Potatisglädje

Jaaa, det blev färskpotatis till midsommar! Vi satte den första potatisen den 22 april och idag tog vi upp den. Det behövdes tre stånd för att få potatis till fyra personer, men det var det värt. Sorten heter Silla, den är en av de tidigaste och väldigt god. Det är något alldeles speciellt med egen potatis till midsommar.

Jordgubbarna låter dock vänta på sig, men det är gott om kart så det bådar gott inför sommaren.

Glad midsommar!

Lasagner med täcke

När vi flyttade hit stod grönsaksodling högt på önskelistan. Jag läste massor med böcker och kollade minst lika många hemsidor om odling. Ekologiskt skulle det vara förstås, och ta måttligt med tid. Sen skulle det förstås bli mängder med goda grönsaker. Lösningen verkade vara upphöjda bäddar, i synnerhet som matjorden här inte var mer än 10-20 cm tjock.

Sagt och gjort. Två bäddar stakades ut och jag började gräva. Man skulle djupgräva, hade jag läst mig till så det gjorde jag. Slet med sten och rötter, vände grästorvor, svor över moränen och myllade ned gödsel. Det tog väääldigt lång tid och sedan växte det – sådär… Inte blev det några jätteskördar direkt, i synnerhet inte sett i relation till all tid det tog.

Nästa år hade jag snappat upp något nytt. Lasagne-bäddar. Principen för dem är att man inte gräver överhuvudtaget – perfekt för en naturligt lat person som jag. I stället täcker man marken och odlar ovanpå.
Såhär har vi gjort: På den befintliga gräsmattan lägger man först ett lager med gamla tidningar. (Om man blöter dem blåser de inte bort!). Sedan mängder med organiskt material ovanpå tidningarna. Vi har använt kompost, mer eller mindre nedbruten (det går bra med färskt material också), gräsklipp, gamla löv, jord från de gångar vi grävt mellan landen, tunna pinnar och kvistar, hushållsavfall – i stort sett vad vi har kommit över. Man lägger ett lager som är 20–30 cm tjockt. Överst lägger man matjord så ser det snyggt och prydligt ut och blir lättare att så små frön. När frön och plantor börjar gro och ta sig, täcker vi jorden med gräsklipp. Det ger näring, håller kvar lite fukt i jorden och stoppar en del ogräs.

Idealet är att bygga upp såna här bäddar på hösten. Då hinner en hel del av det organiska materialet förmultna. Tidningarna kväver gräs och ogräs och multnar ned så småningom. Resultatet blir förbluffande bra matjord med ett minimum av ansträngning. Men man kan också bygga upp bäddar på våren. Squash och pumpor växer gärna i halvkompost, t.ex. Så småningom sjunker bäddarna ihop när materialet i dem förmultnar. Man kan gärna fylla på med kompost och gödsel varje år så man håller dem en bit ovanför markytan. Det blir bra dränering och man kan börja odla en eller två veckor tidigare på våren, eftersom jorden värms upp snabbare. Det är tydligt att det fungerar, när vi jämför med grannarnas konventionella grönsaksland. Vi ligger lite före. Vilket är rätt kul när man är nyinflyttad "stadsbo" och inte förväntas begripa sig på något praktiskt ;-))

Nu har vi ca 50 kvadratmeter bäddar, de är 120 cm breda och 4–5 m långa. Sen har vi samma yta med mer konventionella land, med potatis och jordgubbar och lite annat plock. Det mesta växer bra, några misslyckanden blir det alltid förstås. Bönor och gurkor har varit svåra att få igång i år. Tanken är att vi ska vara i stort sett självförsörjande med grönsaker och rotfrukter en bra bit in på hösten och dessutom kunna spara en del till vintern. Vi får väl se hur det går!

Lasagnebädd med pumpaplantor. Här ska det förhoppningsvis bli squash, vintersquash och pumpor.

Länktips

Kolla Casaubon's Book, se länklistan! Tänkvärda funderingar kring mat och energi och vad som egentligen kan komma att hända när vi inte längre har billig olja att bygga vårt liv kring...

Jag vill inte...

... sitta inne på jobbet i det här fantastiska vädret när det finns hur mycket som helst att göra därhemma :-(( Om inte annat kan man ju alltid sitta i skuggan, dricka något svalkande och titta på de nyss utslagna rhododendronbuskarna (träden, snarare, de är mer än två meter höga!).

(och då jobbar jag inte ens heltid... )

Jag älskar bönor...

... tänk nyskördade, lätt förvällda vaxbönor med citron och olivolja! Men den kärleken är inte besvarad, suck! Sådde vaxbönor, dels inomhus, dels på friland i år. De inomhussådda satte jag ut den 27 maj, en solig och fin dag. För säkerhets skull lade jag fiberduk över dem, uppstagad så att den inte skulle ligga på plantorna. Sen började det blåsa, så de stackars bönplantorna for illa under duken i alla fall. Av med duken. Sen blev det kallt... Av de utsatta plantorna har väl högst hälften överlevt, illa tilltygade dessutom, men nu börjar de äntligen ta sig lite i värmen. Däremot har nästan alla de utomhussådda grott och de är visserligen mindre, men mycket friskare. Får väl se om det blir några färska bönor i år... Rosenbönor förkultuverade jag också och satte ut. De har också farit illa i blåst och kallt väder, men inte alls lika illa som vaxbönorna. Tur är väl det, för det är ju också så himla gott! Men inte är det lätt att vara bönodlare...

Lönar det sig...

…att odla sina egna grönsaker när man kan köpa potatis, lök, morötter och en massa annat för några kronor kilot i mataffären? Det beror förstås på hur man räknar – jämför man med priset på KRAV-odlat grönt av prima kvalitet så lönar det sig. Likaså om man odlar sånt som är dyrt att köpa – sparris och sockerärter t.ex. Men den stora poängen med att odla själv är inte ekonomin. Det är friheten! Frihet från smaklösa grönsaker av tvivelaktig kvalitet. Frihet från att passa öppettider. Friheten att själv välja vad man vill ha och inte vara hänvisad till ett trist utbud av standardgrönt. Och när bensinen kostar 12 kr/l och man bor långt från närmsta samhälle – ja då är det en STOR poäng att kunna gå ut i trädgården och plocka in lite lök, potatis och kryddgrönt och laga en soppa. Eller olika slags rotfrukter till ett stort rotfruktsbak i ugnen. Eller färska sockerärter, rädisor, späda morötter med en kryddoljevinägrett till. Man har alltid mat hemma, även om man glömt eller inte orkat handla.

Fast det här konceptet bygger ju på att man kan planera så att man alltid har basvaror hemma. Mjöl så man kan baka ett gott bröd till sina grönsaker och sådär. Har man bott i stan i flera år har man en viss inlärningskurva när det gäller planering och förrådshandling...

Drömmen är att ha egna ägg – men dit har vi inte kommit ännu

Bondbönor och gråärter - gammaldags och goda! Och väldigt lättodlade :-) Sånt som stärker ens självförtroende som odlare.

Lök - lika lättodlat det. I år har vi satt rödlök, gul lök och schalottenlök.

Med ett eget potatisland har man alltid mat hemma... Men matjorden är så grund att det finns inte mycket att kupa upp. Ett tjockt täcke med gräsklipp får bli kupning i stället.

För tre år sedan flyttade vi från stan till landet, till en by i Sjuhäradsbygden. Huset vi köpte byggdes en gång i tiden åt byns lärarinna - Elin. Alltså kallas det för "Elins", även om den officiella adressen är något helt annat. Med huset följde en stor trädgård, i stort sett bestående av en gräsmatta. Under åren här har viljan och lusten att göra något mer av trädgården vuxit sig allt starkare. Möjligheten att odla grönsaker, bär och frukt, fixa egen ved, kanske hålla höns och kaniner så småningom, byggs sakta men säkert upp till en vision om att odla så mycket som möjligt av vår egen mat, att leva ekologiskt, att minska på konsumtion och energiförbrukning och att inte behöva lönearbeta på heltid. Om det är möjligt vet vi inte ännu. Vi befinner oss på nybörjarstadiet i mångt och mycket. Men vi lär oss - och vill gärna förmedla lite av våra mer eller mindre lyckade experiment i trädgården.

Grönsakslandets upphöjda bäddar i vårsolen. Tomater på friland är ett av årets experiment.

En del av vårt behov av kryddväxter i en nyanlagd kryddspiral. Den skulle ha blivit lite högre, men vi fick inte riktigt till det...

Piplök och gräslök. Perenna grönsaker har sin givna plats i trädgården - grönt att äta redan tidigt på våren! Aklejorna i bakgrunden är självsådda - det växer aklejor överallt och de flesta får stå kvar där de väljer att finnas.