Friday, November 30, 2007

Grön revolution 5: Bygg en informell ekonomi

Det ska villigt erkännas: jag har svårt att begripa mig på ekonomi, utöver det mest basala (lön in – räkningar ut och förhoppningsvis lite pengar kvar innan nästa lön kommer…). Jag förstår inte vad som påverkar börsen och marknaden och varför räntor och aktiekurser rör sig hit och dit. En främmande värld.

Samtidigt är det ganska så skrämmande att man inte förstår sig på något som påverkar oss så mycket. För de allra flesta av oss är privatekonomin knuten till börsens svängningar upp och ned: det påverkar räntor, pensioner, priser, sparande o.s.v. Vad händer med ekonomin i en framtid med stora klimatförändringar och allmän oro? Vad händer när vi måste nå våra utsläppsmål och minska användningen av fossila bränslen ganska kraftigt? Det är inte bara bensin- och oljepriserna som kommer att öka, det påverkar transporter, tillverkningsindustrin, matproduktionen, alla basala samhällsfunktioner. Jag har ingen aning. Men i USA går börsen ned, dollarn är svag och många måste lämna sina hus eftersom de inte klarar av att betala stigande räntor. Kommer det att bli likadant här – det som händer i USA brukar ju påverka oss också?

Jag är hursomhelst övertygad om att det är viktigt att börja bygga en annan sorts privatekonomi, en som inte är beroende av börser och räntor. I stället för att bygga framtiden på en förhoppning om stigande löner och huspriser måste vi ställa in oss på att det kan bli betydligt sämre. Vi riskerar att fastna med hus som inte går att sälja, i arbetslöshet eller med klena pensioner. Löneutveckling riskerar att bli löneavveckling och ordet karriärplanering kan raskt bli föråldrat.

Deppigt, ja. Men det går ju att förbereda sig. Tillsammans med andra kan vi minska vårt beroende av den officiella ekonomin och bygga upp en inofficiell sådan. Det är inget konstigt, egentligen. Har du en trädgård eller andra odlingsmöjligheter? Odla så mycket mat du kan och lär dig att ta vara på den över vintern. Lär känna människor i din närhet som också odlar, har höns eller andra djur, har en biodling. Byt varor med varandra – mina potatisar mot dina ägg. Skapa nätverk med människor för ömsesidig hjälp. Odla kontakter med dem som bor nära dig så att ni kan träffas även om bensinen kostar 20 kr/litern.

Många av oss har flyttat flera gånger, till studier, jobb, kärlekar och vi har kompisgäng som är utspridda över stora delar av landet – världen, t.o.m. Det är såklart roligt och viktigt med gamla kompisar! Men vi behöver också lära känna dem som finns i närheten. Man behöver inte bli jättekompisar, det räcker långt med vardagliga kontakter – en stunds snack i butiken, en fika nån gång. Har man barn så brukar det ge sig av sig självt, man lär känna kompisarnas föräldrar och genom dem andra som bor i trakten. Har man inte barn så får man vara mer aktiv för att lära känna grannarna. Men det går och det är viktigt. I en krissituation är man utlämnad till de närmsta grannarna vare sig man vill eller inte. Om man då känner varandra och kan hjälpas åt så är det så mycket lättare.

Lika viktigt är det att gynna lokala butiker och hantverkare. Med stigande bensinpriser kommer du inte att ha råd att åka till någon lågprislada nånstans och handla. Du behöver den lokala butiken, även om deras mjölk kostar lite mera. Och du hjälper också andra – granntanten som inte längre kan köra bil får behålla butiken och kan gå och handla om du hjälper till att stötta den!

Har du en granne som är duktig hantverkare/fixare så ska du naturligtvis anlita henne/honom. Det gynnar alla – dig själv som får en bra kontakt, hantverkaren som får jobb och dina grannar som också kan ha behov av någon som kan fixa bilen, snickra något eller klippa håret. I ett krisläge finns också möjligheten att byta varor och tjänster utan att blanda in pengar – under förutsättning att ni redan har goda relationer. (Skattemyndigheten kan ha synpunkter på sånt, men i en ekonomisk krissituation torde man kunna strunta i det).

Fundera också på vad du själv har att erbjuda. Du kanske varken kan odla mat eller laga bilar. Men du kanske kan ta hand om barn, laga god mat, fixa krånglande datorer, begriper dig på juridik, kan sticka varma vantar eller nåt annat som behövs. Erbjud hjälp när det behövs – och ta emot hjälp som du blir erbjuden!

En annan sak, som hänger ihop med allt det här, är vad som händer med välfärden och den offentliga sektorn i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Det är lätt att hävda att det är osolidariskt att dra sig undan den formella ekonomin eftersom samhällets skatteintäkter minskar. Och det är en viktig invändning – jag kommer att återkomma till den.

Sunday, November 25, 2007

En dag i ett (inte alltid så) grönt liv

Jag blev inspirerad av Sharons inlägg där hon beskriver en dag i sitt liv och hur hon gör för att nå upp (ner?) till 10% av genomsnittsamerikanens energiförbrukning. Så här kommer en dag i mitt liv och den är inte ens i närheten av Sharons ambitioner – men ändå med ett och annat försök. Skriv om en dag i ditt liv du också och lägg upp en länk här!

06.00 (ca). Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt i sovrummet. Jag har ingen lust att gå upp. Snark.

07.00. Det regnar fortfarande, låter det som i alla fall. Något ljusare men jag har fortfarande ingen lust att gå upp och det har uppenbarligen ingen annan i familjen heller.

07.30. Sambon sover gott men jag är obönhörligt vaken och det är ingen idé att streta emot längre. Drar på mig lite kläder från igår och går upp. Sjuåringen har också vaknat och gör mig sällskap ned till köket. Där är det knappt 15 grader varmt. Vi brukar ha det svalt inne, men det här är på gränsen. Tänder en brasa i kaminen i vardagsrummet, längtar efter den där vedspisen vi aldrig får loss tummarna att installera…Går till brevlådan för att hämta tidningen och konstaterar att det faktiskt inte regnar, men det är flera plusgrader, en mild sydvind och all den vackra snön som föll inatt töar bort i rask takt. Vägen är en enda slasksörja och jag inser att jag måste ut och köra bil i sörjan om några timmar – bläää. Möter en morgonpigg hundägare, men annars är allt tyst, bara droppandet från träden hörs i morgondiset. Ibland är det irriterande att behöva gå ut för att hämta tidningen, men för det mesta tycker jag väldigt mycket om den där morgonpromenaden med dess ständiga växlingar, allt från mörka knäpptysta vintermorgnar till vårmorgnar med fågelsång, ljumma sommarmorgnar och höstmorgnar med hög, krispig luft.

08.00. Går ned i källaren för att kolla pannan som mycket riktigt har slocknat under natten, vilket förklarar kylan i huset. Pannskrället är ett återkommande problem – vi har en urgammal panna med en ganska ny pelletsbrännare och nånting med pelletsmatningen hakar upp sig titt som tätt, trots att vi fått brännaren servad ganska nyligen. Har varken råd eller lust med pannbyte just nu, även om vi diskuterar att skaffa en modern vedpanna nångång. Svär en lång uttrycksfull ramsa, startar om pannan och går upp för att fixa frukost. Jag har inte duschat på ett par dagar och behovet börjar göra sig påmint, men jag har ingen lust att duscha i halvljummet vatten, så det får vänta tills pannan gått ett tag.

Kalla morgnar behövs varm frukost! Jag gjorde en brödpudding igår när jag insåg att vi hade en massa vitt bröd som inte blir uppätet. In med resterna av den i kall ugn, sätter på ugnen, när den är varm är puddingen också varm (spar el). Sätter på en kanna te – Änglamarks KRAV- och rättvisemärkta Ceylonte, jo det är gott också! Nioåringen har vaknat och vill inte ha frukost utan bara te med honung och det är väl OK. Fast han vill bara ha ett motbjudande fruktte i påse, försöker förgäves vänja honom av med det…Sjuåringen vill ha mannagrynsgröt och får det. Hemgjord vinbärssylt till gröt och brödpudding, mmm. Inte världens nyttigaste frukost, kanske, men alla blir mätta och glada. Köket börjar bli lite varmare av matlagningen.

08.30. Frukost och morgontidning – dagens första höjdpunkt. Jo, vi håller oss med papperstidning. Det är liksom inte riktigt samma sak att sitta med datorn i knät vid frukostbordet! Jag försvarar mig med att tidningarna i alla fall används till täckodling och braständning, det är inte mycket pappersavfall som går ut ur huset.

09.00. Dusch med hemgjord tvål – i halvljummet vatten, glömde kolla om pannan hade tänt. Det hade den inte. Brrrr! Går ned och tänder pannan manuellt med hjälp av de flesta svordomar som finns i min vokabulär (plus tänstickor). Lagom tills pannan brinner kommer sambon ned, pigg och nyter. Jaja, han får i alla fall varmt vatten att duscha i. Sjuåringen har varit ute en sväng i snörsörjan men nu hänger barnen framför Barnkanalen. Antagligen borde jag sysselsätta dem med något meningsfullt, men jag har jobb att göra, ett antal tentor ska rättas så de stackars studenterna får tillbaks dem i tid. Mot skrivbordet…

11.00. Tentorna rättade och klara. Nioåringen har äntligen fått i sig frukost, han använde det gamla brödet till att göra fattiga riddare. Det är väldigt skönt när barnen börjar laga mat själva! Alla är uppe, en kompis till barnen har anlänt och huset har värmts upp till 17 grader, lite mer uthärdligt. Barnen har varit ute i snösörjan och gjort snöänglar, de kommer in våta och kalla och utfordras med varm choklad (KRAV-mjölk, KRAV-kakao och lokal honung). Maten just nu är väldigt enkel, vi försöker spara pengar och samtidigt hålla igen lite inför julfrossandet. Så de närmsta veckorna blir det mycket vegetariskt, mycket mjölk- bröd- och potatisbaserat och de sista rotfrukterna från trädgården. Vi försöker också ta vara på alla rester för att slippa slänga mat – det spar både energi och pengar. Och så är det lite av en utmaning att hitta på god mat med ett kylskåp som mest innehåller rester!

11.30. Dags att ladda tvättmaskinen (äntligen lagad!) och ta hand om den tvätt som hänger på tork. Vi har en torktumlare som vi bara använder i yttersta nödfall när nånting MÅSTE bli torrt snabbt. Annars hänger vi tvätten utomhus när det går eller på flyttbara torkställningar inomhus. Det är lite bökigt ibland, men det känns ändå bra i miljösamvetet. Nioåringen är ute och skottar snö, mot löfte om varm svartvinbärssaft när han kommer in. Sjuåringen och en kompis sitter och ritar, teven är avstängd, det brinner en brasa i vardagsrummet. Nästan idylliskt…

12.45. Dags att skjutsa nioåringen till kalas. Ingen nära oss ska dit, så det blir till att köra både för att hämta och lämna. Den stora nackdelen med att bo som vi gör. Vi föräldrar brukar samordna oss kring skjutsandet och packa in så många barn i en bil som det går, men det fungerar inte alltid. Present ska ju med också, jag önskar att jag kunde skriva att vi ger bort något ekologiskt inslaget i brunt återvinningspapper… dessvärre blir det en plastmojäng inslagen i nåtslags garanterat oekologiskt papper. Man kan inte alltid styra över presentköpen, dessutom tenderar de att bli sista-minuten-inköp. Det borde kunna göras bättre!

13.15. Hemma igen. Nu är det rejält slaskigt, moddigt vinterväglag och inte roligt att köra. I år har jag dubbfria vinterdäck på bilen (kör man miljöbil, kan man ju inte gärna ha dubbdäck!) och det känns lite ovant. Men det gick bra. Dags att laga lunch, det blir en enkel och dessvärre inte helt lokal historia: pasta med korvsås (resterna av överbliven varmkorv från gårdagens barnkalas). Men barnen äter glatt och resterna går åt.Småsvalt i huset trots att pannan brinner. Jag kunde gå ned och höja värmen, men vi snålar på pelletsen, av flera skäl (privatekonomi och miljö). Får bli en brasa i vardagsrummet igen, veden är i alla fall gratis och lokal.

14.45. Dags att hämta sonen… ut i snömodden igen.

16.15. Det skymmer. Vi försöker att inte tända en massa lampor på ren slentrian utan bara tända precis där det behövs. Det ger utdelning på elräkningen, om inte annat. Men det blir mörkt i huset och ibland blir det en balansgång mellan att tända lampor och att famla i mörkret. Barnen spelar spel (utan att bli osams, märkligt nog) och jag stickar på sonens vantar.

17.45. Matlagning på gång. Det blir indisk-inspirerad mat: blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad pumpa med vitlök och chili, ris, hemgjord chutney på squash. Eftersom det är söndag blir det efterrätt: ugnsbakade äpplen med russin och honung, hemlagad vaniljsås till det. Vi har tyvärr gått ifrån en del av principen att äta lokalt på sista tiden och det har blivit mer ris och pasta än vad jag egentligen skulle vilja. Men hösten har varit rörig, med mycket bortajobb och alltför många genvägar vad gäller maten. Hoppas på bättring efter jul… vi har en hel del torkade, inkokta och frysta grönsaker kvar från sommaren, det är egentligen ”bara” att använda – för att inte tala om det som står kvar därute: palsternackor, jordärtskockor, kålrötter och lite gröna blad som för en tynande tillvaro i en kallbänk med plast över. En del av dagens mat kommer i alla fall från trädgården. Nu står det på spisen och luktar gott!

Nioåringen spelar dataspel, de får spela en viss tid per dag. Jag är egentligen inte så glad åt att detaljstyra deras teve- och datoranvändning, men om de fick sitta hur mycket de ville så skulle de aldrig sluta.

18.00. Bolibompa. Alla barnfamiljer sitter fast i Bolibompaträsket, det går liksom inte att värja sig, annat än att slänga ut teven (jag föreslog att den skulle åka ut vid digatalteveövergången för att vi skulle slippa köpa digitalbox, men blev nedröstad). Man får i alla fall trösta sig med att SVT:s barnprogram är bra mycket bättre än det som visas på de flesta andra kanaler.Det används alldeles för mycket datorer och teve i vårt hus, även vi vuxna är skyldiga, särskilt till datoranvändningen. Nåt vi borde styra upp men aldrig riktigt kommer fram till. Vissa uppoffringar är svårare än andra – ransonera datoranvändandet, nää jag vill inte!

19.15. Maten uppäten, det blev riktigt gott! Nu inträder den där efter-maten-koman när man är alldeles för mätt och trött för att göra mycket mera vettigt. En stunds stickning i soffan kan man ju alltid stå ut med. Teven står på, skulle vara skönt att stänga av, men jag är rätt ensam om den åsikten…

21.00. Vi stängde av teven, trots allt och satt en stund och pratade och spelade spel. Nu har barnen däckat, sonens vantar är nästan färdiga och jag lär inte göra många fler knop i kväll heller. Sambon som varit däckad en stor del av helgen med krånglande mage har piggnat till och börjat leta dragiga stället att täta (nyss gav han sig ned till pannan för att försöka övertala den att brinna hela natten). Tidig morgon i morgon, ska ut på jobb igen. Så snart blir det sängen och en trädgårdsbok, drömmar och planering inför nästa års köksträdgård som naturligtvis ska överträffa alla förväntningar…

Thursday, November 22, 2007

Julpanik - inte

Det är lätt att hamna i en massa måsten när det gäller julen. Saker man gör bara för att man TROR att man måste - men som kanske inte är så viktiga när allt kommer till kritan.

Ett enkelt tips som jag läste nånstans är att man sätter sig i lugn och ro med hela familjen (i vid bemärkelse) i god tid före jul (nu, ungefär!). Alla får sätta ihop varsin lista på vad man tycker är riktigt viktigt med julen. Vad vill man göra, vilka vill man fira tillsammans med, vad vill man ha på julbordet, ska man ha en massa klappar, allt från stort till smått. Antagligen kommer man att upptäcka en hel del saker som ingen egentligen bryr sig så mycket om och som man lika gärna kan strunta i. Mat som ingen egentligen frågar efter, traditioner som tappat sin betydelse, pliktskyldiga släktbesök som bara skapar stress. Sedan kan man börja forma sig eget julfirande, förhoppningsvis lite mer avslappnat än tidigare.

Det fungerar kanske inte för alla. Julen har en förmåga att sätta alla trassliga relationer inom familj och släkt på sin spets, det finns en massa mer eller mindre uttalade krav på att man måste träffas, måste ha det på ett visst sätt. Och hur man än gör är det alltid någon som kommer i kläm och blir arg, ledsen och besviken.

Men det är ändå värt ett försök. För hur meningsfullt är det med en helg där man bara stressar runt och lägger mycket mer pengar på mat, prylar och bensin än vad man skulle vilja? Ingen blir gladare av det och det går bara åt en massa onödig energi, både mental och verklig.

Vi har i flera år valt att stanna hemma på julen. Den som vill träffa oss får komma hit. Annars får man "träffas" via telefon och mejl. Avslappnat och trevligt och man slipper släpa runt barnen. I år har hösten varit rörig och stressig för hela familjen och julen ska bli rejäl viloperiod och tid att umgås både inom familjen och med sorgligt försummade släktingar och vänner (den som känner sig träffad är välkommen hit ;.)).

Monday, November 19, 2007

Att förenkla sin tillvaro

Att reducera, förenkla, minimera tillvaron och skapa utrymme för det som är viktigt är en väsentlig del i att försöka leva ett grönare liv. För mycket prylar stjäl tid och energi, kräver underhåll och kostar pengar. Alltför mycket engagemang kan också vara krävande, hur givande det än kan vara på andra sätt. Men någonstans måste man se till att det finns "tomma ytor", både mentalt och bokstavligt, för att man ska kunna reflektera över saker och ting och åstadkomma förändring. Läs mer i det här inlägget från bloggen Simple Living. Väldigt bra skrivet!

Sunday, November 18, 2007

En köpfri jul

Morgontidningen handlar om julshopping. Jag blir bara arg och bestämmer över frukostmackan (sambons hembakade rågbröd, mums!) att i år blir det en köpfri jul!! (Att ekonomin blöder lite efter inköp av vinterdäck, pellets, husrenovering och tandläkarbesök gör ju sitt till också). Sambon är med på noterna och vi drar snabbt upp några riktlinjer.

Vi kommer att köpa några julklappar till barnen och så mat förstås. Julgran försöker vi få tag på lokalt. Hade jag haft mer tid hemma och varit lite mera förutseende (inte min bästa gren!) så hade jag totat ihop hemstickat, heminlagt och hembakat att ge bort som klappar. Men jag brukar aldrig komma på sånt förrän det är alldeles för sent...

Men: inget pynt (vi har redan mer än vi behöver), inga julklappar till vuxna, inga julkort (det blir digitala sådana i år), inga julgrupper eller julstjärnor (men kanske nån liten hyacint som kan planteras ut i trädgården sedan), inte en massa trams som heter jul- någonting.

Maten blir lokal och KRAV så mycket som möjligt (ska försöka få tag på en julgris). Vi gillar att laga (och äta!) ganska traditionell julmat och den bygger ju faktiskt på inhemska råvaror till stor del. En del har vi t.o.m. från egen odling. Men grönkålen ville sig inte i år, tyvärr, jag gillar halländsk långkål. Får se om vi kan få tag på det på annat sätt (nån här i närheten som har för mycket?).

Jag är inte sådär pyssligt lagd av mig så det traditionella julpysslet med sax, silkespapper och tejp blir sällan av hos oss. Ungarna gör sånt i skolan så det räcker och blir över, för övrigt. Men jag ska försöka ta mig samman och göra lite kransar och sånt av material från trädgården och skogen.

Tanken med det här är förstås att spara både pengar och resurser. Men det innebär också mycket mindre springande i affärer och mycket mer tid till det som egentligen är viktigt – att koppla av, umgås med familjen, träffa vänner, gå långa promenader i skogen, att få den där välbehövliga återhämtningen efter en rörig och lite stressig höst. Och att t.o.m. fundera på julens egentliga innehåll, löftet om frid och försoning och hoppet om att det trots allt finns en framtid för oss alla!

Friday, November 16, 2007

Grön revolution. 4 - På toaletten

Nu lämnar vi de snälla gröna utmaningarna och går över till lite mer hardcore-grejer. Toapapper. Det är ju ganska absurt egentligen – vi fäller träd för att göra papper för att torka oss i baken med för att sedan spola bort det med rent vatten och belasta reningsverken! Toapapper av returpapper är inte mycket bättre. Det ska fraktas hit och det, processas i fabrik och det blir också en miljöbelastning till slut.

Så dagens utmaning är ganska given: minska rejält på toapapperet. Eller sluta helt.

Hurdådå? Steg 1 är att minska på mängden man använder per toabesök, att inte slentrianmässigt rycka av en stor bit. Steg 2 är att fundera på om man verkligen MÅSTE torka sig med papper efter varje toabesök. Kan man kanske tvätta av sig med lite vatten i stället? Eller kan man gå över till tyglappar i stället? Klippa bitar av mjukt tyg, typ utslitna t-shirts och torka sig med för att sedan tvätta. Det är ju inte värre än att använda tygblöjor till barnen, egentligen. Vi är inte där än, jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken ;-) Men det finns folk som faktiskt redan gör såhär . Och man kan ju alltid ha en toarulle till känsliga gäster.

Det här med toabesök är ju faktiskt ganska känsligt, mycket av våra idéer om rent och orent är ju kopplade till kroppens utsöndringar och det är ju som bekant väldigt lätt att få äckelkänslor inför kiss och bajs. Och just därför gör vi vad vi kan för att slippa påminnas eller komma i kontakt med sånt. Med resultat att vi tar till en del ganska onödiga och miljöskadliga metoder. Det är ju liksom lättare att köpa KRAV-bananer eller rättvisemärkt kaffe än att sluta med toapapper...

Ändå måste vi ju faktiskt tackla även den här biten av vår tillvaro. Egentligen skulle vi ju alla kompostera vår avföring och få gödsel till trädgården i stället för att skicka iväg den till reningsverken tillsammans med en massa prima dricksvatten. Att kompostera avföring verkar inte vara så krångligt som man kunde tro (men vi är inte där heller, än i alla fall) och i väntan på tillfället att bygga sin egen komposttoa kan man ju alltid ta till den enkla metoden att kissa i en spann med regnvatten och vattna trädgården med det. Gratis kvävegödsel!

Saturday, November 10, 2007

Grön revolution: 3. Mat utan livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin är en ganska ny företeelse i mänsklighetens historia. Den tar sin början med uppfinnandet av konservburken vid 1800-talets början, får en rejäl skjuts av den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen och firar nya triumfer när djupfrysningstekniken utvecklas. Idag har vi svårt att tänka oss att man skulle kunna klara sitt matbehov utan industrins hjälp. Och avigsidorna med dagens livsmedelsindustri behöver jag knappast skriva mera om.


Dagens revolutionära uppdrag är alltså: laga en måltid där en, helst flera ingredienser är införskaffade utanför livsmedelsindustrin.


Men hur gör man för att få mat på bordet "på egen hand"? Odla själv, förstås. Nu kan ju inte alla göra det. Men har du en egen liten markplätt kan du alltid odla något. Balkongägaren kan ha tomatplantor eller färska örtkryddor. Den som inte har en trädgård kan fundera på en odlingslott.


För de flesta av oss är det förstås inte möjligt att odla all mat vi behöver. Vi behöver köpa eller byta med andra odlare och uppfödare. Konsten är att hitta vägarna runt industrimaten och hitta de bra producenterna. Och det är förstås inte helt lätt. En del kan man hitta via gårdsbutiker och ekobutiker. Bondens egen marknad är ett lysande tillfälle att köpa produkter direkt från producenterna, lära känna dem och börja bygga upp nätverk med folk som odlar potatis, har en massa äppelträd, föder upp glada grisar, har fler ägg än de behöver o.s.v. Hitta någon som kan sälja ett lamm eller en halv gris när det är slakttid eller som har ett överskott av grönsaker att sälja. Har man väl börjat bygga upp ett sånt här kontaktnät så brukar det rulla på av bara farten. Det gäller bara att hitta den första kontakten!


Internet är förstår att bra sätt att hitta likasinnade och hitta de bra små lokala producenterna. Alternativ är ett diskussionsforum för den som är intresserad av självhushållning och småskalig odling – här kan man börja. Kom ihåg att varje måltid som inte tagit omvägen över livsmedelsindustrin är en liten revolutionär handling!

Grön revolution: 2. I badrummet

Vad har du egentligen i badrummet? Antagligen mängder med flaskor, burkar och tuber som du köpt i tron att du "måste" ha dessa produkter för att bli ren/fräsch/mjuk/vacker/väldoftande etc. Har du någonsin tänkt tanken att du är lurad? Att du är offer för en mycket aggressiv skönhetsindustri som gör sitt bästa för att lura i dig att du inte duger som du är, att du måste köpa alla deras grejer för att bli socialt accepterad och attraktiv. Och har du funderat på alla miljöproblem som den här industrin skapar: transporter, mängder med avfall (förpackningar!) och framför allt en massa kemiska ämnen som inte alls borde släppas ut i avloppet på det sätt vi gör dagligen?


För inte så väldigt länge sedan klarade man sig ganska bra med tvål och vatten, lite schampoo och kanske lite hudkräm emellanåt. Hygien idag innebär stora mängder varmvatten, duschkräm, schampoo, balsam, rengöringskrämer, återfuktande krämer, återfettande krämer, antirynkkrämer o.s.v. i all oändlighet (och då har jag inte ens nämnt sminket!).


Det är klart att man vill känna sig ren och fräsch. Lukta gott. Känna sig fin och attraktiv. Det är kul att sminka sig emellanåt, till fest eller så. Inget fel i det. Men den dagliga användningen av en massa mer eller mindre onödiga hygienprodukter är ett klart miljöproblem!


Dagens revolutionära uppdrag är alltså följande: När något tar slut i badrummet, så tar du en rejäl funderare på om du verkligen MÅSTE köpa det här igen. Kanske kan du klara dig helt utan, kanske kan du använda lite mindre, kanske kan du hitta ett miljövänligare alternativ.


Du kan t.ex. byta flytande duschkräm mot fast tvål (mindre förpackningsavfall, mindre vatten att transportera), du kan pröva ett schampoo i tvålform, strunta i balsamet ibland eller kanske strunta i någon kräm eller rengöringsprodukt. Spara sminket till fest och gå osminkad till vardags. Fundera på om du behöver deo varenda dag.


Kanske behöver du inte ens duscha varje dag? Pröva att duscha varannan dag och kör en "kattatvätt" dessemellan (tvätta "känsliga områden" i handfatet, kanske med tvättlapp).


Nästa steg är att göra dina egna produkter, skräddarsydda för dig och med få och säkra ingredienser. Jag har gradvis börjat göra mer och mer eget och idag använder jag väldigt få hygienprodukter överhuvudtaget. Egengjord tvål, även i håret (fast jag fuskar med schampoo ibland). Balsam hoppas jag över för det mesta, jag låter håret självtorka, reder ut det med fingrarna och sedan med borste, det fungerar bra. Deo ibland, men inte om jag bara ska vara hemma. Med hemgjord tvål blir man inte lika torr som med köpetvål, men ibland använder jag ringblomssalva, gjord på ringblomsolja och bivax. Det är det hela! En skön känsla att inte gynna hudvårdsindustrin överhuvudtaget :-)

Grön revolution: 1. I mataffären

Dagens revolutionära uppmaning handlar om livsmedelsindustrin. Den är i alla delvis inspirerad av en artikelserie i GP om vad vår mat egentligen innehåller. Läs den gärna: från länken ovan kommer man vidare till flera artiklar.

Så dagens utmaning är denna: Gå (eller cykla) till en närbelägen livsmedelsbutik. Ta med någon, kompis, äkta hälft eller allra helst ett eller flera barn. Ta en förpackning med nästan vadsomhelst, förslagsvis ur frysens färdigmatsortiment och läs högt och tydligt på innehållsförteckningen. Med största sannolikhet kommer ni att hitta en flertal ingredienser som är a) obegripliga, b) inte går att uttala, c) är osmakliga i största allmänhet. Fråga ditt sällskap "Skulle DU vilja äta det här?" "Nä, inte jag heller!!". Lägg tillbaka förpackningen med en tydlig min av avsmak (barn är särskilt bra på det här). Gör om övningen t.ex. vid frukostflingorna eller godishyllan.

Fortsätt till frukt- o grönsaksdisken. Kolla varifrån allting kommer. Deklarera högt och tydligt för ditt sällskap att du VERKLIGEN inte tänker köpa något som har åkt flyg eller lastbil från Långtbortistan och släppt ut en massa växthusgaser.

Del tre av uppmaningen är att hitta något som du faktiskt kan tänka dig att köpa. Mitt förslag: köp lite köttfärs, potatis, morötter, svenska äpplen, mjölk, smör och en burk med lingonsylt (lingon, vatten och socker, nåt annat ska det inte finnas i lingonsylt). Allt detta brukar utan problem finnas KRAV-märkt. Ta vägen förbi biblioteket om du inte har någon baskokbok hemma.

Blanda köttfärsen med brödsmulor eller havregryn, lite vatten, salt och peppar (kryddpeppar är gott!). Rulla köttbullar och stek i lite smör på medelvärme. Skala potatisen, skär den i bitar, smaksätt med salt och peppar, koka mjuk och mosa med smör och mjölk till potatismos. Servera med rårivna morötter och lingonsylt. Äpplen till efterrätt. God mat med bra ingredienser!

Man kan göra revolution med köttbullar också :-)

Wednesday, November 07, 2007

Revolution för klimatet

Klimatlarmen duggar allt tätare och det verkar som om varje ny rapport visar att situationen blir värre mycket fortare än vad man tidigare trott. Och ändå kör vi på som vanligt med våra liv, både vi själva och de som ska fatta kloka beslut om allas vår framtid. Har vi sett NÅGON politiker eller annan beslutsfattare överhuvudtaget som har lyckats få någon verklig förändring till stånd? Små detaljer, javisst, små steg i rätt riktning tas både här och där. Men de drunknar i helheten av ständigt tilltagande konsumtion av resurser med åtföljande utsläpp av växthusgaser och annat otrevligt.

Den dystra sanningen är att vi inte kan vänta på att våra politiker ska göra något. Lika lite som vi kan vänta på att forskningen ska komma på någon patentlösning som fixar energibehovet, binder växthusgaserna och gör oss alla lyckliga. Det kommer inte att hända. Den politiker som skulle våga föreslå verkligt genomgripande förändringar när det gäller t.ex. energianvändning skulle få en mycket kort karriär. Och forskning tar tid, mycket längre tid än vad vi har på oss för att vända utvecklingen åt rätt håll.

För politiker, forskare och alla vi andra sitter fast i ett samhällssystem som bygger på ständig tillväxt och ständigt tilltagande konsumtion. Alla politiskt gångbara lösningar på klimatfrågan måste passa in i den samhällsmallen för att överhuvudtaget vara möjliga att föreslå. Därför kommer de mest radikala idéerna knappt upp ens till diskussion, fast det är de som kanske skulle göra allra mest nytta. Och forskningspengar går bara till sådant som är lite lagom radikalt och nytänkande. Alltför udda och alltför långt från normen är lika med inga forskningsanslag.

Nej, ska något hända måste vi göra det själva. Nu behöver vi en gräsrotsrevolution för miljön och klimatet, människor som ställer sig utanför tillväxtsamhället och verkligen får något att hända. Alla kan inte ställa sig helt utanför systemet (knappt någon kan göra det). Men vi kan alla göra NÅGOT. Vi måste låta allt större delar av våra liv utspela sig på en ny spelplan, där reglerna bestäms av vad som är långsiktigt vettigt och inte av vad som är trendigt eller för tillfället politiskt korrekt.

Jag ska försöka samla ihop och skriva om några sådana revolutionära handlingar, konkreta saker man kan göra för att motarbeta eller bara välja bort tillväxtsamhället. Egna idéer och sådana jag lånat från andra. Någon systematik kan jag inte utlova, de får dyka upp lite då och då. Mina egna funderingar handlar mycket om livsmedelsindustrins märkliga substitut för mat, om den ofta miljövidriga textilindustrin, om transporter och om avfall och återanvändning. Helt enkelt om alternativ till en del av de värsta aspekterna på tillväxtsamhället. Och det behöver inte vara några stora märkvärdiga ting - inte sällan är det de många små handlingarna tillsammans som skapar något nytt. Minns ni när alla slutade använda klorblekt papper för många år sedan? Plötsligt, nästan över en natt, försvann det klorblekta från butikshyllorna. Ingen köpte det. I stället kom det alternativ som var betydligt mindre miljöskadliga. Det är sådana saker jag tänker på.

Återkommer med idéer och funderingar!

Sunday, November 04, 2007

Miljöblogg och färdigt rum

Man har kommit med på MiljöBloggAktuellts lista över svenska miljöbloggar, så nu är Elins trädgård "officiellt" en miljöblogg :-) Jag antar att det förpliktigar en smula... Samtidigt är det ibland svårt att skriva om miljö/klimatfrågor, det känns som om man tuggar samma sak om och om igen, det blir tjatigt utan att göra någon nytta.

Idag kan jag i alla fall stolt meddela att vår hyfsat miljövänliga renovering av arbetsrummet är färdig! Vi tog bort all gammal tapet och golvmatta. Tapetskräpet får gå till tippen, golvmattan tänkte jag ha till ogräskvävning i trädgården. Masonitbitar går att återanvända till allt möjligt.


Väggen målade vi sedan med limfärg, bruten med gulockra till en varm, mild gul nyans. Golvet är skurat och delvis slipat och sedan behandlat med linolja. Summa summarum: inte så mycket avfall och miljövänliga material.

Nu återstår bara att montera ihop alla bokhyllor, flytta böcker och inreda i största allmänhet. Böcker har vi på tok för många, men de är ju i alla fall bra isolering på ytterväggen ...














Friday, November 02, 2007

Inte så lätt alla gånger...

Läser en artikel på morgonen i GP där författaren med rätta ifrågasätter hur många klimatlarm som behövs innan folk börjar ta dem på allvar och förändra sin livsstil. Sedan kör jag ett antal (onödiga?) mil till Coop Forum i Borås och handlar mat (mest KRAV i och för sig) för en tusenlapp (!) varefter jag tar ungarna till McDonalds...

Det är så lätt att vara miljövänlig och klimatmedveten i teorin, men så kommer verkligheten hela tiden och lägger sig emellan. Och samtidigt - vad är bäst? Att köra några extra mil för att handla KRAV-mat eller att handla i den närmare butiken med sämre utbud? Det kanske kan diskuteras. Att jag tar barnen till McDonalds kan jag nog inte försvara hur mycket jag än försöker...