidigt känns det fel - nu ska det vara kallt och världen ska gå till vila. Inte ska man plocka squash i mitten av oktober??!
Om det är växthuseffekt eller bara en tillfällig förändring må vara osagt, men lite skrämmande är det! Återstår att se om vintern blir lika kall och lång som i fjol.
Jag hade tänkt höstså morötter, spenat, majrovor och kanske något till, som ska komma upp tidigt nästa år. Vad jag har förstått ska man höstså sent, strax innan frost och tjäle kommer på allvar. Men frågan är hur länge jag ska vänta. Som det ser ut nu lär det dröja ett bra tag till. Höstsådd har jag aldrig provat - tanken är att fröna ska börja gro tidigt, innan man kan börja bearbeta jorden för vårsådd. Ett sätt att få de första vårprimörerna lite tidigare. Det borde passa bra här i zon 4.
Om det är växthuseffekt eller bara en tillfällig förändring må vara osagt, men lite skrämmande är det! Återstår att se om vintern blir lika kall och lång som i fjol.
Jag hade tänkt höstså morötter, spenat, majrovor och kanske något till, som ska komma upp tidigt nästa år. Vad jag har förstått ska man höstså sent, strax innan frost och tjäle kommer på allvar. Men frågan är hur länge jag ska vänta. Som det ser ut nu lär det dröja ett bra tag till. Höstsådd har jag aldrig provat - tanken är att fröna ska börja gro tidigt, innan man kan börja bearbeta jorden för vårsådd. Ett sätt att få de första vårprimörerna lite tidigare. Det borde passa bra här i zon 4.
Friday, October 06, 2006
Minisemester
Vi har varit på minisemester i Glaskogen i Värmland, inte så långt från Arvika. Det är ett stort område med flera sjöar och skog - marknadsfört som vildmark (för att locka tyskar, antar jag) men egentligen fullt av kulturlämningar och rester från bruksepoken på 1800-talet. Vilket inte gör det mindre trevligt att vandra runt i!
I alla fall var vi där och vandrade några dagar - vi hade tänkt paddla. vilket många gör, men det blev vandring i stället. Fantastiska dagar med sol, lite bad i kalla sjöar och MASSOR av svamp! Vi frossade i kantareller till både frukost och middag.
Man kan bo i vindskydd och stugor eller ta med eget tält. Vindskydden är jättefina, övernattningsstugorna är lite trista, men bra om det blir riktigt uselt väder. Tältplatser är det lite dåligt med, det är gott om steniga hällmarker och lite svårt att få ned tältpinnar (men det finns några iordninggjorda tältplatser).
Vi hra varit där tidigare, då har det varit ganska mycket folk. Nu var vi nästan ensamma och det var fantastiskt skönt - en otroligt välbehövlig avkoppling.
Och väldigt vackert är det!
Kolla mer på http://www.glaskogen.se
Sunday, September 17, 2006
Pumpacurry och squashpickles
Om man gillar indisk mat så är det här ett par bra sätt att göra av med alla pumpor och squash som blivit för stora.
Pumpacurry
½ -1 kg pumpa eller vintersquash
1 lök
1 citron
2-3 msk currypasta, valfri sort och styrka
salt efter smak
lite matolja
vatten efter behov
lite råsocker, om man vill
Skär pumpaköttet i små bitar. Hacka löken. Fräs currypasta och lök i olja ett par minuter. Blanda ned pumpan, saften av 1 citron och ev. lite vatten. Låt alltsammans puttra tills pumpan är riktigt mjuk, nästan som mos. Tillsätt mer vatten efterhand om det blir för torrt. Smaka av med lite salt och ev. lite råsocker. Servera som en del av en indisk måltid, eller som ensamrätt med ris och lite pickles eller chutney.
Squashpickles
1,3 kg squash
1 msk gurkmeja
60 g färsk ingefära, riven
10 vitlöksklyftor, pressade
2-3 msk matolja
2 lagerblad
2 tsk bockhornsklöver
2 tsk spiskumminfrön
2 tsk senapsfrön
8 gröna chili, finskuren (mindre om man vill)
vinäger
1 msk sesamolja
2 msk salt
2 dl socker eller råsocker
Skär squashen i små bitar. Blanda gurkmeja, vitlök och ingefära till en pasta. Fräs detta i matolja tillsammans med övriga kryddor. Blanda ned squash och chili. Häll över vinäger så det nätt och jämnt täcker squashen, Tillsätt sesamolja, socker och salt. Låt puttra på svag värme tills det är alldeles mjukt och hopkokt. Om det verkar vattnigt, koka utan lock tills konsistensen är lagom. Häll upp på varma burkar och sätt på lock omedelbart. Förvara i kylskåp eller matkällare.
Pumpacurry
½ -1 kg pumpa eller vintersquash
1 lök
1 citron
2-3 msk currypasta, valfri sort och styrka
salt efter smak
lite matolja
vatten efter behov
lite råsocker, om man vill
Skär pumpaköttet i små bitar. Hacka löken. Fräs currypasta och lök i olja ett par minuter. Blanda ned pumpan, saften av 1 citron och ev. lite vatten. Låt alltsammans puttra tills pumpan är riktigt mjuk, nästan som mos. Tillsätt mer vatten efterhand om det blir för torrt. Smaka av med lite salt och ev. lite råsocker. Servera som en del av en indisk måltid, eller som ensamrätt med ris och lite pickles eller chutney.
Squashpickles
1,3 kg squash
1 msk gurkmeja
60 g färsk ingefära, riven
10 vitlöksklyftor, pressade
2-3 msk matolja
2 lagerblad
2 tsk bockhornsklöver
2 tsk spiskumminfrön
2 tsk senapsfrön
8 gröna chili, finskuren (mindre om man vill)
vinäger
1 msk sesamolja
2 msk salt
2 dl socker eller råsocker
Skär squashen i små bitar. Blanda gurkmeja, vitlök och ingefära till en pasta. Fräs detta i matolja tillsammans med övriga kryddor. Blanda ned squash och chili. Häll över vinäger så det nätt och jämnt täcker squashen, Tillsätt sesamolja, socker och salt. Låt puttra på svag värme tills det är alldeles mjukt och hopkokt. Om det verkar vattnigt, koka utan lock tills konsistensen är lagom. Häll upp på varma burkar och sätt på lock omedelbart. Förvara i kylskåp eller matkällare.
Saturday, September 16, 2006
Peak Oil - länktips
En ny sajt om Peak Oil - och lösningar för att hantera ett samhälle där vi inte längre kan vara beroende av billig olja. Mycket att läsa!
http://www.communitysolution.org/index.html
http://www.communitysolution.org/index.html
Wednesday, September 13, 2006
Blommande skockor
Jordärtskockorna blommar för första gången sedan vi satte dem för tre år sedan. Vi fick några knölar av en granne, jag har ingen aning om vilken sort det är. Möjligen är det Bianca, knölarna är ganska stora, ljusa och släta. Goda är de i alla fall. Och blommorna är fina!Och så mognar pumpor och vintersquash. Båda sorterna odlar vi för första gången och det har gått bra hittills. Men vad vi ska använda dem till vet jag inte riktigt. Det blir ju en sån himla massa mat av en enda pumpa - jag gjorde curry på en av dem, det blev riktigt gott! Soppa tänkte jag prova, och paj förstås. Lite fånigt, kanske, att odla något man inte vet hur man ska använda, men det är så tacksamt med stora rejäla saker. Recepten ger sig väl så småningom, antar jag.
Subscribe to:
Posts (Atom)