Skogsträdgård i vardande

I höstas köpte vi till en bit mark (ung. ett kvarts tunnland) som delvis ska bli en skogsträdgård, där ätbara växter ska växa i en skogsdunge-liknande miljö med en liten glänta för ljuskrävande växter. Ytan framför träden är gammal åkermark och här håller vi på att ta upp nya köksland.


Under täcket växer årets sättpotatis och i den lilla drivbänken med fiberduk frodas diverse bladgrönt. Intill potatislanden ska det också bli plats för rosenbönor. Mer yta orkar vi nog inte ta upp i år, men här finns potential för rejäla husbehovsodlingar. Fåren är grannens.


Idag växer mest björk på ytan och det mesta av den ska få vara kvar. Men vi har röjt sly och tagit ner några björkar och här blir så småningom fruktträd.


En nyplanterad vinbärsbuske i vitsippehavet. Här är vi i skarven mellan björkdungen och den gamla åkermarken och här ska det växa diverse buskar - bärbuskar och kanske nyponrosor. För att dämpa kvickroten så täcker vi med tidningspapper runt nyplanteringarna. Ett alternativ hade varit svart plast.


Blåbärsbuskar intill ett stenröse. Här ska vi också sätta björnbär. De växer inte vilt här, det är inte riktigt rätt klimat, men vi chansar på att röset ger lite extra lä och värme så de klarar sig.

Mycket nu...

... hur mycket som helst att göra och båda sambon och jag har drabbats av nånsorts trist förkylning som gör en trött och seg i hela kroppen. Det går trögt att jobba i trädgården. Men nu har i alla fall det mesta av sättpotatisen kommit i jorden. Vi har satt Solist (tidig), Maria (lite senare) och lite Blå Kongo, bara för att det är kul med blå potatis.

I det här fantastiska vädret gror det bra i landen och nästan allt jag sått hittills har börjat komma upp: gråärter, bondbönor, palsternackor, lök av olika slag, spenat, asiatiska blad. Morötter och sockerärter låter ännu vänta på sig. liksom gul- och rödbetor som jag sådde igår. Gulbetor är förresten väldigt gott, lite mildare och sötare i smaken än rödbetor, goda att äta råa eller ugnsbaka.

Inomhus växer tomatplantor, broccoli och knölfänkål. Snart dags att så squash och pumpa. Det är den här tiden på året då det är så knökfullt med krukor och pluggbrätten överallt så man knappt har plats att vända sig. Vill ha ett växthus att sätta ut eländet i!!

Sen har Vattenfall varit här och tagit ned en stor björk som hängde på sniskan efter alla stormar och hotade att trilla över en elledning. Så nu har vi ved för ett bra tag framöver - men väääldigt mycket att såga och hugga, Man blir lite sugen på att köpa en motorsåg, även om vi har sagt att vi ska försöka sköta vedhanteringen för hand...

Dagens mat: ugnsgrillade lammrevben, klyftpotatis, tsatsiki, morotsstavar

SJ, SJ, gamle vän...

Nej, det här inlägget är inte en klagoskrift över försenade tåg eller något allmänt SJ-gnäll. Det är en hyllning till alla märkliga järnvägar man inte visste fanns. Södra Sverige genomkorsas av en rad mer eller mindre okända järnvägar, ett minne från tiden före de stora nedläggningarna av banor och stationer, från den tid när tåget ofta var det bästa alternativet för den som skulle resa, oavsett om det var långt eller kort. Längs enkelspåriga, slingrande järnvägar från anno dazumal tuffar det fram tåg under poetiska namn som Vättertåg, Krösatåg, Kinnekulletåg och Viskadalsbanan. Bakom de här Bullerbydoftande namnen döljer sig dessvärre gamla skruttiga obekväma tågsätt som borde skrotats, eller åtminstone helrenoverats för länge sedan, ofta utan någon möjlighet att köpa något att äta eller dricka.

Dessutom stannar de överallt – varje mjölkpall en station. Med de här tågen pendlar folk till jobb och skolor, hälsar på kompisar och åker hem över helgen. De befolkas dessutom stundtals av folk som har bosatt sig lite avigt, men ändå reser mycket i jobbet och behöver ta sig till någon av stambanorna (typ undertecknad, som skriver detta på tåget mellan Falköping och Alingsås). Det är ofta rätt gott om folk på tågen och det är alldeles uppenbart att de fyller sin funktion – att frakta folk från A till B (med ett byte i Herrljunga) och att vara ett alternativ till att köra bil. Till skillnad från diverse X2000-tåg så kommer de dessutom nästan alltid fram i tid.

De här gamla banorna går dessutom ofta genom vackra landskap och man får sig en sympatisk dos svensk geografi till livs när man åker dem, till skillnad från de moderna bansträckningarna, djupt nedskurna i marken eller i tunnlar, där man inte har en aning om var man befinner sig. Man kan ta sig en funderare på hur det var när järnvägen var alldeles ny för knappt 150 år sedan och hur den omformade landskapet. Hela städer och samhällen växte fram där spåren drogs. Och det drogs massor av spår – de banor som finns kvar idag är ju bara en bråkdel av alla järnvägar som en gång funnits.

Men. Det är inte särskilt bekvämt. Det går förtvivlat långsamt. Och det ÄR irriterande att inte kunna köpa sig en kopp kaffe eller en macka – det är ju inte alltid man har möjlighet att ta med sig matsäck.

Om jag finge önska mig något av SJ och Banverket så är det: Rusta upp de här gamla banorna så gott det går! Kör snabbare tåg vissa avgångar, för oss som åker långt, och behåll ”mjölkpallstågen” för dem som åker korta sträckor! Lägg inte ned några stationer – öppna nya! Sätt in moderna tågsätt med fika-automater!

De här tågen är både en kulturskatt och ett modernt, klimatvänligt sätt att resa. Behåll dem – men gör något åt dem!

Äta lokalt – kött eller veg?

Mat igår: gråärtsoppa med hemsaltat fläsk.
Mat idag: lammburgare grillade på vår gratisgrill och potatissallad med piplök från trädgården.
Kvällsmat idag: brödpudding med sylt (inte hälsokost direkt, men gott! och det gamla brödet går åt)

När jag tittar på vad vi ätit i vinter under det här äta-lokalt-försöket så blir det tydligt hur mycket kött vi äter. Samtidigt så talar många om att vi borde äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Inte bara för att korna rapar metan, utan för att den konventionella djurhållningen slukar mycket bränsle, importerat kraftfoder etc.

Vi kan väl kanske försvara vårt eget köttätande med att vi köper närproducerat ekologiskt kött som inte alls ger samma klimatpåverkan. Men den sortens kött är inte helt lätt att få tag i och det kan vara rättså dyrt, i alla fall i livsmedelsbutiken. Djur som mest går på naturbete växer långsammare och ger mindre utdelning än de konventionellt uppfödda (men köttet blir hemskt mycket godare och djuren mår bättre). Skulle vi helt skrota "industri-djurhållningen" skulle det antagligen bli mindre kött till var och en, om vi inte föder upp det själva. Även i en villaträdgård kan man hålla höns eller kaniner – men skulle vi klara av att slakta "gulliga" kaniner för att få kött? Och vem kan nacka en höna idag, eller laga till den så den blir god?

(En del människor kan och klarar förstås det alldeles utmärkt. Och med tilltagande klimatkris är det inte alls omöjligt att vi måste fixa en del av vårt kött själva om vi vill ha något. Även om det innebär att slakta gulliga kaniner.)

Är lösningen att äta mer vegetariskt? Ja, det kan det vara, om man håller sig till närodlad mat. Problemet är att mycket vegetarisk mat idag bygger på soja i en massa olika former och på många importerade grönsaker, bönor och linser. Det är – ur klimatsynpunkt – knappast något lysande alternativ till köttätande.

Kan man äta enbart inhemsk vegetarisk mat? Ja – om man har bra metoder för att spara sommarens överflöd så att man klarar vintern och våren, forna tiders hungerperiod innan åkrar och kålgårdar gav mat igen. Med mjölkprodukter har man knappast några problem med att klara proteinet. Vill man inte ha mjölk så får man ta till de inhemska baljväxterna. Bondbönor, gråärter, gula ärter, bruna bönor ligger väl kanske närmast till hands (fast man lär kunna odla sojabönor i Sydsverige).

I nummer 4/04 av tidningen Åter finns det en intressant artikel om att odla vegankost så att man blir självförsörjande. Artikeln bygger på försök som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ett av resultaten var att man på bördig jord kan klara en persons årsbehov av vegankost på 800 m2. En familj med en hyfsad stor trädgård skulle alltså kunna odla all sin mat själva och klara sitt näringsbehov helt utan animaliska produkter. Det man odlade var baljväxter, potatis och rotfrukter, spannmål (det gick inte så bra), grönsaker, frukt och bäroch oljeväxter (t.ex. solrosor). Onekligen intressant!

Veggis-mat hemma hos oss blir det en hel del på sommaren. Ofta sallader eller bara en massa olika slags grönsaker med nån god dressing till. Fransk potatissallad (med olja/vinäger) älskas av alla. Hembakat bröd och/eller potatis står för mättnaden. Ost eller yoghurt (tsatsiki, dressing) ger protein. Vintertid är det knepigare. Soppor går alltid ned. En favorit är purjo- och potatissoppa. Pasta med tomatsås (fast då blir det lätt en massa importerade råvaror). Ugnsbakade rotfrukter. Och nästan allt går ned med vitlöksbröd till :-)

Mera trädgård

Med tanke på vädret blev det trädgårdspyssel idag också, utöver storstädning och dito handling. En svartvinbärsbuske och en rabarberplanta har inköpts, vinbärsbusken planterade vi i den blivande skogsträdgården. Jag har också sått morötter och satt mera gullök. Snart ska jag så sockerärter och spritärter, men det finns några land att rensa färdigt först...

Dagens mat: helstekt lammsadel med potatisgratäng och sockerärter (egna, ur frysen).

Dagens loppisfynd: fyra kaffekoppar med sockerskål från Deco Helsingborg (50/60-tal) och sex djupa tallrikar Old Höganäs. Vi gillar det här lite rustika 50–60-talsporslinet och det går att köpa för en spottstyver på loppis. Verkar som det inte är så många andra som gillar det, kanske ligger det lite för nära i tid?

Sol, +15. Fantastisk dag! Vi har rensat och rensat i köksträdgården idag. I höstas slarvade vi rejält med rensningen och det straffar sig nu: massor av ogräs; revsmörblomma, nässlor, maskrosor, rölleka.

Jag har sått majrova och kålrot, en rad av vardera till att börja med. Majrovor har vi odlat tidigare, det är gott och lättodlat. Man kan äta dem som råkost eller woka i tunna skivor. Smakar som en mildare och sprödare variant av kålrot. Kålrot har vi aldrig odlat, men lyckas det vore det kul. Lite variation i rotfruktsätandet, hittills har vi bara odlat morötter, palsternackor och rödbetor. Och rotmos är ju väldigt gott... Det verkar som om några av palsternackorna jag sådde i månadsskiftet har börjat gro, eller så är det rädisorna jag sådde i samma rad. Något litet grönt är det i alla fall.

Det är märkligt tidigt på året, både att det går att rensa och så. Nu har vi ju upphöjda bäddar, så de blir torrare och lite varmare än "vanliga" land. Men ändå... vid den här tiden förra året gick det inte att göra någonting, det var blött, kladdigt och t.o.m. lite tjäle kvar. Vi kunde inte köra ut kompost, för den var frusen i mitten! Och idag var det nästan sommar...

Det gror! – och ett lästips

Sådde diverse "gröna blad" – spenat och asiater den 30 mars och det har faktiskt grott, trots regn, snö och kyla de senaste dagarna. Då har det legat under fiberduk, som höjer temperaturen ett par grader. Även gullöken har börjat växa. Fortsätter det såhär blir det snart något färskt att äta!

Myntan, som varit lite tveksam ett par år, har börjat skjuta skott hejvilt. Färskt mintte snart!

Lästips: en intressant intervju med Richard Heinberg, en av de ledande i den amerikanska Peak Oil-rörelsen, om jordbruk och matförsörjning i en ganska snar framtid när vi har betydligt sämre tillgång på fossila bränslen och konstgödsel. Mer hoppfullt än det låter - med ekologiska odlingsmetoder och mycket fler människor sysselsatta med matproduktion än idag finns det goda möjligheter att undvika svält. Men vi kommer nog att få göra potatisland av många gräsmattor...

Dagens mat: lammgryta med ugnsbakade rotfrukter i tunna skivor, nästan som chips. Mycket gott!

Klimatet i framtiden

På SMHI:s hemsida hittade jag den här intressanta länken om hur klimatet kan komma att förändras i olika delar i Sverige med den uppvärmning som pågår nu. Tänkvärt och lite läskigt, jag menar visst vore det trevligt att få skånsk klimatzon i Sjuhäradsbygden - men till vilket pris??

Sådd och skogsträdgård

Vädret är fortfarande bra, även om det är lite kallare. Jordtemperaturen ligger kring 4 grader på morgonen men stiger under dagen. Idag har vi planterat två buskar med amerikanska blåbär. Det finns visserligen gott om blåbär i skogen, men det är kul med egna också. Och de amerikanska är helt annorlunda än våra inhemska, större och med delvis annorlunda smak. De två buskarna är första steget till vår planerade skogsträdgård, en björkdunge på gammal åkermark, där vi ska glesa ut bland björkarna och i stället ha fruktträd och bärbuskar. Två björkar hann vi ta ned idag, mer blir det inte i år. Där vi sätter nya träd och buskar så marktäcker vi med tidningar ett rejält stycke runt om för att kväva ogräs och annan skräpvegetation. Sen bygger vi vidare på de rensade partierna med nya träd/buskar och mer marktäckning. Det här är helt och håller på nybörjarstadiet, så vi får se hur det går. Fortsättning följer...

Idag har vi också sått gråärter, bondbönor och palsternacka och satt gul lök. Håller vädret sig så blir det morötter, ärter och mera lök om några dagar. Nu ska yngste sonen och jag åka till Stockholm och turista över påsken :-)

Lägesrapport – trädgård och mat

Inte mycket tid att blogga nu... trädgården har högsta prioritet så länge det här vädret fortsätter. Kampen mot revsmörblomma, kvickrot och maskrosor går vidare. Ingen sådd idag, det är bara 3–4 grader i jorden på morgonen och även om det stiger under dagen så känns det lite chansartat att så. Men om vädret fortsätter så blir det sådd av gråärter och palsternacka + lite mer sättlök om några dagar.

Dagens mat: sejfilé i ugnen med lite vitt vin, grädde och färska kryddörter från trädgården. Kokt potatis och vaxbönor (egenkonserverade). Sej kan väl knappast betraktas som närproducerat, men vi blev så sugna på fisk. Ska vi ha lokal fisk så får vi fånga själva, Och eftersom vi är bättre på att kasta bort drag än på att få fisk så blir det just inget...

Dagens fika: äppelpaj gjord på färdig pajfyllning som jag gjorde i höstas när vi fick en massa fallfrukt av en granne. Jag puttrade äppelklyftor med lite citronsaft, råsocker och kanel, lade på konserveringsburkar och steriliserade i 80 grader 20 min. Sen har det stått i matkällaren och det har hållt sig hur bra som helst, luktar färskt och gott när man öppnar burken. Behändigt att ha till hands när man blir fikasugen!

I trädgården hela dagen, i stort sett, röjer fjolårets land. Underbart att kunna starta så tidigt, i fjol kom våren så sent att det blev jättestressigt att få klart allting till sommaren. Nu kan vi gå och påta i lugn och ro. Idag fyllde jag en pallkrage med jord och sådde plocksallat och asiatiska blad under fiberduk. Lite som en drivbänk.

Dagens mat: tunnskurna revbensspjäll stekta i ugn med årets första kryddörter, klyftpotatis och palsternacka i ugnen, jordärtskockspuré, morötter.

Igår: stekt lammkorv (egengjord), potatis- och jordärtskocksmos, vitkålssallad.

Vet inte vad en näringsexpert skulle säga om vår mat, den vilar just nu väldigt tungt på kött, rotfrukter, potatis och kål. Men det färska gröna är på väg, idag kunde jag plocka några blad från trädgårdssyran, snart kan kan börja plocka in blandade "ogrässallader".

Dagens loppisfynd: en kaffekanna i Rörstrands Forma för 40:-

Trädgårdspyssel

Fantastisk dag idag! Jag har varit i trädgården hela dan, rensat ogräs, röjt i landen och bara njutit! Och så har jag faktiskt satt några rader med sättlök (gul och schalotten) och sått spenat, rucola och salladssenap. Det är minst två veckor tidigare än jag sått något år tidigare, men det är varmt och jorden är torr och fin, så varför inte? Alltihopa ligger under fiberduk, så kommer det frostnätter och dåligt väder har det en chans att klara sig ändå. Det ska bli intressant att se hur det går.

Lite av varje

Liten trädgårdsrapport: vårvärmen har satt fart på odlingslustarna och jag har börjat röja ett gammalt jordgubbsland och flytta plantor till ett nytt. Har också börjat hacka igenom kökslanden för att få bort allt ogräs som börjat spira. Eftersom vi täckodlar håller sig jorden ganska lucker och fin, så någon riktig djupgrävning behövs inte (landen blir ändå djupgrävda med några års mellanrum när vi har potatis och rotfrukter i dem). Men hacka ytskiktet för att få bort ogräs är svårt att komma ifrån. Borde gödsla här och var, men först måste jag tala vänligt med någon av byns hästägare om stallgödsel ;-) I fjol blev det gödslat med hönsgödsel, benmjöl, vedaska, färskt gräsklipp och kompost, utmärkt alltsammans, men det skulle inte skada med en dos hästskit... Har också grävt upp jordärtskockor och återplanterat de minsta. Skockor är något av det lättaste man kan odla, de bara växer och eftersom man alltid glömmer kvar några i jorden så kommer de tillbaka år efter år. Och så kan man skörda dem nu, när det knappt finns något annat färskt att äta.

Idag köpte jag fem påsar med sättlök, gul, röd och favoriten schalottenlök som blev väldigt bra i fjol. Hoppas kunna sätta dem snart om det här vädret fortsätter – idag var det +17 i skuggan!

Försöken att äta lokalt fortsätter efter lite fuskande i helgen. Ett av barnen fyllde år och valde wokade grönsaker med nudlar som födelsedagsmiddag – svårt att göra med lokala ingredienser såhär års. Så det fick bli ett litet avsteg. Nu är vi på banan igen. Dagens middag blev: helstekt kotlettrad (närproducerad gris), klyftpotatis, broccoli och jordärtskockor. Vitlökssmör för att pigga upp det hela. Broccolin delade jag i småbitar/buketter och stekte ihop med potatisen i ugnen en liten stund, det blev väldigt bra. Allt blev gott och uppskattat även av barnen.

Bett R World har en kul utmaning om lokalt ätande på sin blogg – kolla den!

Kunde inte sagt det bättre själv...

.. inte på långa vägar. Läs själva!

Bästa butiken?

Jag passerade Borås på väg till fältjobb igår och passade på att handla på Coop Forum. Bortsett från de direkt specialiserade eko-butikerna så är nog det en av de allra bästa om man vill ha tag på KRAV-mat. De är inte lika bra på närproducerat, men det finns en del. Mjölkprodukter från Falköpings mejeri och ett par sorters svenska äpplen, t.ex. Dessutom KRAV-ägg i rejäla förpackningar till anständigt pris, KRAV-sylt från Änglamark och Torfolk i Värmland och en del annat trevligt. En hel del KRAV-kött finns också. Värt ett besök om man är i Borås-trakten.

Däremot var det lite sorgligt i grönsaksdisken, men det är det ju överallt just nu. Massor med fräscha grönsaker, men nästan bara importerat. T.o.m. kålrötterna är importerade (från Tyskland). Odlar vi så lite kålrötter i Sverige att de inte räcker till? Köpte i alla fall rödbetor, vitkål och en massa äpplen.

KRAV eller närodlat?

Sonia P tog upp frågan om närodlat kontra ekologiskt i en kommentar häromdagen och jag tänkte att den tål att diskuteras lite mera. Vad "ska" man välja, vad är viktigast? Om man har en KRAV-märkt vara som är producerad längre bort och en icke-KRAV som är producerad i närheten? Vad väger tyngst - transportproblematiken med fossila bränslen och global uppvärmning eller problematiken kring konstgödning och bekämpningsmedel?? Jag har ingen aning, måste jag välja så blir det tillfälliga beslut för stunden. Inte särskilt genomtänkt, men inte 17 orkar man vara genomtänkt i mataffären en sen eftermiddag med hungriga barn! (jag är kass på att planera, så det blir betydligt fler impulsköp och snabba beslut i matbutiken än vad det borde vara...). Jag har nog trots allt en tendens att prioritera närheten, kanske för att koldioxid och klimatfrågor är så mycket på tapeten just nu - sånt smittar av sig. Och är det inte så att användningen av kemiska produkter minskar också i det konventionella jordbruket - eller är jag fel ute nu?.

Min dröm är förstås både-och. Närodlat OCH ekologiskt. D.v.s. våra egenproducerade grönsaker och sånt vi köper här i närheten och vet är ekologiskt. Men som det är just nu så är det bara en begränsad del av vårt ätande som uppfyller båda kraven. Dock har vi en stor tomt och bygger ut köksträdgården vartefter, så det blir en allt större andel eget :-)

Problemet är kanske mer akut för den som bor i stan och har svårt att odla själv. Å andra sidan finns det oanade möjligheter där också. Titta här vad man kan göra på ett hustak!

Liten trädgårdsrapport

Idag har det varit ett bedrövligt väder! Regn, hagel och snö om vartannat, blåsigt och så dessemellan glimtar av sol så man vågat sticka ut näsan lite. Men krokus och snödroppar blommar och de första (och sista) livstecknen syns i köksträdgården.

De sista är några övervintrade palsternackor som fortfarande är fräscha och fina. Idag hittade jag också några persiljerötter som glömts kvar i höstas. De verkar OK, ska testa till middag idag.

De första livstecknen är annars lite piplök som sticker upp försiktiga strån, trädgårdssyran med små gröna blad, persilja från i fjol, citronmeliss som har pyttesmå blad och så rabarbern som skjuter bulliga fina skott. Det finns hopp om livet och våren i alla fall :-))

Middag ikväll: ugnsstekt kalkonlår, ugnsbakade palsternackor och persiljerötter, potatismos, lingonsylt.

Handla lokalt – mwahahaaa

Eller man borde inte skratta, snarare gråta. Gjorde helgens mathandling i vår lokala medelstora Hemköp-butik, som vanligt med intentionen att köpa så närodlat som möjligt. Det gick inget vidare...

Grönsaksdisken är en katastrof. Jag hittade blomkål, morötter och gurka som inte var importerade. Exakt var i Sverige de odlats var inte helt uppenbart, dock. Nånting säger mig att det iaf är ngnstans i södra Sverige, så det får väl vara någotsånär OK.

Frukten blev svenska äpplen och så en kompromiss med apelsiner och bananer. Som sagt, frukt är svårt att vara utan...

Mjöl, svenskt, OK. Även här är det oklart var det odlats.

I mjölkdisken är ju det mesta svenskt, men på sedvanligt Arla-vis får man inte veta hur långt mjölken färdats från kossa till mejeri till butik. Det finns ju några lokala, mindre mejerier i Västsverige, men de kommer inte in i vår butik. Dåligt!

Ägg - KRAV-äggen kommer från Roslagen. I övrigt finns bara "industri-ägg".

Honung - från vårt eget riktnummerområde. Dagens bästa lokala köp!

SIA-glass från Slöinge utanför Falkenberg, lokal produktion men varifrån råvarorna kommer är lite oklart.

Inget kött eller fisk idag, det finns i frysen härhemma.

Rätt deprimerande alltså, både utbudet i sig och att det är så svårt att få veta var maten EGENTLIGEN kommr ifrån. Hade jag varit riktigt noga skulle jag kommit ut ur butiken med en burk honung och inte så värst mycket mera. Alternativet är att åka runt till gårdsbutiker och handla. Men då har vi det där med onödig bilkörning, utöver att det tar tid. Och jag VILL kunna handla lokal mat i hemma-butiken, varför ska det vara så förbaskat svårt!?

Dagens VARFÖR???: Färdigkokta rödbetor, inplastade, från Spanien. Alla kommentarer överflödiga..

Dagens mat: till lunch omelett med lök och potatis, till middag currygryta på lammbog och till detta något med blomkål och hemgjord squash-pickles. Funderar på att baka naan-bröd, men barnen kommer antagligen att ropa på ris... (curry är ju inte precis lokalt, men vi har ett antal öppnade burkar med currypasta och chutney som behöver användas innan de blir dåliga)

Boktips

Ett par böcker som inspirerat mig i mitt trädgårdsodlande:

Toby Hemenway: Gaia's Garden. A Guide to Home-Scale Permaculture
Patrick Whitefield: The Earth Care Manual. A Permaculture Handbook for Temperate Climates

Det här är inga traditionella trädgårdsböcker. De tar ett helhetsgrepp på detta med odling, miljö, försörjning, resurser, boende o.s.v. – det som kallas permakultur. Samtidigt får man gott om handfasta tips på hur man kan anlägga en trädgård för att få ut maximalt av den med minimalt med resurser och ansträngning. Gaia's Garden är skriven för amerikanska förhållanden, vilket betyder att man inte direkt kan överföra sorter och sånt till svenska trädgårdar. The Earth Care Manual – för övrigt en riktig tegelsten med sina drygt 450 sidor – är skriven för brittiska förhållanden och betydligt mer användbar. Men båda böckerna är fantastiska inspirationskällor.

Permakultur som idé och koncept är för övrigt värt en egen diskussion - men det tar vi en annan gång. Kolla
http://www.holon.se/folke/lectures/permacult/permakultur_sv.shtml under tiden

Köpstopp - en ny trend

Något sprider sig – en ny folkrörelse? Fler och fler människor väljer att under en viss tidsperiod avstå från att handla något utom mat (och sånt som är helt nödvändigt). Bortsett från att det är lite oklart vad som är "nödvändigt" utöver mat (jag antar man får sätta sina egna gränser) så gillar jag det här! Ett sådär lite lagom subversivt sätt att utmana konsumtionssamhället och dito hysterin. Kolla in den här bloggen, här finns mycket att läsa vidare om köpstopp

http://notbuying.blogspot.com/

Frågan är vad som händer om detta skulle sprida sig på allvar. Hur många människor behövs för att göra skillnad, för att få bort en del av alla fullständigt urfåniga och meningslösa pryttlar som omger oss?

Själv orkar jag inte binda upp mig vid något köpstopps-löfte just nu. Men jag hejar på alla som gör det. Jag kämpar med att få flyt på äta-lokalt-grejen. Mat idag: panerad sej ("fiskpinnar"), potatis, morötter, egeninlagda grönsakspickles. Hemrörd majonnäs – fettbomb men gott! Får väl kompensera med trädgårdsjobb till helgen...