Lästips – Water Wars

Från Sharon Astyks blogg lånar jag ett lästips: Water Wars – en påminnelse om att det inte bara råder brist på olja och andra råvaror, utan att stora delar av jorden också lider brist på det mesta grundläggande: rent vatten i tillräckliga mängder. Och där det råder brist på något, där uppstår konflikter och lidande...

Singelmammagnäll

Jag blir alltmer varse hur mycket jobb det är att försöka leva ett ekorekoliv med huvudansvar för två barn och (nästan) heltidsjobb. Det blir alldeles för många genvägar och enkla lösningar som jag inte är nöjd med innerst inne. För mycket färdiggrillad kyckling, varmkorv, köpebröd, bilkörning, torktumling, elapparater, ogräs och allmänt matslarv. För lite hemlagat och -bakat, egenodlat, för få burkar i matkällaren, för lite hemstickat, lappat och lagat. För lite tvåltillverkning och örtsalvemakande, för lite örtteer och för mycket kaffe (som inte ens är KRAV- och rättvisemärkt). För lite loppisletande och för mycket inköp av nya pryttlar. För mycket tevetittande och datorhäng med barnen och för lite djupa samtal och roliga aktiviteter.

Jaja, jag vet, jag borde inte gnälla utan i stället klappa mig på axeln och tycka att jag är duktig som överhuvudtaget får ihop det. Man har så mycket drömmar, bara. Och så hamnar man ändå likt förbannat i Hudiksvall.

Surkål

Hittar en burk egenhändigt gjord och helt bortglömd burk med surkål i källaren, daterad till 19/10 2008. Känner mig lätt misstänksam. Tittar på den - ser bra ut. Öppnar den och luktar - luktar gott. Smakar lite försiktigt. Gott!

Så nu avnjuts egen surkål med egen potatis, egna gröna ärter och lite korv jag hittade i frysen. Och fådd Dundersenap, mycket god!

Fascinerande att den kan hålla så länge och inte bli äckelsur utan bara smaka fräscht och fint. Och så himla dumt att jag inte odlar någon vitkål i år. Nästa år får det bli rejält med vitkål och många burkar i källaren!

Nya familjemedlemmar

Två kattungar har fått flytta hem till oss. Hur söta och busiga som helst, förstås. Vi har egentligen en del allergiproblem, men jag hoppas att det ska fungera ändå, med några "kattfria zoner" i huset och genom att de kommer att få vara mycket ute, när de väl har vant sig vid att vara här. Än så länge går det bra.

Det är först och främst barnens katter, men jag hoppas ju också att vi har fått ett par duktiga musjägare i huset. Mamman tar möss, pappan är okänd, men sannolikt en lagårdskatt från granngården. Så det finns nog gott om musjägargener i dem.

Bladmögel

Så var det dags igen. Den tidiga potatisen fick bruna fläckar på bladen redan förra veckan. Den tog jag upp rubb och stubb - hoppas den håller sig tills vi äter upp den. Inga angrepp på knölarna, såvitt jag kan se.

Medan vi var borta på semester några dagar slog bladmöglet till på vinterpotatisen också. Bara att slå av blasten, låta potatisen ligga kvar i jorden och be till alla odlares Gud/inna att den inte hunnit få brunröta!

Bladmögel är ett elände och jag tycker dessutom den kommer några dagar tidigare för varje år. Det finns resistenta potatissorter, men resistensen är inte fullständig - blasten angrips ändå och även om det inte går ned röta i knölarna så blir ju avkastningen mycket lägre än den kunnat bli.

Med den yta vi har, skulle vi kunna odla rejäla mängder med potatis, men det är ganska meningslöst om vi inte får ordning på detta. Hur gör yrkesodlarna - finns det något bekämpningsmedel som är godkänt i ekologisk odling?

Höstträdgård

Såhär års är det dags att börja planera för att få mat från trädgården så långt in på hösten som möjligt. Ett av flera sätt är ju att så på nytt. En hel del grönsaker kan sås nu och hinner inte bara mogna innan frosten kommer, utan växer också bättre när dagarna blir kortare och svalare.

Nästan alla bladväxter kan sås nu: sallad, spenat, alla slags asiatiska bladgrönsaker. Flera av dem tål en del frost (dock inte salladen) och kan ge mat långt in på hösten. Kålväxter blir bara godare av en frostknäpp och jag brukar så en del grönkål och broccoli sent på våren för att planteras ut när det blir ledigt i landen. Det är överhuvudtaget ett bra sätt att få dubbla skördar: så frön i pallkragar e.d. så har man färdiga småplantor att ta till.

För nu blir det ju nu utrymme i landen. När man tar upp den tidiga potatisen, börjar äta upp sockerärter, sallad och rädisor så blir det plötsligt plats över. Utnyttja den, men tänk på gödsla lite extra för att höstgrödorna ska orka växa och mogna. Färskt gräsklipp kan räcka, men "hungriga" växter som kål kan behöva lite gödselvatten eller pelleterad hönsgödsel. Rotfrukterna kan få lite aska.

En del rotfrukter som morötter, majrovor och rödbetor kan man också så som höstgröda om man väljer snabba sorter. Det hinner inte bli så stora, men små primörer på hösten är ju inte alls fel.

Idag har jag sått morötter, rädisor, vintersallad, spenat och komatsuna. Imorgon ska jag så rödbetor och kanske något mer som jag inte bestämt än. Och i pallkragar står grönkål, palmkål och broccoli för utplantering.

Sharon har en serie med blogginlägg om att förlänga säsongen in på hösten - där finns mycket att hämta!

Blåärter

Jag har ju skrivit om gråärter tidigare, som jag odlat några år och som är både goda, lättodlade och användbara. Nu odlar jag blåärter för första gången. Jag fick några frön av en nätbekant i utbyte mod några gråärter och sådde dem tidigt i våras. De grodde snällt och nu har de fina mörkt blålila skidor.

Vad man har dem till? Ingen aning, egentligen. Det är en gammal foderärt och jag antar att man använder dem ungefär som gråärter. Snygga är de i alla fall.

Kärlek i det digitala seklet

Kommer ni ihåg hur man hanterade kärleken innan det fanns mobiler och internet? Det här har jag funderat på ett tag. Ett tag på 80-talet hade jag en relation med en arkeolog som jobbade i Rom och det var både dyrt och framför allt krångligt att ringa. Så det fick bli brev (lämpligen sända från Vatikanen, med tanke på den italienska postgången och dess ständiga strejker).

I praktiken hörde man bara av varandra som bäst ett par tre gånger per vecka. Och det var ju som det var, inget att göra. En spänd förväntan när brevbäraren kom, men därutöver fanns det ingen anledning att vänta på livstecken, det enda man kunde göra var att skriva egna brev och skicka iväg. Idag blir man stressad när man inte hört av den andre på några timmar, eller i värsta fall minuter!

Ibland undrar jag hur vår syn på relationer och kärlek påverkas av den ständiga uppkopplingen, den ständiga kontakten, utan att man nödvändigtvis träffas mer än förr! Undrar om vi blir lättare svartsjuka och misstänksamma idag, när man kan ha ständig koll på varandra? Hur är det att alltid ha koll på den andres aktiviteter och sinnesstämning på avstånd? Hur ska man hantera lusten att ibland bara stänga av och inte kunna bli nådd? Är man "skyldig" den andre att ständigt vara tillgänglig på mobil/sms/chat/twitter/whatever? Hur hanterar den yngre generationen detta, de som aldrig väntat på veckans kärleksbrev via brevbäraren?

I min verklighet är kroppsspråket och ögonkontakten en oerhört stor del av en relation och när det saknas (och nej, en webbkamera är inte samma sak) blir allt så mycket svårare. Ord tappar så mycket av sin innebörd när de blir just bara ord och inte åtföljs av blickar och gester och det är banne mig ingen lätt sak att hantera kärleken digitalt!

Regn!

Äntligen lite regn! Det är så torrt i trädgården att det känns som en sandlåda att gräva i jorden. Det skulle behövas flera dagars ihållande regn för att återställa fukten. Men allt regn är välkommet!

Jag drar mig för att vattna mer än absolut nödvändigt, dels för att vara försiktig med brunnsvattnet, dels för att ständigt vattnande gör att växtrötterna inte söker sig nedåt lika bra. Man får ytligare rötter och växterna klarar torkperioder sämre.

Ingenting har dött i torkan, men det märks att många växter står och stampar lite och bara väntar på regnet så de kan fortsätta att växa.

Vi skördar salladsgrönt, potatis, jordgubbar i massor, krusbär och en och annan sockerärt. Snart kommer de första gallringsmorötterna, de där man nödtorftigt skrapar av jorden ifrån och tuggar i sig direkt från landet. Godaste morötterna!

Fröodling

I och för sig oplanerad, men ändå. Det här är palsternackor som jag övervintrat och tänkt äta upp under våren. Nu blev det inte så, istället får de stå kvar och ge frö till nästa år.

Palsternackor blir magnifika växter, över meterhöga. Det surrar flitigt kring blommorna, så jag hoppas de fyller en funktion som mat för diverse nyttiga insekter. När fröet mognat klipper jag av blomställningarna och låter dem eftertorka inomhus. Sedan kan jag repa eller tröska av fröna och spara dem torrt till nästa år.

Just palsternackor är ovanligt bra att fröodla eftersom fröet bara kan sparas något år. Man måste alltså köpa nytt utsäde varje år, om man nu inte odlar sitt eget. De flesta andra fröer kan utan problem sparas ett par-tre år utan att grobarheten minskar nämnvärt - dock inte alla.

Läs mer här!

Badsjö

När vi var och tittade på huset för första gången så tipsade mäklaren om att det fanns en badstrand vid en sjö i närheten och vi kunde ju åka förbi och titta på vägen hem. Mäklaren visste förstås exakt vad han gjorde, för det var så fint nere vid den lilla sjön att det var nog det som slutligen fick oss att slå till och lägga bud på huset.

Fiskevårdsföreningen har gjort iordning en liten sandstrand i skogen, med badflotte och grillplats. Här är folk nästan jämt, badare på sommaren, skridskoåkare på vintern och en och annan korvgrillare året runt. Det mysiga med den här platsen är inte bara att den finns utan lika mycket att det är en plats för alla! Nästan alla i byn kommer hit, från pensionärspar till småbarnsfamiljer, ensamma badare och tonåringar i gäng. För den nyinflyttade har det varit att bra sätt att lära känna grannarna och barnen hittar nästan alltid en eller flera kompisar här. Nu är de för övrigt så stora att de kan gå ned och bada själva, och jag kan få en lugn stund här med en kopp kaffe. En riktig paradisplats!

Sylt

Konserveringssäsongen har startat. Nioåringen och jag kokar vår favoritsylt, jordgubbar och rabarber. Sen blir det krusbärssylt och marmelad, och om några dagar kan vi börja plocka vinbär.

Det verkar bli ett fantastiskt bärår, mängder av jordgubbar och mängder av kart på vinbärsbuskarna. Härligt!

Högsommar

Nästan 30 grader varmt och första dagen på semestern. Det är rosor, pioner, jordgubbar och smultron. Bad i lilla sjön och ljumma kvällar. Sockerärterna har börjat blomma och det är närsomhelst dags att ta upp den första potatisen. Ljuvligt, och så idylliskt att det nästan bräker!

Det blir en nedtonad sommar. Folk frågar "vad ska ni göra, ska ni resa någonstans?" Det känns lite fånigt att svara "nej, vi ska nog mest vara hemma". Men så blir det nog. Vi bor ju mitt i sommarnöjet, på sitt sätt. Därtill är det dåligt med pengar att resa för och dåligt med ork att planera något resande.

Dåligt med den mentala orken, men livsglädjen återvänder sakta, en liten bit i taget, två steg fram och ett tillbaka. Att separera från någon man delat sitt liv med i närmare 20 år är en rejäl kris. Det vänder upp och ned på precis hela tillvaron. Allt jag trodde på har ställts på sin spets, allt måste omprövas. Och i efterdyningarna av den omedelbara skilsmässosorgen kommer en massa annan gammal mental dynga upp, som legat på botten i många år. Nu måste den tas om hand och det tar tid. Och det får det göra. Även om det är ett tungt jobb, tror jag det är nödvändigt att göra det. Jag vägrar vänligt men bestämt att ta diverse piller mot dåligt-mående i själen, hellre får det vara jobbigt ett tag.

Just i detta nu är det bra. Det är ljummet i trädgården, humlorna surrar, rosorna doftar och det finns smultron inom plockavstånd. Att sitta i allt detta är läkande - kanske den bästa anledningen av alla att behålla huset och trädgården och gneta på ett tag till.

Vad händer?

Ja, vad händer. Inte mycket i bloggen, men mycket i trädgården - förstås. Hela vårsådden är klar, lite paus nu med mest rensning och gallring. Skörd av de tidiga: sallad, spenat, sparris, rabarber. Tittar på krusbärskarten som sväller fint. Jordgubbarna likaså. Bönorna har börjat gro, squash och pumpor står i en drivbänk och ska ut när de blivit lite större.

Men mycket skrivet här blir det ju inte. Det är så mycket annat. Mycket på jobbet, stress och deadlines och sånt som ska vara klart före semestern. Men mest händer det nog inombords. En massa efter-skilsmässo-stress som varit nedtryckt ett tag medan jag hade fullt upp med att få flyt på allt praktiskt. Nu kommer den upp till ytan och har en tendens att ta över allt annat. Lite ledsen, mycket trött, kanske inte riktigt deprimerad, men lite åt det hållet. Lite grå filt över tillvaron.

Jag vet att det kommer att vända, jag vet att jag hittar ut och upp igen, men jag vet också att det tar tid. Det är så många känslor som spretar åt alla håll och kanter och som måste få komma upp och tittas på innan jag kan göra något hanterbart av dem. Det är smärtsamt ibland, men nödvändigt. Mycket ska omprövas, en del ska behållas - det som är kärnan, mitt jag - en del tankar och föreställningar måste bara släppas iväg.

Jag är inte ensam i detta, jag har stöd och hjälp. Men det är ju ändå jag som gör det själsliga jobbet och det tar det mesta av mina krafter. Lite trädgårdsbilder ska det nog ändå bli framöver!

Vad gjorde man utan pallkragar?

Jag har fyra dubbla pallkragar med glas över strax utanför huset och de används nästan året om. Tidigt om våren fyller jag på med färsk hästgödsel, toppad med jord så jag får drivbänkar för de första tåliga växterna: sallad, spenat, rädisor och sånt. Lite senare på våren sår jag kålplantor för utplantering och ännu senare ömtåliga ting som squash och gurka. Squashen planteras ut på friland så småningom men gurkan (som är en ömtålig varelse) får stå kvar i pallkragen tills frosten tar den på hösten.

När alla plantor är utplanterade på friland, kan man så ytterligare en omgång salladsväxter över sommaren och framåt sensommaren, när salladen tröttnat och gått i blom, är det dags för de asiatiska bladväxterna som trivs bäst lite sent på säsongen. Kanske en extra omgång spenat också. Asiaterna är köldtåliga och kan stå kvar långt in på hösten med lite skydd över - glas eller fiberduk. Sen är det bara att skyffla ur den nu brunna gödseln och spara till våren eller lägga ut på landet, lite beroende på var man bor i landet. Jag gödslar på våren så att inte allt regnar bort under höst och vinter. Och så börjar säsongen igen!

Mycket blir det

Jag flyttar perenner, planterar äppelträd, sätter nya blåbärsbuskar, ersätter utgångna kryddväxter, gräver bort gräsmatta och flyttar felplacerade buskar. När jag inte sår, rensar eller vattnar. Inte har jag tid att blogga!

Men lite bilder kommer så småningom. Och allt möjligt växer och frodas. Så det blir nog lite mat ur trädgården i år igen!

Sparris!!

Jag har några sparrisplantor som är inne på sitt tredje år och enligt böckerna ska man få lov att börja skörda lite försiktigt då. Hela våren har jag gått och tittat och tittat i sparrislandet men inte sett minsta skymt av några stjälkar. Och så häromdagen bara fanns den där – sparrisen! En endaste stjälk är stor nog att skördas, men flera är på väg.

Ikväll ska jag avnjuta min första alldeles egna sparris med en liten klick riktigt smör på!

Hur mycket trädgård behöver man?

Jag roade mig med att räkna ut hur mycket yta jag har uppodlat just nu, så här kommer lite siffror för den som vill jämföra eller så.

Köksträdgården består av två delar, ett mer intensivt odlat område med upphöjda bäddar och ett mer extensivt där jag har sånt som inte behöver tittas till dagligen. Därtill jordgubbsland, bärbuskar, fruktträd och andra perenner.

De upphöjda bäddarna är sammanlagt på 60 kvm. I år kommer här att växa morötter, palsternackor, rödbetor, lök, ärter, lite bondbönor, lök, kålrötter, majrovor, olika sorters bönor, lite potatis och diverse bladgrönt. En liten sparrissäng finns här också.

Jordgubbslandet är 30 kvm. Det större, extensiva området är 130 kvm och här ska det växa det mesta av potatisen, gråärter, bondbönor, squash, pumpa och diverse kålsorter. Sammanlagt alltså ca 220 kvm. Därtill kommer nio gamla bärbuskar (svarta/vita/röda vinbär + krusbär) och några nysatta (vinbär, krusbär, amerikanska blåbär, bärhäggmispel), några rabarberplantor, ett land med jordärtskockor samt diverse kryddväxter på olika ställen. Fyra små äppelträd ger förhoppningsvis en hel del frukt om några år. Och så har jag ett plommonträd som aldrig ger någon frukt.

Räcker det till? Nej, inte alls. Vi köper en hel del frukt och grönt, framför allt på vintern och våren. Skulle vi bli helt självförsörjande på grönt så skulle jag behöva betydligt större yta.

Hinner man med? Tveksamt. Det är mycket jobb för en ensam vuxen som dessutom jobbar nästan heltid. Om jag ska utöka med nånting så blir det med fler perenner. Att odla ettåriga växter är mycket jobb och innebär dessutom att man hela tiden stör och rör om i jorden och dess mikroliv. Perenner växer långsammare, ger mindre mat per yta (iaf innan de etablerat sig ordentligt) men är lättare att sköta och skonsammare för jorden. Den där skogsträdgården full med ätbara växter är jag väldigt sugen på...

Rosor, pioner och jordgubbar

Det blir inte så mycket tid att blogga nu. Trädgården tar en massa tid, diverse engagemang IRL likaså och till råga på allt har vi dragit på oss någon enveten magsjuka som inte riktigt går över. Vi verkar dock vara lite på bättringsvägen nu, hoppas det släpper snart!

Efter det vackra vårvädret kom ett par veckors envetet regn och det gjorde underverk för trädgården! Nu har det mesta grott, gräset växer, ogräset likaså, bärbuskarna blommar, ett av de små äppelträden likaså. Jag har fått rosor och pioner i födelsedagspresent, så jag blev tvungen att rensa i en av de försummade perennrabatterna. Med rosor och pioner på plats började jag fundera på någon lågväxande marktäckare (ingen naken jord!). Sen rensade jag jordgubbslandet och eftersom jag har en jordgubbssort som revar sig vildsint så fick jag en massa plantor över. De fick bli marktäckare i ros-o-pionlandet. Två problem lösta på en gång! Jordgubbarna ska blandas upp med lite låga kryddväxter, timjan och sånt. Återstår att se om allt det behagar trivas ihop eller ej.

Två små äppelträd var också en födelsedagspresent (Aroma och Discovery). Nya träd föder funderingar på var man ska sätta dem. Ska jag sätta dem invid dem jag köpte häromåret (Åkerö och Transparent Blanche) eller ska jag börja på en ny fruktträdgård i gräsmattan? Men då borde jag först dränera ordentligt. Kanske skulle jag gräva den där dammen det funnits funderingar på ett tag? Det borde ju kunna bli en del av dräneringen. Och ha lite fina växter invid dammen, och kanske guldfiskar...

Drömmarna tar aldrig slut :-)

Det gror i år igen!

Lika konstigt varje år. Man petar ned några frön i jorden och så kommer det upp en liten planta. Sockerärter och blåärter sticker upp små groddar, man börjar ana morötterna och i en drivbänk kommer de första kålplantorna. Drivbänk är verkligen effektivt – mindre än en vecka och det gror! 

Nu är faktiskt allt sått som tål lite svalare temperaturer. En kort paus inträder innan det är dags för de värmekrävande fröna. Märklig känsla. Vad ska jag göra nu när jag inte behöver röja och så?