Lånade listigheter

Det finns egentligen massor att skriva och visa om trädgården, men jag har inte riktigt orkat. Det kommer så småningom. Under tiden: en lista med en massa om mig själv. Listan ärligen snodd från Lottas blogg.

Namn - Christina.
Piercingar - Nix. Har aldrig vågat...
Tatueringar - Som ovan
Längd - 156 cm.
Skostorlek - 36/37.
Hårfärg - Brunt/grått/brunt/grått... beroende på humör.
Är du kär i någon - Hmmm, det är lite förvirrat på den punkten. Kanske. Eller kanske inte. Måste det stå i singularis, förresten??
Önskar du att du bodde någon annanstans - Någon gång på vintern när det är ishalka hela vägen uppför backen som leder hem. Annars - nej, aldrig! Här är jag hemma!

Tänker du på självmord - Nej. Det har varit överjävligt tungt och grått i själen ibland. Men en liten gnutta livslust finns där hela tiden.
Tycker andra att du är attraktiv - Man har sagt mig att jag är det. I någras ögon är jag uppenbarligen det. Själv har jag svårt att se det.
Dricker du - Nästan allt som är gott. Vatten, te, kaffe, örtte från trädgården, öl, vin och väldigt gärna en riktigt rökig single malt :-)
Använder du droger - Nej. Jag känner inget behov av att fly på det viset (det finns andra sätt att undfly verkligheten när det behövs, inte nödvändigtvis bättre...). Om nu inte whisky räknas som en drog
Vilket shampo använder du - Ett jättebra, från Tvåleriet.
Vilken parfym använder du - Ingen just nu. Jag tycker om klassiska blomdofter och testar ibland att blanda egen parfym med eteriska oljor.
Vad är du rädd för - Massor av saker! Mest för att inte duga, räcka till, vara duktig nog. Knarkar bekräftelse för att hålla de rädslorna på avstånd. Och så är jag rädd för att inte orka med huset och trädgården, att behöva rycka upp mig och barnen från den här platsen där vi äntligen rotat oss!
Gillar du att tvätta - Jag gillar att hänga tvätt i solen så den luktar gott :-)

Din första:
Operation: Kejsarsnitt med andra barnet.
Första piercingen: Ingen ännu
Första priset: En bronspeng i en skidtävling nångång på mellanstadiet :-)
Första sporten du började med: Jag är ingen sportmänniska. Men jag tränade gymnastik (ni vet, volter och barr och sånt) några år i tonåren, tro det eller ej!
Första husdjuret: Katt! Det har nästan alltid funnits katter i mitt liv.
Första semestern: Alla sommarlov tillbringades i mormors sommarhus på Gotland. Första utlandsresa på egen hand gick till Italien (räknar inte Danmark som utomlands)
Första konserten: Tror det var Hoola Bandoola Band i Lund nångång på tidigt 70-tal.

Just nu:
Äter du: Har precis ätit en omelett med fetaost och piplök.
Dricker du: Kaffe.
Ska du: Måla ett gammalt bord. Åka och rösta. Baka nåt tills ex-sambon och barnen kommer hit i eftermiddag.
Lyssnar du på: Weddings, Parties, Anything
Väntar du på: att det ska sluta regna så jag kan gå ut
Tittar du på: datorn, uppenbarligen...
Har på du på dig: trasiga mjukiskläder med färgfläckar. Not a fashion moment...

Din framtid:
Barn: Snarare barnbarn så småningom
Giftemål: Inget omedelbart i sikte
Karriär: Njaee... det känns inte så himla intressant längre.

Har du någonsin:
Kysst en främling: Kan jag mycket väl ha gjort nångång för länge sedan, fast det har jag glömt isåfall.
Tappat bort glasögon/linser: Inte än.
Brutit ett ben: Inget, faktiskt
Rymt hemifrån: Nej - inte vågat!
Röntgats: Ja.
Gråtit när någon dött: O, ja.
Ljugit för någon: Jag är en usel lögnare för jag vill inte ljuga. En och annan vit lögn, såklart. Men jag avskyr att ljuga - jag tror jag hellre sårar än ljuger om jag måste välja. Vill leva så ärligt och öppet jag bara kan - allt blir så mycket enklare då!
Varit i slagsmål: Nej - om inte syskonfighter i barndomen räknas.
Blivit arresterad: Nej.

Tror du på:
Gud: Gud/Moder Jord/Universum, whatever. Ja, jag tror på något som är större än vi själva.
Mirakel: Visst
Aliens: Tja, inget jag ägnar någon tankemöda åt
Magi: Njaee.
Himlen: Ja, den finns ju uppenbarligen där, fast den är ganska grå idag :-)
Tomten: Njaee
Änglar: Se under Gud ovan

Senaste:
Film du hyrde: Minns inte. Förmodligen nåt till barnen. Harry Potter??
Film du köpte: Alice i Underlandet med Johnny Depp (tror jag).
Låten du lyssnade på: Se ovan
Låten du hade på hjärnan: minns inte, faktiskt
Personen du ringde: En granne, eller om det var ex-sambon.
Program du tittade på: Nåt på Kunskapskanalen om människans ursprung igår.
Person som du tänkte på: Lotta, som jag snodde den här listan ifrån.

Favorit:
Mat: Det mesta. Just nu kanske grillat lamm från en gård i närheten med nån god sallad till.
Låt: Det växlar hela tiden
Sak att göra: Så här års: fixa i köksträdgården.
Dryck: Allt som är gott :-)
Bil: Vadsomhelst som jag har råd med, som rullar pålitligt, rymmer mig, barnen, deras kompisar och diverse loppisfynd och inte är värsta miljöboven.

Antal:
Gånger ditt hjärta brustit: Några gånger. Förhoppningsvis har kommit ur det en liten aning starkare.
Hjärtan brustit på grund av dej: Ingen aning. Vill jag veta? Nja.
Personer från grundskolan du har kontakt med: Knappt någon.
Ärr du har på kroppen: Några stycken, men inget riktigt iögonenfallande.

Senaste:
Tidning du läste: Nya numret av Åter
Personen du fick mail av: Min bror - om vi inte räknar alla jobbmejl.
Personen du fick brev av: Skriver någon brev??
Personen du fick sms av: En av ungarna. Och en kär vän :-)
Saken du köpte: Utöver mat och sånt - målargrejer.

Övrigt:
Vad har du gjort idag: Sått diverse fröer, tvättat, städat lite, surfat, ätit.
Var det kul: Helt OK.
Hur tidigt stiger du upp: Tidigt - runt sex-tiden.
Gillar du att slåss: Inte alls!
Vad ska du göra ikväll: Ingen aning.
Är du seriös: Ibland. Ibland inte.
Var har du ont: Lite här och var, dessvärre. Men inte värre än att det är hanterbart.
Använder du hårspray: Urk!
Kan du stå på händer: Inte nuförtiden

Håkan Hellström eller The Ark: Jodå
Salt eller socker: Salt.
Gillar du ketchup: Bläää.
Är du glad nu: Lugn och harmonisk, snarare.
Var du glad igår: Det var lite blandat igår, men en del lessenhet kröp fram och behövde tas om hand.
Känner du nån som jobbar på sjukhus: Ja.
Stockholm är: ...ett ställe som jag gärna åker till ibland, bara jag slipper bo där!
Kan du sjunga: Beror nog på vem man frågar :-)

Mer värt än guld: Vänner.
Spaghetti eller makaroner: Gärna spaghetti
Ett land jag helst vill besöka: Oj, det är en massa länder jag vill åka till. Nångång när jag har råd...
Påsar: För många.
Ska bli skoj: Sommaren. Roliga jobb men också en del ledigt :-)

Ska inte bli skoj: Den länge uppskjutna vårstädningen som snart blir en sommarstädning :-P

Sparar till: Friheten att inte behöva oroa mig om det händer nåt dyrt

Snart klart

Jordgubbslandet alltså. Bara sista biten kvar. Råslit var det. Gräva upp alltihopa, rensa bort allt ogräs och alla ogräsrötter och sen ner med lagom många plantor igen. Konstigt att vattning alltid är det som jag lättast får hjälp med...

Lite kompost och kanske några nävar träaska på det, men ingen gödsel förrän bären är slut. Annars blir det massor av blad men inte många bär. Sen är det bara att vänta på att bärsäsongen börjar.

Alltid en katt med i trädgården! Det här är lillkatten, grönögat, späd som en kattunge fast hon är två år nu.

Rabarberpaj!

Inte idag och kanske inte i morgon heller. Men väldigt snart. Godaste rabarberpajen har ett smuldegstäcke med lika delar vetemjöl och havregryn och görs på riktigt smör - förstås. Lite kardemumma på rabarbern är helt rätt.

Det är inte alls fel, heller, att lägga rabarberkompott smaksatt med lite vanilj i en form, med eller utan pajdeg och så maräng ovanpå och grädda i ugnen.

Till detta hemlagad vaniljsås, vispad grädde med vaniljsocker eller riktigt god glass!

Äntligen!

Åtta av tio odlingsbäddar sådda och klara! En som ska ha bönor får vänta ett tag, bönor är känsliga varelser som måste ha pålitligt varmt och gott i jorden för att gro. Och den tionde bädden, som ska ha sena morötter hinner jag nog så idag. I det stora kökslandet längre bort (som inte syns här) ligger potatis och bondbönor i jorden. Kålen är försådd i kallbänk... så nu är det bara värmeälskarna bönor, squash, pumpa och gurkor kvar. Och de får vänta lite.

(vad trist det ser ut med all fiberduk på landen - men den är nödvändig för att inte katterna ska tro att jag har gjort världens största utomhustoalett åt dem...)

Och därmed kan jag ta tag i ovanstående. Det är ett jordgubbsland, tro mig. Nånstans ibland allt ogräs finns det faktiskt några förskrämda jordgubbsplantor. Bara att gräva upp alltihopa, rensa bort allt ogräs, fylla på med lite kompost och sätta tillbaka jordgubbsplantorna. Hu!

Nu vet jag!

Det här växthusskelettet har stått i ett par år och väntat på att få plats någonstans, förses med glas och fyllas med tomater och annat gott. Men nu vet jag!

Här förstås! Precis vid ingången, bara att tassa in och hämta något när man håller på att laga mat. Sol större delen av dagen och en lite fånig jordplätt som aldrig riktigt blivit något. Okej, var hade jag nu telefonnumret till den där grannen med en minigrävare...?

Frestelser

Det är dags att beställa årets fröer. Efter att ha rensat bland gamla fröpåsar och slängt en hel del så inser jag att det blir en stor beställning i år. Men hur ska man kunna välja? Morötter? Early Nantes från 1855 låter väl bra som en sommarmorot. Och kanske Danvers från 1871 som höstmorot. Palsternacka Student från 1865 har funkat bra här i många år, så den fortsätter jag med. Persiljerot har jag misslyckats med så många gånger nu att jag tror jag struntar i den i år - synd, för det är väldigt gott!

Gurkfrön finns från ifjol, men squash, pumpa och vintersquash måste köpas. Costata romanesco är en gammal squashsort som jag odlade i fjol med hyfsad framgång, den tar vi ett år till. Den är mycket god, med fast kött och mycket smak. Yellow crookneck måste man ha, en av de bästa! Spaghettipumpa får vara detta år, ingen är jätteförtjust i den. Men några orange pumpor till Halloween ska vi ha.... New England Pie, kanske? Eller hur låter detta - Long Pie: En riktig matpumpa med ett tjockt, orange, trådfritt, sött kött. Frukten är avlång, 25-50 cm och 8-15 cm i diameter och liknar en knubbig, förvuxen mörkgrön zucchini. Färgen övergår i lagret helt till orange. Används framför allt till pajer, grytor, soppor. Long Pie är mycket gammal och odlades i USA långt innan europerna kom dit och var för 50 år sedan en hårsmån från att försvinna för alltid. Måste odlas, inte sant? Och vintersquash som håller sig hela vintern i rumstemperatur måste man ju också ha. Black Forest får bli årets test av ny sort. Buttercup Burgess funkar också bra här.

Broccoli och grönkålsfrö finns kvar från i fjol, men i år har jag nog plats för vitkål också - egen surkål, mmmm! Holsteiner Platter ska vara bra till det. Majrovor som är så goda att woka eller knapra på råa vill barnen ha (och jag med). I år kör vi Guldboll från 1863.

Och så rödbetor, gulbetor och randiga betor. Massor av ärter. Bönor i olika färger. Bondbönor är ett måste - ät dem nykokta med lite olivolja, citronsaft och finhackad schalottenlök! Och spräckliga borlottibönor, som är så snygga. Olika sorters sallad, asiatiska blad att woka och så förstås salladslök. Det är egentligen lite för sent att så chili, men jag vill ha Sarit Gat. Den är en gammal sort från Kosovo som har en väldigt trevlig balans mellan styrka och fruktighet.

Medan jag skriver detta kommer nästan-trettonåringen och påpekar att vi behöver större jordgubbsland och fler blåbärsbuskar. Han förklarade sig t.o.m. villig att hjälpa till att gräva och rensa! Så då får det väl bli så.

Frökatalogernas frestelser är svåra!

Arbetsgemenskapen som försvann

Jag har bott ensam här i huset med barnen snart två år nu. Uppenbarligen fungerar det, egna och andras farhågor till trots. Bitvis har det varit jättetungt med allt det praktiska och allt klarar jag helt enkelt inte själv. En del saker lär jag mig sakta men säkert, annat kommer jag alltid att behöva hjälp med - jag är hysteriskt höjdrädd och kommer aldrig att kunna gå upp på taket för att fixa trasiga takpannor och sånt. Till exempel. Men det praktiska löser sig ändå oftast på det ena eller andra sättet.

Det riktigt jobbiga är något annat. Det är känslan av att ha förlorat arbetsgemenskapen med någon. Att inte längre ha någon att dela visisoner, drömmar och mål med. Att inte ha någon att bolla idéer och tankar med, att sitta på kvällen och planera odlingar och byggprojekt med. Att inte ha någon som sparkar igång motivationen när man själv är trött och less på allt.

Att vara två (eller flera, för den delen) som delar en dröm och jobbar tillsammans för att förverkliga den är stort och väldigt, väldigt roligt. Så här års, när trädgården börjar töa fram och frökatalogerna fyller soffbordet, blir det så påtagligt att vi numera bara är jag. Förra året blev det inte så mycket gjort, varken med odlingarna eller något annat, jag var trött och ledsen och sjukskriven. I år mår jag mycket bättre och en del av mig vill verkligen komma igång med en massa projekt och väntar otåligt på att det ska bli dags. Medan en annan (ganska stor) del av mig är trögstartad och inte har mycket till drivkraft eller lust alls och mest fastnar i grubblande. Mycket sorg som ligger kvar och spökar.

Hur gör man? Hur hittar man sin egen lust och drivkraft så att man inte fastnar i letargi och lessenhet?

Dag 09 – Min tro

Ungefär såhär är min tro:

Att det finns en överordnad princip som är alltings ursprung och upprätthållare. Man kan kalla den för Gud, Moder Jord, Brahman eller Universum, det spelar egentligen ingen roll.

Att det finns en mening med mitt liv. Eller så finns det inte det. Det spelar inte heller så stor roll.

Att gåvan att födas till denna värld för ett ansvar med sig: att leva utan att skada och fördärva och i stället vårda och förvalta så gott vi kan.

Att vi ska behandla andra som vi själva vill bli behandlade.

Att vi ska reflektera över våra val och handlingar, vilka möjligheter vi har och vilka konsekvenser de kan få, även om vi inte kan överblicka dem fullt ut.

Att människor tillsammans kan åstadkomma mirakel .

Dag 08 – Ett ögonblick

Livet består ju egentligen bara av en mängd ögonblick, som pärlor på en tråd. Mitt i ögonblicket är det svårt att veta vart det kommer att leda. Först efteråt, med det redan skeddas perspektiv, kan man se vad som hände.

Ibland undrar jag hur det hade varit om några ögonblick varit annorlunda, eller aldrig inträffat. Om bara ett endaste ögonblick varit på ett annat sätt så kanske jag hade haft ett helt annat liv. Märkligt att tänka sig.

Dag 07 – Min bästa vän

Till en bästa vän kan man säga ”ja, du vet”. Och vännen kan svara ”jo, jag vet”. Och man vet att vännen faktiskt vet och att det kommer att ordna sig med allt det där jobbiga eller krångliga eller vad det nu var.

Dag 06 – Min dag

En lördag utan barnansvar och direkta måsten

Vaknar kl 6 trots ledig dag och sovmorgon. Märkliga drömmar under natten. Vill inte gå upp, det är kallt och mörkt.

Går upp när det ljusnar. Tö och slask ute. Går ut och skottar undan en massa blötsnö innan den fryser till igen. Ett rejält motionspass.

Kaffe, mackor, GP. Slösurfande.

Katterna vill gå ut men blir blöta om tassen och vill in igen.

Sockersaltar fläsk och rimmar en lammstek. Husligt!

Katterna uppskattar lite köttrester i matskålen.

Diskar och städar lite i köket.

Röjer ur det där allt-möjligt-rummet där allsköns skräp hopar sig. Julpyntar lite.

Tvättar, hänger, viker.

Hittar ungarnas julklappsönskelistor och försöker koka ned dem till nåt realistiskt.

Äter en avokado och ett par sillmackor.

Börjar på en stick-beställning, en mössa.

Äter svindyr lyxig chokladglass från Ben & Jerry's.

Mer stickning. Slösurf. Chatt.

Ser ett oerhört bra och gripande program om döden på ett hospice i Holland.

Gråter en skvätt.

Tittar på Kunskapskanalen om Homo Erectus.

Katterna har tråkigt och roar sig med att anfalla stickningen.

Tar ett par kvällsmackor (när barnen är hos sin pappa gitter jag inte laga mat).

Klappar katter mellan varven.

Mer teve, stickning och slösurf.

En stillsam dag helt i mitt eget sällskap. De är ovanliga och jag behöver dem för att må bra i själen.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärleken är en fånge. Den sitter hårt omsluten av förväntningar, outtalade regler, givna men aldrig utsagda förutsättningar, brustna förhoppningar och illusioner.

Kärleken har en demon som följeslagare. Den heter Svartsjukan och viskar i ditt öra att kärleken inte räcker till. Att någon annan får det du tycker är din rättmätiga del och att du inte heller är värd särskilt mycket kärlek. Den livnär sig på otillräcklighetskänslor och gamla besvikelser och så länge du matar den kommer den att fortsätta viska svartord i ditt öra.

Men du kan sluta mata Svartsjukan och istället vänligt men bestämt säga åt den att gå och lägga sig i korgen. Lägg en mjuk filt om den så sover den gott och du kan smyga därifrån. Då kan du gå och lirka fram Kärleken ur dess fångenskap och dela den med så många du vill och den kommer att räcka åt alla.

Dag 04. Det här åt jag i dag.

Egentligen tycker jag inte om att skriva om vad jag har ätit. För en duktig flicka äter liksom inte vadsomhelst och hursomhelst. Hon trycker inte i sig en chipspåse en fredagskväll för att hon är ensam och trött och lite ledsen. Och hon äter inte marmeladmackor till frukost för att hon glömt köpa nyttigt pålägg. Eller svullar i sig choklad på väg hem från affären eftersom hon glömde att äta nåt litet och nyttigt till eftermiddagskaffet.

Duktiga flickor äter genomtänkt för att må bra och hålla vikten. De äter LCHF och kalorisnålt. De äter magert kött och de är vegetarianer. De äter stenålderskost och GI, superfrukter och emellanåt en tunn skiva surdegsbröd. De äter klimatsmart och ekologiskt och närodlat.

Gaaaah!

Men OK. Idag åt (och drack) jag:

rågbrödsmackor med ost och leverpastej

en massa te

kaffe

banan

mer kaffe

för mycket thaibuffé

ännu mer kaffe

lite förvirrade matrester

ett par mackor igen

lite julgodis nallat från barnens pyssel

Dag 03. Mina föräldrar.

Min far är borta sedan många år. Han var inte alltid så värst bra på det där med att vara en far, men jag är ledsen för sakerna han inte fick uppleva. Som sina yngsta barnbarn. Min disputation - jag tror han hade varit stolt och glad. .Och jag tror han hade tyckt om mitt hus. Han skulle sett sig omkring och kommit med goda råd och tips och kanske fixat något som var trasigt. Sen skulle han suttit i trädgården och njutit av tystnaden och klappat mina katter, fast han var allergisk.

Min mor är en överlevare och om de levande vill jag inte skriva så mycket. Det kommer för nära.

Men min mormor, som blev lite av en extramamma, vill jag skriva om. Hon blev nästan hundra år och gjorde världens bästa frukostbrickor. När man kom ned i köket på morgonen så stod där en bricka till var och en med smörgåsar och te. Små fina smörgåsar på hembakat bröd och gott pålägg, ofta matrester, sällan dyra köpepålägg. Godast var jordgubbssmörgås med smör, skivade jordgubbar och lite socker.

Sen tog man sin bricka och satte sig var man ville. Kanske på den stora kalkstenshällen ute i trädgården, den som var kall på morgonen och solvarm om man sovit länge.

Idag står mormors prickiga tekoppar i mitt köksskåp och ibland dricker jag te ur dem och blir glad.

Dag 02. Min första kärlek.

Här skulle jag ju förstås ha någon söt historia att berätta om när jag pussade nån kille på dagis eller så. Men det har jag inte och förresten gick jag aldrig på dagis.

Så vad är den första kärleken? Är det kändisförälskelsen? Svenne Hedlund i Hepstars hade långt mörkt hår, tjock lugg och polotröja och såg så himla söt och snäll ut. Ett par kompisar och jag skulle busringa till honom bara därför. Jag tror det stupade på att vi inte hittade något telefonnummer.

Var det den mörkögde killen i klassen på mellanstadiet som naturligtvis inte brydde sig om mig ett dugg? Var det alla virriga tonårsförälskelser som egentligen aldrig blev något men som var oerhört viktiga där och då. Den snygge och superintressante killen som satt i elevrådsstyrelsen (som jag), var fältbiolog (som jag) och var politiskt aktiv låångt ut på vänsterkanten? Men han var ihop med en tjej som jobbade som sjukvårdsbiträde och det var ju mycket mer proletärt och betydelsefullt än att gå en plugglinje på gymnasiet (som jag).

Kanske kom den första kärleken när mitt första barn föddes? När han låg på min mage och tiden höll andan och hejdade sig ett ögonblick.

Eller är varje kärlek den första? För att varje kärlek är ny och unik och fast den liknar en massa andra kärlekar så är den ändå alltid något alldeles eget.

Dag 01. Presentera sig själv

Hur presenterar man sig själv utan att låta som man är på anställningsintervju?

I spegeln ser jag en medelålders kvinna och undrar var hon kommer ifrån och hur hon blev sådan hon är. Jag vet att hon alltid - hela livet nästan - har varit den där duktiga människan. Engagerad, kunnig, drivande. Hon födde tre barn, hon gjorde nånsorts karriär med jobb och skrivande och undervisning och projektledning och jag vet inte allt. En massa år höll hon på att vara duktig, hon fick uppskattning och hade väldigt, väldigt roligt. Hon köpte hus och anlade en köksträdgård, syltade och saftade och konserverade. Spann ull och stickade strumpor. Brann för att bevara gamla metoder och köksväxter och hålla kunskaper vid liv inför den oundvikliga kollapsen med klimatförändringar och Peak Oil.

Väldigt duktigt alltihopa. Det var viktigt att hela tiden vara igång och göra duktiga saker, ja egentligen det enda som riktigt räknades.

Sen blev plötsligt allt tomt och svart. Världen blev en farlig plats där allt var hotfullt och skrämmande. En moderlig läkare skrev ord som ångest och utmattningssyndrom på ett sjukintyg och skickade hem henne att vila och gå långa promenader. Och en psykolog försökte tålmodigt hjälpa henne att förstå och tänka lite annorlunda.

Idag ser hon på mig i spegeln och ser lite trött och vilsen ut. Hon vet nog inte riktigt vad hon vill. Jag tror att hon försöker förstå hur man kan göra allt det där som är roligt utan att det blir tungt och kravfyllt. För egentligen är det ju så mycket som är roligt. Jag är rätt säker på att hon vill fortsätta att odla grönsaker och laga god mat. Hon vill nog också fortsätta att ullpyssla och sy och sticka. Vara lite lagom duktig på jobbet, göra en och annan väl avgränsad forskningsinsats men i övrigt luta sig tillbaka och låta de yngre jobba på. Det får inte bli för mycket, kropp och själ sätter effektivt stopp för alla överdrifter. Det är klokt av dem,

Så småningom vill hon bli farmor, det är jag helt säker på. Bli världens snällaste farmor, skämma bort barnbarnen nåt alldeles oerhört och samtidigt lära dem att odla morötter och sticka strumpor. Ja. Det blir nog bra.

Nystart och utmaning

Det här var en rolig utmaning. Den ska jag haka på. Som en sorts nystart eller omstart av den nästan avsomnade bloggen.

Vilken dag som helst ska jag börja.

Uppdatering, eller?

Man kanske skulle ta och uppdatera den här bloggen ibland. Lite oftare än en gång i halvåret i alla fall. Eller lägga ned den. Får ta och fundera lite...

Efter vinter kommer översvämning

När snön smälter blir det alldeles oerhört tydligt att dräneringen inte är den bästa i min gräsmatta... Överväger alternativ användning för just den här delen av trädgården. Ankdamm? Guldfiskar? Bara en liten damm med fina växter och fristad för små djur som gillar vatten? Med nånsorts permakulturtänk är det enklaste ju att acceptera sakernas tillstånd och utnyttja dem till något bra :-)

Årets fröer

Sådärja, nu har årets beställning av grönsaksfröer gått iväg... det mesta i alla fall, det är alltid något man glömmer. Fast det känns avlägset att planera vårsådden när det ligger en halvmeter snö på landen.

Lite svårt med planeringen i år. Som det verkar kommer jag att vara borta hemifrån en hel del under våren och försommaren, så det får inte vara några ömtåliga saker som kräver daglig tillsyn. Och i år är vi ju mestadels bara tre som ska äta ur trädgården - det gäller att så sånt som åtminstone två av oss tycker är gott. Och så var det det här med yta och ork och sånt, hur mycket kommer jag att orka och hinna sköta om egentligen (vilket hänger samman med frågan om hur mycket jag kan övertala barnen att hjälpa till...).

I slutändan blev det mest säkra kort i år. Två sorters morötter, tidiga och sena (Early Nantes och London torg, både funkar i min lite leriga moränjord). Gula, röda och randiga betor, det är mest jag som gillar rödbetor, men jag får väl ge bort överskottet. Majrovor och kålrötter som ungarna gillar att woka.

Bondbönor är en favorit och efter att ha provat flera olika sorter har jag återgått till den beprövade Hangdown som är god och som funkar oavsett väder och vind. Rosenbönor, förstås, i år blir det Prizewinner som är jättegod och inte särskilt trådig jämfört med en del andra sorter. Spritärt Alderman, pålitlig och bra, och sockerärt Norli. Och så har jag eget utsäde av gråärter och blåärter.

Spetskål har jag kvar en oanvänd påse från i fjol, den sår jag och så lite broccoli och palmkål (kan man göra surkål av spetskålen, måntro?). Kål här är svårt, om inte småkrypen äter upp den så gör harar och rådjur det. Tror det blir kål i pallkragar i år, med hönsnät och fiberduk, så kanske det blir lite kål till oss i alla fall.

Squash: Yellow Crookneck som är en av de absolut godaste och Costata Romanesco, en gammal italiensk sort som jag inte odlat förut. Vintersquash Buttercup Burgess är den enda av alla jag provat som ger pålitlig skörd varje år. Och så beställde jag lite Golden Hubbard, bara för att testa nåt nytt. Pumpa: New England Pie, otestad här. Egentligen är det bara jag som gillar squash och pumpa, men det är så roligt att odla så jag gör det bara därför. Och som sagt, det går alltid att dela med sig!

Jag hittade en massa påsar med diverse sallad och annat bladgrönt från i fjol och förfjol. De borde vara fullt grobara fortfarande, så de får ett eget salladsland tillsammans med diverse rädisfrön som låg och drällde.

Det var väl det mesta. Tomater och annat pyssligt sår jag inte i år, det får bli köpta plantor. Men jag beställde en sorts friluftsgurka bara för att den verkar så mysko: Cristal Apple med runda gula frukter. Nu återstår bara att vänta på våren...