Blåbär och pumpor

När vi satte ut pumporna och lade på en massa halm som marktäckning i våras så blev det en viss förvirring med etiketterna, så vi vet inte riktigt vad som är vad... Men nu börjar det klarna lite, när frukterna äntligen börjar visa sig.

Den runda, grönspräckliga TROR jag är en Gleisdorfer Ölkurbis, som ska ha särskilt goda frön att rosta. Den avlånga vita är någon av vintersquasherna, men vilken får vi väl se så småningom. Och den äggformade är förmodligen spaghettipumpa. Vi får väl se lite senare i höst...

Och så börjar de amerikaska blåbären mogna. De är jättestora, 3–4 ggr större än vanliga blåbär från skogen och lite snällare i smaken. Mycket snygga! I år blir de så få att vi lär äta upp dem direkt från busken, annars borde de bli fina i en paj.

Potatis igen

Jag gnällde ju för ett tag sedan om våra problem med bladmögel och dålig potatisskörd. Nu läste jag häromdagen i GP att även de stora odlarna har problem. Potatisskörden väntas bli mycket sämre än vanligt i år eftersom det är så blött i marken att man inte kommer åt att bekämpa bladmöglet. Vi kommer att få importera potatis för att täcka behovet.

Det här är illavarslande eftersom en av effekterna av den globala uppvärmningen är just att det blir fuktigare i norra Europa. Potatisodling kan följaktligen bli svårare med tiden. Och potatis är ju onekligen ett av våra verkliga baslivsmedel, även om folk äter mer och mer ris och pasta – som till stora delar är importerat (allt ris, förstås, men också en hel del pasta).

Potatisens stora fördel är ju just att den är lättodlad i vårt klimat, och mer näringsrik än ris och pasta. Man skulle ju i stort sett kunna leva på bara potatis. Men vad ska vi äta i stället, om nu potatisodlingen blir problematisk i framtiden? Importerad mat är ju knappast ett alternativ, med tanke på bränsle- och koldioxidfrågan.

Vi kanske behöver föra in de gamla hederliga rotfrukterna i rampljuset igen. Åtminstone i vår trädgård har morötter, palsternackor, rödbetor, majrovor och kålrötter vuxit mycket bra, trots regn och kyla. Mer rödbetssoppa och rotmos på matsedeln framöver? Jag vet inte så mycket om näringsvärdet hos rotfrukter, men jag antar att det är minst lika bra som potatis. Goda är de ju också.

Ett gott recept på ugnsbakade rotfrukter:
Använd de rotfrukter du gillar och kommer över. Allt utom rödbetor går bra, de färgar av sig på allt. Jag brukar ta morötter, palsternackor, majrovor, gulbetor och kålrötter. Små hela lökar är också gott att ta med. Skär allt i ungefär lika stora bitar. Lägg dem i en ugnsfast form eller långpanna med lite raps- eller olivolja i botten. Krydda med salt och peppar och lägg i några hela timjankvistar.
Sätt i ugn, 225 grader. Det tar 30-45 minuter beroende på hur gamla och hårda rotfrukterna är. När de är nästan mjuka ringlar du över lite honung och pressar över lite citron. Låt det bli riktigt mjukt. Gott till revbensspjäll, rimmat fläsk, eller som vegetarisk rätt med nybakad bröd till.

Tvätt

Vår gamla tvättmaskin gick sönder för ett par veckor sedan och i väntan på att den ska bli lagad (det går ev. med hjälp av en granne och hans verkstad) eller att vi köper ny så är det handtvätt som gäller. Badkaret fullt med varmvatten, tvättmedel och lortig tvätt och så gnugga, vrida, stampa tills det är rent. Skölja, skölja och så – det riktigt jobbiga – vrida ur eländet. Nån som har försökt vrida ur ett par dyngsura jeans någon gång...? Och så regnar det vareviga dag, så att försöka få ocentrifugerad tvätt att torka går inte sådär jättebra. Suck. Men det går ju trots allt faktiskt att tvätta utan tvättmaskin och det blir rent.

Fast nu längtar jag efter en riktig tvättmaskin!! Eller kanske man skulle köpa en sån här – en elfri tvättmaskin med urvridare.

(Bilden är lånad från Lehman's hemsida)

Under garderoben...

... i rummet som vi håller på att renovera dolde sig den gamla golvmattan från 1940-talet. Snygg! Synd att bara en liten bit fanns kvar.


Vi slängde ut tre spånplatte/masonit-garderober från 60-talet och återgav rummet dess riktiga proportioner. Nu ska vi "bara" göra klart väggarna, ta fram brädgolvet, slipa och olja. Nångång blir det nog klart...

Trädgårdsrapport

Vädret har börjat bli en liten aning bättre och det ser lite mer hoppfullt ut i köksträdgården. Gurkorna har äntligen börjat blomma så smått och squash/pumpor börjar få fruktämnen. Men det är långt kvar till skörd. Buskbönorna blommar också, de som har överlevt. Flera av plantorna blev illa åtgångna av jordloppor och gav upp. Just nu skördar vi morötter, sockerärter, märgärter, bondbönor, majrovor, kålrötter, broccoli, rödbetor, gulbetor, salladslök, mangold och lite annat smått och gott. Nästan all lök är upptagen och ligger på tork – huset är blockerat av lök, eftersom det är så fuktigt att vi tagit in den för säkerhets skull. Vi har plockat in alla vinbär och de flesta av krusbären. Så nu står det en massa burkar och flaskor i matkällaren. Det är en väldigt trevlig känsla att ha fyllda hyllor där, även om det bara är sötsaker.

Det är lite intressant att se vad som har gått bra i trädgården, den katastrofala sommaren till trots. Att de värmekrävande växterna – bönor, gurkväxter, tomater – inte vill sig är ju fullt begripligt. Visserligen har vi satsat på sorter som ska vara bra i sämre klimat, men ändå.

Men en hel del andra grönsaker har vuxit riktigt bra. Alla rotfrukter växer på fint, liksom kål och bladgrönt. Lökskörden är den bästa vi haft! Bondbönorna växer också mycket bra och ärterna verkar inte alls bry sig om regn och kyla. Föga förvånande är det de gamla klassiska nordiska trädgårdsväxterna som går bäst och det visar ju också vad det är man ska satsa på om man vill få ut rejält med mat ur trädgården. Om man sedan får bra med squash, tomater och gurkor så är det väl lite av en bonus (eller så bygger man växthus, eller drivbänkar...).

Kort paus ...

... i bloggandet. Har lite annat för mig just nu. Men jag återkommer om några dagar. Under tiden kan ni läsa de senaste och mycket läsvärda inläggen i Sharons blogg.

Potatisbladmögel :-((

Det regnar och regnar... och för att ytterligare spä på eländet så har potatisbladmöglet kommit tidigare än vanligt. Det brukar komma i augusti, men redan nu är det ganska illa. (För er som slipper sånt: det är en sjukdom, ett virus tror jag, som först sätter sig som bruna vissna fläckar på potatisblasten och så småningom går ned i knölarna som brunröta. Det enda man kan göra är att antingen ta upp potatisen direkt, eller slå av blasten).

Vi har tagit upp den tidiga potatisen och har tre välfyllda hinkar att äta innan vi ger oss på den sena. På den har vi slagit av blasten och hoppas att brunrötan inte har börjat gå ned. Men det brukar gå ganska bra. Haken är bara att potatisen ju slutar växa när man slår av blasten, så avkastningen blir betydligt sämre än vad den kunde varit annars. Det är svårt att odla såpass mycket potatis att det räcker hela vintern, i alla fall när man inte har så mycket yta att odla på.

Jag vet inte vad man ska göra. Gubbarna här i byn säger att "det går inte att odla potatis här utan att spruta" men vi VILL inte bespruta den. Någon tipsade om att sätta potatisen glest och det ska vi nog prova nästa år, vi har funderat på att sätta varannan rad potatis och varannan rad bondbönor.

Och så förbereder vi höstens ätande: jag fortsätter att så sånt som växer snabbt. Igår sådde jag mängder av gröna blad: sallad, spenat, olika asiatiska blad och jag har sått lite vaxbönor och rödbetor. Lite osäker på om det hinner utvecklas, det är lite av ett experiment. I såkrukor står småplantor av grönkål och broccoli, de borde planteras ut nu, men det bara regnar, som sagt...

Tapethistoria på väggen

Det började med att två barn skulle få varsitt rum, de har delat sedan vi flyttade hit och börjar bli trötta på det. Det satte (som så ofta) igång en lång kedja av omflyttningar... En unge får ta det nuvarande föräldrasovrummet och det nuvarande arbetsrummet får bli nytt sovrum. Då måste arbetsrummets funktioner klämmas in någon annanstans. Det får bli ett av rummen på nedre botten. Där finns idag en ganska gräslig tapet som vi länge velat ta bort och nu var det rätt läge när rummet ändå ska göras om.

När vi började ta bort den befintliga tapeten fann vi att hela rummets tapethistoria satt kvar på väggen. Under dagens vitaktiga tapet, typ pizzeria, (urk!) satt en grön-vit medaljongtapet som andas 70-tal. Under den en riktigt fin gråvit 50/60-talstapet och längst in en också riktigt trevlig grönmönstrad tapet som måste vara den ursprungliga från 40-talet, då huset byggdes. Kul! Nu river vi bort alltihopa men nånstans får vi försöka spara småbitar av de gamla tapeterna.

Vad det ska bli på väggen sen har vi faktiskt inte bestämt än (här är det riv först – tänk sen som gäller). Måla med limfärg, kanske?



Dagens mat:

Trädgårdssoppa med korv
Gå ut i trädgården och plocka in en massa trevliga små grönsaker. Skala, rensa, sprita och skiva tunt. Koka upp hårdare grönsaker (potatis, rotfrukter) i grönsaksbuljong och låt koka mjukt. Lägg i de mjukare grönsakerna och koka några minuter till. Smaka av och red med en skvätt grädde. Skiva nån god korv, lägg i soppan och låt den bli varm. Ät och njut!
I vår soppa var det: potatis, morötter, små utgallrade palsternackor, sockerärter, märgärter, salladslök och mangold.

Vinbärssylt

Nu mognar vinbären och syltburkarna växer till i källaren. Vi har svarta, röda och vita vinbär. De svarta blir mest till saft och marmelad (och en hel del ätning direkt från busken!). Av röda och vita blandat gör vi sylt. Det blir en jättegod sylt, passar bra till pannkakor, men är också bra till mat som alternativ till lingonsylt. Varje sommar gör jag mängder av burkar med vinbärssylt och varje vår året därpå förundras jag över att de redan är slut. I år skriver jag upp hur mycket sylt och andra inläggningar jag gör och hur långt de räcker. Så får vi en fingervisning om hur mycket fler bärbuskar m.m. som behövs. (Eller så får vi en fingervisning om att vi äter på tok för mycket sylt och andra sötsaker. Hmm...) I alla fall: här är receptet.

Vinbärssylt
1 kg blandade vinbär, röda/vita/svarta efter smak och tillgång
½ kg socker

Blanda vinbär och socker i en gryta. Ställ den på svag värme så att bären saftar sig och blandar sig med sockret. Koka upp och låta koka ca 10 min. Skumma under tiden. Häll den heta sylten på heta burkar och sätt omedelbart på locket. Då håller sig sylten länge utan kylförvaring. Eller stoppa den i frysen. Eller tillsätt lite konserveringsmedel om du har dåliga förvaringsmöjligheter. Jag använder det aldrig, men jag har en sval matkällare.

Dagens (nästan) lokala mat: ugnsstekt fläskkarré, gräddsås med färska örter, kokt potatis, färska morötter och snabbfräst mangold. Till efterrätt en paj med jordgubbar, hallon och vinbär under ett mandel+dinkel-smuldegstäcke.

Nudlar och grönsaker

Nu börjar det verkligen bli mat på riktigt från trädgården! Idag åt vi wokade grönsaker med nudlar. Alla grönsaker kom från de egna landen: lök, majrovor, morötter, sockerärter och broccoli. T.o.m. thaibasilika, som vi har i en kruka bakom glas.

Återstår bara att vi lär oss göra nudlar (den asiatiska typen alltså).Vi har en pastamaskin och gör pasta ibland och det borde väl inte vara någon större skillnad. Vi brukar köpa äggnudlar av Thai-typ och jag skulle gärna vilja ha ett recept på sådana som blir goda att woka. Någon som vet?

Lägesrapport

Vädret är nästan lika hopplöst som tidigare, lite varmare men skurar hela tiden och blåsigt. Är lite bekymrad för alla höga växter som har olika slags stöd – de svajar betänkligt i vinden.

Det är ändå lite fascinerande hur bra de flesta grönsaker klarar det dåliga vädret. Att gurkväxter, tomater och bönor står och stampar är ju inte så märkligt, de behöver egentligen ett helt annat väder än detta. Ändå kämpar de på, det kommer en del gröna tomater, gurkorna har blomknoppar och squash och pumpor har börjat blomma. Än finns det hopp! Vi får också bra koll på vilka sorter som tål dåligt väder och som är bra att satsa på i fortsättningen.

Mycket växer som sagt trots allt på ganska bra och igår stod det en hel del egenodlat på matbordet: potatis, sockerärter, morötter, små späda rödbetor och de första bondbönorna (för små egentligen, men goda!). Till detta skivad kassler och örtsmör alt. olivolje-citrondressing.

Ekologiskt ger mer

En amerikansk studie har visat att ekologisk odling är minst lika produktiv som konventionell, trots att motsatsen ofta påstås. Särskilt gäller detta i tredje världen. Och det är fullt möjligt att producera mat åt hela världens befolkning med enbart ekologiska metoder. Monsanto m.fl kan slänga sig i väggen!!

80% mindre - sammanfattning

Jag såg aldrig Live Earth-galan häromdagen (gitter inte sitta och glo så mycket på tv!) men efter vad jag har hört så hade Al Gore samma uppmaning som jag har skrivit om tidigare: att vi i västvärlden måste minska vår förbrukning med 90% för att hejda den globala uppvärmningen och andra miljökatastrofer. I min version av det amerikanska originalet blev det 80%, eftersom EU-länderna förbrukar något mindre än USA. Men det är ju inte fel att sträva mot 90%...

Sammanfattar man det hela så blir det i fri översättning och omräkning från amerikanska måttenheter ungefär såhär:

Bensin/etanol/biodiesel: Max 190 liter per person/år

El: Max 1100 kwh/år och hushåll. Dubbelt så mycket med solenergi, 4 gånger så mycket med vatten- och vindkraft.

Eldningsolja: Max 280 liter/hushåll/år. Ved: Lokalt och uthålligt producerat: valfri mängd.

Sopmängd: Max 200 g/person/dag.

Vatten: Max 38 liter/person/dag. Obegränsat med regnvatten.

Konsumtionsvaror: Max 7000 kr/hushåll/år. Tio ggr så mycket om man köper second hand. Obegränsat av sånt som annars skulle ha slängts:

Mat: minst 70% av mat- och hygienvaror ska komma från lokal KRAV-produktion. Högst 25% torra bulkvaror som bönor, spannmål och små lätta varor som kryddor, te, kaffe, återvunnet toapapper etc. KRAV och rättvisemärkt. Högst 5% ”våta” varor som transporterats långt: kött, frukt, grönsaker, juice, olja, mjölk. Hit hör också hårt processade varor som chips, läsk. Hygienprodukter som schampoo, diskmedel etc.

Skulle du klara det? Vi är inte ens i närheten, utom möjligen när det gäller mat under en del av året. Men därutöver skulle det handla det om en oerhört stor omställning!

Klimatfrågan som konsumtionssport? Nejtack!

Bett R World tipsar om den här artikeln av Göran Greider och det gör jag också. Läs den! Greider sätter fingret på det absurda tänkesätt många välutbildade och dito betalda har kring klimatfrågan: att man skulle kunna konsumera sig ur den genom att köpa "rätt" miljövänliga prylar och kompensera sitt semesterresande till Långtbortistan med att köpa utsläppsrätter. Och att man därtill ömkar den sämre lottade som inte har råd att köpa allt detta och därmed inte kan leva lika miljövänligt.

Det är bara det att det mest klimatvänliga i praktiskt taget alla lägen är att INTE köpa något. Att vara nöjd med det man har. Att stanna hemma i stället för att kvista iväg till Thailand bara för att det regnar härhemma. Att låta bli att lyxrenovera, hur miljövänliga material man än använder. Kort sagt: låta bli att konsumera så förtvivlat.

Men det visste vi ju redan, eller hur?

Höst i köksträdgården

Sharon bloggar om att planera för hösten i köksträdgården och det gav mig en välbehövlig kick att börja fundera på vad vi ska skörda i höst. Det är ju så lätt att slå sig till ro när vårsådden är klar och allt börjar växa. Bara att plocka (och rycka ett o annat ogräs). Men man kan få ut så mycket mera mat av trädgården om man fortsätter att så och sätta vartefter som det blir ledig plats i landen. För det är ju inte så många grönsaker som behöver stå hela säsongen – några rotfrukter, gråärter, rosenbönor, pumpor, squash, vinterpotatisen och en del annat. Men det mesta skördar man ju redan i juli/augusti – sockerärter, märgärter, tidiga morötter, tidig potatis, en del kål, de flesta bladgrönsaker, löken, majrovor, späda kålrötter etc. Och i deras ställe kan man ju odla något annat. Dock kan det vara klokt att tillsätta lite extra gödsel och/eller kompost för att få fart på det hela.

Vad ska man så till hösten? Till att börja med: allt som har kort utvecklingstid, som tidiga morötter, ärter, gröna blad, majrovor t.ex. Sedan: allt som går i blom just nu men som växer bra när dagarna blir kortare. Spenat och asiatiska blad är två exempel.

Sånt som är känsligt för insektsangrepp växer ofta bättre på hösten när insekterna är mindre aktiva. Vi hade ett elände med kålen i fjol (broccoli och grönkål), mängder av fjärilslarver åt upp det mesta. Men de plantor som överlevde stod sedan och gav skörd långt in på hösten, helt utan angrepp. Så i år har vi visserligen satt lite broccoli, som snart är klar, men det mesta av broccoli och grönkål har jag nyss sått i småkrukor och den ska planteras ut om några veckor när löken är klar. I bästa fall har vi färsk grönkål till jul, om vi lyckas freda den från rådjur och harar, förstås.

Igår gjorde vi iordning ett färdigskördat land och sådde märgärter, kålrötter, majrovor, spenat, rucola + några bortglömda sättlökar. Mat i augusti-september. Nästa steg är att försöka klara en del grönsaker in i vintern med bänkar och glas, men där är vi inte riktigt ännu.

Det är något konstigt med bären i år...

... de mognar alldeles för tidigt. Idag höll regnet upp för några timmar och vi var ute i skogen och plockade 1½ kg blåbär. De blev till några burkar sylt – den här familjen konsumerar osannolika mängder sylt, så gratisbär är mer än välkomna. Och i år blir det mycket – om inte allt regnar bort förstås. Massor av blåbär och det verkar vara gott om lingonkart.

I trädgården börjar vinbären mogna redan nu, det är minst två veckor för tidigt. Och vi såg kantareller i skogen, visserligen pyttesmå, men ändå. Ur led är tiden – och vädret!! Växthuseffekt, eller vad? Oroande i alla fall, tycker jag...

Lyckat potatisexperiment!

Som jag har skrivit om tidigare, så håller vi på att ta upp mer mark att odla på genom att marktäcka i stället för att gräva eller plöja/fräsa. På ett område lade vi först ett lager med gamla tidningar och på detta gammalt gräsklipp. Det fick ligga över vintern. I april satte vi potatis ovanpå tidningslagret och täckte med ett tjockt lager halm. Idag plockade jag de första potatisarna där :-)

Det blev riktigt bra! Eftersom man inte odlar i jord, så är det bara att lyfta på täckmassan och försiktigt plocka de stora potatisarna. Så kan "bebisarna" ligga kvar ett tag till och växa till sig. Det är i alla fall tanken, hoppas det fungerar...

Så nu står ett gäng potatisar och puttrar på spisen och ska snart avnjutas med lite hackad lök, riktigt smör och kanske en sillmacka till. Sommarmat, trots regnet!

Regn... och ett pajrecept

... regn, regn... :-( Det är dyngsurt i trädgården! Tack och lov fungerar de upphöjda bäddarna som de ska, så det mesta av vattnet dräneras bort. Men en del stackars grönsaker har gått i stå, verkar det som. Gurkor och bönplantor står och tjurar och väntar på sol och värme. Squash och pumpor har blomknoppar, men mycket mer händer just inte. Potatisen tar tid på sig också, bara babypotatisar såhär långt.

Sockerärter plockar vi i alla fall och små späda morötter och färsklök - så helt hopplöst är det ju inte. Jordgubbarna är vattniga och småsura, men duger bra till sylt och paj. Hallon, krusbär och vinbär är så gott som mogna, de är tidiga i år, trots blötan. Men nu längtar vi efter SOL!!!

Igår gjorde jag en smaskig paj, det är sånt man behöver när det är blött och kallt och man bekymrar sig över att alla förutsägelser om växthuseffekten stämmer på ett så skrämmande sett: torrare och varmare vid Medelhavet, blötare i norra Europa..

Smulpaj med jordgubbar och rabarber
Pajdeg:
100 g smör
1½ dl vetemjöl (eller dinkel)
1½ dl havregryn
1 msk råsocker (eller vanligt)
Blanda i matberedare eller för hand tills det är som brödsmulor.

Fyllning:
jordgubbar och rabarber blandat, ca 500 g
1dl socker (eller efter smak)
1 msk potatismjöl
1 msk vaniljsocker eller 1-2 tsk stött kardemumma

Blanda alla ingredienserna till fyllningen och lägg i en form. Strö över degsmulorna. Grädda i 225 grader ca 20 min.

Gråärter

För några år sedan hade jag knappt hört talas om gråärter. Sen läste jag Lena Israelssons ”Köksträdgården – det gröna arvet” och blev nyfiken. Så när det visade sig att en bekant hade några ärter liggande och undrade om vi ville ha dem, var det ju ingen större tvekan!

De grodde fint, trots att de hade legat i flera år. Nu har vi odlat dem i några år och tar vara på utsäde. För varje år som vi odlar dem så blir de ju mer och mer anpassade till just vår trädgård. De är mycket lättodlade, kan sås tidigt på våren och klarar dåligt väder utan större problem. Men så har de också använts i generationer.

Gråärter är inte som ”vanliga” gröna ärter. De är större, mindre söta och har en lite ”jordig” smak, som i alla fall jag gillar. Godast tycker jag att de är i soppa, men de kan också användas som kikärter i t.ex. indiska recept. Man kan också torka dem och mala till mjöl – så har de använts mycket ”förr i tiden”




Jag har utan någon större framgång försökt hitta uppgifter om hur de odlades och användes för några generationer sedan. Under de senaste 100 åren eller så verkar de ha varit vanligast i västra Sverige, från Bohuslän och upp till Jämtland/Härjedalen. Frågan är om de har varit mer allmänt förekommande längre bakåt i tid? Att använda dem som mjölutdrygning tycks ha varit vanligt, men åtminstone i Bohuslän har man också ätit dem som måltidstillbehör. Antar att de också har varit foderärter. Mycket mer har jag inte hittat ännu. Men jag har inte kollat folklivsuppteckningar och sådana källor.

Hur som helst så är gråärter gott, lättodlat och användbart. De skulle (tillsammans med bondbönor) kunna ersätta importerade baljväxter. Märkligt nog finns det inget utsäde att köpa. Vilken fröfirma blir först med att erbjuda gråärter?

Krusbärsmarmelad

Krusbären börjar bli halvmogna, lagom att göra marmelad av.

1 kg halvmogna krusbär
800 g socker
lite vatten

Snoppa krusbären och lägg dem i en gryta med sockret och lite vatten (bottenskyla). Koka upp under lock. Låt sedan koka utan lock och skumma vartefter. Hur länge det ska koka kan variera – gör ett marmeladprov efter ca 30 minuter, men det kan ta längre tid än så.

Marmeladprov: häll en lte klick marmelad på en kall tallrik och se om det stelnar till lagom konsistens efter en stund.

Häll upp den varma marmeladen direkt på burk och sätt på lock. Håller sig nästan hur länge som helst tack vare sockermängden.

Dagens mat: gryta på lammhals puttrad i rödvin med majrovor, fäsklök och katrinplommon. Färskpotatis till.

Gör din egen tvål!

Ta makten från kosmetikaföretagen – gör din egen tvål och hudkräm! Det blir MYCKET billigare, du bestämmer exakt vad som ingår, du slipper konstiga ingredienser som ställer till det i naturen och du designar dina egna dofter – eller väljer oparfymerat. Framför allt är det väldigt roligt! Lite som att baka, eller sticka – man testar olika recept, funderar kring färg/smak/doft, skapar något eget och det blir nästan alltid bra :-)

Vilka råvaror man vill använda beror mycket på ens egna preferenser och ideal. Man kan köpa mängder med olika slags mer eller mindre exotiska ingredienser som jojobaolja, kakaosmör och olika eteriska oljor från specialbutiker (jag har köpt en del från Crearome och är nöjd). Men man kan precis lika gärna använda sånt som finns i den lokala livsmedelsbutiken. Eller råvaror från den egna trädgården eller slaktdjuren. När vi köper hela lamm tar jag vara på fettet till tvåltillverkning – en råvara som är helt gratis eftersom man i de flesta fall skulle ha kastat bort den (sånt gillar jag!).

Om man inte vill använda animaliska fetter så fungerar rapsolja och olivolja bra. Kokosfett blir bra i tvål. En mycket enkel hudsalva gör man av raps/olivolja och bivax (eller fårfett). Man blandar detta i valfria proportioner (ungefär 3–4 ggr så mycket olja som bivax). Värm försiktigt i vattenbad tills vaxet smälter. Rör sedan i det medan det svalnar. Innan det är helt avsvalnat droppar du i valfri eterisk olja (10–20 droppar kan vara lagom till en liten burk salva). Jag gillar lavendel, geranium och ylang ylang som ger en blommig, romantisk doft. Lite patchouli ger tyngd och lite citron ger friskhet. Som sagt, man kan designa sin helt egen doft.

Att göra tvål är lite mer omständligt (men inte svårt, egentligen). Det handlar om en kemisk reaktion där fett reagarar med natriumhydroxid (NaOH), även kallat kaustiksoda. Starkt och frätande och skrämmande för många. När reaktionen – förtvålningen – går rätt till blir det emellertid ingen NaOH kvar i tvålen och ingen kan komma till skada. Men då måste man ha koll på proportionerna, väga noggrant och följa recepten till punkt och pricka. Dessutom ska tvålen ligga och mogna ett par månader innan man använder den. Liksom med hudkräm kan man doftsätta som man vill, eller låta bli.

Du kan använda det du har i trädgården i både tvål och hudkräm: ringblommor, nässlor, johannesört, morot o.s.v. Massor av recept finns på Shenet. Där finns också flera tvålrecept. En annan mycket bra tvålsida är Miller’s soap. Det bästa jag har läst på svenska är en artikel i Åter nr 4/01 (som fortfarande finns att köpa) och en bra diskussion om tvåltillverkning fördes på Alternativ förra året – här är ännu en..

Jag har gjort egen tvål och hudkräm i drygt ett år nu och det är i stort sett allt jag använder. En mild tvål fungerar bra till schampoo också, i synnerhet om den är gjord på olivolja. Själv tycker jag att huden har blivit bättre sedan jag slutade med ”köpekrämer” – smidigare och friskare.

80% mindre – konsumtionsvaror

Fortsättning på 80%-utmaningen, idag om konsumtionsvaror, d.v.s. sådant som presenter, leksaker, cd-skivor, böcker, verktyg, hushållsprylar, kläder, möbler, smink, papper... En uträkning säger att varje spenderad dollar motsvarar 226 gram CO2. Rimlig förbrukning utifrån den beräkningen kan vara 1000 dollar/hushåll/år, d.v.s. i runda slängar 7000 kronor, eller 580 kr/månad. I vår familj på fyra blir det alltså knappt 150 kr per person och månad – inte mycket!


Köper man second hand kan man kan spendera 10 ggr så mycket - vi skulle alltså kunna bränna en hel del pengar på loppis innan vi kommer över gränsen. Och sådana prylar som ändå skulle ha slängts kan man skaffa sig hur mycket som helst.



Så det här innebär alltså att om man köper nytillverkade saker varje gång man behöver något, så blir det väldigt få inköp. Nätt och jämt så man kan ersätta sånt som går sönder eller blir urvuxet. Om man däremot handlar på loppis, containerfyndar eller tar hand som sånt som någon annars skulle slänga, så kan man skaffa sig det mesta man behöver och lite därtill. Tänkvärt...



Redan nu köper vi en hel del grejer på loppis – hushållspryttlar, möbler, leksaker, böcker, serietidningar t.ex. Vi skulle också kunna köpa kläder och en del friluftsprylar (skridskor, t.ex.) på loppis, om vi skärpte oss lite. Det är lite för lätt att gå till en butik och köpa nytt i stället för att vänta på det där perfekta loppisfyndet.

80% mindre - matmil

Mycket till midsommarfirande blev det inte här. Hällregn och förkyld unge. Så det blev en stillsam hemmahelg i stället.

Jag funderar vidare kring Sharons utmaning, idag kring maten. Alla som har följt den här bloggen ett tag vet ju att vi försöker minska mängden långväga mat och i stället äta närproducerat så långt det är möjligt. Men vi har inte riktigt haft några principer för det hela, i siffror eller så, det är mer ett förhållningssätt. Sharons uträkningar kring maten ger en bra utgångspunkt för vad som är rimligt i ett större perspektiv. Så jag översätter fritt och något anpassat. Hon delar in maten i tre kategorier och räknar även in hygienprodukter:

1. Mat som du själv odlar, eller som är lokalt producerad enligt KRAV eller liknande ekologiska principer. Vad som är lokalt avgör man själv – nånstans i storleksordningen 10–20 mils radie från där du bor. I bästa fall kan detta inkludera frukt/grönt, kött och fisk, säd, baljväxter och mjölkprodukter. Dessvärre är ju formerna för livsmedelshantering i vårt land sådana att även den mat som är producerad nära dig har rest långa vägar för att processas och förpackas innan den kommer "hem" igen. Den som inte kan odla själv kan ha svårt att få tag på den lokala maten. I bästa fall hittar man den i gårdsbutiker, lokala eko-butiker, på torget eller hos någon ambitiös livsmedelshandlare som ser poängerna med att ta in närproducerade varor.

I den här kategorin ingår också tvål etc. som i huvudsak är tillverkad av lokala råvaror. Minst 70% av den mat vi äter bör falla i kategori 1.

2. Torra varor i större förpackningar som transporterats över längre avstånd, t.ex. bönor, linser, ris och små lätta saker som te, kaffe och kryddor (KRAV- och rättvisemärkt!) och närproducerade varor som inte är KRAV-märkta. Hit räknas också toa- och hushållspapper (återvunnet) i storförpackning. Högst 25% bör falla i denna kategori.

3. "Våta" produkter som inte är lokalt framställda: kött, fisk, frukt/grönt, juice, mjölkprodukter, matolja. Processad mat som chips och läsk. Schampoo, diskmedel o.d. Inte mer än 5% av varorna bör komma från kategori 3. I USA är siffran hela 50% och jag misstänker att Sverige inte kommer långt efter...

Det är en ganska tuff utmaning och vi ligger inte särskilt bra till här, alla "äta lokalt"-ambitioner till trots. Framför allt hamnar vi på tok för högt i kategori 3. Såhär års kommer ju mycket mat från trädgården, men stora delar av året köper vi en hel del sånt som definitivt inte platsar i normen för "lokalt". Men hela den här 80%-utmaningen (som är 90% i det amerikanska originalet) är en väldig tankeställare - man inser vilka absurda liv vi lever och hur mycket av det vi tycker är självklart som är en ofattbar lyx, globalt sett!!

80% mindre – vatten

Jag spinner vidare här på Sharons utmaning om att minska vår förbrukning av växthusgaser, el, vatten och en hel del annat till en rimligt uthållig nivå – i Västeuropa skulle det innebära en minskning med ungefär 80%. Idag handlar det om vatten. Rent vatten är något av en lyx, globalt sett. I Sverige har vi fortfarande gott om rent vatten, vilket innebär att vattenförbrukning inte är något stort problem i sig. Trots det innebär vår vattenhantering en del hel energiåtgång – vattnet ska pumpas upp, transporteras ut till hushållen, transporteras till reningsverken, renas och sedan släppas ut i det fria igen. En del av vattnet ska ju också värmas till varmvatten.

Vårt hus har egen brunn, så vattenförbrukningen för oss handlar i huvudsak om två (eller snarare tre) saker: vattenpumpen drar el, vattnet ska värmas och brunnen får inte sina. Avloppsvattnet går till en trekammarbrunn, så det blir ingen belastning på reningsverket.

Hur mycket vatten vi förbrukar har jag faktiskt ingen som helst aning om. Än har brunnen inte sinat, men det blir ganska lågt vattenstånd torra, varma somrar. Jag tror hur som helst att vi gör av med bra mycket mera vatten än det som är rimligt enligt Sharons beräkningar: 10 gallons per person och dag, vilket innebär ca 38 liter. Det är inte särskilt mycket... Det blir ingen vattentoa, knappt några duschar, snålt med tvätt- och diskvatten...

Så hur spar man på vattnet? Det handlar ju förstås delvis om de vanliga goda råden: fundera på hur man hanterar tvätt, dusch, disk o.s.v. Måste man duscha varje dag, eller räcker det att tvätta sig i handfatet? Kan doppet i badsjön vara ersättning för duschen en varm sommardag? Måste jag köra den där tvättmaskinen, eller kan jag vänta tills i morgon och trycka in lite mera tvätt? Hur ska jag jobba i köket för att dra ned så lite disk som möjligt? Kan jag stänga av kranen medan jag borstar tänderna/tvålar in mig/schamponerar håret i stället för att låta den rinna? O.s.v. Alltså att man tänker ett par varv extra innan man sätter på vattenkranen.

Toaletten förbrukar ju en massa vatten. Om vi hade byggt nytt så hade vi installerat något slags mulltoa e.d. Nu sitter vi fast i en vattentoalösning som det skulle kosta en hel del att ändra på. Samtidigt är det ju absurt att göra diverse behov i rent dricksvatten, bara för att sedan spola bort alltihop! Vore det lite mer ordning på oss så skulle vi åtminstone ta vara på urinen: kissa i en spann, späda ut det hela med tio gånger så mycket vatten och sedan vattna med det. Ett utmärkt kvävegödselmedel som för det mesta bara går till spillo. Undrar hur man får med familjen på det...??

Nånting som vi faktiskt har provat är att ta vara på gråvattnet. Gråvatten är det som används till tvätt, disk, dusch och i handfatet. Det är vatten som är nästan rent, med bara små tillsatser av diskmedel, lite matrester, lite smuts från hud och kläder – men till största delen rent vatten. Det går utmärkt att ta vara på och vattna med. Man kan bygga komplicerade system för att ta vara på och rena gråvatten, med pumpar och dammar och allt möjligt. En lågbudgetlösning för varma somrar, när brunnen hotar att sina, är det vi körde förra sommaren: en stor vattentunna utanför köksfönstret, där man tömmer diskvatten, kokvatten m.m. och sedan vattnar med det. Enda haken är att det inte får stå i solen mer än någon dag, då börjar det lukta illa! Man får vattna med det direkt.

Vi försökte hitta något sätt att få ut sköljvattnet från tvättmaskinen till bevattning, men vi fick det aldrig att fungera riktigt. Det blev nånsorts baksug så att maskinen inte tömdes ordentligt. Annars hade det varit en bra idé.

Sen tar vi också vara på regnvatten på enklast tänkbara sätt: vanliga vattentunnor under stuprören. De blir dock snabbt överfulla när det regnar mycket och vi har pratat om att på något sätt tömma över vattnet i en cistern e.d. Men det är än så länge bara planer. Vattentunnorna blir i alla fall en hel del gratisvatten till att vattna trädgården. Har man dessutom trädgårds- och köksland permanent marktäckta så går det åt bra mycket mindre vatten till bevattning. Och att vattna gräsmattan kan man ju faktiskt strunta i - då växer den långsammare och så behöver man inte klippa så ofta. Bara fördelar!

Dagens mat

Vi gillar asiatisk och inte minst indisk mat hela familjen. Frågan är hur man får ihop det med en strävan efter att äta lokalt? Kryddorna är ju svåra att undvara, men därutöver fungerar det ganska bra. Och man kan ju odla både vitlök och chili själv. Bakom glas i trädgården står sex chiliplantor på tillväxt och i höst ska jag sätta vitlök. Glömde det i fjol – hur det nu gick till???



Idag åt vi: indiskinspirerad gryta med grisbog, lök, tomater, vitlök, ingefära och chili. Till det gråärter med färsklök, puttrade i currypasta och citron. Squashpickles. Hembakat naan-bröd (eller nåt åt det hållet i alla fall) på dinkel. Det mesta, utöver kryddor, tomatpasta och citron, från närområdet/trädgården.

Saker att bli glad av

• Det växer så det knakar i trädgården
• Rosorna har börjat blomma
• Jag fick en massa fläderblommor av en arbetskamrat och har gjort litervis med saft
• Vi har fått en massa halm av en grannbonde - perfekt till täckodlingen
• Sockerärterna har börjat blomma - snart kan vi plocka
• Jordgubbarna börjar bli röda
• Vi har en massa goda smultron precis vid huset
• Snart har jag semester
• Alla är friska och glada
• Folk skriver att de gillar att läsa den här bloggen

och så har vi ätit en god och ganska lokal middag: lammspett på grillen, marinerade i vitlök, rödvin, rosmarin och salvia. Till det potatissallad på färskpotatis (dock inte egen ännu) med färsklök (egen) och dragon (egen). En mycket god sydafrikansk shiraz till detta. Definitivt inte lokalt - gott vin är en last vi har svårt att släppa!

Saftrecept

Såhär års går det åt stora mängder saft! Tack och lov finns det också gott om råvaror att göra saft av – köpesaft med märkliga ingredienser försöker vi undvika så långt det går.

Enklast av allt är vanlig kokt saft: Dela frukt, bär eller rabarber i bitar, koka med ett par deciliter vatten tills det är mjukt och sönderkokt och låt rinna av i silduk någon timme eller så. (Man kan låta det stå över natten om man lyckas hålla flugorna borta). Mät upp den avrunna saften, blanda i 6 dl socker per liter saft, koka upp igen och skumma om det behövs (det brukar behövas). Häll het saft på heta flaskor och förslut omedelbart. Då håller sig saften bra i matkällare e.d. Annars är det säkrast att stoppa den i frysen för långtidsförvaring (tomma sirapsflaskor är jättebra att frysa in i – men fyll dem inte helt och hållet!)

Ett recept på kombinerad rabarbersaft och -godis har jag läst men inte kommit fram till att prova ännu. Men jag har läst det i Åter och då måste det ju vara bra :-)

Rabarbergodis och -saft (ur Åter 2/03)
Skär rabarber i cm-tjocka skivor och fyll en vinhink. Häll på kokande sockerlag så det täcker och låt stå till nästa dag. Sila av saften och frys in (eller konservera). De avsilade rabarberbitarna torkar man och lägger sedan på glasburk – det är godiset.

Sen kan man ju göra saft av allt möjligt annat också. Flädersaft har väl många smakat. Jag fick nyligen syrensaft i utbyte mot några plantor. Väldigt gott, men jag glömde be om receptet. Men jag misstänker att det görs på samma sätt som saft på älgört. Älgörtssaft har en lite märklig, nästan parfymerad doft och smakar "blommigt" och gott. Den blir ganska stark och kan spädas ut ordentligt. Eller blanda med lite vodka till en sommardrink...

Älgörtssaft
20 klasar älgörtsblommor
1,5 liter vatten
2 kg strösocker
2 citroner
25 g citronsyra

Skölj blomklasarna. Riv citronskalet och pressa citronerna. Koka upp vattnet med sockret och häll det över blommor, citronskal och citronsaft. Blanda ut citronsyran i lite av det varma vattnet och blanda i det också. Låt stå kallt i fem dagar. Sila upp och häll på flaskor. Förvara kallt eller i frys.

Njut :-))

Varmt!!

Rena högsommarvärmen! +28 igår, +29 idag. Man orkar inte mycket utöver att flämta i värmen och försöka hålla sig i skuggan. Igår blev det premiärdopp i badsjön, t.o.m. jag om är värsta badkrukan var i vattnet och doppade mig!

I trädgården växer det så det knakar, den första potatisen blommar snart, rosenbönorna har grott, gurkan har grott, tomaterna är utplanterade och blommorna blommar. Nu väntar vi bara på att det ska börja bli dags att plocka och äta av allt som växer.

Mat igår: jag gjorde en wok med salladssenap, tatsoi som gått i blom, lök och förvuxna rädisor. Det låter lite skumt, men var riktigt gott! Smaksatte med vitlök, ingefära och ketjap manis (Det är lätt att äta lokalt vad gäller råvaror, men det är svårt att komma ifrån kryddorna...). Serverades till ugnsstekt grisbog, kryddad med färska salviablad.

Mat idag (om vi orkar laga mat): grillade tunnskurna revben marinerade i rödvin, vitlök och örtkryddor. Vad vi ska ha till vet jag inte än. Nåt med potatis, antagligen.

Bryta ny mark

Inte på något metaforiskt, poetiskt sätt utan högst konkret. Vad gör man när man har en gammal åkeryta, inte brukad på flera decennier, knökfull med kvickrot och annat elände? För mycket att handgräva, för litet och opraktiskt att plöja. Jordfräs går bort, den skulle antagligen inte orka och den tar hårt på daggmaskarna. Vår lösning (snodd från diverse handböcker i permakultur): marktäck och marktäck igen.

En del av området täckte vi i höstas med tidningar, hö och gräsklipp. I våras satte vi potatis i täckmaterialet. De kommer upp ganska hyfsat, tyvärr kommer en hel del av ogräset upp också. Det har vuxit rakt igenom tidningarna - uppenbarligen lade vi på för tunt. Förhoppningen nu är att potatisen ska kväva en del ogräs, annars blir det nog en rejäl höstgrävning – tungt och eländigt!

Häromdagen satte vi ett tjugotal squash- och pumpaplantor på samma område. De fick rejäla planteringsgropar med kompost att växa i och mellan plantorna har vi täckt med (ett tjockare!) lager tidningar. Lite gräsklipp täcker jorden - ingen naken jord! Än så länge ser de pigga ut... Tanken är att de stora, kraftiga plantorna ska hjälpa till med marktäckningen när de växer till sig framåt sensommaren.

Och så blommar bondbönorna och de är så vackra!

Regn

Vaknade till en regnig morgon. Idag får trädgården vara i fred och tvätta sig. Själv ska jag stanna inne och koka rabarbermarmelad, tända en brasa och läsa Kerstin Ekmans "Med herrarna i skogen", som jag hittade på biblioteket igår.

I morgon blir det bönsådd, utplantering av tomater och kanske squash och pumpa.

Äta lokalt – hur går det?

Jotack, lite sådär. Det blir svårare och svårare att hitta närproducerat i grönsaksdisken, de egna förråden är på upphällningen och det dröjer ett tag innan vi kan skörda något mer substantiellt i trädgården. Just nu skördar vi diverse gröna blad till sallader, piplök, örtkryddor, rädisor och rabarber. Gott, men inget att bygga en måltid på.

I grönsaksdisken finns lök från Nya Zealand och Sydafrika, äpplen från Sydamerika och diverse andra långväga resenärer. Potatisen börjar bli dålig, men det finns ju fortfarande morötter... Och i frysen har vi lamm- och griskött från djur här i närheten. Så det blir fortfarande den gamla vanliga "vintermaten", dock uppiggad med grönsallad.

Längtar efter allt det färska som är på G – små späda gallringsmorötter, sockerärter, färskpotatis, jordgubbar...

Middag idag: plommonspäckad grisbog i ugnen, kokt potatis, örtagårdssås, grönsallad, rädisor.

Det vilda i trädgården

Vi odlar strikt ekologiskt, d.v.s. vi använder ingen konstgödning och inga bekämpningsmedel, inte ens såpvatten eller andra "godkända" medel. Och vi har mycket små problem med sjukdomar och skadeinsekter. Det är bara två saker som vi inte får någon ordning på: potatisbladmögel och kålfjärilar (inte ens fiberduk hjälper mot dem!). Men det blir trots allt både potatis och kål, om än lite mindre än vad det blivit annars.

I ett permakulturtänkande ska varje trädgård ha en bit "vildmark", orörd natur som inte används till något. Och i en ekologisk trädgård fyller den här orörda naturen en viktig roll som hemvist för alla slags insekter, fåglar och andra djur som äter upp skadeinsekter. Det blir en balans i trädgården som inga kemiska bekämpningsmedel någonsin kan skapa.


I vår trädgård är den orörda biten ganska stor, en lövträdsdunge med lite vatten och fuktig mark där paddorna trivs, sly och träd med fågelholkar och en massa blommor. En trädgårdsarkitekt skulle säkert kunna skapa något fantastiskt av den, vi låter den vara som den är, även om den inte är direkt "produktiv". Indirekt är den antagligen väldigt produktiv, just genom att vara en fristad för djur och växter.

Dessutom tillåter vi en hel del självsådda växter att frodas i gräsmatta, rabatter och köksträdgård. En del är ätbara, som ängssyra, en del är bara vackra – vi har mängder med förgätmigej, lupiner, aklejor och fingerborgsblommor som i stort sett får stå kvar där de kommer upp. T.o.m. en del ogräs får vara kvar, så länge de inte direkt inkräktar på grönsakernas växtrum.

En ekologisk trädgård innebär mindre jobb än en konventionell. Det går också åt mindre pengar och energi, genom att man arbetar MED trädgården än MOT den. I stället för att till varje pris göra om trädgården till något den egentligen inte vill vara, låter man delvis vara som den är. Dessutom är det så vackert, med blommor och grönt.

Också inne i själva trädgården finns det vilda med; i den här rabatten (ovan) samsas planterade och självsådda blommor fint. Man får rensa undan det värsta ogräset, men i övrigt är det ett lättsamt sätt att få det vackert.

Snart blommar liljekonvaljerna – finns det något som doftar godare?!

80% mindre - bensin

Det här med vår bensinförbrukning är så pinsamt så det vill jag helst inte skriva om... Av alla förändringar i Sharons utmaning om att minska förbrukning och konsumtion, är nog detta den svåraste för oss. Som det är nu är det bara jag som kör till jobbet, men det är illa nog. Med fem mil enkel väg, en hel del körning i jobbet och diverse körning på helgerna med skjutsning av barn, åka o handla o.s.v. förbrukar jag ungefär en tank per vecka – ca 40–45 liter eller i runda slängar 2000 liter/år. Enligt Sharons beräkningar skulle en rimlig förbrukning vara 50 gallons per person och år, alltså 189 liter om året (enligt en konverteringstabell jag hittat på nätet). Även om jag lägger till barnens andelar, så hamnar jag lååångt utanför vad som är rimligt. Och då kör vi ändå mindre på fritiden än många andra, vi har t.ex. inga organiserade aktiviteter som kräver en massa bilåkning.

Det värsta är att det är så svårt att göra något åt det. Vi har ingen kollektivtrafik där vi bor. Det GÅR att ta sig kollektivt till jobbet, men det tar en förfärlig tid. Närmsta busshållplats är 3 km bort och där går varken att parkera bilar eller ställa upp cyklar. Man kan köra (eller cykla!) en dryg mil till det större samhället, där det går både tåg och bussar och det gör jag ibland – det är bara det är såpass dyrt att resa då och då, jämfört med att ta bilen, att det är en ren förlust. Månadskort är inte aktuellt, eftersom jag dels bara jobbar 4 dagar/vecka, dels använder bilen mycket i jobbet. Det är lite av en ond cirkel!

En väg är förstås att byta den halvgamla bilen till något nyare och mer bränslesnålt, eller kanske en etanolbil (fast etanolen är ju högst diskutabel som alternativ...). En annan väg skulle vara att jobba mer hemifrån, men det är inte OK för min arbetsgivare. Byta jobb? Sluta jobba och göra något annat – men vad?

Men knäckfrågan är: hur sjutton kommer man ned på en rimlig förbrukning när man bor som vi gör? Eller ska man inte bo såhär, om man inte kan stanna på gång/cykelavstånd det mesta av sin tid? Är det helt enkelt djupt omoraliskt att bo på landet och pendla till stan, även om man odlar sina egna ekologiska potatisar? I förlängningen är det här ett problem som berör hela samhällsplaneringen - ska de flesta av oss bo i städer, cykla till jobbet och låta landsbygden bebos enbart av dem som producerar mat? Eller vill vi ha en landsbygd med både storskaliga bönder och små husbehovsproducenter, med andra jobb vid sidan av? Eller människor som bara vill ha det lugn och det utrymme som finns på landet? Hur ska vi i så fall lösa transporterna? Utbyggd, småskalig kollektivtrafik? Ska vi sätta press på arbetsgivarna att i mycket större utsträckning acceptera hemarbete? Men det går ju inte i alla branscher. Det finns ju inga självklara svar, men de här frågorna borde ha hög prioritet hos alla som sysslar med att konkret planera vårt framtida samhälle. Jag är bara rädd att de inte har den prioriteten.

I trädgården...

... växer sallad, spenat och asiatiska blad så det knakar och vi har plockat flera omgångar. Vi plockar också rädisor, piplök, gräslök och rabarber. De flesta sådder är uppe nu, även de tröga morötterna. Rödbetor har också varit trögt, men nu kommer de så smått. Märgärterna har av någon anledning grott dåligt, får eventuellt fylla i raderna. Potatisblast syns nu i alla landen, t.o.m. det nya potatislandet där vi lagt potatis direkt på backen under tjocka lager med marktäckning (hö). Det är ett experiment för att se om vi kan få ordning på en hopplöst ogräsbemängd yta, där det så småningom ska bli mera köksträdgård.

Vi har planterat ut broccoli och fänkål, den senare under fiberduk. Mellan broccoliplantorna har vi satt sättlök. Fänkål odlar vi för första gången i år. Jag sådde dem inomhus, de grodde snällt men blev väldigt taniga och klena, såg rejält ömtåliga ut. Men de verkar faktiskt ha blivit lite uppiggade av att komma ut, hoppas nu de klarar sig! Jordtemperaturen ligger runt 10–12 grader på morgonen och jag vågar inte riktigt så bönor och gurka än. Men snart är det dags. Inomhus är det en enda röra med tomat- squash- och pumpaplantor som bärs ut i varmt väder och in igen på kvällen. Det ska bli väldigt skönt när vi kan börja plantera ut alltihopa!!

Vi har också kommit överens med en granne att han dumpar dålig halm hos oss, som vi kan ha till marktäckning. Vårt ställe börjar bli uppsamlingsplats för allt möjligt som grannarna vill bli av med: fuktskadad halm, gräsklipp, gamla fönster, you name it... men vi har nytta av det, så varför inte?!

80% mindre – elanvändning

Jag har minskat procentsatsen från 93 till 80% jämfört med det ursprungliga inlägget, eftersom det är ungefär den siffran som gäller för EU-länderna. D.v.s. vi behöver minska vår energi-, råvaruanvändning och konsumtion med ca 80% för att nå en rimlig nivå, globalt sett.


El är kanske ett lite mindre problem i Sverige än i en rad andra länder, eftersom vi har tillgång till vattenkraft som är ganska OK jämfört med alternativen. Men vi använder en hel del elenergi från kärnkraft (högst diskutabelt, miljömässigt sett) och importerad kolkraftsel, som är en ren miljökatastrof. Alltså har vi all anledning att minska på elförbrukningen.


Vårt hushåll förbrukar ungefär 5000 kWh per år, vilket är ganska genomsnittligt för en familj i villa som inte värms med el. Men vi skulle alltså behöva minska till 1000 kWh/år. Det skulle innebära rejäla förändringar... men en klar ambition är att i alla fall börja minska förbrukningen, även om vi inte når målet i en handvändning.
Till att börja med kan man ju använda en del av alla de där tipsen som dyker upp i alla spara-el-sammanhang:

• minska användandet av TV, dvd, video, datorer (snyft) och stänga av allt som står på stand by
• byta ut glödlampor mot lågenergilampor och tända färre lampor
• enbart tvätta välfyllda maskiner och skippa torktumlaren (det gör vi redan, vi hänger i stort sett all tvätt)
• byta ut frys o kyl mot nya, elsnåla apparater – ett tveksamt råd eftersom det går åt en massa energi för att tillverka och transportera nya apparater och för att transportera och återvinna de gamla. Vi behåller våra apparater tills de går sönder
• minska användandet av alla små elapparater, inklusive de uppladdningsbara: mobiler, rakapparater, min elektriska kaffekvarn, hushållsassistenten... kort sagt göra mera för hand (men den handvevade kaffekvarnen maler bara grovmalet – får väl gå över till kokkaffe)
• planera matlagningen så man använder spisen så effektivt som möjligt
• minska vattenförbrukningen eftersom vattenpumpen drar en hel del el (vi har egen brunn)

Men detta leder knappast till någon 80%-ig minskning. Det skulle behövas mer radikala åtgärder! En del som vi har diskuterat är:

• stänga av kylskåpet vintertid och förvara kylvarorna i skafferiet (som är rejält kallt på vintern). Fullt genomförbart, men lite krångligt eftersom man inte når skafferiet direkt från köket.
• ta vara på mat på annat sätt än genom att frysa den: inkokning, nedsaltning o.s.v. Det här håller vi fortfarande på att lära oss.
• installera en vedspis och använda den till matlagning och bakning. Fullt genomförbart, här har stått en vedspis tidigare och vi har tillräckligt med egen ved. Men dyrt, med inköp och installation (kräver murare och inspektion av sotaren). Ingår dock i långtidsplaneringen.
• installera en fot- eller handpump för vatten (inomhus alltså). Det borde gå, men vi är lite osäkra på hur det ska göras. Krångligt, men bra att ha vid strömavbrott.
• tvätta för hand. Det finns nytillverkade handvevade tvättmaskiner, men såvitt jag vet inte i Sverige. Går naturligtvis att beställa.

Frågan är om ens det skulle räcka... Men vi börjar så smått och följer siffrorna på elräkningen. Rapport kommer så småningom.

Tillväxtmyten

I dagens GP skriver Birger Schlaug om miljöpartiets framtid nu när i stort sett alla partier har miljöfrågorna på sin agenda. Som avrundning skriver han: "Man måste våga kritisera det som förenar Reinfeldt och Sahlin: jakten på ekonomisk tillväxt och uppbärandet av det konsumtionssamhälle som manar fram klimatförändringar och annan miljöpåverkan." Och det är ju bara att hålla med. Tanken på den ständiga tillväxten och den ständigt ökande konsumtionen är just bara det: en tanke. Det finns ingen naturlag som säger att ett samhälle ständigt måste ha en ekonomisk tillväxt. Det är en tankefigur, en kulturell konstruktion, som dessvärre hotar att skada hela vår jord ohjälpligt och kanske, om det går riktigt illa, utplåna hela mänskligheten. (Jag är alldeles för optimistisk för att tro att det kommer att gå så illa. Men risken finns där onekligen.)

Tanken på det ständiga framåtskridandet har sina rötter i 1800-talet med evolutionism och industrialisering. Man börjar alltmer se tiden som linjär, hela tiden på väg någonstans, mot något bättre. Den tanken finns redan tidigare i europeisk kultur och är ju tydlig t.ex. i kristendomen – vägen mot det eviga livet. Men den har förstärkts alltmer under de senaste 100–200 åren.

Andra kulturer kan ha, och har haft, helt andra sätt att förhålla sig till tid och förändring. Man kan se tiden med en slags omvänd framtidstro, där den bästa tiden redan har varit och nu går det bara utför. Eller man kan se tiden som cyklisk, där allt går runt med årstiderna, men inte mot något nytt och annorlunda, snarare en ständig upprepning. Och förmodligen på en massa andra sätt också.

Kulturella konstruktioner och tankefigurer är svåra att förändra, även om de är aldrig så destruktiva. Men det går. Frågan är om vi är beredda att göra det. Men om fler tänkte som Birger Schlaug och framför allt omsatte tankarna i handling så skulle det i alla fall kunna gå åt rätt håll. För om vi inte vågar ta avstånd från politiska och samhälleliga "heliga kor" så kan vi aldrig förändra något. Och då går det sannolikt åt pipsvängen med oss!

Nittiotre procent mindre!

Utsläpp av växthusgaser m.m. alltså. Sharon har en rejäl utmaning på sin blogg – en utmaning som får det mesta att blekna i jämförelse. För att komma ned på en utsläppsnivå som är rimlig i förhållande till vad länder i tredje världen förbrukar – och behöver förbruka för en anständig levnadsnivå – och i förhållande till vad jorden kan tåla, så borde genomsnittsamerikanen minska sin förbrukning med 93%!! Europeer släpper ut något mindre än amerikaner, men fortfarande absurt mycket. Säg att vi, på ett ungefär, skulle minska med 80–85%. Det är nästan ofattbart mycket och skulle innebära en radikalt förändrad livsstil. Inte nödvändigtvis sämre, men mycket annorlunda.

Sharons utmaning går ut på att minska förbrukningen till 7% av USA:s genomsnitt på följande punkter, antingen genom att sluta använda vissa saker eller genom att använda förnyelsebara råvaror och dito energi:

• Elektricitet
• Bensin/diesel
• Uppvärmning
• Matenergi (den energi som går åt till att odla, förädla och transportera mat)
• Vatten
• Konsumtionsvaror
• Avfallsmängd

Skulle du kunna göra samma sak? För oss i Sverige skulle det röra sig om att gå ned till kanske 15–20% av genomsnittlig förbrukning. Här hemma skulle det innebära stora förändringar på vissa punkter (bilkörning), mindre på andra (matenergi). Jag har dock inga siffror på hur det svenska genomsnittet ser ut, men det måste väl gå att hitta?! Egentligen vert jag inte riktigt hur vår egen förbrukning ser ut heller, pinsamt nog. Man kanske skulle få överraskningar åt alla håll om man började räkna...
Nu ska jag till jobbet, men jag lär återkomma till det här ämnet. Dagens asgarv: Reinfeldt är i USA och ska diskutera klimatfrågor med Busken. Tror de ens själva att någon tar dem på allvar??

Köksträdgården – lägesrapport

Nu börjar det se bra ut i trädgårdslanden. I år har vi hittills sått/satt följande:

lök: gul, röd, schalotten
potatis. tidig och medeltidig
morötter och palsternackor
gråärter, märgärter, sockerärter
bondbönor
diverse gröna blad, mangold
majrova och kålrot
röd- och gulbetor

Det mesta har kommit upp fint. Morötterna är lite tveksamma, liksom betorna, och mangolden syns inte än. Inomhus har jag sått tomater, chili, broccoli (ska snart ut), knölfänkål, salladslök, pumpa, vintersquash och sommarsquash. När det blir riktigt varmt ska de ut, men knappast före början av juni. Då ska också vaxbönor, gröna bönor och rosenbönor i jorden.

Senare i sommar tänkte jag så grönkål för övervintring och kanske mer broccoli. I fjol hade vi ett elände med kållarver, trots täckning med fiberduk. I år tänkte jag prova att så kålen såpass sent att man kanske klarar sig undan den värsta anstormningen av larver. Kålen växer ju också bra under hösten och kan vi bara skydda grönkålen från rådjuren så kan det bli tidig vårmat också.

Utöver det sådda och satta har vi också perennerna som snällt kommer tillbaka år efter år (hur bekvämt som helst): trädgårdssyra, piplök, rabarber, persilja som övervintrar eller självsår sig och de flesta örtkryddorna (det är alltid något som inte klarar vintern, i år var det flera timjanplantor som dog).

Jämfört med i fjol ligger vi ett par veckor före med det mesta. Om vi slipper de värsta frostnätterna nu, så kan det bli en fantastisk odlingssäsong (även om det är lite obehagligt att det antagligen beror på växthuseffekten...)


Improviserat "växthus" för småplantor



Gråärter på rad


och bondbönor, med kålrötter och majrovor bredvid



och så lite blomsterprakt också!

Ta makten över maten!

Sharons blogginlägg om mat och demokrati fick mig att börja fundera på vem som egentligen har makten över vad vi stoppar i oss. Är det du själv eller någon annan som bestämmer vad som ska stå på matbordet? Hur fria är vi, när vi är beroende av livsmedelsindutrin för att få vårt dagliga bröd? En livsmedelsindustri som prånglar ut den ena produkten mer märklig än den andra och försöker få oss att tro att det är MAT (läs innehållsförteckningen på nästan vilken förpackad matprodukt som helst - vill du äta den sen?).

Det enda sättet att VERKLIGEN stå fri i förhållande till livsmedelsindustrin är förstås att producera sin egen mat. Det är möjligt för många, men naturligtvis inte alla. Lite svårt om man bor i en lägenhet i stan (fast det finns ju odlingslotter). Men varje egenodlad potatis, kryddplanta på fönsterbrädet, lingonsylt av egenplockade bär och kantarell i svampkorgen är lite av en självständighetsförklaring.

Man kunde önska att det fanns fler möjligheter att skaffa bra mat för den som inte kan odla själv, eller föda upp köttdjur. Att varje livsmedelsbutik hade frukt och grönt från lokala odlare. Att det var lättare att köpa kött direkt från uppfödaren. Att det fanns gott om gårdsbutiker och lokala grönsakshandlare på torgen. Att man kunde avskaffa alla mellanled och "förädling" av mat, som ofta bara innebär att man fördärvar en bra råvara (det finns förstås lysande undantag - goda charkuterier t.ex. Eller ost).

Riktigt fri blir man den dag man kan spara och ta tillvara överskottet så att man har mat hemma också de dagar och tider det är svårt att få tag på bra mat. Bor man i eget hus har man möjlighet att ha flera frysar, man kanske har ett stort skafferi eller t.o.m. matkällare. I moderna lägenheter är allt detta bortrationaliserat. Men en frigolit-isolerarad låda på balkongen för potatis och rotfrukter kunde man kanske ha? Eller varför inte bygga hus med rejäla matkällare till varje lägenhet?

Det behövs förstås också kunskap om hur man tar vara på mat. Recept på sylt och inläggningar finns i de flesta baskokböcker. Men där står sällan hur man kokar in frukt och grönt, hur man torkar kött eller saltar in mat. Gamla kunskaper som är på väg bort. Eller – är vi på väg att få en renässans för den ädla konsten att producera och ta vara på sin egen mat? Man kunde ju hoppas...

Sparris!

Hurra, jag har fått en sparrissäng :-)) Det har jag velat ha i åratal, mest för att det är så gott med sparris, men så är det på något sätt en rolig grej också. Och perenna grönsaker är aldrig fel. Så nu har jag en smal bädd i kanten av köksträdgården med 7 sparrisplantor, inte så många, men det går ju att utöka.

Det är lite pyssel med att anlägga en sparrissäng. Först ska man gräva ett rejält dike på en 30–40 cm, plocka bort sten och ogräsrötter och bottna med gödsel och lite jord. Sen ska man sätta plantorna i diket och fylla på med jord så det täcks. Vartefter som skotten växer fyller man på mera jord tills man är uppe på rätt nivå. Och så fär man inte plocka ett endaste litet skott förrän tredje året! Definitivt ett långtidsprojekt, men också ett sätt att ännu tydligare markera för sig själv att "nu ska vi stanna här". Inget mer flyttande om vi inte blir absolut tvungna av nåt närmast katastrofartat skäl!!

Samma sak gäller för skogsträdgården också – det kommer att ta åratal innan det blir som vi har tänkt och just nu är det bara ett antal spridda buskar, ett potatisland, en massa tidningspapper och täckmassa och framför allt en massa planer. Men om tio år så...

Sparrissängen är ett resultat av gårdagens utflykt till Rångedala utanför Borås, en av mina favvo-plantskolor. Vi köpte också en björnbärsplanta, ytterligare en svartvinbärsplanta och så två rosa luktpioner och tre regnbågslupiner, bara til lyst.

Dagens mat: hembakade pitabröd på dinkel, välkryddad fräst köttfärs (lamm+kalkon), tsatsiki, tahinisås och blandade grönsaker.

Dagens fika: en kaka med årets första rabarber, den står i ugnen och luktar gott!

Skogsträdgård i vardande

I höstas köpte vi till en bit mark (ung. ett kvarts tunnland) som delvis ska bli en skogsträdgård, där ätbara växter ska växa i en skogsdunge-liknande miljö med en liten glänta för ljuskrävande växter. Ytan framför träden är gammal åkermark och här håller vi på att ta upp nya köksland.


Under täcket växer årets sättpotatis och i den lilla drivbänken med fiberduk frodas diverse bladgrönt. Intill potatislanden ska det också bli plats för rosenbönor. Mer yta orkar vi nog inte ta upp i år, men här finns potential för rejäla husbehovsodlingar. Fåren är grannens.


Idag växer mest björk på ytan och det mesta av den ska få vara kvar. Men vi har röjt sly och tagit ner några björkar och här blir så småningom fruktträd.


En nyplanterad vinbärsbuske i vitsippehavet. Här är vi i skarven mellan björkdungen och den gamla åkermarken och här ska det växa diverse buskar - bärbuskar och kanske nyponrosor. För att dämpa kvickroten så täcker vi med tidningspapper runt nyplanteringarna. Ett alternativ hade varit svart plast.


Blåbärsbuskar intill ett stenröse. Här ska vi också sätta björnbär. De växer inte vilt här, det är inte riktigt rätt klimat, men vi chansar på att röset ger lite extra lä och värme så de klarar sig.

Mycket nu...

... hur mycket som helst att göra och båda sambon och jag har drabbats av nånsorts trist förkylning som gör en trött och seg i hela kroppen. Det går trögt att jobba i trädgården. Men nu har i alla fall det mesta av sättpotatisen kommit i jorden. Vi har satt Solist (tidig), Maria (lite senare) och lite Blå Kongo, bara för att det är kul med blå potatis.

I det här fantastiska vädret gror det bra i landen och nästan allt jag sått hittills har börjat komma upp: gråärter, bondbönor, palsternackor, lök av olika slag, spenat, asiatiska blad. Morötter och sockerärter låter ännu vänta på sig. liksom gul- och rödbetor som jag sådde igår. Gulbetor är förresten väldigt gott, lite mildare och sötare i smaken än rödbetor, goda att äta råa eller ugnsbaka.

Inomhus växer tomatplantor, broccoli och knölfänkål. Snart dags att så squash och pumpa. Det är den här tiden på året då det är så knökfullt med krukor och pluggbrätten överallt så man knappt har plats att vända sig. Vill ha ett växthus att sätta ut eländet i!!

Sen har Vattenfall varit här och tagit ned en stor björk som hängde på sniskan efter alla stormar och hotade att trilla över en elledning. Så nu har vi ved för ett bra tag framöver - men väääldigt mycket att såga och hugga, Man blir lite sugen på att köpa en motorsåg, även om vi har sagt att vi ska försöka sköta vedhanteringen för hand...

Dagens mat: ugnsgrillade lammrevben, klyftpotatis, tsatsiki, morotsstavar

SJ, SJ, gamle vän...

Nej, det här inlägget är inte en klagoskrift över försenade tåg eller något allmänt SJ-gnäll. Det är en hyllning till alla märkliga järnvägar man inte visste fanns. Södra Sverige genomkorsas av en rad mer eller mindre okända järnvägar, ett minne från tiden före de stora nedläggningarna av banor och stationer, från den tid när tåget ofta var det bästa alternativet för den som skulle resa, oavsett om det var långt eller kort. Längs enkelspåriga, slingrande järnvägar från anno dazumal tuffar det fram tåg under poetiska namn som Vättertåg, Krösatåg, Kinnekulletåg och Viskadalsbanan. Bakom de här Bullerbydoftande namnen döljer sig dessvärre gamla skruttiga obekväma tågsätt som borde skrotats, eller åtminstone helrenoverats för länge sedan, ofta utan någon möjlighet att köpa något att äta eller dricka.

Dessutom stannar de överallt – varje mjölkpall en station. Med de här tågen pendlar folk till jobb och skolor, hälsar på kompisar och åker hem över helgen. De befolkas dessutom stundtals av folk som har bosatt sig lite avigt, men ändå reser mycket i jobbet och behöver ta sig till någon av stambanorna (typ undertecknad, som skriver detta på tåget mellan Falköping och Alingsås). Det är ofta rätt gott om folk på tågen och det är alldeles uppenbart att de fyller sin funktion – att frakta folk från A till B (med ett byte i Herrljunga) och att vara ett alternativ till att köra bil. Till skillnad från diverse X2000-tåg så kommer de dessutom nästan alltid fram i tid.

De här gamla banorna går dessutom ofta genom vackra landskap och man får sig en sympatisk dos svensk geografi till livs när man åker dem, till skillnad från de moderna bansträckningarna, djupt nedskurna i marken eller i tunnlar, där man inte har en aning om var man befinner sig. Man kan ta sig en funderare på hur det var när järnvägen var alldeles ny för knappt 150 år sedan och hur den omformade landskapet. Hela städer och samhällen växte fram där spåren drogs. Och det drogs massor av spår – de banor som finns kvar idag är ju bara en bråkdel av alla järnvägar som en gång funnits.

Men. Det är inte särskilt bekvämt. Det går förtvivlat långsamt. Och det ÄR irriterande att inte kunna köpa sig en kopp kaffe eller en macka – det är ju inte alltid man har möjlighet att ta med sig matsäck.

Om jag finge önska mig något av SJ och Banverket så är det: Rusta upp de här gamla banorna så gott det går! Kör snabbare tåg vissa avgångar, för oss som åker långt, och behåll ”mjölkpallstågen” för dem som åker korta sträckor! Lägg inte ned några stationer – öppna nya! Sätt in moderna tågsätt med fika-automater!

De här tågen är både en kulturskatt och ett modernt, klimatvänligt sätt att resa. Behåll dem – men gör något åt dem!

Äta lokalt – kött eller veg?

Mat igår: gråärtsoppa med hemsaltat fläsk.
Mat idag: lammburgare grillade på vår gratisgrill och potatissallad med piplök från trädgården.
Kvällsmat idag: brödpudding med sylt (inte hälsokost direkt, men gott! och det gamla brödet går åt)

När jag tittar på vad vi ätit i vinter under det här äta-lokalt-försöket så blir det tydligt hur mycket kött vi äter. Samtidigt så talar många om att vi borde äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Inte bara för att korna rapar metan, utan för att den konventionella djurhållningen slukar mycket bränsle, importerat kraftfoder etc.

Vi kan väl kanske försvara vårt eget köttätande med att vi köper närproducerat ekologiskt kött som inte alls ger samma klimatpåverkan. Men den sortens kött är inte helt lätt att få tag i och det kan vara rättså dyrt, i alla fall i livsmedelsbutiken. Djur som mest går på naturbete växer långsammare och ger mindre utdelning än de konventionellt uppfödda (men köttet blir hemskt mycket godare och djuren mår bättre). Skulle vi helt skrota "industri-djurhållningen" skulle det antagligen bli mindre kött till var och en, om vi inte föder upp det själva. Även i en villaträdgård kan man hålla höns eller kaniner – men skulle vi klara av att slakta "gulliga" kaniner för att få kött? Och vem kan nacka en höna idag, eller laga till den så den blir god?

(En del människor kan och klarar förstås det alldeles utmärkt. Och med tilltagande klimatkris är det inte alls omöjligt att vi måste fixa en del av vårt kött själva om vi vill ha något. Även om det innebär att slakta gulliga kaniner.)

Är lösningen att äta mer vegetariskt? Ja, det kan det vara, om man håller sig till närodlad mat. Problemet är att mycket vegetarisk mat idag bygger på soja i en massa olika former och på många importerade grönsaker, bönor och linser. Det är – ur klimatsynpunkt – knappast något lysande alternativ till köttätande.

Kan man äta enbart inhemsk vegetarisk mat? Ja – om man har bra metoder för att spara sommarens överflöd så att man klarar vintern och våren, forna tiders hungerperiod innan åkrar och kålgårdar gav mat igen. Med mjölkprodukter har man knappast några problem med att klara proteinet. Vill man inte ha mjölk så får man ta till de inhemska baljväxterna. Bondbönor, gråärter, gula ärter, bruna bönor ligger väl kanske närmast till hands (fast man lär kunna odla sojabönor i Sydsverige).

I nummer 4/04 av tidningen Åter finns det en intressant artikel om att odla vegankost så att man blir självförsörjande. Artikeln bygger på försök som gjorts på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ett av resultaten var att man på bördig jord kan klara en persons årsbehov av vegankost på 800 m2. En familj med en hyfsad stor trädgård skulle alltså kunna odla all sin mat själva och klara sitt näringsbehov helt utan animaliska produkter. Det man odlade var baljväxter, potatis och rotfrukter, spannmål (det gick inte så bra), grönsaker, frukt och bäroch oljeväxter (t.ex. solrosor). Onekligen intressant!

Veggis-mat hemma hos oss blir det en hel del på sommaren. Ofta sallader eller bara en massa olika slags grönsaker med nån god dressing till. Fransk potatissallad (med olja/vinäger) älskas av alla. Hembakat bröd och/eller potatis står för mättnaden. Ost eller yoghurt (tsatsiki, dressing) ger protein. Vintertid är det knepigare. Soppor går alltid ned. En favorit är purjo- och potatissoppa. Pasta med tomatsås (fast då blir det lätt en massa importerade råvaror). Ugnsbakade rotfrukter. Och nästan allt går ned med vitlöksbröd till :-)

Mera trädgård

Med tanke på vädret blev det trädgårdspyssel idag också, utöver storstädning och dito handling. En svartvinbärsbuske och en rabarberplanta har inköpts, vinbärsbusken planterade vi i den blivande skogsträdgården. Jag har också sått morötter och satt mera gullök. Snart ska jag så sockerärter och spritärter, men det finns några land att rensa färdigt först...

Dagens mat: helstekt lammsadel med potatisgratäng och sockerärter (egna, ur frysen).

Dagens loppisfynd: fyra kaffekoppar med sockerskål från Deco Helsingborg (50/60-tal) och sex djupa tallrikar Old Höganäs. Vi gillar det här lite rustika 50–60-talsporslinet och det går att köpa för en spottstyver på loppis. Verkar som det inte är så många andra som gillar det, kanske ligger det lite för nära i tid?

Sol, +15. Fantastisk dag! Vi har rensat och rensat i köksträdgården idag. I höstas slarvade vi rejält med rensningen och det straffar sig nu: massor av ogräs; revsmörblomma, nässlor, maskrosor, rölleka.

Jag har sått majrova och kålrot, en rad av vardera till att börja med. Majrovor har vi odlat tidigare, det är gott och lättodlat. Man kan äta dem som råkost eller woka i tunna skivor. Smakar som en mildare och sprödare variant av kålrot. Kålrot har vi aldrig odlat, men lyckas det vore det kul. Lite variation i rotfruktsätandet, hittills har vi bara odlat morötter, palsternackor och rödbetor. Och rotmos är ju väldigt gott... Det verkar som om några av palsternackorna jag sådde i månadsskiftet har börjat gro, eller så är det rädisorna jag sådde i samma rad. Något litet grönt är det i alla fall.

Det är märkligt tidigt på året, både att det går att rensa och så. Nu har vi ju upphöjda bäddar, så de blir torrare och lite varmare än "vanliga" land. Men ändå... vid den här tiden förra året gick det inte att göra någonting, det var blött, kladdigt och t.o.m. lite tjäle kvar. Vi kunde inte köra ut kompost, för den var frusen i mitten! Och idag var det nästan sommar...

Det gror! – och ett lästips

Sådde diverse "gröna blad" – spenat och asiater den 30 mars och det har faktiskt grott, trots regn, snö och kyla de senaste dagarna. Då har det legat under fiberduk, som höjer temperaturen ett par grader. Även gullöken har börjat växa. Fortsätter det såhär blir det snart något färskt att äta!

Myntan, som varit lite tveksam ett par år, har börjat skjuta skott hejvilt. Färskt mintte snart!

Lästips: en intressant intervju med Richard Heinberg, en av de ledande i den amerikanska Peak Oil-rörelsen, om jordbruk och matförsörjning i en ganska snar framtid när vi har betydligt sämre tillgång på fossila bränslen och konstgödsel. Mer hoppfullt än det låter - med ekologiska odlingsmetoder och mycket fler människor sysselsatta med matproduktion än idag finns det goda möjligheter att undvika svält. Men vi kommer nog att få göra potatisland av många gräsmattor...

Dagens mat: lammgryta med ugnsbakade rotfrukter i tunna skivor, nästan som chips. Mycket gott!

Klimatet i framtiden

På SMHI:s hemsida hittade jag den här intressanta länken om hur klimatet kan komma att förändras i olika delar i Sverige med den uppvärmning som pågår nu. Tänkvärt och lite läskigt, jag menar visst vore det trevligt att få skånsk klimatzon i Sjuhäradsbygden - men till vilket pris??

Sådd och skogsträdgård

Vädret är fortfarande bra, även om det är lite kallare. Jordtemperaturen ligger kring 4 grader på morgonen men stiger under dagen. Idag har vi planterat två buskar med amerikanska blåbär. Det finns visserligen gott om blåbär i skogen, men det är kul med egna också. Och de amerikanska är helt annorlunda än våra inhemska, större och med delvis annorlunda smak. De två buskarna är första steget till vår planerade skogsträdgård, en björkdunge på gammal åkermark, där vi ska glesa ut bland björkarna och i stället ha fruktträd och bärbuskar. Två björkar hann vi ta ned idag, mer blir det inte i år. Där vi sätter nya träd och buskar så marktäcker vi med tidningar ett rejält stycke runt om för att kväva ogräs och annan skräpvegetation. Sen bygger vi vidare på de rensade partierna med nya träd/buskar och mer marktäckning. Det här är helt och håller på nybörjarstadiet, så vi får se hur det går. Fortsättning följer...

Idag har vi också sått gråärter, bondbönor och palsternacka och satt gul lök. Håller vädret sig så blir det morötter, ärter och mera lök om några dagar. Nu ska yngste sonen och jag åka till Stockholm och turista över påsken :-)

Lägesrapport – trädgård och mat

Inte mycket tid att blogga nu... trädgården har högsta prioritet så länge det här vädret fortsätter. Kampen mot revsmörblomma, kvickrot och maskrosor går vidare. Ingen sådd idag, det är bara 3–4 grader i jorden på morgonen och även om det stiger under dagen så känns det lite chansartat att så. Men om vädret fortsätter så blir det sådd av gråärter och palsternacka + lite mer sättlök om några dagar.

Dagens mat: sejfilé i ugnen med lite vitt vin, grädde och färska kryddörter från trädgården. Kokt potatis och vaxbönor (egenkonserverade). Sej kan väl knappast betraktas som närproducerat, men vi blev så sugna på fisk. Ska vi ha lokal fisk så får vi fånga själva, Och eftersom vi är bättre på att kasta bort drag än på att få fisk så blir det just inget...

Dagens fika: äppelpaj gjord på färdig pajfyllning som jag gjorde i höstas när vi fick en massa fallfrukt av en granne. Jag puttrade äppelklyftor med lite citronsaft, råsocker och kanel, lade på konserveringsburkar och steriliserade i 80 grader 20 min. Sen har det stått i matkällaren och det har hållt sig hur bra som helst, luktar färskt och gott när man öppnar burken. Behändigt att ha till hands när man blir fikasugen!