Jotack, lite sådär. Det blir svårare och svårare att hitta närproducerat i grönsaksdisken, de egna förråden är på upphällningen och det dröjer ett tag innan vi kan skörda något mer substantiellt i trädgården. Just nu skördar vi diverse gröna blad till sallader, piplök, örtkryddor, rädisor och rabarber. Gott, men inget att bygga en måltid på.
I grönsaksdisken finns lök från Nya Zealand och Sydafrika, äpplen från Sydamerika och diverse andra långväga resenärer. Potatisen börjar bli dålig, men det finns ju fortfarande morötter... Och i frysen har vi lamm- och griskött från djur här i närheten. Så det blir fortfarande den gamla vanliga "vintermaten", dock uppiggad med grönsallad.
Längtar efter allt det färska som är på G – små späda gallringsmorötter, sockerärter, färskpotatis, jordgubbar...
Middag idag: plommonspäckad grisbog i ugnen, kokt potatis, örtagårdssås, grönsallad, rädisor.
Sunday, May 27, 2007
Saturday, May 26, 2007
Det vilda i trädgården
Vi odlar strikt ekologiskt, d.v.s. vi använder ingen konstgödning och inga bekämpningsmedel, inte ens såpvatten eller andra "godkända" medel. Och vi har mycket små problem med sjukdomar och skadeinsekter. Det är bara två saker som vi inte får någon ordning på: potatisbladmögel och kålfjärilar (inte ens fiberduk hjälper mot dem!). Men det blir trots allt både potatis och kål, om än lite mindre än vad det blivit annars.
I ett permakulturtänkande ska varje trädgård ha en bit "vildmark", orörd natur som inte används till något. Och i en ekologisk trädgård fyller den här orörda naturen en viktig roll som hemvist för alla slags insekter, fåglar och andra djur som äter upp skadeinsekter. Det blir en balans i trädgården som inga kemiska bekämpningsmedel någonsin kan skapa.
I vår trädgård är den orörda biten ganska stor, en lövträdsdunge med lite vatten och fuktig mark där paddorna trivs, sly och träd med fågelholkar och en massa blommor. En trädgårdsarkitekt skulle säkert kunna skapa något fantastiskt av den, vi låter den vara som den är, även om den inte är direkt "produktiv". Indirekt är den antagligen väldigt produktiv, just genom att vara en fristad för djur och växter.
Dessutom tillåter vi en hel del självsådda växter att frodas i gräsmatta, rabatter och köksträdgård. En del är ätbara, som ängssyra, en del är bara vackra – vi har mängder med förgätmigej, lupiner, aklejor och fingerborgsblommor som i stort sett får stå kvar där de kommer upp. T.o.m. en del ogräs får vara kvar, så länge de inte direkt inkräktar på grönsakernas växtrum.
Också inne i själva trädgården finns det vilda med; i den här rabatten (ovan) samsas planterade och självsådda blommor fint. Man får rensa undan det värsta ogräset, men i övrigt är det ett lättsamt sätt att få det vackert.
Snart blommar liljekonvaljerna – finns det något som doftar godare?!
I ett permakulturtänkande ska varje trädgård ha en bit "vildmark", orörd natur som inte används till något. Och i en ekologisk trädgård fyller den här orörda naturen en viktig roll som hemvist för alla slags insekter, fåglar och andra djur som äter upp skadeinsekter. Det blir en balans i trädgården som inga kemiska bekämpningsmedel någonsin kan skapa.
I vår trädgård är den orörda biten ganska stor, en lövträdsdunge med lite vatten och fuktig mark där paddorna trivs, sly och träd med fågelholkar och en massa blommor. En trädgårdsarkitekt skulle säkert kunna skapa något fantastiskt av den, vi låter den vara som den är, även om den inte är direkt "produktiv". Indirekt är den antagligen väldigt produktiv, just genom att vara en fristad för djur och växter.
Dessutom tillåter vi en hel del självsådda växter att frodas i gräsmatta, rabatter och köksträdgård. En del är ätbara, som ängssyra, en del är bara vackra – vi har mängder med förgätmigej, lupiner, aklejor och fingerborgsblommor som i stort sett får stå kvar där de kommer upp. T.o.m. en del ogräs får vara kvar, så länge de inte direkt inkräktar på grönsakernas växtrum.
En ekologisk trädgård innebär mindre jobb än en konventionell. Det går också åt mindre pengar och energi, genom att man arbetar MED trädgården än MOT den. I stället för att till varje pris göra om trädgården till något den egentligen inte vill vara, låter man delvis vara som den är. Dessutom är det så vackert, med blommor och grönt.
Också inne i själva trädgården finns det vilda med; i den här rabatten (ovan) samsas planterade och självsådda blommor fint. Man får rensa undan det värsta ogräset, men i övrigt är det ett lättsamt sätt att få det vackert.
Snart blommar liljekonvaljerna – finns det något som doftar godare?!
Friday, May 25, 2007
80% mindre - bensin
Det här med vår bensinförbrukning är så pinsamt så det vill jag helst inte skriva om... Av alla förändringar i Sharons utmaning om att minska förbrukning och konsumtion, är nog detta den svåraste för oss. Som det är nu är det bara jag som kör till jobbet, men det är illa nog. Med fem mil enkel väg, en hel del körning i jobbet och diverse körning på helgerna med skjutsning av barn, åka o handla o.s.v. förbrukar jag ungefär en tank per vecka – ca 40–45 liter eller i runda slängar 2000 liter/år. Enligt Sharons beräkningar skulle en rimlig förbrukning vara 50 gallons per person och år, alltså 189 liter om året (enligt en konverteringstabell jag hittat på nätet). Även om jag lägger till barnens andelar, så hamnar jag lååångt utanför vad som är rimligt. Och då kör vi ändå mindre på fritiden än många andra, vi har t.ex. inga organiserade aktiviteter som kräver en massa bilåkning.
Det värsta är att det är så svårt att göra något åt det. Vi har ingen kollektivtrafik där vi bor. Det GÅR att ta sig kollektivt till jobbet, men det tar en förfärlig tid. Närmsta busshållplats är 3 km bort och där går varken att parkera bilar eller ställa upp cyklar. Man kan köra (eller cykla!) en dryg mil till det större samhället, där det går både tåg och bussar och det gör jag ibland – det är bara det är såpass dyrt att resa då och då, jämfört med att ta bilen, att det är en ren förlust. Månadskort är inte aktuellt, eftersom jag dels bara jobbar 4 dagar/vecka, dels använder bilen mycket i jobbet. Det är lite av en ond cirkel!
En väg är förstås att byta den halvgamla bilen till något nyare och mer bränslesnålt, eller kanske en etanolbil (fast etanolen är ju högst diskutabel som alternativ...). En annan väg skulle vara att jobba mer hemifrån, men det är inte OK för min arbetsgivare. Byta jobb? Sluta jobba och göra något annat – men vad?
Men knäckfrågan är: hur sjutton kommer man ned på en rimlig förbrukning när man bor som vi gör? Eller ska man inte bo såhär, om man inte kan stanna på gång/cykelavstånd det mesta av sin tid? Är det helt enkelt djupt omoraliskt att bo på landet och pendla till stan, även om man odlar sina egna ekologiska potatisar? I förlängningen är det här ett problem som berör hela samhällsplaneringen - ska de flesta av oss bo i städer, cykla till jobbet och låta landsbygden bebos enbart av dem som producerar mat? Eller vill vi ha en landsbygd med både storskaliga bönder och små husbehovsproducenter, med andra jobb vid sidan av? Eller människor som bara vill ha det lugn och det utrymme som finns på landet? Hur ska vi i så fall lösa transporterna? Utbyggd, småskalig kollektivtrafik? Ska vi sätta press på arbetsgivarna att i mycket större utsträckning acceptera hemarbete? Men det går ju inte i alla branscher. Det finns ju inga självklara svar, men de här frågorna borde ha hög prioritet hos alla som sysslar med att konkret planera vårt framtida samhälle. Jag är bara rädd att de inte har den prioriteten.
Det värsta är att det är så svårt att göra något åt det. Vi har ingen kollektivtrafik där vi bor. Det GÅR att ta sig kollektivt till jobbet, men det tar en förfärlig tid. Närmsta busshållplats är 3 km bort och där går varken att parkera bilar eller ställa upp cyklar. Man kan köra (eller cykla!) en dryg mil till det större samhället, där det går både tåg och bussar och det gör jag ibland – det är bara det är såpass dyrt att resa då och då, jämfört med att ta bilen, att det är en ren förlust. Månadskort är inte aktuellt, eftersom jag dels bara jobbar 4 dagar/vecka, dels använder bilen mycket i jobbet. Det är lite av en ond cirkel!
En väg är förstås att byta den halvgamla bilen till något nyare och mer bränslesnålt, eller kanske en etanolbil (fast etanolen är ju högst diskutabel som alternativ...). En annan väg skulle vara att jobba mer hemifrån, men det är inte OK för min arbetsgivare. Byta jobb? Sluta jobba och göra något annat – men vad?
Men knäckfrågan är: hur sjutton kommer man ned på en rimlig förbrukning när man bor som vi gör? Eller ska man inte bo såhär, om man inte kan stanna på gång/cykelavstånd det mesta av sin tid? Är det helt enkelt djupt omoraliskt att bo på landet och pendla till stan, även om man odlar sina egna ekologiska potatisar? I förlängningen är det här ett problem som berör hela samhällsplaneringen - ska de flesta av oss bo i städer, cykla till jobbet och låta landsbygden bebos enbart av dem som producerar mat? Eller vill vi ha en landsbygd med både storskaliga bönder och små husbehovsproducenter, med andra jobb vid sidan av? Eller människor som bara vill ha det lugn och det utrymme som finns på landet? Hur ska vi i så fall lösa transporterna? Utbyggd, småskalig kollektivtrafik? Ska vi sätta press på arbetsgivarna att i mycket större utsträckning acceptera hemarbete? Men det går ju inte i alla branscher. Det finns ju inga självklara svar, men de här frågorna borde ha hög prioritet hos alla som sysslar med att konkret planera vårt framtida samhälle. Jag är bara rädd att de inte har den prioriteten.
Sunday, May 20, 2007
I trädgården...
... växer sallad, spenat och asiatiska blad så det knakar och vi har plockat flera omgångar. Vi plockar också rädisor, piplök, gräslök och rabarber. De flesta sådder är uppe nu, även de tröga morötterna. Rödbetor har också varit trögt, men nu kommer de så smått. Märgärterna har av någon anledning grott dåligt, får eventuellt fylla i raderna. Potatisblast syns nu i alla landen, t.o.m. det nya potatislandet där vi lagt potatis direkt på backen under tjocka lager med marktäckning (hö). Det är ett experiment för att se om vi kan få ordning på en hopplöst ogräsbemängd yta, där det så småningom ska bli mera köksträdgård.
Vi har planterat ut broccoli och fänkål, den senare under fiberduk. Mellan broccoliplantorna har vi satt sättlök. Fänkål odlar vi för första gången i år. Jag sådde dem inomhus, de grodde snällt men blev väldigt taniga och klena, såg rejält ömtåliga ut. Men de verkar faktiskt ha blivit lite uppiggade av att komma ut, hoppas nu de klarar sig! Jordtemperaturen ligger runt 10–12 grader på morgonen och jag vågar inte riktigt så bönor och gurka än. Men snart är det dags. Inomhus är det en enda röra med tomat- squash- och pumpaplantor som bärs ut i varmt väder och in igen på kvällen. Det ska bli väldigt skönt när vi kan börja plantera ut alltihopa!!
Vi har också kommit överens med en granne att han dumpar dålig halm hos oss, som vi kan ha till marktäckning. Vårt ställe börjar bli uppsamlingsplats för allt möjligt som grannarna vill bli av med: fuktskadad halm, gräsklipp, gamla fönster, you name it... men vi har nytta av det, så varför inte?!
Vi har planterat ut broccoli och fänkål, den senare under fiberduk. Mellan broccoliplantorna har vi satt sättlök. Fänkål odlar vi för första gången i år. Jag sådde dem inomhus, de grodde snällt men blev väldigt taniga och klena, såg rejält ömtåliga ut. Men de verkar faktiskt ha blivit lite uppiggade av att komma ut, hoppas nu de klarar sig! Jordtemperaturen ligger runt 10–12 grader på morgonen och jag vågar inte riktigt så bönor och gurka än. Men snart är det dags. Inomhus är det en enda röra med tomat- squash- och pumpaplantor som bärs ut i varmt väder och in igen på kvällen. Det ska bli väldigt skönt när vi kan börja plantera ut alltihopa!!
Vi har också kommit överens med en granne att han dumpar dålig halm hos oss, som vi kan ha till marktäckning. Vårt ställe börjar bli uppsamlingsplats för allt möjligt som grannarna vill bli av med: fuktskadad halm, gräsklipp, gamla fönster, you name it... men vi har nytta av det, så varför inte?!
Saturday, May 19, 2007
80% mindre – elanvändning
Jag har minskat procentsatsen från 93 till 80% jämfört med det ursprungliga inlägget, eftersom det är ungefär den siffran som gäller för EU-länderna. D.v.s. vi behöver minska vår energi-, råvaruanvändning och konsumtion med ca 80% för att nå en rimlig nivå, globalt sett.
El är kanske ett lite mindre problem i Sverige än i en rad andra länder, eftersom vi har tillgång till vattenkraft som är ganska OK jämfört med alternativen. Men vi använder en hel del elenergi från kärnkraft (högst diskutabelt, miljömässigt sett) och importerad kolkraftsel, som är en ren miljökatastrof. Alltså har vi all anledning att minska på elförbrukningen.
Vårt hushåll förbrukar ungefär 5000 kWh per år, vilket är ganska genomsnittligt för en familj i villa som inte värms med el. Men vi skulle alltså behöva minska till 1000 kWh/år. Det skulle innebära rejäla förändringar... men en klar ambition är att i alla fall börja minska förbrukningen, även om vi inte når målet i en handvändning.
Till att börja med kan man ju använda en del av alla de där tipsen som dyker upp i alla spara-el-sammanhang:
El är kanske ett lite mindre problem i Sverige än i en rad andra länder, eftersom vi har tillgång till vattenkraft som är ganska OK jämfört med alternativen. Men vi använder en hel del elenergi från kärnkraft (högst diskutabelt, miljömässigt sett) och importerad kolkraftsel, som är en ren miljökatastrof. Alltså har vi all anledning att minska på elförbrukningen.
Vårt hushåll förbrukar ungefär 5000 kWh per år, vilket är ganska genomsnittligt för en familj i villa som inte värms med el. Men vi skulle alltså behöva minska till 1000 kWh/år. Det skulle innebära rejäla förändringar... men en klar ambition är att i alla fall börja minska förbrukningen, även om vi inte når målet i en handvändning.
Till att börja med kan man ju använda en del av alla de där tipsen som dyker upp i alla spara-el-sammanhang:
- minska användandet av TV, dvd, video, datorer (snyft) och stänga av allt som står på stand by
- byta ut glödlampor mot lågenergilampor och tända färre lampor
- enbart tvätta välfyllda maskiner och skippa torktumlaren (det gör vi redan, vi hänger i stort sett all tvätt)
- byta ut frys o kyl mot nya, elsnåla apparater – ett tveksamt råd eftersom det går åt en massa energi för att tillverka och transportera nya apparater och för att transportera och återvinna de gamla. Vi behåller våra apparater tills de går sönder
- minska användandet av alla små elapparater, inklusive de uppladdningsbara: mobiler, rakapparater, min elektriska kaffekvarn, hushållsassistenten... kort sagt göra mera för hand (men den handvevade kaffekvarnen maler bara grovmalet – får väl gå över till kokkaffe)
- planera matlagningen så man använder spisen så effektivt som möjligt
- minska vattenförbrukningen eftersom vattenpumpen drar en hel del el (vi har egen brunn)
- stänga av kylskåpet vintertid och förvara kylvarorna i skafferiet (som är rejält kallt på vintern). Fullt genomförbart, men lite krångligt eftersom man inte når skafferiet direkt från köket.
- ta vara på mat på annat sätt än genom att frysa den: inkokning, nedsaltning o.s.v. Det här håller vi fortfarande på att lära oss.
- installera en vedspis och använda den till matlagning och bakning. Fullt genomförbart, här har stått en vedspis tidigare och vi har tillräckligt med egen ved. Men dyrt, med inköp och installation (kräver murare och inspektion av sotaren). Ingår dock i långtidsplaneringen.
- installera en fot- eller handpump för vatten (inomhus alltså). Det borde gå, men vi är lite osäkra på hur det ska göras. Krångligt, men bra att ha vid strömavbrott.
- tvätta för hand. Det finns nytillverkade handvevade tvättmaskiner, men såvitt jag vet inte i Sverige. Går naturligtvis att beställa.
Friday, May 18, 2007
Tillväxtmyten
I dagens GP skriver Birger Schlaug om miljöpartiets framtid nu när i stort sett alla partier har miljöfrågorna på sin agenda. Som avrundning skriver han: "Man måste våga kritisera det som förenar Reinfeldt och Sahlin: jakten på ekonomisk tillväxt och uppbärandet av det konsumtionssamhälle som manar fram klimatförändringar och annan miljöpåverkan." Och det är ju bara att hålla med. Tanken på den ständiga tillväxten och den ständigt ökande konsumtionen är just bara det: en tanke. Det finns ingen naturlag som säger att ett samhälle ständigt måste ha en ekonomisk tillväxt. Det är en tankefigur, en kulturell konstruktion, som dessvärre hotar att skada hela vår jord ohjälpligt och kanske, om det går riktigt illa, utplåna hela mänskligheten. (Jag är alldeles för optimistisk för att tro att det kommer att gå så illa. Men risken finns där onekligen.)
Tanken på det ständiga framåtskridandet har sina rötter i 1800-talet med evolutionism och industrialisering. Man börjar alltmer se tiden som linjär, hela tiden på väg någonstans, mot något bättre. Den tanken finns redan tidigare i europeisk kultur och är ju tydlig t.ex. i kristendomen – vägen mot det eviga livet. Men den har förstärkts alltmer under de senaste 100–200 åren.
Andra kulturer kan ha, och har haft, helt andra sätt att förhålla sig till tid och förändring. Man kan se tiden med en slags omvänd framtidstro, där den bästa tiden redan har varit och nu går det bara utför. Eller man kan se tiden som cyklisk, där allt går runt med årstiderna, men inte mot något nytt och annorlunda, snarare en ständig upprepning. Och förmodligen på en massa andra sätt också.
Kulturella konstruktioner och tankefigurer är svåra att förändra, även om de är aldrig så destruktiva. Men det går. Frågan är om vi är beredda att göra det. Men om fler tänkte som Birger Schlaug och framför allt omsatte tankarna i handling så skulle det i alla fall kunna gå åt rätt håll. För om vi inte vågar ta avstånd från politiska och samhälleliga "heliga kor" så kan vi aldrig förändra något. Och då går det sannolikt åt pipsvängen med oss!
Tanken på det ständiga framåtskridandet har sina rötter i 1800-talet med evolutionism och industrialisering. Man börjar alltmer se tiden som linjär, hela tiden på väg någonstans, mot något bättre. Den tanken finns redan tidigare i europeisk kultur och är ju tydlig t.ex. i kristendomen – vägen mot det eviga livet. Men den har förstärkts alltmer under de senaste 100–200 åren.
Andra kulturer kan ha, och har haft, helt andra sätt att förhålla sig till tid och förändring. Man kan se tiden med en slags omvänd framtidstro, där den bästa tiden redan har varit och nu går det bara utför. Eller man kan se tiden som cyklisk, där allt går runt med årstiderna, men inte mot något nytt och annorlunda, snarare en ständig upprepning. Och förmodligen på en massa andra sätt också.
Kulturella konstruktioner och tankefigurer är svåra att förändra, även om de är aldrig så destruktiva. Men det går. Frågan är om vi är beredda att göra det. Men om fler tänkte som Birger Schlaug och framför allt omsatte tankarna i handling så skulle det i alla fall kunna gå åt rätt håll. För om vi inte vågar ta avstånd från politiska och samhälleliga "heliga kor" så kan vi aldrig förändra något. Och då går det sannolikt åt pipsvängen med oss!
Wednesday, May 16, 2007
Nittiotre procent mindre!
Utsläpp av växthusgaser m.m. alltså. Sharon har en rejäl utmaning på sin blogg – en utmaning som får det mesta att blekna i jämförelse. För att komma ned på en utsläppsnivå som är rimlig i förhållande till vad länder i tredje världen förbrukar – och behöver förbruka för en anständig levnadsnivå – och i förhållande till vad jorden kan tåla, så borde genomsnittsamerikanen minska sin förbrukning med 93%!! Europeer släpper ut något mindre än amerikaner, men fortfarande absurt mycket. Säg att vi, på ett ungefär, skulle minska med 80–85%. Det är nästan ofattbart mycket och skulle innebära en radikalt förändrad livsstil. Inte nödvändigtvis sämre, men mycket annorlunda.
Sharons utmaning går ut på att minska förbrukningen till 7% av USA:s genomsnitt på följande punkter, antingen genom att sluta använda vissa saker eller genom att använda förnyelsebara råvaror och dito energi:
Nu ska jag till jobbet, men jag lär återkomma till det här ämnet. Dagens asgarv: Reinfeldt är i USA och ska diskutera klimatfrågor med Busken. Tror de ens själva att någon tar dem på allvar??
Sharons utmaning går ut på att minska förbrukningen till 7% av USA:s genomsnitt på följande punkter, antingen genom att sluta använda vissa saker eller genom att använda förnyelsebara råvaror och dito energi:
- Elektricitet
- Bensin/diesel
- Uppvärmning
- Matenergi (den energi som går åt till att odla, förädla och transportera mat)
- Vatten
- Konsumtionsvaror
- Avfallsmängd
Nu ska jag till jobbet, men jag lär återkomma till det här ämnet. Dagens asgarv: Reinfeldt är i USA och ska diskutera klimatfrågor med Busken. Tror de ens själva att någon tar dem på allvar??
Sunday, May 06, 2007
Köksträdgården – lägesrapport
Nu börjar det se bra ut i trädgårdslanden. I år har vi hittills sått/satt följande:
lök: gul, röd, schalotten
potatis. tidig och medeltidig
morötter och palsternackor
gråärter, märgärter, sockerärter
bondbönor
diverse gröna blad, mangold
majrova och kålrot
röd- och gulbetor
Det mesta har kommit upp fint. Morötterna är lite tveksamma, liksom betorna, och mangolden syns inte än. Inomhus har jag sått tomater, chili, broccoli (ska snart ut), knölfänkål, salladslök, pumpa, vintersquash och sommarsquash. När det blir riktigt varmt ska de ut, men knappast före början av juni. Då ska också vaxbönor, gröna bönor och rosenbönor i jorden.
Senare i sommar tänkte jag så grönkål för övervintring och kanske mer broccoli. I fjol hade vi ett elände med kållarver, trots täckning med fiberduk. I år tänkte jag prova att så kålen såpass sent att man kanske klarar sig undan den värsta anstormningen av larver. Kålen växer ju också bra under hösten och kan vi bara skydda grönkålen från rådjuren så kan det bli tidig vårmat också.
Utöver det sådda och satta har vi också perennerna som snällt kommer tillbaka år efter år (hur bekvämt som helst): trädgårdssyra, piplök, rabarber, persilja som övervintrar eller självsår sig och de flesta örtkryddorna (det är alltid något som inte klarar vintern, i år var det flera timjanplantor som dog).
Jämfört med i fjol ligger vi ett par veckor före med det mesta. Om vi slipper de värsta frostnätterna nu, så kan det bli en fantastisk odlingssäsong (även om det är lite obehagligt att det antagligen beror på växthuseffekten...)
Improviserat "växthus" för småplantor
Gråärter på rad
och bondbönor, med kålrötter och majrovor bredvid
och så lite blomsterprakt också!
lök: gul, röd, schalotten
potatis. tidig och medeltidig
morötter och palsternackor
gråärter, märgärter, sockerärter
bondbönor
diverse gröna blad, mangold
majrova och kålrot
röd- och gulbetor
Det mesta har kommit upp fint. Morötterna är lite tveksamma, liksom betorna, och mangolden syns inte än. Inomhus har jag sått tomater, chili, broccoli (ska snart ut), knölfänkål, salladslök, pumpa, vintersquash och sommarsquash. När det blir riktigt varmt ska de ut, men knappast före början av juni. Då ska också vaxbönor, gröna bönor och rosenbönor i jorden.
Senare i sommar tänkte jag så grönkål för övervintring och kanske mer broccoli. I fjol hade vi ett elände med kållarver, trots täckning med fiberduk. I år tänkte jag prova att så kålen såpass sent att man kanske klarar sig undan den värsta anstormningen av larver. Kålen växer ju också bra under hösten och kan vi bara skydda grönkålen från rådjuren så kan det bli tidig vårmat också.
Utöver det sådda och satta har vi också perennerna som snällt kommer tillbaka år efter år (hur bekvämt som helst): trädgårdssyra, piplök, rabarber, persilja som övervintrar eller självsår sig och de flesta örtkryddorna (det är alltid något som inte klarar vintern, i år var det flera timjanplantor som dog).
Jämfört med i fjol ligger vi ett par veckor före med det mesta. Om vi slipper de värsta frostnätterna nu, så kan det bli en fantastisk odlingssäsong (även om det är lite obehagligt att det antagligen beror på växthuseffekten...)
Improviserat "växthus" för småplantor
Gråärter på rad
och bondbönor, med kålrötter och majrovor bredvid
och så lite blomsterprakt också!
Saturday, May 05, 2007
Ta makten över maten!
Sharons blogginlägg om mat och demokrati fick mig att börja fundera på vem som egentligen har makten över vad vi stoppar i oss. Är det du själv eller någon annan som bestämmer vad som ska stå på matbordet? Hur fria är vi, när vi är beroende av livsmedelsindutrin för att få vårt dagliga bröd? En livsmedelsindustri som prånglar ut den ena produkten mer märklig än den andra och försöker få oss att tro att det är MAT (läs innehållsförteckningen på nästan vilken förpackad matprodukt som helst - vill du äta den sen?).
Det enda sättet att VERKLIGEN stå fri i förhållande till livsmedelsindustrin är förstås att producera sin egen mat. Det är möjligt för många, men naturligtvis inte alla. Lite svårt om man bor i en lägenhet i stan (fast det finns ju odlingslotter). Men varje egenodlad potatis, kryddplanta på fönsterbrädet, lingonsylt av egenplockade bär och kantarell i svampkorgen är lite av en självständighetsförklaring.
Man kunde önska att det fanns fler möjligheter att skaffa bra mat för den som inte kan odla själv, eller föda upp köttdjur. Att varje livsmedelsbutik hade frukt och grönt från lokala odlare. Att det var lättare att köpa kött direkt från uppfödaren. Att det fanns gott om gårdsbutiker och lokala grönsakshandlare på torgen. Att man kunde avskaffa alla mellanled och "förädling" av mat, som ofta bara innebär att man fördärvar en bra råvara (det finns förstås lysande undantag - goda charkuterier t.ex. Eller ost).
Riktigt fri blir man den dag man kan spara och ta tillvara överskottet så att man har mat hemma också de dagar och tider det är svårt att få tag på bra mat. Bor man i eget hus har man möjlighet att ha flera frysar, man kanske har ett stort skafferi eller t.o.m. matkällare. I moderna lägenheter är allt detta bortrationaliserat. Men en frigolit-isolerarad låda på balkongen för potatis och rotfrukter kunde man kanske ha? Eller varför inte bygga hus med rejäla matkällare till varje lägenhet?
Det behövs förstås också kunskap om hur man tar vara på mat. Recept på sylt och inläggningar finns i de flesta baskokböcker. Men där står sällan hur man kokar in frukt och grönt, hur man torkar kött eller saltar in mat. Gamla kunskaper som är på väg bort. Eller – är vi på väg att få en renässans för den ädla konsten att producera och ta vara på sin egen mat? Man kunde ju hoppas...
Det enda sättet att VERKLIGEN stå fri i förhållande till livsmedelsindustrin är förstås att producera sin egen mat. Det är möjligt för många, men naturligtvis inte alla. Lite svårt om man bor i en lägenhet i stan (fast det finns ju odlingslotter). Men varje egenodlad potatis, kryddplanta på fönsterbrädet, lingonsylt av egenplockade bär och kantarell i svampkorgen är lite av en självständighetsförklaring.
Man kunde önska att det fanns fler möjligheter att skaffa bra mat för den som inte kan odla själv, eller föda upp köttdjur. Att varje livsmedelsbutik hade frukt och grönt från lokala odlare. Att det var lättare att köpa kött direkt från uppfödaren. Att det fanns gott om gårdsbutiker och lokala grönsakshandlare på torgen. Att man kunde avskaffa alla mellanled och "förädling" av mat, som ofta bara innebär att man fördärvar en bra råvara (det finns förstås lysande undantag - goda charkuterier t.ex. Eller ost).
Riktigt fri blir man den dag man kan spara och ta tillvara överskottet så att man har mat hemma också de dagar och tider det är svårt att få tag på bra mat. Bor man i eget hus har man möjlighet att ha flera frysar, man kanske har ett stort skafferi eller t.o.m. matkällare. I moderna lägenheter är allt detta bortrationaliserat. Men en frigolit-isolerarad låda på balkongen för potatis och rotfrukter kunde man kanske ha? Eller varför inte bygga hus med rejäla matkällare till varje lägenhet?
Det behövs förstås också kunskap om hur man tar vara på mat. Recept på sylt och inläggningar finns i de flesta baskokböcker. Men där står sällan hur man kokar in frukt och grönt, hur man torkar kött eller saltar in mat. Gamla kunskaper som är på väg bort. Eller – är vi på väg att få en renässans för den ädla konsten att producera och ta vara på sin egen mat? Man kunde ju hoppas...
Tuesday, May 01, 2007
Sparris!
Hurra, jag har fått en sparrissäng :-)) Det har jag velat ha i åratal, mest för att det är så gott med sparris, men så är det på något sätt en rolig grej också. Och perenna grönsaker är aldrig fel. Så nu har jag en smal bädd i kanten av köksträdgården med 7 sparrisplantor, inte så många, men det går ju att utöka.
Det är lite pyssel med att anlägga en sparrissäng. Först ska man gräva ett rejält dike på en 30–40 cm, plocka bort sten och ogräsrötter och bottna med gödsel och lite jord. Sen ska man sätta plantorna i diket och fylla på med jord så det täcks. Vartefter som skotten växer fyller man på mera jord tills man är uppe på rätt nivå. Och så fär man inte plocka ett endaste litet skott förrän tredje året! Definitivt ett långtidsprojekt, men också ett sätt att ännu tydligare markera för sig själv att "nu ska vi stanna här". Inget mer flyttande om vi inte blir absolut tvungna av nåt närmast katastrofartat skäl!!
Samma sak gäller för skogsträdgården också – det kommer att ta åratal innan det blir som vi har tänkt och just nu är det bara ett antal spridda buskar, ett potatisland, en massa tidningspapper och täckmassa och framför allt en massa planer. Men om tio år så...
Sparrissängen är ett resultat av gårdagens utflykt till Rångedala utanför Borås, en av mina favvo-plantskolor. Vi köpte också en björnbärsplanta, ytterligare en svartvinbärsplanta och så två rosa luktpioner och tre regnbågslupiner, bara til lyst.
Dagens mat: hembakade pitabröd på dinkel, välkryddad fräst köttfärs (lamm+kalkon), tsatsiki, tahinisås och blandade grönsaker.
Dagens fika: en kaka med årets första rabarber, den står i ugnen och luktar gott!
Det är lite pyssel med att anlägga en sparrissäng. Först ska man gräva ett rejält dike på en 30–40 cm, plocka bort sten och ogräsrötter och bottna med gödsel och lite jord. Sen ska man sätta plantorna i diket och fylla på med jord så det täcks. Vartefter som skotten växer fyller man på mera jord tills man är uppe på rätt nivå. Och så fär man inte plocka ett endaste litet skott förrän tredje året! Definitivt ett långtidsprojekt, men också ett sätt att ännu tydligare markera för sig själv att "nu ska vi stanna här". Inget mer flyttande om vi inte blir absolut tvungna av nåt närmast katastrofartat skäl!!
Samma sak gäller för skogsträdgården också – det kommer att ta åratal innan det blir som vi har tänkt och just nu är det bara ett antal spridda buskar, ett potatisland, en massa tidningspapper och täckmassa och framför allt en massa planer. Men om tio år så...
Sparrissängen är ett resultat av gårdagens utflykt till Rångedala utanför Borås, en av mina favvo-plantskolor. Vi köpte också en björnbärsplanta, ytterligare en svartvinbärsplanta och så två rosa luktpioner och tre regnbågslupiner, bara til lyst.
Dagens mat: hembakade pitabröd på dinkel, välkryddad fräst köttfärs (lamm+kalkon), tsatsiki, tahinisås och blandade grönsaker.
Dagens fika: en kaka med årets första rabarber, den står i ugnen och luktar gott!
Sunday, April 29, 2007
Skogsträdgård i vardande
I höstas köpte vi till en bit mark (ung. ett kvarts tunnland) som delvis ska bli en skogsträdgård, där ätbara växter ska växa i en skogsdunge-liknande miljö med en liten glänta för ljuskrävande växter. Ytan framför träden är gammal åkermark och här håller vi på att ta upp nya köksland.
Under täcket växer årets sättpotatis och i den lilla drivbänken med fiberduk frodas diverse bladgrönt. Intill potatislanden ska det också bli plats för rosenbönor. Mer yta orkar vi nog inte ta upp i år, men här finns potential för rejäla husbehovsodlingar. Fåren är grannens.
Idag växer mest björk på ytan och det mesta av den ska få vara kvar. Men vi har röjt sly och tagit ner några björkar och här blir så småningom fruktträd.
En nyplanterad vinbärsbuske i vitsippehavet. Här är vi i skarven mellan björkdungen och den gamla åkermarken och här ska det växa diverse buskar - bärbuskar och kanske nyponrosor. För att dämpa kvickroten så täcker vi med tidningspapper runt nyplanteringarna. Ett alternativ hade varit svart plast.
Blåbärsbuskar intill ett stenröse. Här ska vi också sätta björnbär. De växer inte vilt här, det är inte riktigt rätt klimat, men vi chansar på att röset ger lite extra lä och värme så de klarar sig.
Saturday, April 28, 2007
Mycket nu...
... hur mycket som helst att göra och båda sambon och jag har drabbats av nånsorts trist förkylning som gör en trött och seg i hela kroppen. Det går trögt att jobba i trädgården. Men nu har i alla fall det mesta av sättpotatisen kommit i jorden. Vi har satt Solist (tidig), Maria (lite senare) och lite Blå Kongo, bara för att det är kul med blå potatis.
I det här fantastiska vädret gror det bra i landen och nästan allt jag sått hittills har börjat komma upp: gråärter, bondbönor, palsternackor, lök av olika slag, spenat, asiatiska blad. Morötter och sockerärter låter ännu vänta på sig. liksom gul- och rödbetor som jag sådde igår. Gulbetor är förresten väldigt gott, lite mildare och sötare i smaken än rödbetor, goda att äta råa eller ugnsbaka.
Inomhus växer tomatplantor, broccoli och knölfänkål. Snart dags att så squash och pumpa. Det är den här tiden på året då det är så knökfullt med krukor och pluggbrätten överallt så man knappt har plats att vända sig. Vill ha ett växthus att sätta ut eländet i!!
Sen har Vattenfall varit här och tagit ned en stor björk som hängde på sniskan efter alla stormar och hotade att trilla över en elledning. Så nu har vi ved för ett bra tag framöver - men väääldigt mycket att såga och hugga, Man blir lite sugen på att köpa en motorsåg, även om vi har sagt att vi ska försöka sköta vedhanteringen för hand...
Dagens mat: ugnsgrillade lammrevben, klyftpotatis, tsatsiki, morotsstavar
I det här fantastiska vädret gror det bra i landen och nästan allt jag sått hittills har börjat komma upp: gråärter, bondbönor, palsternackor, lök av olika slag, spenat, asiatiska blad. Morötter och sockerärter låter ännu vänta på sig. liksom gul- och rödbetor som jag sådde igår. Gulbetor är förresten väldigt gott, lite mildare och sötare i smaken än rödbetor, goda att äta råa eller ugnsbaka.
Inomhus växer tomatplantor, broccoli och knölfänkål. Snart dags att så squash och pumpa. Det är den här tiden på året då det är så knökfullt med krukor och pluggbrätten överallt så man knappt har plats att vända sig. Vill ha ett växthus att sätta ut eländet i!!
Sen har Vattenfall varit här och tagit ned en stor björk som hängde på sniskan efter alla stormar och hotade att trilla över en elledning. Så nu har vi ved för ett bra tag framöver - men väääldigt mycket att såga och hugga, Man blir lite sugen på att köpa en motorsåg, även om vi har sagt att vi ska försöka sköta vedhanteringen för hand...
Dagens mat: ugnsgrillade lammrevben, klyftpotatis, tsatsiki, morotsstavar
Tuesday, April 24, 2007
SJ, SJ, gamle vän...
Nej, det här inlägget är inte en klagoskrift över försenade tåg eller något allmänt SJ-gnäll. Det är en hyllning till alla märkliga järnvägar man inte visste fanns. Södra Sverige genomkorsas av en rad mer eller mindre okända järnvägar, ett minne från tiden före de stora nedläggningarna av banor och stationer, från den tid när tåget ofta var det bästa alternativet för den som skulle resa, oavsett om det var långt eller kort. Längs enkelspåriga, slingrande järnvägar från anno dazumal tuffar det fram tåg under poetiska namn som Vättertåg, Krösatåg, Kinnekulletåg och Viskadalsbanan. Bakom de här Bullerbydoftande namnen döljer sig dessvärre gamla skruttiga obekväma tågsätt som borde skrotats, eller åtminstone helrenoverats för länge sedan, ofta utan någon möjlighet att köpa något att äta eller dricka.
Dessutom stannar de överallt – varje mjölkpall en station. Med de här tågen pendlar folk till jobb och skolor, hälsar på kompisar och åker hem över helgen. De befolkas dessutom stundtals av folk som har bosatt sig lite avigt, men ändå reser mycket i jobbet och behöver ta sig till någon av stambanorna (typ undertecknad, som skriver detta på tåget mellan Falköping och Alingsås). Det är ofta rätt gott om folk på tågen och det är alldeles uppenbart att de fyller sin funktion – att frakta folk från A till B (med ett byte i Herrljunga) och att vara ett alternativ till att köra bil. Till skillnad från diverse X2000-tåg så kommer de dessutom nästan alltid fram i tid.
De här gamla banorna går dessutom ofta genom vackra landskap och man får sig en sympatisk dos svensk geografi till livs när man åker dem, till skillnad från de moderna bansträckningarna, djupt nedskurna i marken eller i tunnlar, där man inte har en aning om var man befinner sig. Man kan ta sig en funderare på hur det var när järnvägen var alldeles ny för knappt 150 år sedan och hur den omformade landskapet. Hela städer och samhällen växte fram där spåren drogs. Och det drogs massor av spår – de banor som finns kvar idag är ju bara en bråkdel av alla järnvägar som en gång funnits.
Men. Det är inte särskilt bekvämt. Det går förtvivlat långsamt. Och det ÄR irriterande att inte kunna köpa sig en kopp kaffe eller en macka – det är ju inte alltid man har möjlighet att ta med sig matsäck.
Om jag finge önska mig något av SJ och Banverket så är det: Rusta upp de här gamla banorna så gott det går! Kör snabbare tåg vissa avgångar, för oss som åker långt, och behåll ”mjölkpallstågen” för dem som åker korta sträckor! Lägg inte ned några stationer – öppna nya! Sätt in moderna tågsätt med fika-automater!
De här tågen är både en kulturskatt och ett modernt, klimatvänligt sätt att resa. Behåll dem – men gör något åt dem!
Dessutom stannar de överallt – varje mjölkpall en station. Med de här tågen pendlar folk till jobb och skolor, hälsar på kompisar och åker hem över helgen. De befolkas dessutom stundtals av folk som har bosatt sig lite avigt, men ändå reser mycket i jobbet och behöver ta sig till någon av stambanorna (typ undertecknad, som skriver detta på tåget mellan Falköping och Alingsås). Det är ofta rätt gott om folk på tågen och det är alldeles uppenbart att de fyller sin funktion – att frakta folk från A till B (med ett byte i Herrljunga) och att vara ett alternativ till att köra bil. Till skillnad från diverse X2000-tåg så kommer de dessutom nästan alltid fram i tid.
De här gamla banorna går dessutom ofta genom vackra landskap och man får sig en sympatisk dos svensk geografi till livs när man åker dem, till skillnad från de moderna bansträckningarna, djupt nedskurna i marken eller i tunnlar, där man inte har en aning om var man befinner sig. Man kan ta sig en funderare på hur det var när järnvägen var alldeles ny för knappt 150 år sedan och hur den omformade landskapet. Hela städer och samhällen växte fram där spåren drogs. Och det drogs massor av spår – de banor som finns kvar idag är ju bara en bråkdel av alla järnvägar som en gång funnits.
Men. Det är inte särskilt bekvämt. Det går förtvivlat långsamt. Och det ÄR irriterande att inte kunna köpa sig en kopp kaffe eller en macka – det är ju inte alltid man har möjlighet att ta med sig matsäck.
Om jag finge önska mig något av SJ och Banverket så är det: Rusta upp de här gamla banorna så gott det går! Kör snabbare tåg vissa avgångar, för oss som åker långt, och behåll ”mjölkpallstågen” för dem som åker korta sträckor! Lägg inte ned några stationer – öppna nya! Sätt in moderna tågsätt med fika-automater!
De här tågen är både en kulturskatt och ett modernt, klimatvänligt sätt att resa. Behåll dem – men gör något åt dem!
Saturday, April 21, 2007
Äta lokalt – kött eller veg?
Mat igår: gråärtsoppa med hemsaltat fläsk.
Mat idag: lammburgare grillade på vår gratisgrill och potatissallad med piplök från trädgården.
Kvällsmat idag: brödpudding med sylt (inte hälsokost direkt, men gott! och det gamla brödet går åt)
När jag tittar på vad vi ätit i vinter under det här äta-lokalt-försöket så blir det tydligt hur mycket kött vi äter. Samtidigt så talar många om att vi borde äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Inte bara för att korna rapar metan, utan för att den konventionella djurhållningen slukar mycket bränsle, importerat kraftfoder etc.
Vi kan väl kanske försvara vårt eget köttätande med att vi köper närproducerat ekologiskt kött som inte alls ger samma klimatpåverkan. Men den sortens kött är inte helt lätt att få tag i och det kan vara rättså dyrt, i alla fall i livsmedelsbutiken. Djur som mest går på naturbete växer långsammare och ger mindre utdelning än de konventionellt uppfödda (men köttet blir hemskt mycket godare och djuren mår bättre). Skulle vi helt skrota "industri-djurhållningen" skulle det antagligen bli mindre kött till var och en, om vi inte föder upp det själva. Även i en villaträdgård kan man hålla höns eller kaniner – men skulle vi klara av att slakta "gulliga" kaniner för att få kött? Och vem kan nacka en höna idag, eller laga till den så den blir god?
(En del människor kan och klarar förstås det alldeles utmärkt. Och med tilltagande klimatkris är det inte alls omöjligt att vi måste fixa en del av vårt kött själva om vi vill ha något. Även om det innebär att slakta gulliga kaniner.)
Är lösningen att äta mer vegetariskt? Ja, det kan det vara, om man håller sig till närodlad mat. Problemet är att mycket vegetarisk mat idag bygger på soja i en massa olika former och på många importerade grönsaker, bönor och linser. Det är – ur klimatsynpunkt – knappast något lysande alternativ till köttätande.
Kan man äta enbart inhemsk vegetarisk mat? Ja – om man har bra metoder för att spara sommarens överflöd så att man klarar vintern och våren, forna tiders hungerperiod innan åkrar och kålgårdar gav mat igen. Med mjölkprodukter har man knappast några problem med att klara proteinet. Vill man inte ha mjölk så får man ta till de inhemska baljväxterna. Bondbönor, gråärter, gula ärter, bruna bönor ligger väl kanske närmast till hands (fast man lär kunna odla sojabönor i Sydsverige).
I nummer 4/04 av tidningen Åter finns det en intressant artikel om att odla vegankost så att man blir självförsörjande. Artikeln bygger på försök som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ett av resultaten var att man på bördig jord kan klara en persons årsbehov av vegankost på 800 m2. En familj med en hyfsad stor trädgård skulle alltså kunna odla all sin mat själva och klara sitt näringsbehov helt utan animaliska produkter. Det man odlade var baljväxter, potatis och rotfrukter, spannmål (det gick inte så bra), grönsaker, frukt och bäroch oljeväxter (t.ex. solrosor). Onekligen intressant!
Veggis-mat hemma hos oss blir det en hel del på sommaren. Ofta sallader eller bara en massa olika slags grönsaker med nån god dressing till. Fransk potatissallad (med olja/vinäger) älskas av alla. Hembakat bröd och/eller potatis står för mättnaden. Ost eller yoghurt (tsatsiki, dressing) ger protein. Vintertid är det knepigare. Soppor går alltid ned. En favorit är purjo- och potatissoppa. Pasta med tomatsås (fast då blir det lätt en massa importerade råvaror). Ugnsbakade rotfrukter. Och nästan allt går ned med vitlöksbröd till :-)
Mat idag: lammburgare grillade på vår gratisgrill och potatissallad med piplök från trädgården.
Kvällsmat idag: brödpudding med sylt (inte hälsokost direkt, men gott! och det gamla brödet går åt)
När jag tittar på vad vi ätit i vinter under det här äta-lokalt-försöket så blir det tydligt hur mycket kött vi äter. Samtidigt så talar många om att vi borde äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Inte bara för att korna rapar metan, utan för att den konventionella djurhållningen slukar mycket bränsle, importerat kraftfoder etc.
Vi kan väl kanske försvara vårt eget köttätande med att vi köper närproducerat ekologiskt kött som inte alls ger samma klimatpåverkan. Men den sortens kött är inte helt lätt att få tag i och det kan vara rättså dyrt, i alla fall i livsmedelsbutiken. Djur som mest går på naturbete växer långsammare och ger mindre utdelning än de konventionellt uppfödda (men köttet blir hemskt mycket godare och djuren mår bättre). Skulle vi helt skrota "industri-djurhållningen" skulle det antagligen bli mindre kött till var och en, om vi inte föder upp det själva. Även i en villaträdgård kan man hålla höns eller kaniner – men skulle vi klara av att slakta "gulliga" kaniner för att få kött? Och vem kan nacka en höna idag, eller laga till den så den blir god?
(En del människor kan och klarar förstås det alldeles utmärkt. Och med tilltagande klimatkris är det inte alls omöjligt att vi måste fixa en del av vårt kött själva om vi vill ha något. Även om det innebär att slakta gulliga kaniner.)
Är lösningen att äta mer vegetariskt? Ja, det kan det vara, om man håller sig till närodlad mat. Problemet är att mycket vegetarisk mat idag bygger på soja i en massa olika former och på många importerade grönsaker, bönor och linser. Det är – ur klimatsynpunkt – knappast något lysande alternativ till köttätande.
Kan man äta enbart inhemsk vegetarisk mat? Ja – om man har bra metoder för att spara sommarens överflöd så att man klarar vintern och våren, forna tiders hungerperiod innan åkrar och kålgårdar gav mat igen. Med mjölkprodukter har man knappast några problem med att klara proteinet. Vill man inte ha mjölk så får man ta till de inhemska baljväxterna. Bondbönor, gråärter, gula ärter, bruna bönor ligger väl kanske närmast till hands (fast man lär kunna odla sojabönor i Sydsverige).
I nummer 4/04 av tidningen Åter finns det en intressant artikel om att odla vegankost så att man blir självförsörjande. Artikeln bygger på försök som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ett av resultaten var att man på bördig jord kan klara en persons årsbehov av vegankost på 800 m2. En familj med en hyfsad stor trädgård skulle alltså kunna odla all sin mat själva och klara sitt näringsbehov helt utan animaliska produkter. Det man odlade var baljväxter, potatis och rotfrukter, spannmål (det gick inte så bra), grönsaker, frukt och bäroch oljeväxter (t.ex. solrosor). Onekligen intressant!
Veggis-mat hemma hos oss blir det en hel del på sommaren. Ofta sallader eller bara en massa olika slags grönsaker med nån god dressing till. Fransk potatissallad (med olja/vinäger) älskas av alla. Hembakat bröd och/eller potatis står för mättnaden. Ost eller yoghurt (tsatsiki, dressing) ger protein. Vintertid är det knepigare. Soppor går alltid ned. En favorit är purjo- och potatissoppa. Pasta med tomatsås (fast då blir det lätt en massa importerade råvaror). Ugnsbakade rotfrukter. Och nästan allt går ned med vitlöksbröd till :-)
Saturday, April 14, 2007
Mera trädgård
Med tanke på vädret blev det trädgårdspyssel idag också, utöver storstädning och dito handling. En svartvinbärsbuske och en rabarberplanta har inköpts, vinbärsbusken planterade vi i den blivande skogsträdgården. Jag har också sått morötter och satt mera gullök. Snart ska jag så sockerärter och spritärter, men det finns några land att rensa färdigt först...
Dagens mat: helstekt lammsadel med potatisgratäng och sockerärter (egna, ur frysen).
Dagens loppisfynd: fyra kaffekoppar med sockerskål från Deco Helsingborg (50/60-tal) och sex djupa tallrikar Old Höganäs. Vi gillar det här lite rustika 50–60-talsporslinet och det går att köpa för en spottstyver på loppis. Verkar som det inte är så många andra som gillar det, kanske ligger det lite för nära i tid?
Dagens mat: helstekt lammsadel med potatisgratäng och sockerärter (egna, ur frysen).
Dagens loppisfynd: fyra kaffekoppar med sockerskål från Deco Helsingborg (50/60-tal) och sex djupa tallrikar Old Höganäs. Vi gillar det här lite rustika 50–60-talsporslinet och det går att köpa för en spottstyver på loppis. Verkar som det inte är så många andra som gillar det, kanske ligger det lite för nära i tid?
Friday, April 13, 2007
Sol, +15. Fantastisk dag! Vi har rensat och rensat i köksträdgården idag. I höstas slarvade vi rejält med rensningen och det straffar sig nu: massor av ogräs; revsmörblomma, nässlor, maskrosor, rölleka.
Jag har sått majrova och kålrot, en rad av vardera till att börja med. Majrovor har vi odlat tidigare, det är gott och lättodlat. Man kan äta dem som råkost eller woka i tunna skivor. Smakar som en mildare och sprödare variant av kålrot. Kålrot har vi aldrig odlat, men lyckas det vore det kul. Lite variation i rotfruktsätandet, hittills har vi bara odlat morötter, palsternackor och rödbetor. Och rotmos är ju väldigt gott... Det verkar som om några av palsternackorna jag sådde i månadsskiftet har börjat gro, eller så är det rädisorna jag sådde i samma rad. Något litet grönt är det i alla fall.
Det är märkligt tidigt på året, både att det går att rensa och så. Nu har vi ju upphöjda bäddar, så de blir torrare och lite varmare än "vanliga" land. Men ändå... vid den här tiden förra året gick det inte att göra någonting, det var blött, kladdigt och t.o.m. lite tjäle kvar. Vi kunde inte köra ut kompost, för den var frusen i mitten! Och idag var det nästan sommar...
Jag har sått majrova och kålrot, en rad av vardera till att börja med. Majrovor har vi odlat tidigare, det är gott och lättodlat. Man kan äta dem som råkost eller woka i tunna skivor. Smakar som en mildare och sprödare variant av kålrot. Kålrot har vi aldrig odlat, men lyckas det vore det kul. Lite variation i rotfruktsätandet, hittills har vi bara odlat morötter, palsternackor och rödbetor. Och rotmos är ju väldigt gott... Det verkar som om några av palsternackorna jag sådde i månadsskiftet har börjat gro, eller så är det rädisorna jag sådde i samma rad. Något litet grönt är det i alla fall.
Det är märkligt tidigt på året, både att det går att rensa och så. Nu har vi ju upphöjda bäddar, så de blir torrare och lite varmare än "vanliga" land. Men ändå... vid den här tiden förra året gick det inte att göra någonting, det var blött, kladdigt och t.o.m. lite tjäle kvar. Vi kunde inte köra ut kompost, för den var frusen i mitten! Och idag var det nästan sommar...
Tuesday, April 10, 2007
Det gror! – och ett lästips
Sådde diverse "gröna blad" – spenat och asiater den 30 mars och det har faktiskt grott, trots regn, snö och kyla de senaste dagarna. Då har det legat under fiberduk, som höjer temperaturen ett par grader. Även gullöken har börjat växa. Fortsätter det såhär blir det snart något färskt att äta!
Myntan, som varit lite tveksam ett par år, har börjat skjuta skott hejvilt. Färskt mintte snart!
Lästips: en intressant intervju med Richard Heinberg, en av de ledande i den amerikanska Peak Oil-rörelsen, om jordbruk och matförsörjning i en ganska snar framtid när vi har betydligt sämre tillgång på fossila bränslen och konstgödsel. Mer hoppfullt än det låter - med ekologiska odlingsmetoder och mycket fler människor sysselsatta med matproduktion än idag finns det goda möjligheter att undvika svält. Men vi kommer nog att få göra potatisland av många gräsmattor...
Dagens mat: lammgryta med ugnsbakade rotfrukter i tunna skivor, nästan som chips. Mycket gott!
Myntan, som varit lite tveksam ett par år, har börjat skjuta skott hejvilt. Färskt mintte snart!
Lästips: en intressant intervju med Richard Heinberg, en av de ledande i den amerikanska Peak Oil-rörelsen, om jordbruk och matförsörjning i en ganska snar framtid när vi har betydligt sämre tillgång på fossila bränslen och konstgödsel. Mer hoppfullt än det låter - med ekologiska odlingsmetoder och mycket fler människor sysselsatta med matproduktion än idag finns det goda möjligheter att undvika svält. Men vi kommer nog att få göra potatisland av många gräsmattor...
Dagens mat: lammgryta med ugnsbakade rotfrukter i tunna skivor, nästan som chips. Mycket gott!
Monday, April 09, 2007
Klimatet i framtiden
Wednesday, April 04, 2007
Sådd och skogsträdgård
Vädret är fortfarande bra, även om det är lite kallare. Jordtemperaturen ligger kring 4 grader på morgonen men stiger under dagen. Idag har vi planterat två buskar med amerikanska blåbär. Det finns visserligen gott om blåbär i skogen, men det är kul med egna också. Och de amerikanska är helt annorlunda än våra inhemska, större och med delvis annorlunda smak. De två buskarna är första steget till vår planerade skogsträdgård, en björkdunge på gammal åkermark, där vi ska glesa ut bland björkarna och i stället ha fruktträd och bärbuskar. Två björkar hann vi ta ned idag, mer blir det inte i år. Där vi sätter nya träd och buskar så marktäcker vi med tidningar ett rejält stycke runt om för att kväva ogräs och annan skräpvegetation. Sen bygger vi vidare på de rensade partierna med nya träd/buskar och mer marktäckning. Det här är helt och håller på nybörjarstadiet, så vi får se hur det går. Fortsättning följer...
Idag har vi också sått gråärter, bondbönor och palsternacka och satt gul lök. Håller vädret sig så blir det morötter, ärter och mera lök om några dagar. Nu ska yngste sonen och jag åka till Stockholm och turista över påsken :-)
Idag har vi också sått gråärter, bondbönor och palsternacka och satt gul lök. Håller vädret sig så blir det morötter, ärter och mera lök om några dagar. Nu ska yngste sonen och jag åka till Stockholm och turista över påsken :-)
Sunday, April 01, 2007
Lägesrapport – trädgård och mat
Inte mycket tid att blogga nu... trädgården har högsta prioritet så länge det här vädret fortsätter. Kampen mot revsmörblomma, kvickrot och maskrosor går vidare. Ingen sådd idag, det är bara 3–4 grader i jorden på morgonen och även om det stiger under dagen så känns det lite chansartat att så. Men om vädret fortsätter så blir det sådd av gråärter och palsternacka + lite mer sättlök om några dagar.
Dagens mat: sejfilé i ugnen med lite vitt vin, grädde och färska kryddörter från trädgården. Kokt potatis och vaxbönor (egenkonserverade). Sej kan väl knappast betraktas som närproducerat, men vi blev så sugna på fisk. Ska vi ha lokal fisk så får vi fånga själva, Och eftersom vi är bättre på att kasta bort drag än på att få fisk så blir det just inget...
Dagens fika: äppelpaj gjord på färdig pajfyllning som jag gjorde i höstas när vi fick en massa fallfrukt av en granne. Jag puttrade äppelklyftor med lite citronsaft, råsocker och kanel, lade på konserveringsburkar och steriliserade i 80 grader 20 min. Sen har det stått i matkällaren och det har hållt sig hur bra som helst, luktar färskt och gott när man öppnar burken. Behändigt att ha till hands när man blir fikasugen!
Dagens mat: sejfilé i ugnen med lite vitt vin, grädde och färska kryddörter från trädgården. Kokt potatis och vaxbönor (egenkonserverade). Sej kan väl knappast betraktas som närproducerat, men vi blev så sugna på fisk. Ska vi ha lokal fisk så får vi fånga själva, Och eftersom vi är bättre på att kasta bort drag än på att få fisk så blir det just inget...
Dagens fika: äppelpaj gjord på färdig pajfyllning som jag gjorde i höstas när vi fick en massa fallfrukt av en granne. Jag puttrade äppelklyftor med lite citronsaft, råsocker och kanel, lade på konserveringsburkar och steriliserade i 80 grader 20 min. Sen har det stått i matkällaren och det har hållt sig hur bra som helst, luktar färskt och gott när man öppnar burken. Behändigt att ha till hands när man blir fikasugen!
Subscribe to:
Posts (Atom)