Monday, December 29, 2008

Att våga släppa taget

Ibland måste man våga släppa taget om sådant som inte fungerar. Våga gå vidare och tro att något nytt kan växa ur det gamla, som när ormen ömsar skinn.

Efter flera år fruktlösa försök att reparera att trasigt förhållande har min sambo och jag bestämt oss för att gå skilda vägar. Vi har försökt om och om igen att hitta tillbaka till varandra, men hur vi än burit oss åt har det aldrig blivit riktigt bra. Vi kan vara vänner och leva i någonsorts resonemangsäktenskap, men det är inte det vi behöver. Och det tar så mycket energi att leva i ett inte fullt fungerande förhållande att det inte blir mycket över till annat. Framför allt blir barnen lidande av att de vuxna inte orkar och förmår vad de borde.

Jag behöver mycket mer av kärlek och närhet än vad jag haft de senaste åren och jag behöver få ge av min egen kärlek till någon som vill och förmår ta emot den. Jag behöver finna ro i mig själv och hitta min egen väg i livet, ensam eller tillsammans med någon som vill vandra den med mig. Och även om det alltid är sorgligt när saker går i kras och inte blev som man ville, så finns det ändå mycket av lättnad och förhoppningar inför framtiden i det som sker.

Rent praktiskt kommer jag och barnen att bo kvar här i huset och jag hoppas det ska fungera ekonomiskt. Deras pappa letar boende i rimlig närhet härifrån för att kunna vara en så stor del som möjligt i deras tillvaro.

Ni som känner oss - var inte ledsna för vår skull. Det kommer att bli jobbigt ett tag och jag kommer att vara ledsen och säkert kommer jag att behöva gråta ut hos någon vän. Det är ju det man har dem till, inte sant? Bloggen blir kanske en smula försummad ett tag. Men jag har stora förhoppningar om att detta blir bra när det praktiska löser sig och vi får ordning på våra nya liv.

Men tänk gärna på oss en smula!

Friday, December 26, 2008

Lästips i juletid

Från Restoring Mayberry, om att se sitt barn växa upp i en värld med Peak Oil och global uppvärmning och ändå behålla hoppet.

"I want to spare my daughter this. I want to instill, to whatever extent a father can, the high and driving Spirit, the sanguine craving to restore. Of course it is too late to change everything, and always has been. Everything is too big. But each of us can do something where we are, and there are millions of us.

We could look at the world's troubles and sink into grief, as we could when a fire sweeps through a forest or a flood wipes away a city. But forests and populations generally come back, sometimes better. We can mourn for the already extinct species, lakes and forests as we mourn our dead, but as long as we remain alive we are greater than grief. Nature will return, and with our help can return in time for our species to appreciate."

Läs hela inlägget här!

Wednesday, December 24, 2008

GOD JUL!

En god jul önskar jag alla er bloggläsare, kända som okända, familj, vänner, alternativkompisar och arbetskamrater! Hoppas ni får det lugnt, roligt och mysigt. Nu tar bloggen jullov och återkommer någon gång nästa år.

Monday, December 22, 2008

Jodå, bloggen lever...

...och jag också. Men det är stiltje just nu, det verkliga livet har första tjing på min tid och uppmärksamhet och det behöver mycket av den varan just nu. Så småningom återkommer jag.

Wednesday, December 17, 2008

Tidens tand

Någonstans på Hisingen en grå decemberdag. Här bodde människor på stenåldern, men också för bara några decennier sedan, kanske när jag var barn. Så fort det mesta försvinner och så lite som blir kvar. En trappa som leder till ingenstans. Några järnkrampor som kanske höll fast en flaggstång. Resterna av en kamin som en gång värmde huset. Husgrunder, snart övervuxna av gräs. Vad blir kvar efter oss en gång?









Wednesday, December 10, 2008

Ekohjälte - och en del ledsenhet

Malin på Ekoblogg har utnämnt mig till ekohjälte. Jag tackar och bugar för denna utmärkelse och rodnar lite klädsamt. Bloggosfären är full med folk som skriver på samma tema som jag och jag känner ofta att jag har hur mycket som helst att lära. Men om någon har lite nytta av mina utläggningar här, så blir jag förstås jätteglad!

Som ni har märkt så är det lite stiltje här. Det händer mycket i det verkliga livet utanför bloggosfären som kräver tid och uppmärksamhet och jag varken hinner eller orkar skriva så mycket. Det mesta är bra och intressanta saker, men just nu är jag lite ledsen. En god vän till mig har förlorat sitt hus och sina två katter i en brand. Det är så fruktansvärt tråkigt för honom och det väcker en massa otäcka minnen hos mig, eftersom mina föräldrar förlorade sitt hus på samma sätt för många år sedan. Jag vet något om hur det känns...

Det är också lite av en självhushållares värsta mardröm. Många av oss eldar med ved i större eller mindre utsträckning och för det mesta går det ju bra. Samtidigt behövs det bara ett litet misstag, en stunds ouppmärksamhet för att en katastrof ska inträffa. Och att förlora sitt hus innebär ju så mycket mer än bara hus, möbler och kläder – det är matförråd, fröer och plantor, redskap och verktyg, alla handböcker och gamla nummer av Åter, allt det där praktiska som man använder för att leva sitt självhushållarliv. Mängder av investerad tid och kunskap som går förlorad och som är svår att ersätta, oavsett hur bra försäkring man har. Inte lätt att börja om.

Som arkeolog hittar man ofta rester av hus som har brunnit ned en gång för länge sedan. Det förkolnade resterna finns kvar länge i marken, liksom sönderbrända föremål som blivit kvar. Då och då tillåter jag mig att kliva ur min professionella och lite kyliga roll som undersökare och fundera kring hur det gick för dem som bodde i huset. Kom alla ut? Hur gick det för djuren? Vart tog människorna vägen, fick de hjälp eller inte? Orkade de börja om på nytt? Vad betydde de förlorade tingen för dem – den svartnade skärvan av en tallrik som jag håller i min hand, var det bara något att äta på eller bar den på viktiga minnen för någon en gång? Bränder väcker känslor, då som nu.

Var rädda om er!!

Thursday, December 04, 2008

Lästips - ny bok

Lena Israelsson har kommit med en ny bok: Klosterträdgårdar. Himmelska platser på jorden. En vacker bok som innehåller beskrivningar av olika klosterträdgårdar i Europa som hon besökt och tips på kloster man själv kan besöka för att bo en tid. Men boken innehåller också intressant läsning om ekologiska odlingsmetoder (där klostren verkar ligga väl framme) och om användningsområden för olika örter. Kan varmt rekommenderas!