Frestelser

Det är dags att beställa årets fröer. Efter att ha rensat bland gamla fröpåsar och slängt en hel del så inser jag att det blir en stor beställning i år. Men hur ska man kunna välja? Morötter? Early Nantes från 1855 låter väl bra som en sommarmorot. Och kanske Danvers från 1871 som höstmorot. Palsternacka Student från 1865 har funkat bra här i många år, så den fortsätter jag med. Persiljerot har jag misslyckats med så många gånger nu att jag tror jag struntar i den i år - synd, för det är väldigt gott!

Gurkfrön finns från ifjol, men squash, pumpa och vintersquash måste köpas. Costata romanesco är en gammal squashsort som jag odlade i fjol med hyfsad framgång, den tar vi ett år till. Den är mycket god, med fast kött och mycket smak. Yellow crookneck måste man ha, en av de bästa! Spaghettipumpa får vara detta år, ingen är jätteförtjust i den. Men några orange pumpor till Halloween ska vi ha.... New England Pie, kanske? Eller hur låter detta - Long Pie: En riktig matpumpa med ett tjockt, orange, trådfritt, sött kött. Frukten är avlång, 25-50 cm och 8-15 cm i diameter och liknar en knubbig, förvuxen mörkgrön zucchini. Färgen övergår i lagret helt till orange. Används framför allt till pajer, grytor, soppor. Long Pie är mycket gammal och odlades i USA långt innan europerna kom dit och var för 50 år sedan en hårsmån från att försvinna för alltid. Måste odlas, inte sant? Och vintersquash som håller sig hela vintern i rumstemperatur måste man ju också ha. Black Forest får bli årets test av ny sort. Buttercup Burgess funkar också bra här.

Broccoli och grönkålsfrö finns kvar från i fjol, men i år har jag nog plats för vitkål också - egen surkål, mmmm! Holsteiner Platter ska vara bra till det. Majrovor som är så goda att woka eller knapra på råa vill barnen ha (och jag med). I år kör vi Guldboll från 1863.

Och så rödbetor, gulbetor och randiga betor. Massor av ärter. Bönor i olika färger. Bondbönor är ett måste - ät dem nykokta med lite olivolja, citronsaft och finhackad schalottenlök! Och spräckliga borlottibönor, som är så snygga. Olika sorters sallad, asiatiska blad att woka och så förstås salladslök. Det är egentligen lite för sent att så chili, men jag vill ha Sarit Gat. Den är en gammal sort från Kosovo som har en väldigt trevlig balans mellan styrka och fruktighet.

Medan jag skriver detta kommer nästan-trettonåringen och påpekar att vi behöver större jordgubbsland och fler blåbärsbuskar. Han förklarade sig t.o.m. villig att hjälpa till att gräva och rensa! Så då får det väl bli så.

Frökatalogernas frestelser är svåra!